Så lite kan en svensk 15-åring i matematik

Jag tror att det viktigaste att väcka intresse, att göra matematiken intressant. Det gör man inte genom att dra ut i sju år på sådant som under bättre betingelser kan läras på några timmar.

Jag tror att du har helt rätt Thomas. Det ska inte bara vara en rättighet att ha prov i skolan. Det ska vara en skyldighet att ha prov i skolan och i matematik ska eleverna ha flera prov under terminen.

Vad får matematiklärarna lära sig under sin tid på lärarhögskolan?

Korrekt, kvalitet och effektivitet uppnås genom regelbundna kontroller.

Problemet är att det är kränkande att med kontroller visa att vissa människor kan mer än andra. Speciellt kränkande är det om den lågpresterande eleven inte har svensk bakgrund. Det är rent av ett brott mot de mänskliga rättigheterna i FN-stadgan.

Därför kommer kunskapsnivån att tillåtas fortsätta erodera medan regeringen kommer att fortsätta sopa alla problem under mattan.

För ett antal år sedan gav jag privatlektioner i matematik (grundskola och gymnasium). Jag märkte snabbt att kunskapsluckorna var många. När eleverna missat någonting på lägre nivå, får det katastrofala följder på högre nivåer. Nåväl, jag lyckades dock på några få timmar (!) uppnå bättre resultat med de här eleverna än vad lärarna i skolan uppnått under flera år. Eleverna började förstå vad matematik är, och de kunde plötsligt räkna! Dessutom började de tycka att matematik är kul. Matematiken är grunden för allt och kommer in i alla övriga ämnen. Lär man sig inte matematik är man handikappad från början. Men hur kunde lärarna och skolan missa dessa elever? Hur kunde de få gå i skolan månad efter månad, termin efter termin utan att kunna räkna och utan att någon brydde sig om det? Hur har vi fått en sådan ansvarslös och slapp skola? Skyll nu inte bara på socialdemokraterna, ty dagens skola är precis likadan. Vi har att göra med en ATTITYD i samhället. Eleverna inbillar sig att skolan kan klaras med en klackspark, att stenhårt arbete med övningar, repetitioner och prov intill förbannelse inte behövs. Mina elever kom att ta avstånd från den "undervisning" de fått i skolan; de tog avstånd från sina bekväma och lata lärare, de tog avstånd från kravlösheten, anonymiseringen och jantelagen. De klarade sedermera matematiken med glans liksom livet i övrigt. Det hade jag gett dem, en lärare utan behörighet. I dag är lärarjobbet ett lågstatusyrke, så långt har det gått. Och Sverige är på dekis kunskapsmässigt.

Enligt Sveriges pedagogiska expertis kränkte du nog din dotter när du inte godtog att 60 % av 800 är 460. Om hon tycker att det är det så är det väl så, för henne?

Eller varför inte skippa den gamla fascistiska multiplikationstabellen, och dansa fram matematiken istället? http://genus.gu.se/meromgenus/teman/skola/amnesdidaktik/rytmen-av-algebra/

Jag blir mäkta förvånad när en matematiker inte har koll på om hans egen dotter kan pluttifikationstabellen innan hon kommit till nionde klass.
Var gick det snett med hans utbildning i föräldraansvar?
Jo, skolan har misslyckats. Men varför låter en förälder med egna resurser det ske?

Nu han Mats Jangdal sno min undran, medan jag loggade in; men, jag håller med: Hur kommer det sig att en matematiker inte sett detta tidigare hos sitt barn? Har själv flera barn och har fått lära mig, den hårda vägen, att skolan kommer nästan aldrig säga om det finns problem. Du måste själv kolla och fråga vad som egentligen händer och som inte alltid framgår av utvärderingssamtalen i skolan.

Undantagen finns naturligtvis, men annars får man vänta tils det är riktigt allvarligt. Varför? Feghet inför ansvar? Man kan undra..

Det gäller att kolla upp själv hur det går för sitt barn, det ansvaret kan man inte svära sig fri från. Gör man det, går det t o m få ut en hel del av skoltiden, men inte alltid - för det verkar finnas seriösa problem i skolans värld.

Personligen tycker jag att vi kan låta bli att angripa Thomas rörande hur mycket han håller koll på sin dotter. Ad hominem kan vi gott lämna hemma.

Jag är själv inte bildad inom pedagogik men något som skrämmer mig är fraser som "Har du ingen bättre penna? Man kan inte räkna med en pennstump utan suddgummi", "Har du inget rutat block? Det går inte att räkna på ett blank papper", etc. Det påminner smärtsamt om min egen tid på högstadiet när jag fick veta att det inte räckte att kunna lösa uppgifterna utan att man även skulle "göra det på rätt sätt". Jag hade alltid gillat matematik och helt plötsligt skulle alla elever memorera och varenda kreativt moment som jag funnit roliga (så som hur jag löste multiplikation, uppställningar osv.) försvann snart.

Det tog mig ända tills dess jag fick studera formell logik innan jag återigen blev förälskad i matematik. Först då kunde jag tänka kreativt och vandra genom bevis istället för att snabbt memorera dem eller acceptera antaganden helt blint. Så, testa gärna för all del, hur mycket och när, det kan ni argumentera med pedagoger om. Men när det kommer till att låta barn finna egna vägar till lösningar måste det vara resultat som gäller, och inte om metoderna passar in i de mönster vi gamlingar förväntar oss.

