#1 Elin Eriksson,
Amen..!! Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Permalänk | Anmäl
Sven Ekberg, 2011-12-29, 10:40
"Förekomsten av mobiltelefoner – och onödiga mobilsamtal – var betydligt lägre i Berlin än på Stockholms offentliga färdmedel."
Hur mäter man vad som är onödiga respektive icke onödiga mobiltelefonsamtal? Hur ser kriterierna ut? Hur genomför man mätningen rent praktiskt? Räcker det att man tittar sig omkring? Inbegriper det att man lyssnar på allt som sägs under samtalet? Det förefaller vara en extremt fördomsfull iakttagelse. Bara för att man refererat till Stanford i ett tidigare stycke innebär det inte att ens egna varseblivningar har någon slags empirisk tyngd.
Så vitt vi vet kanske alla tyskar sitter och låtsas att de läser en bok på bussen för att det är ett normerat beteende och de vill verka "bildade". Egentligen kanske de bara sitter med en öppen bok och dagdrömmer. Det kanske egentligen är svenskarna som läser böcker på bussen men de läser dem som e-böcker i sina mobiler!
Synd att du inte nämner varför Stanfordrapporten tycker ekonomer (och andra?) ska ägna sig mer åt kultur och "bildning". Känns som något väldigt centralt i sammanhanget?
Angående det eventuella sambandet mellan tyskt kulturutbud/intresse och deras starka näringsliv handlar det förmodligen snarare om korrelationer.
Tyskarna ÄR ett folk som är bra på det MESTA. De är bland annat bra på att: kriga (världskrigen, romartiden), etnisk rensning, fotboll, näringsliv, välfärd, politik, kultur, forskning och vetenskap (dominerade fullständigt innan USA tog över). Med mera.
Tyskarna är alltså bra på näringsliv för att de är bra i största allmänhet, och de är bra på kultur för att de är bra i största allmänhet.
Permalänk | Anmäl
Lisa Svensson, 2011-12-29, 10:59
Jag är övertygad om att ett folks "kultur" har en avgörande betydelse för landets sätt att fungera. Men detta rör inte opera och dikt utan snarare den "inre kompass" som ett folk har. Låt mig - något långrandigt - utveckla detta:
Att hela tiden leta efter "objektiva förklaringar" till skillnader mellan grupper av människor/folk/nationer leder fel. Gnosjö finns faktiskt som fenomen. Webers teser om den kapitalistiska andan i de lutheranska/kalvinistiska länderna sa något väsentligt. Putnams analys av Nord- och Syditalien kan inte tillbakavisas. Att kulturer/religioner som ger kvinnor en underordnad roll får svårt med sin utveckling sade redan Fredrika Bremer vid sitt besök i Palestina (år 1857). Toqueville såg de amerikanska kvinnornas relativt fria ställning som en förklaring till det framgångsrika USA (år 1830). Allt detta är kulturbetingat, alltså ”regler” som vi bär med oss. Och dessa regler fungerar mer eller mindre väl, beroende på om de är anpassade till det samhälle vi har att hantera.
Låt mig dyka ner i en fjärran verklighet. Åren 1982-84 arbetade jag i Zambia med utveckling i en provins vid vägens slut. Vi blev pådyvlade några unga, trevliga kulturantropologer. Deras budskap var ”att det är väl bra det där med utveckling, men det får inte ske till priset av den afrikanska kulturen". Eftersom detta stred mot min uppfattning att utveckling inte är investeringar i brunnar och traktorer utan förmågan att skapa, sköta och utnyttja dessa nyttigheter så påpekade jag att Världsbanken, just i vår provins, hade gjort en studie av hur arbetet fördelades mellan män och kvinnor i jordbrukarfamiljerna. Relationen var 25/75. Männen förutsattes sköta jakten och skydda mot inkräktare, men då djuren tagit slut och fred rådde så hade de inte särskilt mycket att göra. Ökad effektivitet i jordbruket gjorde faktiskt att barnadödligheten ökade, eftersom kvinnorna fick mer att göra på fälten och helt enkelt inte hade tid att ägna sig åt barnen (man fick råd med radio, men barnen dog). Våra antropologer drog därav slutsatsen att det som gällde var "afrikansk kultur, med undantag för arbetsdelningen mellan män och kvinnor" - en ganska rejäl reträtt
Några hårdhudade engelsmän fortsatte argumentationen. Dom hade visat att "the extended family" var utvecklingshämmande genom att den individ som ansträngde sig, och lyckades, omedelbart sågs som hela den vidsträckta familjens försörjare. Eftersom afrikanska människor ändå skilde mellan den nära och den breda familjen så fanns det ingen anledning att anstränga sig för mycket – kusinbarnen var alltså inte riktigt lika viktiga. Inte bra för utveckling det heller. Våra antropologer gick med på att stryka "the extended family" från den egentliga afrikanska kulturen. Det var i stort sett baskjolen som blev kvar, men lokalbefolkningen gick faktiskt klädd i jeans och klänning.
