Rätten till försvar vid anhållan åsidosätts systematiskt

Annkatrin Meyerson har skrivit en alldeles utmärkt 30-poängsuppsats vid Juridiska institutionen vi Handelshögskolan i Göteborg om just detta: "Rätten till försvarare vid polisförhör". Uppsatsen kan laddas ner här:

http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/18239/1/gupea_2077_18239_1.pdf

Frågan och uppsatsen har också uppmärksammats och diskuterats på Jakob Heidbrinks blogg "Meddelanden från juridikens maskinrum":

http://jheidbrink.wordpress.com/2008/08/11/helt-ratt-om-ratt-till-forsva...

Jag är överlag positivt inställd till iden, men hur anser du/din organisation att det skall lösas?

Skall vi slopa principen om fri bevisföring som man i USA gjort bedömmningen att deras konstitution kräver? Skall detta isåfall även gälla bevis som tagits fram via andra rättighetskränkande metoder?

Vad exakt anser du/ni att konsekvenserna skall vara när rättigheter åsidosätts av en eller annan anledning?

Det du skriver Johann är helt rätt beskrivet. Jag har ju själv sett min beskärda del av andra brottsutredare som alltid tar chansen att förhöra folk utan att advokat är närvarande. Speciellt en brottsutredare som annars är oerhört duktig som förhörsledare - du anar inte hur många förhör jag har varit på tillsammans med honom - gjorde det till en livsstil att på alla upptänkta sätt få den misstänkte att frivilligt "inse" att han/hon inte behövde advokat vid förhöret. Sen när han som oerhört rutinerad förhörsledare hade förhört klart personen, satt han i 99 fall av 100 med antingen ett erkännande eller uppgifter som var komprometterande för honom/henne. Att sedan den misstänkte i förhör nummer 2 och/eller vid häktningen försöka ta tillbaka eller åtminstone modifiera de uppgifter som lämnats blev ju stört omöjligt.

Alltför ofta anser sig polis/tull kunna avgöra en persons skuld utan "onödig inblandning" av domstolen - vilken de avskyr - och därför utelämnas systematiskt bevisning i brottmål som talar till den misstänktes fördel. Åklagarna är med på detta, jag vet det för jag har så mycket bevisning för det i mitt och andras utredningar. De utgör verkligen en egenutnämnd extrajudiciell domstol själva. Det är skrämmande.

Hej Gustaf. Diskussionen om fri bevisvärdering är också mycket viktig, och påverkar givetvis rättsväsendets utredning i brottmål. Även om frågorna är sammanflätade och påverkar varandra, vill jag ändå säga att den diskussionen ligger parallellt med denna. Med ett juridiskt ombud närvarande kan denne bemöta den bevisbörda åklagare och förundersökningsledare presenterar. Det juridiska ombudet har även en övervakande roll att se till att allt går rätt till och att inte den misstänkte på felaktiga premisser pressas till felaktiga svar.
Jag ser ett liknande förfarande som det amerikanska. När rättigheterna kring Miranda Rights åsidosätts, kan inte det som den misstänkte uttalar vara giltigt som bevisning i domstol eller användas i förundersökningen.

Sverige är dessvärre inte vare sig en demokrati eller rättsstat, utan en socialstat - a social welfare state. Bara ett exempel att i Sverige råder det inte formell rättssäkerhet (som i tex USA med sin Konstitutions 4:e Tillägg), utan här råder diktaturens klassiker genom den s.k. fria bevisprövningens princip (RB 35:1) som ju också existerar i praktiken i Nordkorea, Kuba, Iran, Syrien etc. Den principen är ju för evigt förknippad med diktaturer. Om den fria bevisvärderingen försvann tillbaka till diktaturerna och vi närmade oss rättsstaterna USA, Holland och England skulle även kvaliteten på brottsutredningarna höjas rejält, då målet i domstolen riskerar att annars kastas ut.

Den klassiska maktdelningsläran existerar inte heller i Sverige, utan här råder den s.k. folksuveränitetsprincipen som gör det möjligt för riksdagen att godkänna lagar vars lag och grundlagsenlighet granskas av samma riksdag som har instiftat lagen. Det är ju som att låta vargen vakta fåren. Totalitärt så det förslår!

Betydelsen av en rättvis rättsprocess är odiskutabel i en rättstat. Det är vi säkert ense om. Att däremot påstå att anhållnas rättigheter systematiskt åsidosätts är enligt min mening ett kraftig överdrift.

Beklagligt nog förekommer det att fel görs i rättsprocessen men i de flesta fall är rättsäkerheten hög vill jag påstå. Målsättningen ska alltid vara att upprätthålla en hög rättsäkerhet och blir det fel ska dessa rättas till. Därför är det också utmärkt att Riksåklagare, Rikspolisstyrelsen, JO och andra organ övervakar och granskar rättsväsendet kontinuerligt.

Förundersökningen syftar bland annat till att bereda målet inför huvudförhandling. Ett inledande förhör med ett erkännande som senare tagits tillbaka och som inte stöds av annan bevisning har ett svagt bevisvärde vilket polis, åklagare och domstol känner till. Det är helt enkelt inte mycket värt och alltså bortkastat arbete. De flesta utredare värdesätter att försvarare tidigt engageras för att på så sätt höja värdet på förhörsutsagan.

Beträffande Mirandavarningen och det amerikanska rättsystemet så är jag en smula tveksam till om USA i alla delar är ett föredöme ur rättsäkerhetssynpunkt. Deras system har förtjänster och brister precis som vårt system. Vi har dessutom redan en motsvarighet till Mirandavarningen i vår egen Rättegångsbalk (RB 24:9). Där framgår att den som grips eller anhålls skall få besked om det brott han misstänks för samt grunden för frihetsberövandet. Vidare synes av 12 § FUK följa att den gripne skall underrättas om rätten att anlita försvarare osv.

#6. Barnläkaren tycks inte ha fått information om varken det ena eller det andra. Rättegångsbalk (RB 24:9) är således inget man i praktiken behöver bry sig om att följa.

Ej heller 12 § FUK, då det är välkänt att polis och åklagare sällan informerar sitt offer om att de har rätt till advokat.

Ändå gick saken vidare till både förundersökning, åtal och domslut. Det blev inga konsekvenser av att utredarna struntat i att följa lagen. Således är den delen av rättegångsbalken och FUK värdelös och ger inget skydd.

Det är gulligt att ha fina paragrafer men om de inte används i verkligheten är de inte värda pappret de är skrivna på.