Publicerad: 2011-12-28 12:12, Uppdaterad: 2011-12-28 12:12
Att misstänkta för brott inte tilldelas offentlig försvarare i ett tidigt skede av en brottsutredning är inget nytt. Detta trots att det är den misstänktes lagstadgade rätt. De första inledande förhören för utredningen framåt i åklagarens riktning. Utan ombud befinner sig därför ofta den misstänkte i en känsla av utsatthet och total rättslöshet. Det är dags att införa ett svenskt Miranda Rights.
Jag är grundare och ordförande av Rättssäkerhetsorganisationen RO. Vi utgör en ideell förening som arbetar för ökad rättssäkerhet och främjande av mänskliga rättigheter inom samtliga led av det svenska rättsväsendet.
Målet gällande den först åtalade och nu friade barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus har de senaste dagarna vållat stor debatt. I en lång intervju i senaste numret av Läkartidningen berättade hon om hur illa hon behandlades av polisen under förhören och hennes tid i arresten.
Intervjun har nu upprört flera debattörer som menar att narkosläkaren utsattes för ett rättsövergrepp.
Riksåklagaren RÅ, Anders Perklev, har sedan tidigare sagt att han ska titta på fallet. Och nu meddelar Rikspolisstyrelsen att även polisen ska genomföra en internutredning. Det är givetvis välkommet. Dessvärre är just detta mål på inget sätt unikt för det svenska rättsväsendet. Metoderna för att neka den misstänkte sin lagstadgade rätt till offentlig försvarare, återkommer gång på gång.
Som grundare och ordförande av Rättssäkerhetsorganisationen RO, kommer jag ofta i kontakt med klienter som behandlats ungefär på samma sätt i tidiga skeden av utredningar, när endast en misstanke om brott föreligger. Hänsynslöst uppträdande är alltför vanligt hos såväl polis som åklagare och det är inget annat än brott mot mänskliga rättigheter och inte värdigt en rättsstat.
Jag kan se att förfarandet syftar till att hanteringen av ärendet blir mer praktisk. Polisen har vid ett gripande tolv timmar på sig att hålla förhör så att en åklagare kan besluta om ev. anhållan. Åklagaren har därefter tre dygn på sig att stärka misstankarna innan den misstänkte måste häktas eller släppas på fri fot. En försvarare förordnas först när en häktningsframställan har skickats in till tingsrätten. Som förhörsledare vill man helt enkelt inte ha med en granskande advokat i ett tidigt skede utan hoppas på erkännanden i en trängd miljö.
De personer som till oss vittnat om liknande erfarenheter, får nu stöd av barnläkarens beskrivning av det trauma hon upplevde vid gripandet. Detta ger tillsammans stöd för att åsidosättandet av den misstänktes rätt är systematisk och därmed inget olycksfall i ämbetet, vilket riksåklagare och polisväsende nu antyder som orsak bakom utredningen.
Hade detta handlat om ett fall som inte varit medialt uppmärksammat hade troligen ingen lyft ett finger för granskning. Om den misstänkte hade anmält till JO eller till Riksåklagaren hade ett avskrivningsbeslut kommit tillbaka med vändande post.
Det finns en lösning på problemet som stärker rättssäkerheten för misstänkta. Genom att införa ett liknande system som finns i USA med den så kallade Miranda Rights eller Miranda varningen, tvingas rättsväsendet skärpa sina rutiner.
Miranda Rights är en grundlagsskyddad del av konstitutionen. Den amerikanska polisen måste påminna en gripen person om dess rättigheter, såsom bl.a. rätt till tystnad och rätt till juridiskt ombud från första förhör.
Många som grips och anhålls, vet inte att den misstänkte har samma rättigheter här i Sverige, eftersom upplysningsplikten inte existerar. Därför bör Mirandaregeln införas även här. Det skulle dessutom öka tilltron till ett rättsväsende med ett rykte som är starkt naggat i kanten.
Den sk "barnläkaren" på Astrid Lindgrens sjukhus ger en skakande intervju i Läkartidningen. Hon utsattes bla för tortyrliknande metoder på Solna polisstation.