Med Zaremba säger jag då: Varför skriver jag då detta? Jo det viktiga budskapet är att den kultur vi bär på betyder mycket och att den är mer eller mindre lämpliga för det liv vi försöker leva i skilda majoritetskulturer. Det finns "toxiska" (giftiga) kulturer. Och om vi tror att ”åtgärder” skall lösa allt blir vi grymt besvikna. Som i det afrikanska exemplet: Utvecklingsarbetet lyckades, men barnen dog. Lockelsen i objektiva förklaringar ligger i att det är lätt att kasta pengar på problem, men svårt att ändra en inre kompass. Och jag har svårt att tro att opera har så särskilt mycket med dessa inre kompasser att göra.
Permalänk | Anmäl
Gösta Oscarsson, 2011-12-29, 11:03
Såg nu Lisa Svenssons inlägg som i en mening sammanfattade vad jag försökte säga.
"Tyskarna är alltså bra på näringsliv för att de är bra i största allmänhet, och de är bra på kultur för att de är bra i största allmänhet."
Permalänk | Anmäl
Gösta Oscarsson, 2011-12-29, 11:06
Jag visste inte att kultur var så ifrågasatt, men om avskaffandet av estetiska ämnen i gymnasieskolan är någon indikation så kan det nog stämma. Jag har även hört rykten om att vår regering inte är särskilt kulturellt bevandrad vilket torde göra sitt till.
Kulturen ska hållas högt, men inte som ett medel mot ett ekonomiskt mål, utan som ett mål i sig självt. Annars har kulturen kapitulerat.
Permalänk | Anmäl
Per L, 2011-12-29, 11:15
Jag kan hålla med om att "kultur" och den inställning som finns i stora företag som vill gå med maximal vinst är absoluta motpoler. En kulturdos på en månad i museer skulle jag direkt ordinera alla VD:ar i världens 100 största företag.
Men både Grekland och f.d. Sovjetunionen är/var också stora kulturbärare. Och usla på ekonomi.
Mobiltelefonen sänker förresten effektiviteten hos sin användare. Det är också sant.
Permalänk | Anmäl
Thomas Eliasson, 2011-12-29, 11:24
Att läsa orsak och verkan baklänges!
Tyskland har en industriell kultur och värdesätter kunskap rationalitet effektivitet oc´h organisations högt.Det är den kultutren som gjort Tyskland till den framgångrika. Den yrkesstolthet som finns kvar i Tyskland försvann i Sverige när soosarna pissade på alla jobb som inte var teoretiska universitetsutbildningar.
Är man ett rikt land med rika medborgare så har man råd att ägna sig åt kultur och det är inte tvärtom Gösta Grassman. Vi skulle behöva en mer utvecklad industrikultur i Sverige så att fler kan ägna sig åt kultur. Du vet det här med hönan och ägget.
"Marknadsfundamentalism" kul ord. Är att inte tycka att kulturen skall förstatligas är det vad du menar med begreppet kanske? :)
Permalänk | Anmäl
Berg Säker, 2011-12-29, 11:48
Och den svenska regeringen gör allt för att Sverige ska bli så kulturellt likt Somalia, Irak och Afghanistan som möjligt.
Att den politiken kommer att bli katastrofal för ekonomin är ingen uppseendeväckande profetia.
Permalänk | Anmäl
Bo T, 2011-12-29, 15:51
I Berlin är kulturen närvarande.
Men Tysklands storhet ligger i dess industriella förmåga och den är mer lokaliserad till södra Tyskland.
Ett Berlin utan resten av Tyskland fungerar dåligt trots kulturen!
Kanske är kulturen så viktig att vi bör sprida den lite mer till resten av befolkningen och inte satsa på isolerade kulturöar!