Vill länka till min egen artikel i samma ämne, tyvärr har redaktionen splittrat upp skoldebatten i många små delområden, och minskar därmed möjligheten till överblick. tittar man runt handar alla om i stort sett samma sak.

Min uppfattning är att vi lever i ett curlingsamhälle och har en curlingskola. Det är den attityden som ligger bakom misslyckandena för skolan.

Läs:
www.newsmill.se/artikel/2011/12/09/vi-har-en-curlingskola

Jag håller delvis med Pontus Stenetorp, en del av glädjen med att räkna försvinner när allt måste göras "på rätt sätt".
Jag är snart färdigutbildad civilingenjör inom energiteknik (massa fysik och kemi), och jag kan ärligt säga att jag aldrig lärt mig multiplikationstabellen utantill. Trots det har jag klarat alla tentor och liknande utan problem.
När jag fattade systemet bakom multiplikation såg jag inte nyttan med att kunna massa multiplikationer utantill. Jag kunde ju alltid lätt lösa dom i huvet om jag behövde.

Och det är det roliga med matte för mig, när man förstår systemen. Att lära sig utantill är skittrist, att förstå (ibland komplicerade) samband är riktigt roligt. Iaf när polletten trillar ner.
Matematiska bevis är precis sånt som är kul med matte, alltså när man förstår Varför det blir som det blir, inte bara att man kan rätt ekvation för att lösa sitt problem.

Men visst, matte på högstadiet är inte och kan inte vara upplagt på samma sätt som på universitet. Men och det gick att uppmuntra lite mer kreativt tänkande hon eleverna när de löser uppgifter kanske många skulle känna sig mer stimulerade?

Inte konstigt att första året på gymnasiet ägnas åt repetition av grundskolans matematik.

Mina barn får inte gå i svensk skola av olika orsaker, däribland problemet att man låter ideologi styra hellre än vetenskap.

Vidare har arbetsmetoden avgörande betydelse för matematiken. Tex Japan, som har bra resultat i matematik jobbar på ett sätt som i Sverige är utkastat pga att ideologi styr skolan.
I Sverige ska man fokusera på eleven och eleven ska fokusera på sitt eget lärande och utveckling. I Japan jobbar man med matematik på ett kommunikativt plan istället.

Här är en länk för den som är intresserad av att jobba med matematik utifrån andra metoder: http://sitemaker.umich.edu/schueller.356/curriculum

Jag ser ingen motsättning i att kunna multiplikationstabellen utantill och samtidigt kunna tänka abstrakt, dvs att föra ett matematiskt/logiskt tänkande. I likhet med Anders Petter Brynges tankar ovan tror jag tvärtom att de är kopplade till varandra.

Barnen vänjer sig vid att sitta i koma i klassalarna år ut och år in. Det passivt och otroligt trist. Hjärnan domnar bort. Att alla människor lever sina unga liva på det sättet, förvarade som kärnavfall i ett bergrum, sätter djupa spår i samhället.

Effektivare än klassundervisning, vore nog att läraren undervisade ett barn åt gången. En heldag var femte vecka. Istället för en lärare med 25 elever alla dagar.

Vi måste tillåta hemskolning, det vore en snabb lösning, att tillåta föräldrarna lösa skolkrisen.

Tragedikomedins felslut - kollektivets oavvisliga ansvar!
Hur långt är vi beredd att gå? Och när tänker vi sluta lyssna på kannstöpare och pseudovetenskapliga irrläror, fingerade av föräldrakåren i Lund?

Visst har Thomas Eliasson rätt när han belyser sakfrågan. Resultaten och undervisningen är under all kritik när vi pratar svensk skola! Men från den insikten, till att lasta över hela ansvaret på staten, kommunen, skolan, läraren eller gud vet vem, är avståndet oändligt; lite som att skylla sina tillkortakommanden på hustomtar och lokaltidningens horoskop.

Det står klart. Eleverna är knappast de enda som har något att vinna på den här debatten. Hur väl känner vi vår avkomma när vi inte ens bryr oss om deras färdigheter och problem? Att inte prata om matematik på nio år, med någon vi träffar dagligen, är mer nog för att statuera ett skräckexempel! Att Thomas Eliasson sedan tror att fler prov kommer att lösa alla världens problem är ett förlegat axiom som oavvisligen måste falsifieras. Våra egna barn är vårt eget ansvar, inte samhällets. I den socialistiska vänstervärlden kanske det går att skylla ifrån sig på kollektivet, men inte i verkligheten. Inte i alliansens Sverige. Vakna upp!

Fler prov och tester leder till ett ett-kryss-två samhälle; där våra
barn tror att livet är inrutat i rätt och fel, A, B, C, D eller E.

”Vad är rätt svar pappa? Borde jag köpa aktier i Ericsson just nu? Det finns inget facit i textboken.”

Industrierna flyr Europa, tillvärkningen är kostsam och naturvetenskapen spelar på sista strängen. Vi måste inspirera våra barn att tänka innovativt, utanför textboken och förstå samhället och verkligheten. Tror ni att Spotify och Skype var en produkt av kollektivets ansvar, eller ett resultat av ambitiösa människor? Är vi inte ambitiösa, varför ska då våra barn vara det? Om Sverige ska förbli en välfärdsstat måste vi bejaka det globala intresset, inte provresultaten från PISA.

Medan Thomas Eliasson trycker ned en världsbild i halsen på oss, där alla skolbarn ska recitera multiplikationstabellen, kör Europa och världen om oss med hästlängder. Hej då Sverige! Testa på ni!

