Barnläkare: Polis- och åklagarmakten måste balanseras

Precis så illa kan det se ut i rätts-Sverige. Grovt kriminella har det bättre än läkaren, eftersom de vet om och kan hävda sina rättigheter. Dessutom befinner de sig intellektuellt och utbildningsmässigt närmare polisen, än vad en läkare med 25 års yrkeserfarenhet gör. De talar samma språk, tänker på likartat sätt.

Polisen ser tyvärr alltför ofta som sin främsta uppgift att få fast buset. De utgår från att de ärenden som åklagaren lägger på dom, ska resultera i en fällande dom. Allt annat är ett misslyckande. En och annan genväg tillåter man sig därför.

Kommer något att läras av detta som gör nytta för allt polisarbete på häktena?

Förresten, God Jul på er alla.

Roland Sennerstams berättelse är en skrämmande läsning. Men den bekräftar vad många redan vet, att polis och åklagare kompenserar dålig kunskap och svag utredningsmetodik med muskler och ett högt tonläge. Även i det här fallet får man känslan av att Kling & Klang varit i farten.

Det är väl inte lönt att ropa på JO, eftersom det är helt klart vad han skulle säga och om han säger det är det inte av så mycket värde. Inblandade poliser vet naturligtvis om att deras beteende är ytterst oprofessionellt och ingen kommer därför heller att medge hur man betett sig. Men det finns ingen anledning att betvivla läkarens berättelse och det är tyvärr bara att konstatera att det är så här det går till, om man träffar fel poliser. Dåliga och mindre skarpa yrkesmän finns inom alla yrkeskategorier.
Ibland undrar man också hur det går till vid anhållanden. Ibland tycks polisen inte sakna resurser och man undrar om åtminstone inte två av de fyra, som hämtade läkaren kunde gjort bättre nytta på annat håll. De som ringer polisen vid färska brott och får beskedet att ingen polis kan komma till platsen har i alla fall all anledning att fundera.
Sedan är varken polis- eller åklagarväsende i praktiken objektivt även om det är så det är tänkt att fungera och det präglar deras handlande.

Det borde göras en konsekvensanalys av solnapolisens lämplighete att bedriva polisarbete.

Det enda jag vänt mig emot i diskussionen kring den här läkaren är att bara för att det är en läkare, en högstatus människa, så är alla juridiska undersökningar förbjudna. Så har tongångarna gått på landets ledarsidor.

Jag har utgått från att rättssystemet haft goda skäl att ingripa. Nu har det visat sig att jag haft fel.

Istället borde jag och allmänheten tidigt fått en mera detaljerad beskrivning av de medicinska aspekterna i den här frågan. Särskilt när det gäller de som RS gör här i denna artikel. Nu förstår jag bättre.

Tack för en utmärkt artikel.

Alla lider vi ju med "barnläkaren" och har gjort det ända sedan chocken att hon gripits under sin tjänstgöring på sin arbetsplats under så brutala former. Det fanns inget allmänintresse i detta och på ett tidigt stadium borde åklagare ha insett att det inte heller fanns utsikter till en fällande dom. Då skall ärendet inte drivas vidare !

Som erfaren kriminalpolis har jag också mycket svårt att känna igen mig i "barnläkarens" beskrivning i hur hon behandlats av polis. Det gör ont ! Åklagarna har ett ytterst svårt jobb och jag skulle önska att Rolf Hillegren som är åklagare emeritus , är väldigt klok och kan bena ut svår problematik ville ge sin synpunkt på åklagarbehandlingen. I sin senaste artikel har han ju redovisat att tyvärr nästan ingen aktiv åklagare deltar i samhällsdebatten. I detta fall är det lätt att förstå !

Det behövs en kontinuerlig granskning av åklagarens/polisens arbete. Där man kan pricka personer som gör fel. Och där prickade personer för mindre befogenheter under en tid eller permanent.

Typ som sjukvården har sin HSAN.

Detta måste vara en extern fristående part. Inga internutredningar, det fungerar inte.

Alla organisationer som består av människor gör fel, och bygger in fel i processerna, och skapar personliga agendor. Det ända som kan ta bort det är extern genomlysning. Det är det som saknas.

Det här fallet träffar känslosträngar som få verkar varit medvetna om att de hade, kanske därav uppmärksamheten och debatten?