Permalänk | Anmäl
Lars Kronqvist, 2011-12-29, 16:26
Tyskland i all ära, men det är det "vulgära" Amerika som definierar den moderna tiden. Bilar, elektricitet, telefoni, film, radio, tv, datorer, internet, email, Google, Facebook, Twitter, iPhone, iPod, iPad... och så vidare... allt detta skapades i världens mest demokratiska, mest folkliga, friaste, mest företagsamma, mest kreativa, mest marknadsekonomiska, mest riskvilliga nation - Amerika.
Och policyrapporten Grassman hänvisar till skrevs, inte i Heidelberg, utan i Stanford.... Palo Alto... California.... U S A.
Att svenska media är dåliga beror på 1) att landet, språket är för litet för att varje marknadssegment ska kunna tillfredställas, och 2) pga kulturmaxisternas/statens inblandning i marknaden, att svenska media får statsbidrag; licenspengar, presstöd. Ta bort bidragen så dör dessa undermåliga media och blir erstatta med nya, spännande media som lyssnar, inte till kulturmarxisterna, utan till konsumenterna. (Kulturinstitutionerna i Tyskland som Grassman nämner stöds helt riktigt av dem som konsumerar deras produkter; Deutsche Bank, Mercedes Benz och Siemens).
Tyskland är idag, trots Hitler, trots de katastrofala världskrigen, trots DDR, Europas mäktigaste nation, därför man värderar arbete, företagsamhet, lag och ordning, utbildning väldigt, väldigt högt. Alla nationer som gör det lyckas.
Ett lands kultur är otroligt viktigt, och Sverige håller, i den blinda toleransens namn, på att förlora sin.
"Culture and values are the soul of development. They provide its impetus, facilitate the means needed to further it, and substantially define people’s vision of its purposes and ends. Culture and values are instrumental in the sense that they help to shape people’s hopes, fears, ambitions, attitudes and actions, but they are also formative because they mould people’s ideals and inspire their dreams for a fulfilling life for themselves and future generations values are not the servants of development; they are its wellspring. Governments cannot decree their people’s values; indeed, governments and their actions are partly formed by national cultures and values. Governments can, however, influence culture through leadership and example, and by shaping education and pedagogy, incentive structures in society, and use of the media... by influencing values, they can affect the path of development."
.....
http://www.the-american-interest.com/article.cfm?piece=1021
Permalänk | Anmäl
eru rasist va?, 2011-12-29, 17:39
Marknadsfundamentalism = nyliberalism = Alliansen = värdenihilism = (skräp)postmodernism.
För marknadsfundamentalisterna, nyliberalerna, Alliansen, värdenihilisterna, (skräp)postmodernisterna eller vad du nu vill kalla dem så anser de att storleken är det enda som skiljer Stockholm från Ullared. Och Kekås är värt mer än den Kungliga operan. För marknadsfundamentalisterna, nyliberalerna, Alliansen, värdenihilisterna, (skräp)postmodernisterna eller vad du nu vill kalla dem så är priset/popularitet den enda värdemätaren. Anything goes.
Eller för att citera dåvarande ordförande för president George W. Bushs Council of Economic Advisers, Michael J. Boskin: “It doesn’t make any difference whether a country makes potato chips or computer chips.”
I deras värld hade Steve Jobs hellre köpt ett hus i Ullared istället för Stockholm eftersom det är billigare och priset är det enda som spelar någon roll i en människas liv.
I verkligheten så är det det omvända. Steve Jobs insåg att människor vill ha mervärde. (Den andra orsaken till Apples framgång är så klart att de använde sig av ett formspråk som är uttalat svensk design.) Steve Jobs hade gärna betalt mer för ett hus i Stockholmsområdet.
Om man tar bort all kultur från Stockholm så blir liknelsen mellan Stockholm och Ullared sann.
Frågan om marknadsfundamentalism/nyliberalism/Alliansen/värdenihilism/(skräp)postmodernism eller inte är en fråga om kultur.
Permalänk | Anmäl
u_3826, 2011-12-29, 19:15
Möjligt att det ligger nåt i artikeln, men Berlin är inte Tyskland, inte på långa vägar. Berlin är intellektuellt men urfattigt, och skulle aldrig klara sig utan skattepengarna som strömmar in från de produktiva delarna av Tyskland. Berlin kan lika gärna ses som ett skräckexempel på hur det kan gå med en stad som får domineras helt av skattefinansierad verksamhet, och där ingen behöver fundera på vart pengarna kommer ifrån. Åk till München istället om du vill undersöka sambandet mellan kultur och industriell framgång.