”Här borta bryr vi oss om våra barn och frågar hur de mår och hur det går ibland.”

Den mest intressanta synpunkten i tråden är hur det är möjligt att barn som går i världens dyraste skola ändå måste sitta hemma och traggla multiplikationstabellen. Varför gör man inte det i skolan? Vad gör man istället som är viktigare? Varför kan inte lärarna fokusera på en elev i taget, åtminstone någon gång per termin, och verkligen ta reda på vad de kan och inte?

Som högutbildad faktaälskare har jag ordnat en fungerande vardag där jag har tid och pengar att sätta av några timmar åt att lära mina barn grundkunskaper som skolan inte lärt dem. Så för min och mina barns del är det inte ett stort problem. Och så utökar jag ytterligare det förhatliga försprånget i kunskap till barn från hem utan studievana. Och politikerna förundras över detta.

Den andra intressanta typen av kommentaren gäller vårt klassiska svenska flum, misstroendet mot mätbar kunskap. Det går tydligen alltid, oavsett hur tydligt en artikel är skriven, att säga att "våra barn kan något ANNAT istället". Ja, i så fall måste dessa kommentatorer vara nöjda. Sarah går i den fulländade skolan där man bara lär sig andra saker som inte är mätbara. Men jag tror helt enkelt inte på det. Så jag kommer att få extraknäcka som lärare då och då.

Otroligt insiktsfullt i ämnet av Conrad Wolfram, han om någon borde veta. Synd bara att ingen någonsin skulle få för sej att lyssna på vad han har att säga:

http://www.ted.com/talks/lang/en/conrad_wolfram_teaching_kids_real_math_...

Att den svenska skolan inte är världens bästa har Krister Renard tagit upp i en artikel:
http://www.gluefox.com/kontr/skola.shtm

Historien om bonden som säljer potatis är dråplig men samtidigt beklämmande.

Att inte behärska multplikationstabellen måste vara ett handikapp. Jag såg ett förslag en gång att man skulle lära sig tabellen ända till 20x20. Detta skulle betyda att man skulle kunde räkna betydligt smidigare till vardags.

Nästan kusligt likt det som hände mig och min 13-åriga son i helgen.

Jag skulle hjälpa honom med matten för första gången:

1) - Nej, du kan inte använda blankt papper det är omöjligt att hålla reda på siffrorna.
2) - Du bör vassa pennan.
3) - Suddgummi är bra att ha.
4) - hmmm, det är enklare om du skriver en siffra per ruta.
5) - Ta och börja skriv uppe i högra hörnet istället før mitt
på pappret.

Som tur är så har vi drillat gånger tabellen på bilfärder, så den kan han.

Vänstra hörnet :)

Jag blir så j##la förbannad ..Hur många årskullar av våra barn har egentligen dessa S-kommunister förstört med sin flumskola??

#21

En niondeklassare har gått i en alliansledd skola sedan ca femte klass.

Dom borde enligt ditt resonemang ha fått bättre kunskaper de senaste fem sex åren, men uppenbarligen har det gått åt andra hållet.

Annars är det mest i Vitryssland som en regeringen skyller sina misslyckanden på en obefintlig opposition.

#22 Anders Olsson,

Den Svenska kunskapsskolan började att rivas av Sossarna redan i början av 70-talen. Sista spiken i kistan sattes av socialisten Östros ett par decennier senare.

Skolans problem är att den idag är helt kravlös och saknar ett riktigt ledarskap.
Socialisterna har förvandlat vår skola till en inrättning för flum och okunskap, utan någon som helst struktur där kaos oftast råder både bland lärare och elever.

Målribborna är satta efter de sämst presterande eleverna (som ofta ens inte behärskar det Svenska språket.) Detta har lett till att kunskapströsklarna och kraven har sänkts successivt genom åren. (även på universitet och gymnasienivå) för att på pappret kunna redovisa godkända elever.
i många fall så är t.ex examina från Svenska Universitet inte längre godkända utomlands.

Det är dags för eleverna att lära sig att skolan och livet utanför inte handlar enbart om rättigheter utan också om krav och skyldigheter.
Vi håller på att curlingfostra våra barn till ignoranta anarkister & slöfockar som tror att allt kommer att serveras på ett fat.

Regeringen, som även hade makten föregående mandatperiod, är ansvarig för den politik de för. Det duger inte att hävda att allt ät sossarnas fel. Ansvar bör utkrävas även av borgerliga regeringar.

Det är inte socialdemokraterna som har skapat de svenska oligarkerna. Reinfeldt och Borg är ytterst ansvariga för skandalerna som kommer i kölvattnet av privatiseringarna av skola, vård och omsorg. Tanken att privata företag inte ska vinstmaximera är feltänkt.

Frågan varför skolan inte hittar rätt trots Björklunds och Alliansens tillnyktringskur är ganska lätt att besvara. Det handlar om kultur. Skolans egna, väl inarbetade kultur som styr förväntningarna hos både nuvarande och blivande personal. Hörde på radio för något år sedan intervjuer med elever på Lärarhögskolan. Samtliga var lite alterantiva flummare som sökte sig till skolans skyddade verkstad där allt är mjukt och fint. Det sitter i väggarna och uppstramningen motarbetas både i klassrum och i diskussioner som denna. Att rädda skolan kommer att ta årtionden.

