Cynisk människosyn har förstört svensk psykvård

Ingen patientgupp är så nerprioriterad som den psykiatriska. "Reformerna" i början av 90-talet innebar en slakt av antalet vårdplatser. Visserligen var de gamla mentalsjukhusen ohyggliga, men det fanns åtminstone vårdplatser. De neurologiska och kemiska förklaringsmodellerna för psykiska sjukdomar och beteende har lett oss in i en cynisk människosyn, där individen är satt på undantag. Detta samtidigt som den psykiska försämras för varje år. Ingen patientgrupp är så nerprioriterad som de med olika typer av psykiatrisk problematik. Även den somatiska vården har kraftigt försämrats under den senaste 30-årsperioden.

Problemet är främst att antalet vårdplatser är så få idag jämfört med 1980. Men även andra mer subtila faktorer spelar in. Och vi pratar inte om en halvering av antalet vårdplatser. Nej, bara17 procent av antalet vårdsplatser finns kvar jämfört med 1980. Och inom den psykiatriska vården är läget så när som på katastofalt. Det placerar Sverige längst ner i den europeiska ligan när det gäller vårdplatser. 

Konkursdrabbade Grekland har alltså en bättre vårdsituation ärn Sverige. Välfärdslandet. "Reformerna" för en humanare psykiarisk vård plus Adelreformen som slogs fast i början av 1990-talet, var bara en omskrivning för att skapa en oerhört otrygg situation för de människor som bäst behöver det. Visst, de gamla mentalsjukhusen var ohyggliga, men de utvecklades under 70-80-talet till bättre fungerande mindre enheter.

Dessutom räckte resurserna till behandling inte bara förvar. Grupper, bildterapi, kroppskännedom, snickarverkstad, trädgårdsarbete, arbetsterapi. Att allt detta helt plötsligt inte ansågs ha något existensberättigande kan i mycket förklaras genom den nya versionen av DSM (Diagnoses Statistical Manual of Mental disorders) som dök upp 1994. I den nya förklarades symptom och beteenden på ett annorlunda sätt än tidigare. ADHD, ADD, Asperger, Tourettes, m m smög in de neurologiska och kemiska förklaringarna till psykiatriska symptom. Tidigare hade fokus legata på uppväxt- och miljöbundna aspekter som tillsammans med "sjuka "gener skapar mentalsjukdomarna. Det blev helt plötsligt billigare att behandla en rad psykiska symptom som t ex depression och ångest.

Prozac föddes och med detta en radda uppföljare. Så när en deprimerad patient kom till den psykiatriska jourmottagningen, skrevs på sin höjd ett recept ut. Nu är det kotym att vårdcentralerna behandlar denna patientgrupp, något som primärvården varken har kompetens eller resurser till. Földen har blivit långa och många köer även på vårdcentralerna.där patienterna inte får en adekvat behandling I någon mån har synen på psykiskt sjuka också förändrats. Krigsrubriker om PSYKSJUK gjorde si och så, var inte så vanligt förekommande tidigare.

I takt med nerprioriteringarna och nedskärningarna har också psykiskt sjuka börjat synas i samhället oftare än tidigare. Många av de hemlösa har både ett missbruk och en psykisk sjukdom i bagaget. För denna grupp finns absolut ingen hjälp att få. De representerar bottenskrapat i en miljö där den välfungerande människan driver arbetslinjerna. Satsningarna på de olika patientgrupperna har också blivit ojämnt fördelad. En typ av statusbegrepp har infunnit sig som liknar rena klassamhället. Det avspeglar sig främst i hur mycket man satsar per patient men betydligt mer osympatiskt är hur man bemöter olika patientgrupper. Unga flickor och kvinnor med personlighesstörningar, kanske kombinerat med självskadebeteende, är inte populära. "Behandlingen" består av ignorerande och bortvändna ryggar. Men en patient med schizofreni och andra psykossjukdomar bemöts på ett helt annat sätt, där får också personen bästa tänkbara vård.

Detta är väldigt positivt, att man satsar på dessa, men det kan inte ske till priset av att andra grupper inte bemöts med respekt.. När kemiska förklaringsmodeller blir det primära, kommer andra livsrelaterade problem satta på undantag och detta trots att sociala faktorer är den dominerande faktorn till psykiskt illamående. Men att utforska en människas liivssituation tar både tid och pengar i anspråk och de yrkesgrupper som har detta som sin huvuduppgift (psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter) är så överbelamrade att väntetider på 1-2 år inte är ovanligt. Detta är fullkomligt oacceptabelt och speglar en alltmer statisk människosyn.