Som jag kommenterat tidigare så är frågan om inte Sverige brutit mot Förenta nationernas konvention mot tortyr under "barnläkarens" tid i arresten? Bara misstanken är allvarlig och bör därför utredas av oberoende instans, rent av ett internationellt organ. Kan det internationella samfundet ha åsikter om minoritetsspråk så bör man kunna utreda allvarliga saker?

En sak som jag till att börja reagerade på är varför det behövs fyra civilklädda poliser för att omhänderta en enda läkare, kvinnlig dessutom? Det är föga risk för våld och skulle sådant förekomma så torde en, maximalt två poliser kunnat hantera det. Hur förklarar polismyndigheten detta? Är det så här som den ökade polistätheten manifesterar sig?

Nu kanske inte HSAN skulle kunna vara ärkeängels handgångna, det finns en del avgörande där som inte direkt luktar fräscht. Men bara det faktum att läkaren i fråga aldrig har varit anmäld till HSAN är remarkabelt, och hade det kanske inte varit bättre med en anmälan dit istället för till polisen? Så hade vi kanske sluppit hela historien som dess värre skapade fler frågor än som besvarades.

Vi behöver oberoende "väktare" som vaktar "väktarna" som inte är politiskt tillsatta och som inte tillhör samma skrå som dem som ska övervakas.

#9 Anders Bergstedt

Du efterlyser synpunkter från mig. Jag har läst intervjun med läkaren i Läkartidningen och jag blev förvånad och förundrad för att uttrycka det milt. Samtidigt gör jag samma reflektion som du: utifrån mina erfarenheter av brottsutredningar känner jag inte igen den bild hon ger. Jag ser ingen anledning att betvivla hennes uppgifter men även om jag gjorde det så skulle varje försök att ifrågasätta dessa uppfattas som missriktad kollegialitet. Vi får väl se vad kommande utredningar av JK och RÅ kommer att leda till. Mitt grundtips är dock att de inte kommer att leda till allvarlig kritik i någon riktning då sådana utredningar sällan brukar avslutas på det viset. Om jag får rätt på den punkten kanske det finns skäl att återkomma.

När det gäller skuldfrågan och åklagarhanteringen har jag under utredningens gång inte vetat mer än vad som stått att läsa i pressen. Men redan på ett tidigt stadium uppstod tvivel om förutsättningarna att vinna framgång med ett åtal – helt enkelt för att det fanns så många oklarheter. Och sedan jag läst den välskrivna domen är jag övertygad om att detta ärende borde ha avslutats betydligt tidigare än vad som blev fallet. Jag är också övertygad om att detta fall inte kommer att initiera någon livlig debatt bland landets åklagare - helt i enlighet med traditionen.

Såhär ser det ut. Av egen erfarenhet, tyvär, vet jag hur det är. Polisen är precis lika kriminella som de människor de burar in.

Eller ja, dom kör en "Dexter". Dom är lika kriminella "by heart", men så länge dom lyckas pricka rätt och få in "buset", så funkar det ju, precis som för Dexter när han som seriemördare mördar andra seriemördare. Men när dom prickar fel, vilket dom gör i 50% av fallen, så råkar oskyldiga illa ut, eller folk som begått misstag i livet får alldeles för hårda domar. Sen kan man ju räkna ut att samma "garde" av poliser som begår sånt här också är så inkompetenta att dom, när det står en riktig buse framför dom, låter denne komma undan med mildare straff.... Vilket i sin tur gör att rättssystemet inte längre fungerar och vi behöver således inte följa det och bör inte följa det. Så länge de som ska upprätthålla lagen bryter mot den eller böjer den finns ingen anledning att befolkningen i övrigt ska sköta sig. Nu talar jag inte om att begå brott. Mer åt civil olydnad.

Om varje Stockholmare, som ett ex bara, under hela 2012 valde att inte stanna vid poliskontroller längre, av princip, så skulle Polisen få det jävligt jobbigt att klara av sina jobb. Samma gäller ju Tingsrätten i Stockholm. 100 000 fall av att inte stanna. Och de små biljakterna i 30km i timmen med prejade fordon o små plåtskador på både polisbilar och privata fordon. Mumma. Dränera polisen helt ekonomiskt.

Så här är det i alla yrkesgrupper. Det finns en liten klick rötägg. Det finns en stor tigande majoritet som ser saker men är tysta. Sedan finns det en liten klick av "Whistleblowers" som försöker få chefer att göra något åt problemen. Chefernas karriärer gynnas sällan genom att tvätta byken offentligt. Därför vidmaktshålls förhållandena.