RÅ:s utredning av målet mot barnläkaren är en partsinlaga

Dags för en övergripande granskning av hela brottsutredningen

Barnläkare: Polis- och åklagarmakten måste balanseras

Har Sverige fått en ny rättsskandal?

Jag blir mörkrädd när jag läser barnläkarens berättelse

Barnläkare: Märkliga uttalanden av advokat Althin

Märklig argumentation i domslut

Domen mot läkaren visar att rättsväsendet saknat medicinsk kunskap

Hur reparerar man beskyllningar om barnadråp?

Åklagaren kan omöjligtvis veta om Linnéa blivit mördad
Full smärtlindring var en trygghet om det värsta skulle ha hänt våra barn

Åklagarens häxjakt på barnläkaren har skadat både patienter och vårdpersonal

Förbryllande, Hugo Lagercrantz!

Alla som föds har rätt att leva men föräldrarna är inte tvungen att vårda

Vem bestämmer om mitt liv har ett värde?

Nya riktlinjer kommer inte att lösa några problem

Hjälp att dö? Lista dig hos oss!
Kanske bättre om min älskade dotter hade fått dö

Hyckleri och tabu styr debatten om dödshjälp

Granska läkarnas inställning till aktiv dödshjälp

Min mamma utsattes för passiv dödshjälp

Dödshjälp - Modern ättestupa eller rationell livskvalitét?

Anklagade barnläkaren kan ha räddat mina pojkars liv

Professor vid Karolinska institutet: Läkare förstår inte alltid gränserna för dödshjälp

