Lisbeth Salander

Sebastian Marquez von Hage om Lisbeth Salander

Därför är Millenniumtrilogin inte feministisk

Publicerad: 2012-01-07 01:01, Uppdaterad: 2012-01-07 01:01

Lärare i filmkunskap: Svenska kulturskribenter hyllar slentrianmässigt Millenniumtrilogin för dess påstått feministiska budskap. Men i själva verket exploaterar Stieg Larsson kvinnokroppen i underhållningssyfte.

13 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Språklärare med bakgrund som lärare i filmkunskap.

Den Millenniumindustri som byggts upp kring Stieg Larssons böcker tycks bara bli större och större. På svenska kultursidor har Stieg Larssons feministiska budskap varit ett återkommande ämne. Man har ofta byggt vidare på den idag närmast mytologiska bilden av Larsson som en journalist och författare som kämpade mot främlingsfientlighet och kvinnovåld. Samtidigt bygger en stor del av böckernas framgång på ett sensationslystet innehåll där den exploaterade kvinnokroppen står i fokus. Hur går detta ihop?

I och med premiären av den amerikanska filmversionen av Män som hatar kvinnor har tidningarnas kultursidor återigen fyllts av artiklar där feminism och den kvinnliga protagonisten Lisbeth Salander ställts i centrum. Bland annat skriver Thomas Axelson i Dagens Nyheter om hur våldtäktsscenen i den amerikanska versionen är mindre feministisk än den svenska då den låter åskådaren delvis identifiera sig med gärningsmannen. I den svenska filmversionen liksom i boken, menar Axelson, finns det mer av en ”underliggande feministisk indignation”.

Jag håller med Axelson i hans analys av den omtalade scenen, men ställer mig tvekande till det feministiska budskap som Axelson liksom många andra kulturskribenter gärna vill lyfta fram. Det tycks mig motsägelsefullt att böckerna och filmerna gärna beskrivs som feministiska på kultursidorna då de, om man verkligen ser till innehållet, tydligt exploaterar kvinnokroppen i underhållningssyfte.

I svenska mediers bevakning av Stieg Larsson och hans böcker vill man gärna återkomma till hur det i böckerna finns en tydlig patriarkal maktstruktur: pappor som sviker (och även vill mörda sina bångstyriga döttrar), slemmiga manliga förmyndare och rika män som missbrukar sin maktposition. Mot detta ställs den androgyna Lisbeth Salander som vägrar att låta sig kuvas och på ett våldsamt sätt gör upp med den manliga överheten.

Ser man dock bortom denna tunna intrigstruktur så finns det fortfarande ett sedvanligt frossande i ett sadistiskt våld mot kvinnor skildrat på ett sätt som leder tankarna till ren underhållningstortyr i stil med filmer som Saw och Hostel. Eller varför inte fästa vår genusblick på Salander som visserligen tar för sig rent sexuellt men ungefär på samma sätt som unga kvinnor gör i porrfilmer, när de förverkligar den manliga sexfantasin genom att ligga med både tjejer och äldre män (värt att notera är att Salander så småningom skaffar sig silikonbröst). Denna kombination av sex och sadism leder tankarna till 60- och 70-talets sleazefilmer snarare än till det feministiska manifest man ofta vill få Millenniumtrilogin till på kultursidorna. Man skulle lika gärna kunna hävda att sleazefilmer avslöjar en patriarkalisk maktstruktur och att detta skulle rättfärdiga frossandet i sextortyr och mördade kvinnor.

Det finns idag ett allt större utbud av deckare där ett sadistiskt våld skildras allt mer ingående. Även biografiska skildringar av tragiska kvinnoöden à la Natascha Kampusch fyller bestsellerlistorna. I medierna påstår alltid författarna/utgivarna till dessa böcker på ett närmast slentrianmässigt vis att man enbart skildrar ett kvinnovåld som redan finns i samhället, och att man synliggör det för att skapa debatt. Problemet är bara att när försäljningssiffrorna ökar med sex- och tortyrskildringarna så klingar det feministiska budskapet allt mer ihåligt. Det är inte våldsskildringarna i sig jag vänder mig mot, utan det skenheliga sätt man rättfärdigar ett sadistiskt innehåll på, nämligen genom att spela ut feministkortet. Syftet är troligtvis att göra de många vålds- och tortyrskildringarna i denna typ av litteratur till något mer rumsrent för den storkonsumerande och sensationstörstande medelklassen.

Att det sensationella fascinerar och är lukrativt på marknaden är förstås inget nytt. Edgar Allan Poe skrev på 1800-talet både detektivhistorier och sensationsfyllda berättelser om bland annat unga kvinnor som begravdes levande (vilket Salander råkar ut för i Milleniumtrilogins andra del). Edgar Allan Poes ord ”The death of a beautiful woman is the most poetic topic in the world” skulle idag kräva en viss revidering. Mitt förslag är: ”The death and torture of a beautiful woman is, when packaged as a feminist statement, the best selling topic in the world”.

Sebastian Marquez von Hage (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/42067

13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Så om hjältinnan inte tar för sig sexuellt är hon en docka som bara är till för att behaga männen.
Om hon tar för sig ordentligt görs detta enbart i syfte att underhålla männen.
Om hennes utnyttjande inte lyfts fram är det för att patriarkatet bagatelliserar sådant.
Om hennes utnyttjande lyfts fram är det för att behaga det våldsälskande patriarkatet.
Jag förstår precis.
Det bästa vore väl om hjältinnorna i framtida böcker försågs med hijab eller burka eller, än bättre, inte syntes till överhuvudtaget. Det vore det enda sättet att inte anklaga patriarkatet för at... eller vänta.