Permalänk | Anmäl
Jakob Jonsson, 2011-12-29, 22:17
Men Gunilla, om du varit lite mer insatt i ämnet nationalekonomi så skulle du veta att även om vissa antaganden inte är uppfyllda så fungerar dessa modeller ganska bra när de testas på empiriska data. Självklart kan de förbättras men de fungerar ju faktiskt enormt mycket bättre än något planekonomiskt system...
Permalänk | Anmäl
Pelle P, 2011-12-31, 09:09
Så Gösta, om vi stänger affärerna på söndagar och börjar äta surkål så skulle vi få högre tillväxt? Det är otroligt vad det är många som inte förstår vad som är samband i korrelationsform och som kausalitet...
Permalänk | Anmäl
Pelle P, 2011-12-31, 09:12
#17 Gunilla
Uppenbarligen har jag betydligt bättre koll än vad du har med ditt svammel...
Du kan ju börja med att specificera vad du menar med linjärt endimensionellt kausalitetstänkande och på vilket sätt jag gör mig skyldig till det? Jag har bra koll både på linjära och ickelinjära modeller, såväl univariata och multivariata, samt på olika former av exogenitet och endogenitet, så tillräckligt bildad är jag för att kunna bedömma nationalekonomisk empirisk forskning. Är du?
Permalänk | Anmäl
Pelle P, 2011-12-31, 17:20
Men Gunilla, hur står det till med dig egentligen? Om empirin ger de resultat som teorin förutsäger är det ett utmärkt stöd på att teorin stämmer. Detta oavsett hur komplex teorin är...
Permalänk | Anmäl
Pelle P, 2011-12-31, 22:33
Beklagar Tyskland, men världens mest kreativa städer är...
Tel Aviv, London, Sydney, Stockholm och Shanghai...
http://www.theglobeandmail.com/report-on-business/rob-magazine/the-world...
Permalänk | Anmäl
Virginia Langley, 2012-01-02, 02:26
#21 Virginia Langley, men det styrker fortfarande påståendet att ” Kultur bättre för ekonomin än marknadsfundamentalism”.
Tel Aviv, London och Stockholm är kulturcenter i respektive land. Shanghai var Kinas kulturcenter före andra världskriget. Då såg shanghaineserna sin stad som framtidens huvudstad. Det tycks som om de hade rätt.
Detta är från Wikipedia:
The cultural life of Sydney, Australia is extremely dynamic, diverse and multicultural. Many of the individual cultures that make up the Sydney mosaic are centred on the cultural, artistic, ethnic, linguistic and religious communities formed by waves of immigration. Sydney is a major global city with a vibrant scene of musical, theatrical, visual, literary and other artistic activity. There is a longstanding friendly rivalry between Sydney and Melbourne for the title of 'Australia's arts capital'.
Permalänk | Anmäl
u_3826, 2012-01-02, 18:24
18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
#1 Elin Eriksson,
Amen..!! Kunde inte ha sagt det bättre själv.
"Förekomsten av mobiltelefoner – och onödiga mobilsamtal – var betydligt lägre i Berlin än på Stockholms offentliga färdmedel."
Hur mäter man vad som är onödiga respektive icke onödiga mobiltelefonsamtal? Hur ser kriterierna ut? Hur genomför man mätningen rent praktiskt? Räcker det att man tittar sig omkring? Inbegriper det att man lyssnar på allt som sägs under samtalet? Det förefaller vara en extremt fördomsfull iakttagelse. Bara för att man refererat till Stanford i ett tidigare stycke innebär det inte att ens egna varseblivningar har någon slags empirisk tyngd.
Så vitt vi vet kanske alla tyskar sitter och låtsas att de läser en bok på bussen för att det är ett normerat beteende och de vill verka "bildade". Egentligen kanske de bara sitter med en öppen bok och dagdrömmer. Det kanske egentligen är svenskarna som läser böcker på bussen men de läser dem som e-böcker i sina mobiler!
Synd att du inte nämner varför Stanfordrapporten tycker ekonomer (och andra?) ska ägna sig mer åt kultur och "bildning". Känns som något väldigt centralt i sammanhanget?
Angående det eventuella sambandet mellan tyskt kulturutbud/intresse och deras starka näringsliv handlar det förmodligen snarare om korrelationer.