Att bedömning och bemötande i vården ska bero på den rätta kemiska sammansättningen i hjärnan är ovärdigt, kallsinnigt med en total brist på empati. Att skriva ut läkemedel som allt som oftast inte fungerar, är ekononomikt lönsamt samtidigt som sjukvården knappast kan anklagas för att ante ge patienter behandling. I andra länder satsas det betydligt mer på psykiatrisk vård. Man har också bredare behandlingsmodeller som är anpassade till olika patientgrupper. Finland brukar ses som ett föregångsland.

Man brukar säga att ett lands engagemang och satsningar på de mest utsatta, gamla och sjuka är ett betyg på samhällets kvalitet. Den cynism som präglar Sverige när det gäller behandlingen av ovanstående är en indikation på att välfärdslandet bara är en stor bluff.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41981

6 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

De flesta länder i Västeuropa har avvecklat psykiatriska vårdplatser. Tanken var att vårdplatserna skulle ersättas av insatser lokalt, i kommunerna. Det har dock inte gått som tänkt. Ett mått på villkoren för individer med betydande psykisk funktionsnedsättning är överdödlighet jämfört med befolkningen i stort. En aktuell studie visar att utvecklingen i våra grannländer Danmark och Finland har varit med gynnsam än i Sverige. Sverige är också det land som mest radikalt minskat antalet vårdplatser. -- Ett orsakssamband?
-- Ref: Wahlbeck, K., Westman, J., Nordentoft, M., Gissler, M., & Laursen, T. M. (2011). Outcomes of Nordic mental health systems: life expectancy of patients with mental disorders. The British Journal of Psychiatry, bjp.bp.110.085100.

Permalänk | Anmäl #1 Sven Bremberg, 2012-01-03, 08:43

Sverige är det land som inte utökar vårdplatser på den somatiska sidan heller vilket är anmärkningsvärt. Alla kan se det med egna ögon när man besöker akuten. Folk ligger överallt, personalen kan inte övervaka alla, utan det händer inte alltför sällan att man kommer in till akuten och dör där.

Men det är ändå inget mot psykjouren. Många blir behandlade som simulanter, inte minst efter Anna Odells "utställning" 2009. Att inte blir trodd i ett läge när livet rasar, kan bli den sista brickan till att ta sitt liv.

Permalänk | Anmäl #2 Maj Grandmo, 2012-01-03, 08:57

Tacka nyliberalismen som har bidragit med människosynen.

Permalänk | Anmäl #3 E E, 2012-01-03, 09:36

Den som vill bli tagen på allvar bör påskina att han/hon utgör ett hot mot sin omgivning. Lycka till!

Permalänk | Anmäl #5 Robert Pettersson, 2012-01-03, 19:27

Här skriver du, Maj Grandmo, i en kommentar om hur hemskt det kan vara att inte bli trodd. Det jag inte kan låta bli att fundera över är att du både här och i din tidigare artikel Diagnosinflationen ger upphov till utslagning, verkar du mer eller mindre ta avstånd från användningen av neuropsykiatriska diagnoser, t.ex. ADHD, eller autismspektrumtillstånd. Är inte det samma sak som att inte tro på människor som säger sig ha t.ex. Asperger syndrom?

Jag har läst flera inlägg, på nätet där, skribenter har klagat på att omgivningen inte tror på dem när de berätta om sin neuropsykiatriska funktionsstörning. Och att det är jobbigt för dem, precis som du skriver att det är jobbigt att inte bli trodd inom vården. När du skriver skeptiska artiklar om neuropsykiatirska funktionsstörningar, så ökar du inte direkt chansen att dessa personer ska få bättre bemötande av omgivningen i fortsättningen.

Jag ser att du är psykolog, och du anser dig säkert ha mycket på fötterna, men från mitt perspektiv blir det konstigt.

http://oakfarm.wordpress.com/

Permalänk | Anmäl #6 Anders Ekergård, 2012-01-03, 23:40

". De neurologiska och kemiska förklaringsmodellerna för psykiska sjukdomar och beteende har lett oss in i en cynisk människosyn, där individen är satt på undantag. "

Nej bara för att man skiftar perspektiv från att allt handlar om dåliga föräldrar till en mer biologisk behöver det inte innebära en cynisk syn på människan och det är inte förklaringsmodellerna som är svaret på den cynismen heller utan helt och håller pengar.
Det är lätt att spara in på svaga människor de sparkar inte tillbaka.

"Att skriva ut läkemedel som allt som oftast inte fungerar, är ekononomikt lönsamt samtidigt som sjukvården knappast kan anklagas för att ante ge patienter behandling. "

Förut användes benzodiasepiner som nåt helbrägdagörande och nedsövningen av människor var större innan prozac kom.

Permalänk | Anmäl #7 Maria Nilsson, 2012-01-04, 14:03

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.