Jag gick på diktatorns skola

Vi hade delvis samma lärare och jag bodde under fyra år bokstavligen intill Nordkoreas ambassad i Schweiz. Jag var själv ett diplomatbarn så jag tyckte det var lite besynnerligt att de nordkoreanska diplomatbarnen inte bodde i villa, som vi gjorde, utan vid denna tid bodde i ambassaden. En av dem, Kim, började jag umgås med trots att han var väldigt blyg, för att inte säga tråkig. Han bar alltid samma uniformsliknande klädsel som såg ut att helt nyss ha strukits.

 
Jag har inget minne av att Kim skrattade eller ens log en endaste gång. Men vi var närmaste grannar och det var en bit till mina närmaste klasskompisar. Så vi umgicks. Faktum är att vi byggde en stor raket tillsammans, dock utan kärnvapen. Vi spelade pingis i ambassadens källare med en man som nog var den äldste på ambassaden men ändå fenomenal på pingis.  

Varje gång jag mötte Kim eller någon av de yngre nordkoreanska diplomatbarnen fick jag en present. Oftast var det ett kuvert fullt med nordkoreanska vykort. Nästan alla motiv föreställde någon scen ur en opera i vilken man bar militära uniformer. Jag fick en sådan enorm trave vykort att det tog drygt tjugo år för mig att förbruka alla. 

Man kan nog säga att jag tidigt och djupt insåg att i Nordkorea - eller som landet formellt heter Demokratiska folkrepubliken Korea – spelar propaganda och symbolik en enorm roll. Jag återkommer till hur detta kan påverka landets militära agerande framöver.

När det härom året blev mer eller mindre klart att Nordkorea skulle få en ny ledare som enligt rykten hade utbildats i Bern, huvudstaden i Schweiz, blev jag väldigt nyfiken på om det var den Kim jag skjutit upp en raket med. Det visade sig att det var en yngre Kim, som anlände flera år efter att jag lämnat Schweiz, men nu har jag genom gamla skolkamrater och utländska medier fått bekräftat att vi hade delvis samma lärare. Men något som jag tror är ännu viktigare är att om Kim Jong Un - som den nye ledaren tillika fyrstjärnige generalen heter – endast tog till sig en bråkdel av skolans anda bör det ändå ha påverkat honom djupt. Och vilken anda!

Vår gemensamma skola, International School of Berne, var den optimala språngbrädan för ett liv som diplomat, journalist eller internationell entreprenör. Lärarna bjöd verkligen på sig själva och skolans stil var frihetlig, lustfylld, utan skoluniformer och bestraffningar. Det skolan framförallt präglades av var god stämning och sammanhållning, trots, eller tack vare, att vi elever kom från hela världen. Jag hade bokstavligen vänner från alla jordens bebodda kontinenter och lärde mig massor om Schweiz genom skolans omfattande utflyktsverksamhet.    
 
Kim Jong Un tillbringade fyra eller fem år i denna lyckade FN-miljö - med ett stort inslag av amerikaner - innan han flyttades till en vanlig schweizisk skola – där han också bör ha fått en hel del positiv input. Bara det att han gått på dessa skolor, talar flera språk (förutom engelska även tyska) och är ”bra på datorer” enligt flera källor, säger mig att denne man gillar västerländsk kultur och förstår västerlänningar på ett helt annat plan än sina föregångare. Märkligt vore om han inte också fick med sig några tankar om meningsutbyte. 

Därmed absolut inte sagt att jag spår en ”arabisk vår” över Nordkorea. Allting tyder nämligen på att den nordkoreanska ledningen, som är extremt dominerad av hårdföra militärer, inte tror att demokratiska reformer är förenliga med regimens och deras personliga överlevnad. Kort sagt, veteranerna från Koreakriget (det 1950-53, som formellt ännu inte har avslutats!) kommer aldrig att tillåta politisk frihet.