Tyskarna ÄR ett folk som är bra på det MESTA. De är bland annat bra på att: kriga (världskrigen, romartiden), etnisk rensning, fotboll, näringsliv, välfärd, politik, kultur, forskning och vetenskap (dominerade fullständigt innan USA tog över). Med mera.
Tyskarna är alltså bra på näringsliv för att de är bra i största allmänhet, och de är bra på kultur för att de är bra i största allmänhet.
Jag är övertygad om att ett folks "kultur" har en avgörande betydelse för landets sätt att fungera. Men detta rör inte opera och dikt utan snarare den "inre kompass" som ett folk har. Låt mig - något långrandigt - utveckla detta:
Att hela tiden leta efter "objektiva förklaringar" till skillnader mellan grupper av människor/folk/nationer leder fel. Gnosjö finns faktiskt som fenomen. Webers teser om den kapitalistiska andan i de lutheranska/kalvinistiska länderna sa något väsentligt. Putnams analys av Nord- och Syditalien kan inte tillbakavisas. Att kulturer/religioner som ger kvinnor en underordnad roll får svårt med sin utveckling sade redan Fredrika Bremer vid sitt besök i Palestina (år 1857). Toqueville såg de amerikanska kvinnornas relativt fria ställning som en förklaring till det framgångsrika USA (år 1830). Allt detta är kulturbetingat, alltså ”regler” som vi bär med oss. Och dessa regler fungerar mer eller mindre väl, beroende på om de är anpassade till det samhälle vi har att hantera.
Låt mig dyka ner i en fjärran verklighet. Åren 1982-84 arbetade jag i Zambia med utveckling i en provins vid vägens slut. Vi blev pådyvlade några unga, trevliga kulturantropologer. Deras budskap var ”att det är väl bra det där med utveckling, men det får inte ske till priset av den afrikanska kulturen". Eftersom detta stred mot min uppfattning att utveckling inte är investeringar i brunnar och traktorer utan förmågan att skapa, sköta och utnyttja dessa nyttigheter så påpekade jag att Världsbanken, just i vår provins, hade gjort en studie av hur arbetet fördelades mellan män och kvinnor i jordbrukarfamiljerna. Relationen var 25/75. Männen förutsattes sköta jakten och skydda mot inkräktare, men då djuren tagit slut och fred rådde så hade de inte särskilt mycket att göra. Ökad effektivitet i jordbruket gjorde faktiskt att barnadödligheten ökade, eftersom kvinnorna fick mer att göra på fälten och helt enkelt inte hade tid att ägna sig åt barnen (man fick råd med radio, men barnen dog). Våra antropologer drog därav slutsatsen att det som gällde var "afrikansk kultur, med undantag för arbetsdelningen mellan män och kvinnor" - en ganska rejäl reträtt
Några hårdhudade engelsmän fortsatte argumentationen. Dom hade visat att "the extended family" var utvecklingshämmande genom att den individ som ansträngde sig, och lyckades, omedelbart sågs som hela den vidsträckta familjens försörjare. Eftersom afrikanska människor ändå skilde mellan den nära och den breda familjen så fanns det ingen anledning att anstränga sig för mycket – kusinbarnen var alltså inte riktigt lika viktiga. Inte bra för utveckling det heller. Våra antropologer gick med på att stryka "the extended family" från den egentliga afrikanska kulturen. Det var i stort sett baskjolen som blev kvar, men lokalbefolkningen gick faktiskt klädd i jeans och klänning.
Med Zaremba säger jag då: Varför skriver jag då detta? Jo det viktiga budskapet är att den kultur vi bär på betyder mycket och att den är mer eller mindre lämpliga för det liv vi försöker leva i skilda majoritetskulturer. Det finns "toxiska" (giftiga) kulturer. Och om vi tror att ”åtgärder” skall lösa allt blir vi grymt besvikna. Som i det afrikanska exemplet: Utvecklingsarbetet lyckades, men barnen dog. Lockelsen i objektiva förklaringar ligger i att det är lätt att kasta pengar på problem, men svårt att ändra en inre kompass. Och jag har svårt att tro att opera har så särskilt mycket med dessa inre kompasser att göra.
Såg nu Lisa Svenssons inlägg som i en mening sammanfattade vad jag försökte säga.
"Tyskarna är alltså bra på näringsliv för att de är bra i största allmänhet, och de är bra på kultur för att de är bra i största allmänhet."
