Nymoderaternas beröringsskräck för industrin håller på att gå över

Den bästa industripolitiken handlar nog om ökade forskningsanslag, det ska handla om fasta foskningsanslag.

Noam Chomsky beskriver i ett youtubeklipp hur MIT på femtio- och sextiotalen till stor del finansierades av militären. De kollade inte vad forskarna höll på mig, påpekar Chomsky, vilket han tyckte var bra.

Idag tror vi ju på att tvinga forskarna att nästan skriva färdigt resultaten innan man eventuellt kan få forskningsanslag. De skriver ansökningar istället för att forska, vilket är ett slöseri.

Släpp forskaren fri. Och öka andelen av BNP som satsas på forskning från en till tre procent.

Ja, låt oss omforma industrin till bidragstagare! Bidragsindustrin. Vi kan bli världsledande på detta. Har du köpt en ny bil? Nej, jag fick den av skattebetalarna. Synd att det inte går att förflytta den. Men vad spelar det för roll när det bara är andras pengar som betalar för den? Jag ska nog fylla i en blankett och skaffa några till! Det viktiga är ju sysselsättningen. Huruvida det folk sysselsätts med skapar någonting av något värde eller inte, är politiskt helt irrelevant.

Varför ska man anstränga sig att försöka skapa produkter som är bra för ens medmänniskor, när man istället helt enkelt kan ta till statsvåld för att plundra sig själv rik på politik? Vad ens medmänniskor tycker är ju irrelevant när de inte tillåts välja själva vad att göra med sina liv och sina pengar, utan istället tvingas lyda statens order. Staten relation till näringslivet lyder: "Hit med pengarna, annars jaeular åker du på stryk!"

Stora delar av näringslivet måste förstatligas när industriexporten till Kina + peak-oil gör verksamheten olönsam så det är bara för regeringen att bita i det sura äpplet.

Socialdemokraternas "utbilda bort arbetslösheten" handlar om att dölja arbetslösheten genom att kalla de arbetslösa för studerande, en åtgärd som inte kommer att få någon som helst effekt på förvärvsfrekvensen.

Det som kommer att krävas är statliga jobb. Det privata näringslivets storhetstid är förbi för den här gången. Marknadsekonomin håller på att bryta ihop pga den kortsiktiga politik som förts under det senaste decenniet.

Sverige är en del av Eu,de bidrag övriga Europa ger till sina företag,bönder,fiskare ska såklart Sverige ge till sina.Defakto Sverige betalar ju massor av miljarder i stöd till Eu varje år.Man kan tycka vad man vill om det men rätt ska vara rätt.Sedan att somliga helst vill avskaffa sverige det är en annan sak.

Det tragiska är att Nilsson och Christensen inte begriper att industrin i Trollhättan redan är död och begraven tack vare våra politikers kriminella inkompetens.

De som tror att komvuxsatsningar och högskolekurser kan rädda (eller ens kompensera) för förlusten av den industriella infrastrukturen som nu slagits sönder är samma individer som tror på jultomten.

Tyska och Amerikanska politkerna hade tillräckligt många hjärnceller att förstå den strategiska vikten av att bibehålla sin fordonsindustri och underleverantörskedja och agerade därefter.

Våra politiker prioriterade istället RUT och ROT-avdrag, minskad restaurangmoms och en massiv invandringsindustri (till massiva kostnader).

Det som har skett med SAAB är inget annat än en ren skandal.

Att tro att Trollhättan kommer att resa sig efter detta hade varit skrattretande om det inte vore så tragiskt för den förlust som man kommer att lida.

Det sorgliga är att den enda som verkligen har slagits för svensk industri sista åren är Victor Muller.

Tak Victor.

SAAB hade ett problem man inte kunde blunda för. De sålde inga bilar. Är det rimligt att med ännu mer skattepengar tvinga alla hårt arbetande familjer att bevara ett företag som inte längre har relevans på marknaden? Marknaden fungerar och SAAB är ett bevis på det. Marknaden finns inte bara till för att generera pengar på vad som helst. Det är en iterativ process där vi tillsammans avgör vilken värld vi vill ha. Företag som ingen vill ha SKA gå under. Det är också en del av marknaden. Lågkonjunktur och rensning av det på marknaden som inte fungerar är minst lika viktig som högkonjunktur och vinster. Jag har en fast tro på att det ännu finns betydligt fler bärkraftiga idéer än vad vi har exploaterat redan. Jag tror att det är viktigt att staten inte intefererar med marknaden för att "rädda" industrier som ingen vill ha för att rädda jobb. Istället bör politiker försöka arbeta med att skapa förutsättningar för nya branscher och sektorer att ständigt utveckas så att människor som blivit arbetslösa kan sadla om och ta ett nytt kliv i karriären. Att företag går under är ingen katastrof, bara man har ett samhälle där man ständigt tillåter nya företag och sektorer att växa upp ur de gamla företagens ruiner.