Precis som Peter Lindkvist skriver ovan så är detta en process som kommer ta lång tid. Socialdemokraterna är inte bara ansvarig för kvaliteten på skolan i sig utan också för kvaliteten på personalen som verkar där. Den syn som indoktrinerades och som fortfarande indoktrineras in på lärarhögskolan samt attityden till läraryrket som sådant är någonting som tar 30 år eller mer att ändra på. Att börja rycka upp det är aldrig försent. Det är aldrig försent att börja om. Men att tro att man vänder den skutan skolan är på en femöring är ju som att förvänta sig att stora oljetanker ska göra det. Det kommer aldrig någonsin att hända. Alliansen kan inte hållas ansvarig för effekter av en politik som fördes för långt över 30 år sedan. Det kommer ta minst 30 år att vända skutan. Den här långsiktigheten kan vara svår att ta till sig när det politiska systemet jobbar fyra år i taget. Man vinner inga val på att vilja förändra någonting så att det är hållbart om 50 år. Man måste kunna göra det på fyra. Skolan är en sån grej som inte tar fyra år och därför så kommer det vara en lång väg innan Sverige är tillbaka som ledande nation vad gäller bildning.

Re: #26 Johannes Westlund,
Jag är inte riktigt lika negativ som du. Visst har det tagit årtionden, med många felbeslut, att sänka svenskar barns kunskap i botten. Men om jag utgår ifrån mitt eget lilla exempel med mina barn så skulle det räcka med några få timmars specialiserad faktainmatning för att vara på banan igen. Och med det menar jag att de skulle klara av de nuvarande matematikböckerna t.ex, vilket antagligen skulle ge ett gigantiskt hopp i PISA-mätningarna som jämför europeiska barn. Det kan t.ex räcka med att studentexamen återinförs, som nu är på gång. Alla lärare i gymnasieskolan tvingas då slaviskt följa dem eftersom resultaten är mätbara och jämförbara mellan skolar. De kommer alltså, oavsett politisk ledning, att behöva nöta in multiplikationstabeller och annat anti-flummigt. Så visst finns hoppet kvar för mig.

#27 Thomas Eliasson: Jag tror inte på snabba quick-fixes. Jag vill gärna tro på det, men det är så många fel i systemet att det inte funkar med silvertejp. Stora problem finns också i grundskolan. Gymnasierna är toppen på isberget. Dessutom finns som sagt problem även inom lärarhögskolan. Studentexamen är bra. Men man fixar inte 6 eller 9 års tappad kunskap (grundskolan) med några timmar craschcourse på gymnasiet. Det funkar för vissa under vissa omständigheter, men man lurar sig själv om man tror att det är en bra generell metod.

Det ska också sägas att detta är ganska symptomatiskt för hela skoldebatten. Någon kommer på en superbra quickfix. Vi har hört alla upptänkliga varianter. Datorer, projektorer, overhead och alla möjliga andra saker som fått den något elaka beteckningen "didaktiska messias". Nu är det tydligen fem-minuters craschcourse som ska lösa våra problem. Hur svårt ska det vara att ta till sig att kunskap tar tid? Annars skulle vi ju kunna skippa själva skolbiten och köra snabbkurser i alla ämnen någon månad innan det var dags för att ta magisterexamen och påbörja doktorsavhandlingen kort därpå. Skolan har blivit en lekstuga för politiker med socialkonstruktivistiska perversioner. Den hade mått bäst av att vi inte började riva upp de tusenåriga folkbildningserfarenheter som ligger till grund för katederundervisning och allt annat vi förknippar med "föråldrad" skola. Det som utvecklats iterativt sedan platon revs med vackra sagor om en didaktisk messias som skulle göra kunskapen tillgänglig helt utan att man lade ner arbete för att tillägna sig den. Inte så extremt, men något av det hållet skriver Krister Renard, en person jag hyser stor respekt för, på Gluefox.

Re: #29 Johannes Westlund
Jag tror inte heller på någon enstaka quickfix, annat än kanske för under-stimulerade barn som mina egna och andras. Men att börja en jordenrunt-resa med att planera för varje litet steg på hela resan kan också te sig övermäktigt. Om man vet vart man vill så kan man faktsiskt fylla på med quickfixes, bara alla är riktade åt rätt håll.

För mig är det frustrerande att alliansen och fp, som enligt mig är på rätt väg och vill rätt, inte kan visa några resultat. Jag tror det börjar bli viktigt att visa resultat snabbt. Annars är det lätt att bli omsprungen av ännu en "mera flum är svaret"--generation.

Det är lärarna som är problemet. De är helt miljöskadade. De vågar inte ställa några krav, de vågar inte säga ifrån, testa, ifrågasätta, de är skiträdda helt enkelt. För både elever och föräldrar. NEJ. Givetvis inte alla, det finns undantag och det är just de som brukar ha de bästa resultaten, de som har respekt från både föräldrar och elever. Men som inte sällan är motarbetade av kollegor.

Kollegor som har gått på hela flummeriet från första början, som aldrig varit lärare på något annat sätt och som helst av allt vill vara kompis med eleverna - vara omtyckta liksom...

Jag har sett både pinsamma och fruktansvärt nedbrytande exempel på det. Lärare som låter sig kallas både idiot, gubbjävel och slyna och bara ler lite och tycker att eleverna "skojar bara" !! Eller att det går bra att stava fel och särskriva och strunta i skiljetecken bara man förstår vad de menar "för det är ju i alla fall det viktigaste." Är det?!?

Nå. Det är nu inte för att bli kompisar med eleverna som de är i skolan!! Och det är inte heller vad eleverna vare sig behöver eller egentligen vill ha.