Jag visste inte att kultur var så ifrågasatt, men om avskaffandet av estetiska ämnen i gymnasieskolan är någon indikation så kan det nog stämma. Jag har även hört rykten om att vår regering inte är särskilt kulturellt bevandrad vilket torde göra sitt till.
Kulturen ska hållas högt, men inte som ett medel mot ett ekonomiskt mål, utan som ett mål i sig självt. Annars har kulturen kapitulerat.
Jag kan hålla med om att "kultur" och den inställning som finns i stora företag som vill gå med maximal vinst är absoluta motpoler. En kulturdos på en månad i museer skulle jag direkt ordinera alla VD:ar i världens 100 största företag.
Men både Grekland och f.d. Sovjetunionen är/var också stora kulturbärare. Och usla på ekonomi.
Mobiltelefonen sänker förresten effektiviteten hos sin användare. Det är också sant.
Att läsa orsak och verkan baklänges!
Tyskland har en industriell kultur och värdesätter kunskap rationalitet effektivitet oc´h organisations högt.Det är den kultutren som gjort Tyskland till den framgångrika. Den yrkesstolthet som finns kvar i Tyskland försvann i Sverige när soosarna pissade på alla jobb som inte var teoretiska universitetsutbildningar.
Är man ett rikt land med rika medborgare så har man råd att ägna sig åt kultur och det är inte tvärtom Gösta Grassman. Vi skulle behöva en mer utvecklad industrikultur i Sverige så att fler kan ägna sig åt kultur. Du vet det här med hönan och ägget.
"Marknadsfundamentalism" kul ord. Är att inte tycka att kulturen skall förstatligas är det vad du menar med begreppet kanske? :)
Och den svenska regeringen gör allt för att Sverige ska bli så kulturellt likt Somalia, Irak och Afghanistan som möjligt.
Att den politiken kommer att bli katastrofal för ekonomin är ingen uppseendeväckande profetia.
I Berlin är kulturen närvarande.
Men Tysklands storhet ligger i dess industriella förmåga och den är mer lokaliserad till södra Tyskland.
Ett Berlin utan resten av Tyskland fungerar dåligt trots kulturen!
Kanske är kulturen så viktig att vi bör sprida den lite mer till resten av befolkningen och inte satsa på isolerade kulturöar!
Tyskland i all ära, men det är det "vulgära" Amerika som definierar den moderna tiden. Bilar, elektricitet, telefoni, film, radio, tv, datorer, internet, email, Google, Facebook, Twitter, iPhone, iPod, iPad... och så vidare... allt detta skapades i världens mest demokratiska, mest folkliga, friaste, mest företagsamma, mest kreativa, mest marknadsekonomiska, mest riskvilliga nation - Amerika.
Och policyrapporten Grassman hänvisar till skrevs, inte i Heidelberg, utan i Stanford.... Palo Alto... California.... U S A.
Att svenska media är dåliga beror på 1) att landet, språket är för litet för att varje marknadssegment ska kunna tillfredställas, och 2) pga kulturmaxisternas/statens inblandning i marknaden, att svenska media får statsbidrag; licenspengar, presstöd. Ta bort bidragen så dör dessa undermåliga media och blir erstatta med nya, spännande media som lyssnar, inte till kulturmarxisterna, utan till konsumenterna. (Kulturinstitutionerna i Tyskland som Grassman nämner stöds helt riktigt av dem som konsumerar deras produkter; Deutsche Bank, Mercedes Benz och Siemens).
Tyskland är idag, trots Hitler, trots de katastrofala världskrigen, trots DDR, Europas mäktigaste nation, därför man värderar arbete, företagsamhet, lag och ordning, utbildning väldigt, väldigt högt. Alla nationer som gör det lyckas.
Ett lands kultur är otroligt viktigt, och Sverige håller, i den blinda toleransens namn, på att förlora sin.
"Culture and values are the soul of development. They provide its impetus, facilitate the means needed to further it, and substantially define people’s vision of its purposes and ends. Culture and values are instrumental in the sense that they help to shape people’s hopes, fears, ambitions, attitudes and actions, but they are also formative because they mould people’s ideals and inspire their dreams for a fulfilling life for themselves and future generations values are not the servants of development; they are its wellspring. Governments cannot decree their people’s values; indeed, governments and their actions are partly formed by national cultures and values. Governments can, however, influence culture through leadership and example, and by shaping education and pedagogy, incentive structures in society, and use of the media... by influencing values, they can affect the path of development."
