Vi lärare är inga stofiler som inte anpassar undervisningen

Skolan kan inte eliminera grundläggande förhållanden i samhället. Ungdomarna genomskådar systemet och fattar rationella beslut om vad man vill ägna sig åt.

Eftersom varje människas försörjning är garanterad i Sverige finns det inga sätt att få folk att arbeta för sin försörjning, alltså faller alla tråkiga eller ansträngande jobb bort.

Istället blir det andra och högre behov som styr engagemanget, behov som inte pluggande kan tillfredsställa. Man kanske engagerar sig i det sociala spelet istället. Vem vill inte bli sedd?

Naturligtvis framträder fenomenet först bland invandrare som kan se på det svenska samhället med "friska ögon". Det är ingen slump att invandrarbarn presterar uruselt i skolan men trenden är generell, svenska barn kommer att följa efter därför att det är rationellt att göra det.

Det troliga är att eleverna för varje år som går upplever skolan som allt mer meningslös och att allt fler vägrar delta eller saboterar på olika sätt. Det finns inget skolan kan göra åt det.

Skolan i nuvarande obligatoriskt upplägg kommer att dö sotdöden. Det vi borde diskutera är vad som ska komma istället. Förhoppningsvis är det något som enar landet efter den nuvarande egotrippade fragmenteringen.

Bäste Jörgen Krüsell,
Tack för din artikel. Jag gillar ditt engagemang och det du skriver. Jag tror du är en (mycket) bra företrädare för den svenska lärarkåren.
Meningen med min artikel var varken att anklaga lärare för att vara stofiler eller göra ett dåligt jobb, inte heller att presentera lösningarna.
Låt mig dra en liknelse som kanske bättre kan beskriva mina tankar. Jag har tidigare arbetat med att ta fram förslag på nya typer av hotell. Som grund fick man då en bunt underlag, bl a ritningar. På dessa hade arkitekten ritat in exakt hur rummen skulle ligga i rader på våningar med korridor i mitten, exakt hur stora rummen skulle vara, att del av rummet ska vara ett badrum, ritat in WC, dusch och tvättställ, i rummet dubbelsäng, skrivbord och fåtölj. Sedan var min uppgift att vara kreativ och skapa ett helt nytt hotell. Det jag gjorde då var att rensa ritningarna från i princip allt utom ytterväggar. Därefter kunde arbetet börja. Behövs en reception, varför och går det lösa på annat sätt. Kan rummen vara runda? O s v.
Det är precis vad jag tror man behöver göra med skolan, om man instämmer i att den idag inte fungerar särskilt bra. Jag menar att bara för att man i hundra år eller mer haft en viss uppsättning skolämnen, ämnesbetyg, klassrum som ser ut på ett visst sätt etc, så behöver det inte betyda att det är det bästa sättet att göra det på. Mitt råd till alla är att aldrig plocka fram förra årets kopia när man ska göra årets version. Den var kanske bra då men idag är en annan dag. Börja på blankt papper, även om den metoden är mer arbetssam än att kopiera och klistra in. Skulle någon ha intresse av att ha mig med i den kreativa processen för den nya skolan så ställer jag gärna upp, skulle känna mig hedrad och lovar att kasta ur mig idéer, men framför allt vara den som ifrågasätter gamla "sanningar". En butik behöver idag inte en kassadisk och kanske ett klassrum därför inte heller behöver en kateder.

Bästa hälsningar,
Jörgen Dyssvold

"Vem vill inte bli sedd?" Ja signaturen BoT vill uppenbarligen bli det och väljer Newsmill som forum och redan i mening sju landar han - lite segare än vanligt där i sina invandrare. Som sagt. Skriv en Newsmillartikel öer vilket ämne som helst och "BoTte" och grabbarna hittar sin invandringsvinkling.
Detta var en artikel om SKOLAN !!!

Jörgen Dyssvold:

"En butik behöver idag inte en kassadisk och kanske ett klassrum därför inte heller behöver en kateder".

-många butiker behöver inte ens en butik. Det räcker med ett lager och internet.

Jag förstår vad du är ute efter men du gör en dålig liknelse.

Elever behöver struktur och de behöver veta vad som händer och ska hända. Katedern i sig är ingen nödvändig fokal punkt men det handlar om de föreställningar vi har om skolan och som vi får från barnsben. Dvs, man förväntar sig att ett klassrum ska vara på ett visst sätt och blir besviken/förvirrad om det inte är så.
Det funns mycket forskning som visar att förväntingar på skolan har stor inverkan på studieresultatet.

Därmed inte sagt att man behöver ha katedern till katederundervisning. Den är alldeles utmärkt att lägga sitt lektionsmaterial på:)

#4 Fredric Normael: Jag skulle inte bli vare sig besviken eller förvirrad i ett klassrum utan kateder. Just därför tillåter jag mig tro att inte heller ungdomar i skolan skulle bli det.

Jörgen: du bortser från forskning. Förvisso forskning utanför ideologiskt färgade Sverige men ändå....