Håller helt med Thomas Eliasson. Kunskap är makt. Men det gäller inte all kunskap. Att gå på stylistlinjen som utbildar 600 stylister om året för ca ETT jobb - ger INTE makt..!

Skolan speglar samhället inte samhället skolan, hur gärna än alla påtryckare på olika nivåer skulle önska motsatsen. Eller förståsigpåare lägga skulden på flummiga lärare.
Jag tror EN kommentar av alla ovan tar upp hemmets och föräldrarnas ansvar men så att säga "omtrent"; svaret på frågan varför man ska traggla multiplikationstabellerna hemma är just att det är sådan kunskap som MÅSTE tragglas in - och den tid det tar och måste ta tas bäst hemma, läsa och översätta engelska texter är ett annat bra exempel på hemarbete - i skolan arbetar vi med tillämpningen (för att på begränsat utrymme generalisera med moddlaren i näven). Jag kan nästan säga på året (runt 1995) när jag ffg inte lyckades få i det närmaste alla mina mellanstadieelever att ryggmärgsrabbla "pluttifikationstabellen". Samhället ändras, prioriteringar skiftar och förutsättningar förändras. Tänk själva. Hur många telefonnummer har ni lärt er de senaste säg tio åren. Nej just, det behövs ju inte. Det är en sida. En annan är att nog fler än undertecknad istället märkt sig bli en jäkel på att bums memorera OCR-nummer på 17siffror vid betalning av månadens räkningar. Vi måste hantera verkkligheten i nuet - inte i "dået".

Re: #32 sören holdar,

"Jag kan nästan säga på året (runt 1995) när jag ffg inte lyckades få i det närmaste alla mina mellanstadieelever att ryggmärgsrabbla "pluttifikationstabellen". "

Spännande kommentar från en som verkligen verkar insatt. Och som ganska väl stämmer med t.ex PISA-mätningarnas resultat, en enorm nedgång i mätbar kunskap bland svenska elever de 10 senaste åren. En lärare som kallar multiplikationstabellen (grunden till allt matematiskt arbete) "pluttifikationstabellen" och som vet att alla hans elever inte kan den. Däremot kan de något "annat" (?) eftersom "samhället ändras, prioriteringar skiftar och förutsättningar förändras". Konstigt jag har aldrig hört att multiplikation fått minskad prioritet inom matematiken...

Tydligen har #31 Bettina Berg rätt, lärarna har en stor del i att mätbara kunskaper minskar. Jag hade gärna hört Sören Holdars kommenta kring att examensprov ska införas i gymnasiet. Hur få poäng kommer hans elever att ha i pluttifikation? Och vad kommer deras föräldrar och rektorn att tycka om det?

Som lärare är jag naturligtvis diskvalificerad i debatten, precis som tandläkare är det i diskussioner om munhälsa, bilmekaniker om bilreparationer, kockar om matlagning osv. Dock. Vi ger oss inte. Vi försöker igen (även detta Thomas Eliasson är en litterär referens - vilken har du naturligtvis genast noterat - precis som du noterade blinken till Pippi Långstrump i mitt inlägg ovan).
Annars har Thomas säkert rätt i sin kritik; runt 1995 måste jag och många med mig ha transformerats från att vara rätt okej lärare som nått goda resultat med eleverna till lallande puckon som uppbär alldeles för hög lön för att flumma runt i ett "Do as you please-university" (Nästa referens, fråga Thomas om vilken). Och som alltid i dessa kommentarfält: läs vad som skrivs. Jag skrev bland annat om TILLÄMPNING av kunskap och att SAMHÄLLET ändras; inte att eleverna därför kan något annat.. Ska jag hårdra är knappast multiplikationstabellen heller "grunden till allt matematiskt arbete" - tabellerna är däremot ett viktigt och ofrånkomlig arbetsredskap i arbetet, precis som tex förståelsen av procenträkningens ide´. FÖRSTÅELSEN måste gå hand i hand med den mekaniska kunskapen, vilken är nog så viktig. Vet jag att jag ska använda tex multiplikation vid lösning av ett problem kan jag faktiskt ta hjälp av mobilens miniräknare i uträkningen - vilket, igen, alltså på inget vis står i motsättning till mekanisk inlärd kunskap. Vem som helst kan tack vare finska skriftspråkets utforming läsa tex Suomen Kouvalehti, men för att förstå vad som står måste du kunna finska.
En kommentar till examensprov i gymnasiet? Ja den kan se ut som följer: Gustav Eriksson Vasa blev vald till riksföreståndare 1521 och till kung 1523. Gustav II Adolf dog i slaget vid Lutzen 6november år 1632. Karl X tågade över Bälten vintern 1658 och Karl XII dog av en kula i tinningen (till "ljudet av ett duvägg vilket tappas i marken") natten den 30 november 1718. Jag är osäker på att en genomsnittlig tonåring år 2011 har samma koll på årtalen som hennes pappa hade på 1960talet. Däremot är jag ganska säker på att hon slår sin pappa på fingrarna när det gäller Gustav Vasa som typisk renässanskonung i 1500talets Europa, de geopolitiska motiven till att Sverige gick in i ett europeiskt krig, anledningen till att Gustav X inte tilläts(!) erövra Danmark och orsakerna till och anledningarna till utfallen av krigen under Karl XII. Däremot har pappa säkert en klarare uppfattning om reformationen och religionsmotsättningarna ty sekulariseringen av samhället har nått bra mycket längre de senaste fyrtio åren.
Samhället ändras, prioriteringar skiftar och förutsättningar förändras" - som tur är. Detta - och läs nu vad jag skriver - står inte i någon motsättning till inlärning av vare sig att "plugga" eller förstå.
Avslutningsvis: pröva att svara på detta:
Välj tre exempel ur svensk 1900-talshistoria och utveckla deras inverkan på framväxten av det svenska välfärdsamhället.
Det är ett exempel på avslutande prov i historia C gymnasiet årskurs tre. Försök att klara det utan stabil grund och rejält pluggande. Googla gärna också bilder från ortborrning i LKABS gruvor i Kiruna/Malmberget från säg -50, -80 och -00tal så ser vi tydliga exempel både å hur (välfärds)samhället utvecklats och hur skolan måste anpassas till nya förutsättningar.