.....
http://www.the-american-interest.com/article.cfm?piece=1021
Marknadsfundamentalism = nyliberalism = Alliansen = värdenihilism = (skräp)postmodernism.
För marknadsfundamentalisterna, nyliberalerna, Alliansen, värdenihilisterna, (skräp)postmodernisterna eller vad du nu vill kalla dem så anser de att storleken är det enda som skiljer Stockholm från Ullared. Och Kekås är värt mer än den Kungliga operan. För marknadsfundamentalisterna, nyliberalerna, Alliansen, värdenihilisterna, (skräp)postmodernisterna eller vad du nu vill kalla dem så är priset/popularitet den enda värdemätaren. Anything goes.
Eller för att citera dåvarande ordförande för president George W. Bushs Council of Economic Advisers, Michael J. Boskin: “It doesn’t make any difference whether a country makes potato chips or computer chips.”
I deras värld hade Steve Jobs hellre köpt ett hus i Ullared istället för Stockholm eftersom det är billigare och priset är det enda som spelar någon roll i en människas liv.
I verkligheten så är det det omvända. Steve Jobs insåg att människor vill ha mervärde. (Den andra orsaken till Apples framgång är så klart att de använde sig av ett formspråk som är uttalat svensk design.) Steve Jobs hade gärna betalt mer för ett hus i Stockholmsområdet.
Om man tar bort all kultur från Stockholm så blir liknelsen mellan Stockholm och Ullared sann.
Frågan om marknadsfundamentalism/nyliberalism/Alliansen/värdenihilism/(skräp)postmodernism eller inte är en fråga om kultur.
Möjligt att det ligger nåt i artikeln, men Berlin är inte Tyskland, inte på långa vägar. Berlin är intellektuellt men urfattigt, och skulle aldrig klara sig utan skattepengarna som strömmar in från de produktiva delarna av Tyskland. Berlin kan lika gärna ses som ett skräckexempel på hur det kan gå med en stad som får domineras helt av skattefinansierad verksamhet, och där ingen behöver fundera på vart pengarna kommer ifrån. Åk till München istället om du vill undersöka sambandet mellan kultur och industriell framgång.
Men Gunilla, om du varit lite mer insatt i ämnet nationalekonomi så skulle du veta att även om vissa antaganden inte är uppfyllda så fungerar dessa modeller ganska bra när de testas på empiriska data. Självklart kan de förbättras men de fungerar ju faktiskt enormt mycket bättre än något planekonomiskt system...
Så Gösta, om vi stänger affärerna på söndagar och börjar äta surkål så skulle vi få högre tillväxt? Det är otroligt vad det är många som inte förstår vad som är samband i korrelationsform och som kausalitet...
#17 Gunilla
Uppenbarligen har jag betydligt bättre koll än vad du har med ditt svammel...
Du kan ju börja med att specificera vad du menar med linjärt endimensionellt kausalitetstänkande och på vilket sätt jag gör mig skyldig till det? Jag har bra koll både på linjära och ickelinjära modeller, såväl univariata och multivariata, samt på olika former av exogenitet och endogenitet, så tillräckligt bildad är jag för att kunna bedömma nationalekonomisk empirisk forskning. Är du?
Men Gunilla, hur står det till med dig egentligen? Om empirin ger de resultat som teorin förutsäger är det ett utmärkt stöd på att teorin stämmer. Detta oavsett hur komplex teorin är...
Beklagar Tyskland, men världens mest kreativa städer är...
Tel Aviv, London, Sydney, Stockholm och Shanghai...
http://www.theglobeandmail.com/report-on-business/rob-magazine/the-world...
#21 Virginia Langley, men det styrker fortfarande påståendet att ” Kultur bättre för ekonomin än marknadsfundamentalism”.
Tel Aviv, London och Stockholm är kulturcenter i respektive land. Shanghai var Kinas kulturcenter före andra världskriget. Då såg shanghaineserna sin stad som framtidens huvudstad. Det tycks som om de hade rätt.
Detta är från Wikipedia:
The cultural life of Sydney, Australia is extremely dynamic, diverse and multicultural. Many of the individual cultures that make up the Sydney mosaic are centred on the cultural, artistic, ethnic, linguistic and religious communities formed by waves of immigration. Sydney is a major global city with a vibrant scene of musical, theatrical, visual, literary and other artistic activity. There is a longstanding friendly rivalry between Sydney and Melbourne for the title of 'Australia's arts capital'.