Har vi inte lärt oss att sanktioner inte fungerar?

Men snälla rara artikelförfattare som "är människa och därför har egenskaper som och erfarenhet av medmänsklighet, rationellt tänkande" etc.
Vad föreslår du att vi skall göra då?

Det funkade med Sydafrika. Men då var ju hela världen med då det var vita som förtryckte. När andra folkslag förtrycker är det bara väst som bryr sig.

#1
Om detta inte förstods så menade jag att det är med diplomati detta ska försökas lösas, inte för att vara rar (men tack för det) utan av praktiska själ, ser vi tillbaka historiskt sätt är det mera effektivt än sanktioner, givetvis är krig mera effektivt än båda dessa men jag tror inte att det är ett alternativt för en krigstrött värld.

#2
ja, jag understryker också i artikeln att den nästan aldrig fungerar, det finns undantag. Visserligen tror jag inte hudfärgen på folket har så stor betydelse på deras eget val, Kanske var sanktionerna mot dem extra hårda vilka jag antar kan argumenteras från ett "ras perspektiv" men något jag inte anser mig själv vara kvalificerad att varken förneka eller argumentera för.

Vad jag försöker få fram i artikeln är att sanktioner har en dålig historia när det kommer till att fungera, så ska vi satsa vår säkerhet på något så kanske vi ska undvika detta.

Mycket välbehövligt perspektiv Wincent!

Om vi tror att delar av vårt demokratiska system är något som det iranska folket skulle vara lyckligare i, så räcker det med att låta dom smaka på det i så hög utsträckning som möjligt.
Om man själv innehar något som alla folkslag ser som åtråvärt, så går det inte att stoppa detta folkslag från att sträcka sig ut efter det.
Över 50% (!) av Irans befokning är under 30 år och med den bild av omvärlden och vad den kan erbjuda genom internet så KOMMER dessa själva att göra förändringen, när de tar över det iranska samhället. Förändringen i Iran är i det närmaste oundviklig.

Ett förslag för att skynda på detta är t.ex att öka utbytet mellan universiteten. Bjuda in iranska studenter.

Ett annat är att skapa politiska och kulturella möten. Musik, historia och konst har varit stora delar av förändringar och revolutioner i alla tider och bör användas här också. I dessa möten kommer oundvikligen både funderingar och saklig kritik att kunna läggas fram.

Men många vill hellre hata. Människan vill gärna ta den enkla vägen: våld, aggresivitet eller hot. Alltifrån när vi klubbade ner våran grottgranne för att ta hans hem tills idag när vi använder kulsprutor, eller indirekta hot och attityder som bara leder till att väcka stoltheten och ignoransen hos dem vi säger att vi bryr oss om. Och visst kan vi ta den vägen. Vi skulle kunna försöka hämnas. Vi kan begå handlingar som leder till miljontals dödade. Men från en människa som tror på den vägen vill jag aldrig höra att de bryr sig om mänskliga rättigheter, det de säger sig vilja försvara. Och jag känner i såna fall en stor sorg för jordens framtid.

Sen, till sist, en tanke som är mer eller mindre förbjuden, totalt tabu, att yttra i det här ämnet: Inget land är svart eller vitt, ont eller gott. Det finns positiva och negativa yttringar var du än kommer. Det kanske också finns saker i den iranska kulturen som vi i Sverige kan lära oss av.