Re: #34 sören holdar,

Att få en naturvetare och en humanist att samtala och förstå varann kan vara svårt. Jag försöker. För din kommentar är (fortfarande) intressant.

Jag är lömsk nog att enbart behandla ämnet matematik i min text. Det är ett medvetet val. Matematik, och några ämnen till, är perfekt mätbara och oförändrade i tid. Ditt exempel med Historia faller därmed. Alla tester visar att svenska elevers mätbara kunskaper sjunker. Det är detta och enbart detta som intresserar mig och som jag vill ändra på. Tester kan bara göras inom vissa ämnen som matematik, inom historia om man frågar efter årtal. Men knappast om man frågar om Gustav Vasas insatser under sina första år vid makten. Det är en nackdel med tester. Men du gör ett påstående att dagens svenska elever kan något inom ämnet historia som vi inte kunde för 30 år sedan. Vilka belägg finns för det? Jag har inte alls märkt att personer yngre än jag är mer intresserade av, driver frågor kring, eller verkar ha bättre kunskap om, svensk historia än jag själv. Snarare tvärtom. Allt i det svenska samhället pekar på fallande historiekunskaper. Det är inte så att du själv klamrar dig fast vid ett halmstrå: eleverna kan mindre matematik men nog kan de mer historia?

När den mätbara kunskapen sjunker så tror jag all annan kunskap sjunker med den. En del hävdar att eleverna lär sig "något annat" numera. Men som matematiker kräver jag bevis för att tro att detta är sant.

För exempel på andras tankegångar om att vi tagit bort faktakunskaper i skolan, och hur det påverkar all inlärning, vill jag tipsa om
http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/09/vi-har-en-curlingskola

Ingen blir profet i sitt eget land, heter det. Jag är matematiklärare vid KTH och har försökt hjälpa mina barn med matematiken då de gick i skolan. Mina lösningar dömdes ut fullständigt av deras lärare. De följde helt enkelt inte den underförstådda mallen. Uträkningarna skulle tex. åtföljas av att man skrev "Svar: ..." och sedan strök under detta med två streck med linjal. (Endast ett streck dög inte och streck ritade på fri hand dög inte heller.) Läraren hakade alltså upp sig på formalia och devalverade på så sätt min auktoritet.

Jag märkte att man i stor utsträckning stödde sig på tumregler och inte på förståelse. Om priset på en vara först ökar med 10% och sedan med 20%, blir då slutpriset detsamma om prisökningarna kommer i omvänd ordning? Man lärde ut att så blir fallet, men utan någon som helst förklaring.

På KTH tar vi nu emot teknologer som inte behärskar bråkräkning. På de inledande repetitionsföreläsningarna ska man ta igen vad skolan inte lyckats lära ut, men ingen tar till sig bråkräkning från grunden på bara någon timme. Bråkräkning tycks ha utgått ur skolmatematiken. Förr fick barnen i femte klass i folkskolan "flyttningspröva" inför skolstarten om de blivit underkända i bråkräkning. Klarade de inte prövningen fick de gå om klass fem!

Trevligt att bli kallad humanist, värre epitet har jag fått mig åtslängda. Antar att Thomas googlat sig fram till undertecknads utbildning såväl som preferenser. Avslutningsvis, dels är du Thomas inte "lömsk nog" att enbart avhandla matematik, du gör det bara enkelt för dig. Dels är inte bristen på tester problemet, det är arbetet med att lära ut - och lära in.Tro mig, det är något en lärare sliter med (och sliter sitt hår för ...) dagligdags. Och framförallt. Inte ett ord från någon debattör om hur samhället påverkar skolan, annat än de gängse rapen i alla debatter om idioter politiker.

Arne Söderqvist: "Förr fick barnen i femte klass i folkskolan "flyttningspröva" inför skolstarten om de blivit underkända i bråkräkning. Klarade de inte prövningen fick de gå om klass fem!"
Du talar rimligen här om 1919 års undervisningsplan. På den är jag inte påläst men under 1940 och-50talen pågick ett flertal skolutredningar, med provskolor från tidigt 50tal som strävade mot en 9-årig (under en period 8-årig) enhetsskola som ersättning för (och en utökning av) den 7åriga folkskolan. I princip kan man säga att det vi benämner grundskolan infördes för femtio år sedan med 1962 års läroplan. Parallellt utreddes en reformering av gymnasiet som genomfördes år 1968.
Dessa förändringar föranleddes av insikten av ett samhälle som skulle komma att kräva alltmer utbildning och bredare kunskaper hos alltfler. Därför är det viktigt att påpeka att många som inte klarar dagens gymnasieutbildning inom 3-4 år för femtio år sedan inte ens hade börjat en gymnasieutbildning. Vidare: nu kräver många arbeten - och arbetsgivare - eftergymnasial utbildning hos dem de anställer.
Observera att denna kommentar inte försvarar dålig utbildning (heller - eller bristande bildning . . .). Den vill bara förtydliga något av hur (och att) samhället och därmed utbildningens krav ändras.
Vad gäller barn som inte klarat flyttningsprövningens(?) bråkavsnitt efter klass fem fick "gå om" läsåret ser jag fram emot dina källhänvisningar. Har det någon gång varit så ligger det rimligen allraminst femtio år tillbaka i tiden. Kanske någon som var med kan upplysa?