Du förstår nog inte riktigt vad jag menar...

Skolan var under en tid en institution för lärande av grundläggande kunskaper i vissa basämnen. Sedan förändrades detta. Folket och politikerna bestämde att skolan skulle vara ett universalverktyg som skulle lösa det övriga samhällets tillkortakommanden. Idag har skolan till uppgift att fostra barnen, att undehålla dem, att coacha dem och att ta på sig skulden för deras tillkortakommanden. Skolan ska också ansvara för att alla barn lyckas exakt lika bra. Till detta tillkommer diverse politiska "pet projects" som skolan ansvarar för, t.ex. avskräcka från droganvändning, mobbing och annat som övriga vuxna i samhället, t.ex. barnens föräldrar inte verkar klara av på egen hand.

Skolan är kort sagt den institution som slutligen får bära ansvaret för allt som föräldrar och andra vuxna inte har lust/orkar/klarar av att utföra själva.

Lärare är varken bättre eller sämre yrkesmänniskor än andra, de har helt enkelt fått fullständigt orealistiska mål att uppfylla av en vuxengeneration som inte begriper var gränsen går mellan deras eget och skolans ansvar för deras barn.

Bra skrivet!
"Skolan, anser jag, följer ändå samhällets utveckling. Däremot krockar det ofta med ungdomarnas intressen. Betyder det då att man ska individanpassa till vilket pris som helst? Ska den som är morgontrött få börja när den vill? Om alla ungdomar vill bli frisörer, men ingen rörmockare, hur göra då?"

Samhället ser ut som det alltid har gjort (vi måste i princip anpassa oss till en massa måsten), och inga ungdomar har egentligen någonsin velat göra det vuxna, eller samhället, vill. Det fullständiga konsekvenstänkandet är ju inte utvecklat förrän runt 25 års ålder.

Om ungarna kom utsövda, med frukost i magen och med nödvändiga verktyg, skulle mycket vara vunnet. men det hänger på föräldrarna, och där blir det svårt. Under mina år som lärare var det sällan någon som hade glömt mobilen, däremot var det svårt med penna och block. Fungerande föräldrar ser till att ungarna kommer iväg i tid, med rätt prylar.

Samhället kommer aldrig att kunna ersätta de väl fungerande familjerna, som vi ser otaliga exempel på. För övrigt vill jag instämma i allt som Per L säger. Skolans uppdrag är omöjligt.

Om man vill granska skolan kritiskt, eller vill reformera den, eller tänka väldigt nytt och kreativt om hur lärande kan gå till och göra det utan utan låsning till vad som för närvarande råder, så kan det vara idé att börja med några frågor för att granska grundvalarna för vad offentligt organiserat lärande är. Vad är dess mening och vilka förgivet taganden finns det?
Här kommer en rad förslag till vilka frågor man kanske bör ta ställning till innan man kommer med färdiga lösningar:
1.Vill vi ha skola och lärande för individuell nytta eller för samhällsnytta och vill vi ha det för instrumentella syften eller för mer ideella syften, d.v.s vill vi ha en skola som gynnar inividens kariär eller som gynnar samhällsekonomin eller vi vi ha en skola som stärker gemnsamma värden eller som verkar för att utveckla mogna och ansvarfulla individer? Vilka tonvikter och balanser önskar vi?
2. vad vill vi att stoffurvalet ska grundas i? Ska det vara ventenskap och beprövad erfarenhet eller traditioner, värderingar, trosföreställningar etc? Ska det vara en reproduktion av vad vi anser vara grundläggande erövrad kunskap (naturlagar, matematikens teorem, grammatikens begreppssystem etc. eller ska det vara någonting som mer handlar om förmågor?
3. Vill vi lära för praktiskt behärskande, för handfast vetande, för omdöme eller för reflektion och eftertanke? Vilka balanser vill vi ha?
4. Vilka former för lärande vill vi ha? Ska de vara starkt förmelande, kunskapssökande, dialogiska, deliberativa eller någonting annat?
5. Med vilken auktoritet kan stat och samhälle föreskriva hur vi bör bygga upp vår världsbild och vår livsåskådning?
Ja det finns fler grundvalsfrågor att ställa och jag saknar i skoldebatten diskussion och ställningstaganden i dessa frågor och träffar mer på färdiga förslag, vilka bygger på outsagda förgivettaganden.