Permalänk | Anmäl #2 Alma Noyes, 2012-01-07, 01:39

#2 Alma Noyes,

Tyvär är det så genus och radikal feminism ser på det hela.

Tyvär så har inte sexpositive feminism eller liberal feminism eller individualistisk feminism så stor vikt här i Sverige.

Permalänk | Anmäl #3 JK Andersson, 2012-01-07, 03:21

Så du har lyckats konstatera att våld och sex säljer. Grattis.

Permalänk | Anmäl #4 Per L, 2012-01-07, 03:42

Det är ingen nyhet att vänstern pratar om egoism, klyftor, förtryck, rasism, sexism och våld men när man själv får möjlighet är värst.

Millenniumkonceptet är f.ö. inget nytänkande. Det finns otaliga föregångare, t.ex. Thomas Harris När Lammen Tystnar där den perfekt feministiske idealmannen Hannibal Lecter (motsvarigheten till Mikael Blomkvist) slaktar och torterar män på löpande band för att "de förtjänar det".

Egentligen skrämmande hur smörjan kan bli populär men det får väl ses som en parentes i en värld där feminismen fick blomstra.

Permalänk | Anmäl #5 Bo T, 2012-01-07, 10:30

@ Alma

Haha, strålande formulerat, du gav mig dagens goda skratt, detta blir svårt att toppa : )

Socialliberalism är lika funktionsdugligt i jämställdhetsfrågan som i övriga sammanhang. Det är ett förringande av rätten till frihet, i jakten på en viss statistisk ställning mellan könen. Jag accepterar inte feminism som en seriös eller hållbar ideologi. Det är en hund som jagar bilar - man vet inte vad man ska göra med bilen om man fångar den (Batman är en stört bra film btw ^^).

Vh, Neo-liberalen

Permalänk | Anmäl #6 Kasper Mortensen, 2012-01-07, 10:56

Menar författaren att trilogin är för lite feministisk? Filmkritikern verkar inte ha insett varför man gärna skildrar mord, hot (skräckfilmer) och våld mot kvinnor i film.
Därför att vi känner mer empati med kvinnliga offer, precis som i den vanliga feministdebatten/politiken! Samma reklam här som där alltså.
Dessutom ingår ju samma enögda budskap hos kvinnliga feminister som Marklund m.fl. Mannen som skurk!

Permalänk | Anmäl #7 Joakim Steneberg, 2012-01-07, 11:06

Jag tycker filmerna är bra som underhållning men budskapet i filmen har jag svårt att få till något positivt om. Den känns som vilken actionrulle som helst och inte något märkvärdigt överhuvudtaget.
Doch verkar den gammal ungefär som om den vore skriven för att spegla 60-70 talets samhällsstrukturer inte är det 2000-talet i alla fall och att göra denna våldsorgie till kultfilm har jag ännu svårare att förstå.
Istället borde man kanske fundera på vilka fantasier kommunisten Larsson egentligen snöade in sig på.

Permalänk | Anmäl #8 Andersx Carlsson, 2012-01-07, 11:36

Hej, och tack för era kommentarer. En av mina poänger är just att feminism är något som kan vinklas lite hur som helst, både av författare och av kulturskribenter. Jag har ingen åsikt i frågan om Millenniumtrilogin är för mycket/för lite feministisk, den frågeställningen intresserar mig inte. För mig personligen är det alltid den estetiska upplevelsen av ett verk som står i centrum, inte budskapet.

Permalänk | Anmäl #9 Sebastian Marquez von Hage, 2012-01-07, 11:43

Underliggande feministisk indignation? Som jag kommer ihåg det var det 100% individuell hämnd och det feministiska nog påklistrat av bedömarna.

Vilket är lätt gjort eftersom hela trilogin är en katalog över de åsikter som var de rätta i Larssons subkultur när det begav sig. Kommer ihåg när jag började läsa den iofs spännande serien. Hade ingen aning om vad det var men slog upp i mitten på vol2 och provläste lite. Det som framkom just där var att alla "goda" bodde på Södermalm medan alla "onda" på annat ställe , mest Östermalm eller nåt gods på landet.

Permalänk | Anmäl #10 perper, 2012-01-07, 11:48

#10 perper
Det är precis som i verkligheten; Alla goda bor på kritvita Södermalm.

Permalänk | Anmäl #11 Robert Pettersson, 2012-01-07, 13:23

*suck* Dagens i-landsproblem....
Och vilka drapor en lyckas få till - om ingenting..

Permalänk | Anmäl #13 Stig E-k, 2012-01-07, 14:22

Lisbeth Salander är född 30 april 1978.
Mikael Blomkvist är född 18 januari 1960.

Den medelålders mannen som träffar den betydligt yngre kvinnan och som man säger, får till det. Inget nytt tema i böcker eller på film.

Särskillt i detta fallet där författaren framställs som så vansinnigt feministiskt är det lite intressant att fundera över varför författaren låter Salander få för sig att hoppa i säng med Blomkvist. 18 års åldersskillnad anses ju idag vara aningens suspekt. I alla fal om man får tro på nymoralister och feminister.

Permalänk | Anmäl #15 Michael Jönsson, 2012-01-09, 17:31

Jag blev så besviken när de två huvudpersonerna fick ihop det. Det var ju deras vänskap som var något nytt och spännande.

Permalänk | Anmäl #16 Marion, 2012-01-09, 18:20