#38
Jag gick aldrig i klass 5, utan började i klass 1 i realskolan efter fyra år i folkskolan. Året var 1956.
I realskolan var "flyttningsprövning" en realitet för flera av mina klasskamrater. Många av mina kamrater som gick kvar i folkskolan berättade att samma sak gällde även där. Möjligen kom bråkräkning i klass 6 i folkskolan, men när den än kom var villkoret för uppflyttning att momentet behärskades.
I varje fall vore det önskvärt att nyantagna teknologer kan bråkräkning!

Re: #38 sören holdar,
Det hade varit roligt att veta om Sören tycker det är "OK" att 9:ornas matematikkunskaper ser ut som de gör i min artikel. Och om det inte är "OK", vad du själv skulle vilja ha förändrat i skolan.

Man kan mellan raderna läsa att du tycker du jobbar hårt och inte kan jobba hårdare, att föräldrarna borde jobba mer med sina barn, och att lärare inte får någon uppskattning i sitt arbete. Det verkar inte vara så roligt att vara lärare i denna tid. Har du någonsin kopplat det till barnens kunskapsluckor? Jag tror det blir ENKLARE för alla lärare om det utförs centrala prov, om betyg återkommer, om barn inte får lämna ett stadium utan baskunskaper, om man satsar mer på mätbar kunskap. Det måste vara ett fullkomligt vakuum att jobba utan konkreta utvärderingar med elever som kommer från andra skolor utan betyg och med flummiga betygskriterier som "Elever drar slutsatser från olika typer av matematiska problem och lösningar samt bedömer slutsatsernas rimlighet och giltighet" istället för "Han kan multiplicera". Du och alla lärare borde egentligen välkomna mina förslag!

Oj oj oj. Thomas. Det är att föredra att du läser vad jag skriver istället för att tolka vad du kan "läsa mellan raderna" ty det blev inte många poäng för dig där. Vi tar det i punktform:

* Hur 9:ornas matematikkunskaper ser ut som det gör i min (läs "din") artikel" är fullständigt ointressant. Intressant är problemen med sjunkande kunskaper som är väl belagda. Det vore mig fjärran att som vissa debattörer försöka förringa fakta genom att metodologiskt försöka diskvalificera exempelvis PISA-mätningarna. Sjunkande kunskaper, mer eller mindre mätbara, är tyvärr faktum. Läs vad jag skriver så ser du att DET inte är något jag förnekar.
* Det är alltså INTE "OK" med sjunkande och sviktande kunskaper. Däremot vågar jag med den teoretiska såväl som praktiska kunskap jag äger påstå att exempelvis centrala prov eller intensivare mätande av "mätbar kunskap" är "fixen" för bättre och fördjupade kunskaper. Betyg är bra. Krav är ett måste och inte heller det har jag satt i fråga i mina kommentarer. Som jag ser det är den pågående reformeringen av skola och lärarutbildning rätt väg att gå, eller iallafall rätt Inriktning.
* "tycker" att jag "jobbar hårt och inte kan jobba hårdare". Vad ska jag säga annat än FEL Thomas. Jag som de flesta andra yrkesarbetande som gillar sitt arbete och vet att de är rätt duktiga på det jobbar hårt. Och i perioder blir det hårdare ändå.
* "att lärare inte får uppskattning i sitt arbete". Men mellan vilka rader läste du det? Inte mellan mina, den saken är säker. Jag och kanske tom de flesta med mig får uppskattning i det närmaste varje dag. Blicken hos och från en elev som når fram till en "Aha-upplevelse" kan man njuta av länge ty till det har jag bidragit. Och hur många tex banktjänstemän eller bilmekaniker tror du blir hejdade på gatan kanske tio - femton år senare med repliker i likhet med: hej, kommer du ihåg mig? Du var min lärare i åttan!! Tack för att du fick mig att läsa böcker!!! (Hej kommer du ihåg mig, det var du som bytte bromsarna på min bil så att den gick igenom besiktningen)
* "Det verkar inte vara så roligt att vara lärare i denna tid". Nej det du ha rätt i ty det finns "messerschmittar" av alla schatteringar som anser sig sitta inne med facit samtidigt som jag som lärare diskvalificeras. DET är milt uttryckt många gånger tröttande. "Pröva på att komma ner och jobba själv då din SÖ-fjant!" som det en gång sades i en bildkommentar.
* Hur det skulle vara kopplat till barnens kunskapsluckor går mig förbi. Vad menar du? Tandläkaren tänker: Fyfan vilket trist jobb, jag sktr i att läsa plåtarna och borrar lite på måfå. Eller ingenjören fundrar: fy farao, hållfasthetsberäkningar igen, äh jag pluttar dit några siffror och googlar lite på Evert Taube istället.