Skolan speglar självklart samhället och skolans problem idag är också samhällets.
Ett av skälen är bristen på hopp, eller snarare bristen på ökande hopp. Det är riktningen som är viktig, inte det absoluta läget. Det finns en visionslöshet idag på alla nivåer i det västerländska samhället. Istället har vi fått isolerade plånboksfrågor på dagordningen och målet att skapa ett gott samhälle för alla är det sällan någon som formulerar. Det är bristen på hopp som gör att vi har en i grunden visionslös politiker som Björklund. Jag vet, många tycker han är visionär och kraftfull, men det är en enorm skillnad mellan att vara visionär och handlingskraftig. Hur mycket nytt kommer han med egentligen? Ingenting.
Bo T lyfter fram och menar att invandrarungdomar genomskådat systemet och därför skiter i skolan. Tyvärr tror jag det är känslan sv hopplöshet som skapar problemen, en hopplöshet som förstärks av den främlingsfientliga retoriken som också är ett resultat av en visionslös politik. Men invandrarungdomar hör ocså till de allra bästa. De har siktet inställt på en internationell karriär därför att de är redan världsmedborgare.
Gunilla Madegård lyfter fram Asien och det intressanta jag noterar som boende i Asien sedan många år är just att man har hopp och ambition. Problemen är massiva och man ser korruption, brott mot mänskliga rättigheter och miljöproblem men man ser också att det går framåt. Det intressanta med skolan i de här länderna är att skolans utveckling och diskursen går i rakt motsatt riktning mot den svenska. I Sverige har vi en tro att det är skolans disciplin som ger resultat men det är hoppet om en bättre framtid som motiverar både föräldrar och elever. Disciplinproblemen är nämligen lika stora i Asien som i
Sverige, men de tar sig andra uttryck. Föräldrar i Asiens mera utvecklade länder kräver en modern undervisning som hjälper deras unga att tänka själva och de är i sina ideal om en bra skola inte långt från svenska föräldrar och elever.
Så förmår vi skapa en hoppets vision och en inkluderande politik utan piska och hat skall vi nog se att skolans reformer få bättre genomslag förutsatt då att de ligger i linje med de stora visionerna.

#2
Tack för dina förtydliganden Dysswold. Katedern är borta sedan ett par år i de flesta klassrum på min skola. De har i alla fall spelat ut sin roll. Det tänks nytt i skolan, men visst vissa ämnen bara följer med som inte längre fyller sitt syfte. Säkert ett ämne för vidare debatt.

#1
Invandrare presterar i så fall dåliga resultat på grund av för dåliga språkkunskaper, inte för att de genomskådat systemet.

Skoldebatten är i nivå med elevernas påstått undermåliga prestationer, vem förvånas över navelskådande gråt över svensk skola i fritt fall? Handlar det alls om idolskap, förebilder, Einstein eller Robyn? Tack och lov fick jag växa upp i det flummiga vacuum som tillät kunskap för dess värde i sig självt, för min egen bildnings skull, för kunskapsslukandet, de växande insikterna och gemenskapen...Jag är någon och viktig, vet och förstår, lär av andra och växer med andra. Livet, världen, universum är kanske mer intressant än det torftig kommersiell media riggar i närighetssyfte. . .

#2 Om skolan som många brukar påpeka är en spegel av samhället så är den ju precis i takt med samhället - då kan den inte samtidigt vara föråldrad som Dyssvold påstår. Nu var avsikten med svensk skola vid de stora skolreformerna på 1970-talet och framåt att skolan skulle vara spjutspets, dvs att ligga före övriga samhället. Nu har man i och för sig inte lyckats med det, för det är nämligen kollossalt svårt detta att vara steget före. Det beror på det enkla förhållandet att om framtiden kan vi inte veta nåt säkert. Nya saker som t ex transistorn på sin tid som numera blivit datorkraft och internet, förändrar radikalt villkoren för den värld vi lever i.

Många gör tyvärr misstaget att kräva av skolan att den ska vara yrkesförberedande. Det är omöjligt i dagens samhäle med tusentals olika yrken. Det var annorlunda under industriepoken då antalet yrken var begränsat. Alltså är det en bra allmänbildning och en vägledning att bli en demokratisk samhällsmedborgare som är det primära uppdraget för skolan. Tyvärr har bildningsuppdraget misskötts å det grövsta.Det beror bl a på att man underskattat värdet av bl a ämnet historia och överskattat värdet av teknik.

Sen kan jag inte bli annat än förvånad när Dyssvold säger att "jag blir inte förvirrad i ett klassrum utan kateder och just därför tillåter jag mig tro att inte andra ungdomar blir det heller." Är det inte en aning enfaldigt att tro att du själv representerar alla svenska ungdomar och var de tycker?! Som vanligt utgår de flesta i debatten från sig själva och inte från vad forskningen säger. Det duger faktiskt inte!
Sen blir man ju förvänad när man likställer Einstein och Polhem med Roby n och Zlatan. Polhem var en enastående uppfinnare och Einstein fysiker och upptäckare av nya världar i form av relativitetsteorin. Robyn och Zlatan har väl inte uppfunnit något - de är konstnärer av två olika sorter.. Det är i och för sig helt OK. Men om din utgångspunkt Dyssvold var att få fler företagare inom näringslivet så är parallellen illa vald. Utöver att Einstein nog ändå kommer att övertrumfa både Robyn och Zlatan i framtida bedömning.

Krusell ifrågasätter Dusswold men presenterar inga lösningar.

Dejavouz