Extra vidrigt när det gäller så viktiga saker som förtroende. En Polis som inte behandlar ett ärende och en individ korrekt gör sig skyldig till något som är likvärdigt med våldtäkt och borde straffas lika.

#9 Anders Bergstedt och #12 Rolf Hillegren som är de enda med erfaranhet som yrkesmän i rättsväsendet säger sig inte känna igen sig. Och det är nog så. Det är en stor organisation med plats för många subkulturer. Läser man Rolf Hillegrens artiklar får man intrycket av en nyanserad och förnuftig person. Han har antagligen med stor integritet utfört sina arbetsuppgifter.

Jag tror man rent allmänt tänker sig "krminiella" som personer som har brott till yrke, som rånar, utpressar, begår våldsdåd som ibland har dödlig utgång. Besvärliga individer som man man inte kan hantera så bra ute i samhället. Dessa behöver vi polis och fängelser för.

Jag tror det stora problemet är att man använder samma verktygslåda mot vanliga Svensson som mot föregående kategori. Mot människor med välfungerande liv, med familj, med sociala nätverk, med jobb. Man bör fundera två gånger innan man gör ingrepp i väl fungerande människors liv, de är väl de rättsamhället ska skydda, eller?

Ofta handlar det om anklagelser som relaterar till sex eller barn. Det handlar nästan alltid om män. Bara sensate året är listan lång. Manga-teckningarna, Sandviken, BDSM-fallet, Assange. Många fall kommer inte fram genmom blogg-djungeln så som dessa gjort. I samtliga fall har man satt männen i dagar eller veckor i total isolering.

Det som är annorlunda med "barnläkaren" är att det är en kvinna som anklagades, hon hade också ett starkt socialt nätverk. Men anklagesen om barn finns där i bakgrunden och triggar moralpaniken. Här begår åklagaren också misstaget att hoppa på en hel yrkeskår som redan hanterar dylika fall på ett betydligt bättre och redan etablerat sätt.

Men oftast är det inte så, utan det är istället en man, som blir anklagad för brott relaterade till den etablerade saningen "alla män är förövare och onda, och kvinnor är offer". Kanske möter man en av de åklagare som gärna driver mål med feministiska och politiska förtecken. Kanske möter man en läkare på SöS som gärna skriver ut ett rättsintyg baserad på känsla istället för medicinsk fakta. Och då får man det svårt.

Kanske är det så att den politisering och "moralpanik" som har tillåtits i rättsväsendet och som normalt sett bara dömer män utan rättslig grund, nu helt plötsligt tappade koncepten och gav sig på en kvinna. Och helt plötsligt får vi en reaktion. Oberoende feminisktiska DN skriver en ledare, många andra hänger på.

Det finns ett problem med att politisera rättsväsendet och använda det för att genom föra moraliserande politik, det är att dess egen moral urholkas. Och kanske ser vi det i detta fall, att det är så påtagligt att ingen kan blunda. För många är Assnage-fallet också ett sådant fall, men eftersom en sann feminist inte kan stödja Assange så kommer rötan i det fallet aldrig upp till ytan i etablerad media. Det finns såklart också en säkerhetspolitisk aspekt i Assange-fallet, som gör det extra intressant som lakmus för hur politiserat vårat rättsväsende är.

Barnläkar-fallet borde väl också ge en klar signal till vanliga människor att man går helt enkelt inte till polisen och ber om hjälp. Normalt sett kommer polisen bara ignorera dig, men om den intresserar sig kommer fallet få eget liv, och det du ursprungligen ville ha hjälp med kommer vara fullständigt irrelevant, och du blir bara en bricka. Vi ser samma sak i BDSM-fallet, barnläkar-fallet och Assange-fallet.

Det är bra och värdefullt samt nödvänidgt att JK får borra i ärendet. Även om "barnläkarens" skrivelser m m kan betraktas som en partsinlaga, är det viktigt att de personer som vet och kan ämnet hör av sig till JK. Nu handlar det om hur rättsmaskineriet har fungerar eller inte fungerat! Läkarens berättelse är skakande om den har bärighet...då är det inte bra ställt i rättsapparaten. Låt Jk utreda - men avstå inte från att lämna synpunkter. Jag har varit polis i över 20 år och är mer än förvånad om "uppgifterna" bär.