Betygskriterier är även i det nya betygssytemet tyvärr ofta svepande med värdeladdade formuleringar men det, tyvärr Thomas, funkar heller inte med centrala prov i "mätbara kunskaper" (därför mina exempel med årtal i ett tidigare inlägg). Det kan inte ha undgått dig vad man kommit fram till på Stanford university om värdet av mixenhumanistisk och naturvetenskaplig bildning. Ty Utbildning är en sak och Bildning något annat och bredare. Dit når man inte utan fungerande arbetsredskap, som tex grundläggande algebra och aritmetik, läs- och skrivförståelse osv. Och, JA, jag är förtvivlad över bristande grundkunskaper men förtvivlar inte. Däremot tvivlar jag på mängden förståsigpåare. Alla som har svaren eftersom skolan har man ju gått i och på Min tid då jlkr! Du själv kan, som exempel, väl för 17 inte som fembarnsfar under alla dina barns skolår ha lyckats undgå att tidigare ha noterat skolans misslyckande med Dina barn (nu menar jag ju att SKOLAN SPEGLAR SAMHÄLLET INTE TVÄRTOM. Inte ett ord i debatten om det hittills) förrän du upptäcker en av dina döttrar hösten i nian inte kan åttans tabell. Eufemistiskt uttryckt vore det en pinsamhet inte bara för hennes skola. Förresten: multiplicera kan hon faktiskt göra med hjälp av räknare men att förstå ATT det är vad hon ska göra är månne en än viktigare kunskap

Ursäkta INTE är "fixen" etc ska det naturligtvis vara. (Negationer förnekar sig inte ...)

Re:#41 sören holdar,

Jag ska nämna "samhället". Jag tror du missförstått min artikel, som om jag sparkar på lärarna. Så är det inte (enbart). Antalet läkare i Sverige har fördubblats sedan 1970, men eftersom de träffar hälften så många patienter per dag så är köläget lika. Det har tillkommit 5000 poliser det senaste året, men eftersom alla poliser löser färre brott så är läget identiskt med tidigare. Tydligen händer det något med människor när de placeras inom offentlig omsorg. Om man drar ett rakt streck 100 år fram i tiden så kommer barn inte att lära sig någonting, inga brott att bli lösta, och inga sjukdomar botas. Så blir det naturligtvis inte, något kommer att hända. Och då kommer alla lärare, läkare, poliser att skrika i högan sky. Och sedan blir det bättre.

Motsatsen till offentlig sektor är det privata näringslivet. Om Volvo-arbetarna halverat sin effektivitet skulle en Volvo kosta en miljon. Men de gör fler bilar varje år, så priset blir relativt lägre. Lösningen är tyvärr inte bara att privatisera skolan. För målen är felsatta. Målen i skolan just nu är att eleverna ska vara nöjda. Om man ger dem en Macbook och lunchkuponger till McDonalds blir de jättenöjda. Vips finns det en marknad för oseriösa skolor som gör bra vinst genom att dra ner på lärarledda lektioner. Man måste alltså ändra målen, från "nöjd elev" till "kunnig elev". Då kommer det att hända saker. T.ex får läraren åter tillbaka sin yrkesstolthet när just hans elever får massor med poäng i sin gymnasieexamen. Medan läraren som slarvar med multiplikationstabellen får gå hem och fundera hur han ska ändra sitt arbetssätt.

Att samhället runt omkring skolan spelar en större roll är de enskilda lärarna är extra tydligt för just mig. Jag har precis bytt stad med hela familjen enbart med anledning av skolan. Från att ha gått i en av Sverges sämsta skolstäder Malmö, där lärarna förbjuder barnen att göra läxor hemma, att räkna i förväg i böckerna, går timvis med promenader för att lugna barnen istället för att studera, samt kan använda en timme av en föräldraträff med att förklara varför det inte går att alla ger 50 kr till klasskassan till glass eftersom det kan finnas någon som inte har råd, och sedan berättar om årets matematikundervisning på 30 sekunder. Motsatsen är vår nya stad Lund, där barnen sitter helt tysta i bänkarna och läser böcker. För det sitter i väggarna, man gör så här helt enkelt.

All right. Vi slutar här. Trist. Svepande generaliseringar gynnar inget meningsutbyte. Lycka till i Lund.

Re #44
Min enda generalisering är att Malmö har dåliga skolor och Lund bra skolor. Skillnaden är milsvid, som jag själv sett med egna ögon. Bifogar länk till Lärarförbundets ranking som visar samma sak:
http://www.lararforbundet.se/bastaskolkommun

Åhå Thomas. Din "enda generalisering"? I så fall har ditt namn blivit kapat. Kolla citatet nedan till exempel. Såvida det inte faktiskt ÄR du som skrivit det men inte alls anser att det är fråga om svepande generaliseringar. Där har du i alla fall vad som gjorde att jag tappade smaken och föreslog ett avslut i meningsutbytet.

"Tydligen händer det något med människor när de placeras inom offentlig omsorg. Om man drar ett rakt streck 100 år fram i tiden så kommer barn inte att lära sig någonting, inga brott att bli lösta, och inga sjukdomar botas. Så blir det naturligtvis inte, något kommer att hända. Och då kommer alla lärare, läkare, poliser att skrika i högan sky. Och sedan blir det bättre.Motsatsen till offentlig sektor är det privata näringslivet. Om Volvo-arbetarna halverat sin effektivitet skulle en Volvo kosta en miljon. Men de gör fler bilar varje år, så priset blir relativt lägre. Lösningen är tyvärr inte bara att privatisera skolan. För målen är felsatta. Målen i skolan just nu är att eleverna ska vara nöjda. Om man ger dem en Macbook och lunchkuponger till McDonalds blir de jättenöjda."

"när de placeras" . . .