Däremot vill jag tro att Kim Jong Un gärna vill vara vän med omvärlden och mer än de flesta nordkoreanska generaler vill undvika fullt krig. Detta trots att underrättelserapporterna sannolikt stämmer som säger att han själv var involverad i besluten bakom fjolårets två väpnade incidenter då Nordkorea besköt en sydkoreansk ö (fyra dödsoffer) och med en miniubåt sänkte en sydkoreansk korvett (46 dödsoffer). 

I Nordkorea är krigsmakten inte bara världens fjärde största utan även identisk med den politiska makten. Därför är militära styrkedemonstrationer inte främst riktade mot utlandet utan minst lika mycket intern propaganda och ett sätt att bevisa och befästa sin makt.

Min gissning blir därför att så länge Kim Jong Un lever, är någorlunda frisk och landet inte faller ihop av sig självt så lär inget nytt fullskaligt Koreakrig utbryta. Däremot kommer fler militära incidenter att ske. Kanske lika allvarliga som fjolårets. Inte på grund av några hatkänslor hos diktatorn mot USA - som är osannolika med tanke på hans uppväxt - utan mest för att stärka hans och hela regimens position.

Men om Kim Jong Un skulle mördas, bli allvarligt sjuk eller dö utan en vuxen son så förändras läget radikalt. Landet, i vilket en del av befolkningen redan svälter, kan också bryta ihop vid en mer omfattande svältkatastrof. Resultatet kan bli inbördeskrig, anarki och/eller någon sorts större nordkoreansk attack mot Sydkorea för att ena nordkoreanerna mot en yttre fiende.

Spelar allt detta någon roll för oss i det avlägsna Norden? Tja, förra gången det blev fullt krig i Korea kom 1124 svenska medborgare att tjänstgöra vid ett fältsjukhus där, varvid de bar amerikansk uniform. En av svenskarna som var med minns:  ”MASH är på pricken. Vi levde för dagen och visste inget om morgondagen” (MASH var en även i Sverige populär amerikansk TV-komedi om ett fältsjukhus under Koreakriget).

- - -

Texten publicerades ursprungligen i Militärt - Gyllenhaals och Svenskt militärhistoriskt biblioteks artikelserie om militära händelser vapen och förband.

Lars Gyllenhaal (5 artiklar)
http://gyllenhaals.blogspot.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41863

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag hoppas innerligt på en kollaps, Nordkoreas folk har det fördjävligt och en förändring är värd både krigsrisk och lågkonjunkturrisk.

Permalänk | Anmäl #1 Magnus Redin, 2011-12-23, 13:17

Själv hoppas jag inte på en kollaps - det hade medfört ett alltför högt pris för civilbefolkningen.

Däremot hoppas jag på ökad industriell utveckling. De har visat förr vad de kan åstadkomma. Fram till 1972 hade de samma ekononomiska utveckling som grannen i syd.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/df/Two_koreas_gdp_1950_1...

Permalänk | Anmäl #3 EA1979, 2011-12-23, 15:56

Som i alla dynastier, politiska eller ekonomiska, finns en "regel" som säger:
Först kommer uppbyggaren(Kim il Sung-skaparen), därefter förvaltaren ( Kim Jong il) och sist förstöraren (Kim Jong Un).

Så blir det antagligen även denna gång.

Permalänk | Anmäl #5 Ein Stein, 2011-12-23, 20:35

I Kim Jong Un ögon, på de få bilder som existerar, syns eller anas ingenting som tyder på ett närmande till vår verklighet och vår värld. Tvärtom, det anas en djupt inåtvänd person med ond tom blick. Tiden får utvisa.

Permalänk | Anmäl #7 Sierra Lima, 2011-12-26, 22:27

Om en Anders Behring Breivik kunde utvecklas till en massmördare i fredliga Norge, så finns nog inget skäl att misstänka att Kim Jong Un är annorlunda än sina föregångare.

Permalänk | Anmäl #9 Maj-Britt Sandmark, 2012-01-02, 10:51