Medierna bryr sig inte tillräckligt om etiken

En vanlig uppfattning är att pressetiken successivt försämras. Men under året som gått har den förbättrats, i vart fall på en väsentlig punkt. Det gäller hur man talar om att en publicering dömts ut som oetisk.

Expressen har fällts i Pressens Opinionsnämnd för publiceringen av Ola Lindholm-nyheten i våras. Nämnden menar att Expressen borde avstå från en namnpublicering som kan skada en människa om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges. Och man menar att intresset kring den här nyheten handlar mer om nyfikenhet än om allmänintresse. Expressen håller inte med. Så långt inget nytt.

Men Expressen har valt att berätta om beslutet på ett mycket tydligt sätt, i tidningen, på webben och till och med på löpet. Det är en smärre revolution i en mediebransch som inte varit särskilt angelägen om att värna de personer som hanterats oetiskt. Det är inte så att Expressen ber Ola Lindholm om ursäkt, vilket kanske är på sin plats, men i alla fall. Expressens tydlighet hade varit otänkbar för ett år sedan. Det kan tyckas vara myrsteg, men i en konservativ mediebransch är det betydande förändringar.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har uppenbarligen bestämt sig för att det är viktigt att hålla fanan högt när det gäller medieetik, och han debatterar flitigt. Det finns ett par till, exempelvis före detta chefredaktören på Norran Anette Novak, som efterlyst att pressetikens grunder bör kommuniceras tydligare till allmänheten.

När Tryckfrihetsförordningen försvaras på DN-debatt är det sex medie-VD:ar som debatterar, medan redaktörer och ansvariga utgivare på exempelvis SvD, DN, SR och GP oftast lyser med sin frånvaro.

Men i måndags tog DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz till orda med anledning av att DN fällts för dålig pressetik. Frågan handlar om att DN skrev att en just knivskuren 15-åring tidigare varit i klammeri med rättvisan. Uppgiften om tidigare kriminalitet var inte motiverad och för det fälls DN.      

Glädjande nog beklagar Gunilla Herlitz i en egen spalt den skada som DN orsakat den omskrivne pojken. Men Herlitz väljer att i samma spalt ifrågasätta nämndens beslut som hon anser är problematiskt och hon försvarar DN:s publicering och anser att uppgifter om offer och förövares kriminella historik är relevant och av allmänintresse. Det är lite svårt att följa logiken. Vad är egentligen DN:s linje? Ber Gunilla Herlitz om ursäkt eller försvarar hon publiceringen? Uppgiften om kriminalitet visade sig senare vara falsk.

I en tid när inskränkningar av tryckfriheten diskuteras måste det väl ligga på varje redaktörs bord att visa att pressetiken utvecklas och tas på allvar. För det är inte så att det saknas förbättringsmöjligheter. Etik och kvalitet går hand i hand. Det är när man inte tycker sig ha råd att kolla en bra story som etiken tummas på.

För att ta ett exempel: När Second Opinion bad om etiska dokument kunde bara sex av 18 redaktioner visa upp något. Några av Sveriges största och mest respekterade medier tillhörde dem som inte alls ville svara på frågor om egna etiska regler. DN tillhörde dem.

Den generella bilden är tydlig: medierna bryr sig inte tillräckligt om att värna de individer som de rapporterar om. Det går naturligtvis inte att dra alla över en kam, och det finns undantag. Thomas Mattsson menar att fällningen av Ola Lindholmpubliceringen är en fråga om tycke och smak, inte rätt eller fel. Med den inställningen kanske det inte är någon mening att tala om att det finns en pressetisk gräns som går att förutse. Det är i så fall ett exempel på problem som medierna borde ta tag i. Det ÄR rimligt att både redaktionerna och de omskrivna i någon mån kan förutse vad som är etiskt försvarbart.

Det finns ett uppdämt behov av att modernisera pressetiken och medierna som tagit på sig rollen att själva ansvara för att pressetiken fungerar måste börja flytta fram positionerna. Dags för redaktörer att kliva fram och delta i debatten.

Mats Olin (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41809

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är svårt idag när en enda familj äger all media i Sverige och sätter agendan.
Vi har fått se hur dessa fabricerat totala lögner om en enskild familj, Kungafamiljen och låtit dem löpa gatlopp i över ett år. Detta för att lägga ut dimridåer så att vissa politiker kan jobba i lugn och ro och slippa medialt intresse.
Pressetik tror jag att man högaktningsfullt struntar i.
Tycker att den eminenta Carin Stenström borde bli Pressombudsman. Hon skulle aldrig lägga fingrarna emellan när det gäller diverse pöbelmedia.

Permalänk | Anmäl #1 Marguerithe, 2012-01-28, 08:59

Hade varit intressant att se vad andra tycker om pressetiken i just detta fall:

http://www.newsmill.se/trackback/42897

Återigen en story, där grova rubriker på svenskans förstasida utmålar en hel grupp människor som bluff, och som köper sig en utbildning. Detta helt utan någon som helst grund för rubrikerna och uppenbara stora faktafel som påvisar dålig research.

När sedan den träffade gruppen kontaktar svenskan och ber att få en replik till påhoppet publicerad så nekas de detta rakt av. Även andra tidningar nekar det och är rädda för att möjligtvis granska annan media.

Tog inte lång tid för allmänheten att ta artiklarna för sanning och sedan är det kört för den påhoppade gruppen.
Pressetik = 0

Permalänk | Anmäl #2 Carl Norén, 2012-02-05, 18:44

http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/02/svds-rapportering-av-l-karstud...

där var den korrekta länken :)

Permalänk | Anmäl #3 Carl Norén, 2012-02-05, 18:57