Jag har ofta argumenterat för barnets rätt i kollision mot feminismen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Annkatrin Meyerson har skrivit en alldeles utmärkt 30-poängsuppsats vid Juridiska institutionen vi Handelshögskolan i Göteborg om just detta: "Rätten till försvarare vid polisförhör". Uppsatsen kan laddas ner här:
http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/18239/1/gupea_2077_18239_1.pdf
Frågan och uppsatsen har också uppmärksammats och diskuterats på Jakob Heidbrinks blogg "Meddelanden från juridikens maskinrum":
http://jheidbrink.wordpress.com/2008/08/11/helt-ratt-om-ratt-till-forsva...
Jag är överlag positivt inställd till iden, men hur anser du/din organisation att det skall lösas?
Skall vi slopa principen om fri bevisföring som man i USA gjort bedömmningen att deras konstitution kräver? Skall detta isåfall även gälla bevis som tagits fram via andra rättighetskränkande metoder?
Vad exakt anser du/ni att konsekvenserna skall vara när rättigheter åsidosätts av en eller annan anledning?
Det du skriver Johann är helt rätt beskrivet. Jag har ju själv sett min beskärda del av andra brottsutredare som alltid tar chansen att förhöra folk utan att advokat är närvarande. Speciellt en brottsutredare som annars är oerhört duktig som förhörsledare - du anar inte hur många förhör jag har varit på tillsammans med honom - gjorde det till en livsstil att på alla upptänkta sätt få den misstänkte att frivilligt "inse" att han/hon inte behövde advokat vid förhöret. Sen när han som oerhört rutinerad förhörsledare hade förhört klart personen, satt han i 99 fall av 100 med antingen ett erkännande eller uppgifter som var komprometterande för honom/henne. Att sedan den misstänkte i förhör nummer 2 och/eller vid häktningen försöka ta tillbaka eller åtminstone modifiera de uppgifter som lämnats blev ju stört omöjligt.
Alltför ofta anser sig polis/tull kunna avgöra en persons skuld utan "onödig inblandning" av domstolen - vilken de avskyr - och därför utelämnas systematiskt bevisning i brottmål som talar till den misstänktes fördel. Åklagarna är med på detta, jag vet det för jag har så mycket bevisning för det i mitt och andras utredningar. De utgör verkligen en egenutnämnd extrajudiciell domstol själva. Det är skrämmande.
Hej Gustaf. Diskussionen om fri bevisvärdering är också mycket viktig, och påverkar givetvis rättsväsendets utredning i brottmål. Även om frågorna är sammanflätade och påverkar varandra, vill jag ändå säga att den diskussionen ligger parallellt med denna. Med ett juridiskt ombud närvarande kan denne bemöta den bevisbörda åklagare och förundersökningsledare presenterar. Det juridiska ombudet har även en övervakande roll att se till att allt går rätt till och att inte den misstänkte på felaktiga premisser pressas till felaktiga svar.
Jag ser ett liknande förfarande som det amerikanska. När rättigheterna kring Miranda Rights åsidosätts, kan inte det som den misstänkte uttalar vara giltigt som bevisning i domstol eller användas i förundersökningen.
Sverige är dessvärre inte vare sig en demokrati eller rättsstat, utan en socialstat - a social welfare state. Bara ett exempel att i Sverige råder det inte formell rättssäkerhet (som i tex USA med sin Konstitutions 4:e Tillägg), utan här råder diktaturens klassiker genom den s.k. fria bevisprövningens princip (RB 35:1) som ju också existerar i praktiken i Nordkorea, Kuba, Iran, Syrien etc. Den principen är ju för evigt förknippad med diktaturer. Om den fria bevisvärderingen försvann tillbaka till diktaturerna och vi närmade oss rättsstaterna USA, Holland och England skulle även kvaliteten på brottsutredningarna höjas rejält, då målet i domstolen riskerar att annars kastas ut.
Den klassiska maktdelningsläran existerar inte heller i Sverige, utan här råder den s.k. folksuveränitetsprincipen som gör det möjligt för riksdagen att godkänna lagar vars lag och grundlagsenlighet granskas av samma riksdag som har instiftat lagen. Det är ju som att låta vargen vakta fåren. Totalitärt så det förslår!
Betydelsen av en rättvis rättsprocess är odiskutabel i en rättstat. Det är vi säkert ense om. Att däremot påstå att anhållnas rättigheter systematiskt åsidosätts är enligt min mening ett kraftig överdrift.
Beklagligt nog förekommer det att fel görs i rättsprocessen men i de flesta fall är rättsäkerheten hög vill jag påstå. Målsättningen ska alltid vara att upprätthålla en hög rättsäkerhet och blir det fel ska dessa rättas till. Därför är det också utmärkt att Riksåklagare, Rikspolisstyrelsen, JO och andra organ övervakar och granskar rättsväsendet kontinuerligt.
Förundersökningen syftar bland annat till att bereda målet inför huvudförhandling. Ett inledande förhör med ett erkännande som senare tagits tillbaka och som inte stöds av annan bevisning har ett svagt bevisvärde vilket polis, åklagare och domstol känner till. Det är helt enkelt inte mycket värt och alltså bortkastat arbete. De flesta utredare värdesätter att försvarare tidigt engageras för att på så sätt höja värdet på förhörsutsagan.
Beträffande Mirandavarningen och det amerikanska rättsystemet så är jag en smula tveksam till om USA i alla delar är ett föredöme ur rättsäkerhetssynpunkt. Deras system har förtjänster och brister precis som vårt system. Vi har dessutom redan en motsvarighet till Mirandavarningen i vår egen Rättegångsbalk (RB 24:9). Där framgår att den som grips eller anhålls skall få besked om det brott han misstänks för samt grunden för frihetsberövandet. Vidare synes av 12 § FUK följa att den gripne skall underrättas om rätten att anlita försvarare osv.
#6. Barnläkaren tycks inte ha fått information om varken det ena eller det andra. Rättegångsbalk (RB 24:9) är således inget man i praktiken behöver bry sig om att följa.
Ej heller 12 § FUK, då det är välkänt att polis och åklagare sällan informerar sitt offer om att de har rätt till advokat.
Ändå gick saken vidare till både förundersökning, åtal och domslut. Det blev inga konsekvenser av att utredarna struntat i att följa lagen. Således är den delen av rättegångsbalken och FUK värdelös och ger inget skydd.
Det är gulligt att ha fina paragrafer men om de inte används i verkligheten är de inte värda pappret de är skrivna på.