Tårarna vid Kim Jong Il:s bår - vad speglar de?

I samband med Kim Jong-Il:s död har det skrivits om folkets sorg och människornas  tårar. Man har undrat över om tårarna är äkta, när bilder på folkmassorna som kollektivt gråter kablats ut över TV-näten. Svaret på den frågan har flera bottnar. Tårarna finns där och rinner ut över kinderna. Det finns också en känsla bakom. Frågan blir då, vad det är för känslor och hur uppstår de.

Liksom tårarna uttrycks kollektivt, så kommer de från ett hopbuntat folk, som styrs av ett komunistiskt enpartivälde fast lierad med militärmakten och av en enväldig ledare i ett land utan åsiktsbrytande politiska partier. Det finns med stor sannolikhet ingen ledare som fått ett så entonigt och glorifierat  medialt budskap framfört till folket som i fallet Kim Jong-Il.  Detta är ett folk som lever under svåra ekonomiska omständigheter och inte får tillräckligt med mat. Vid jämföresle av barns tillväxt från Syd- och Nordkorea halkar norra sidan klart efter.  Den folkgrupp, som är prioriterad i alla avseenden är armén. 

Det stora folkflertalet kan titta in i sina TV-apparater och se ett maktens skådespel i väldresserade militärparader och all folkets tillit har stått till den store ledaren, för det är bara han som kan göra livet bättre för dem och det massmediala budskapet är att det var just det han ville.  Det har  varit det sargade folkets hopp. Den onda döden kom och förhindrade honom att fullborda sitt värv för folket och då väller känslorna fram. Tårarna är då inte långt borta. Tårar tolkas ofta som uttryck för riktiga känslor, men sorg och ledsnad av flera skäl kan få en kanal att läcka ut genom den gråt som kommer även om den provoceras fram..

Till detta kommer att skratt som gråt smittar. Det kan inte uteslutas att det finns gråterskor utplacerade av ledargarnityret.  Att se andra gråta ger en klumpkänsla i halsen och så sipprar tårarna fram. Tårarna i Nordkorea speglar det undertryckta folkets situation. Ett folk som inte har några alternativ att öppet spinna sina tankar kring och få influenser från omvärlden. Att uttrycka politiska tankar fritt går inte. Ledaren är som en fadersgestalt  med många barn, som han håller i ett järngrepp och kontrollerar vad de tänker, läser och tittar på. Barnen kan inte ge utlopp sina tonårs- och frigörelsekriser och växer aldrig förbi faderskapet, som fortsätter att hålla kvar dem i beroendeställning och i underläge. I grunden handlar det om övergrepp. Den friska luften med vindfläktar från den fria tanken får stängas in i det tysta. Säkert är det några som nu gråter över det. Hur stor del av tårarna, som är en sedan länge återhållen gråt vet ingen. 

Nordkorea har en lång väg till ett demokratiskt land. Det skulle kunna vara så att det pyr en ”arabisk vår” under ytan. Inne i folks hjärtan finns en tro på ett fritt liv bortom maktmissbruk och statskorruption. Hur länge skall folket i Nordkorea vänta?

Roland Sennerstam (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41954

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Märkligt, min kommentar togs bort!

Jag konstaterade att det måste vara enkelt att förstå deras sorg, de har förlorat en ledare som de flesta i Nord Korea förstår har helt övermänskliga egenskaper. En ledare utöver alla andra ledare. Få förstår att landet är långt efterutvecklat och att detta, hungersnöd mm beror på deras ledare.

Om våra tidigare ledare - Erlander, Palme, Gustav V mfl - hade beskrivits som världens bästa idrottsmän, världens bästa modedesigners och världens mest uppskattade författare, tänkare mm - så vore vi nog många som skulle gråta vid deras död.

Vår öppenhet förhindrar den hjärntvätten. Alltså, enkelt att förstå varför Nord Koreanerna gråter. Och jag gråter en skvätt för deras skull.

Permalänk | Anmäl #2 Mayo Mellberg, 2011-12-31, 13:43

Tårarna är desamma som om påven eller Michael Jacksson dör.

Permalänk | Anmäl #5 Pellefant, 2011-12-31, 18:56

Glädjetårar ?

Permalänk | Anmäl #6 anders kåberg, 2012-01-01, 11:39