Kanske är det synd om mannen ändå?

Det mest moderna är givetvis att erkänna att det inte finns något riktigt i mansrollen. Mansrollen är inte riktig, att vara man är inte något som kan vara rätt och fel. En riktig man är riktig endast genom att hävda att det finns rätt och fel i en lära om att vara man.

Men för många finns det ett svar på frågan. Givetvis är svaret subjektivt. Det finns skiftande meningar om saken. Men många gånger gemensamt för de som faktiskt hävdar att det existerar något som en riktig man är klassiska föreställningar om mansrollen. Oftast innehåller diskussionen variationer av klassiskt manliga egenskaper. På ämnet finns också en uppsjö böcker om hur man blir en riktig man. På bokhandeln i dagarna fann jag en bok med den talande titeln ”Bibeln II”. Det är en tämligen välfylld bok med 101 frågor och svar, fördelat på 500 sidor, om konsten att bli en riktig man. Finns svaren på frågan vad en riktig man är att finna i litteraturen? Låt oss titta närmare på några frågor som tas upp i boken.

Hur blir man en gentleman?

Hur stoppar man en pipa?

Hur bygger man ett hus?

Hur räddar man världen?

Hur förlöser man ett barn i taxi?

Hur utropar man sin egen stat?

Hur säljer man en begagnad bil?

Hur vinner man ett krig?

Hur blir man F1-förare?

Hur blir man främlingslegionär (legosoldat för franska elitförband)?

Hur blir man astronaut?

Hur raggar man upp drömkvinnan?

Hur blir man hemlig agent?

Hur blir man en sexatlet?

Hur blir man krigskorrespondent?

Hur överlever man i vildmarken?

Hur blir man grillkung?

Listan kan fortsätta länge. Är detta svaren på vad som utgör en riktig man? Redaktören till boken, Petter Karlsson, svarar i en intervju på sajten dagen.se på frågan om inte könsroller cementeras genom de ämnen som tas upp i boken. Det tror inte Petter att det gör. ”Jag hör att detta är vad som upptar många mäns tankar. Och jag har redan hört att kvinnor har stor behållning av att genom Bibeln II få reda på hur män fungerar.” svarar han.

Petter har alltså hört att frågorna upptar många mäns tankar och att kvinnor genom bokens frågeställningar får reda på hur män fungerar. Och hör man sig runt är det nog en rimlig observation. Mansrollen är stark definierat utifrån mannens egenskaper. Att det ens finns hela böcker om hur man blir en man vittnar starkt om det. Frågorna som ställs i boken speglar egenskaper som generellt ses som definitionen av mannen.

Låt oss titta närmare på några frågeställningar boken tar upp.

Till att börja med: hur blir man en hemlig agent? Svaret är i sammanhanget ointressant. Petter beskriver egenskaper och vägar till att bli hemlig agent. Det intressanta i sammanhanget är snarare varför det är manligt att vara hemlig agent.

Svaren hittar vi möjligen i filmens värld och hur den hemlige agenten gestaltas genom karaktärer som James Bond.

James Bond är en klassisk ikon för en riktig man. Hans liv består av våld, alkohol och kvinnor. Han har god fysik, är stilig, elegant och auktoritär. Det är en man som troligen både kan laga bilar och känna skillnad på whisky och whisky. Han är orädd och kall.

När allt kommer omkring är det sannolikt många män som skulle vilja ha James Bonds liv. Och om han hade funnits på riktigt skulle nog många män också se upp till honom och tänka att James, han är en riktig karl minsann. James Bond är tydligen en riktig man.

Vad säger James Bond och resten av filmens actionhjältar om mansrollen?

Vi fortsätter titta närmare på bokens frågor. Krig verkar vara en central definition av manlighet. Boken tar upp frågor som hur man vinner ett krig, blir krigskorrespondent och hur man blir främlingslegionär. Tydligen finns det något eftersträvansvärt maskulint i krig. Låt oss titta närmare på saken.

Jag är genom totalförsvaret och insatsförsvaret utbildad elitsoldat. Jag har gjort värnplikten och arbetat vid ett jägarförband av utpräglad elitkaraktär. Antagligen borde jag veta något om varför manlighet är likställt med krig.

Mannen inom jägarförbanden, som endast består och genom tiderna bestått av män, är ett begrepp som utgörs av i det närmsta extrema egenskaper. Att denna institution genomsyras av maskulinitet blir tydligt i hur snacket går. Det talas om manligt och omanligt på ett väldigt omfattande sätt. Soldater och officerare får sitt värde som man genom egenskaper som hur grovt byggd han är, hur fysiskt och psykiskt stark och uthållig han är, vilka krig han varit i och hur många strider han utkämpat, hur kärv han är i fält, hur hårdnackad han är och rent övergripande hur hård han faktiskt är. Mannen skall ha kraft, styrka och ett krigiskt sinne. Ett mustigt skägg och vindpinat ansikte är också önskvärt i sammanhanget. Känslor och blödighet är förpassat till det privata, företrädesvis till militärens enda forum för saken – frun eller flickvännen. En krigsromantik och manschauvinism är utbredd inom kåren. Det är svårt att förneka att krigandet verkar vara en institution av mandom.

Men kulturen som sådan finns inte där av sig själv. Både jag och mina kamrater från det militära har bortom alla andra motiv haft en vilja att nå något manligt. Det erkänner jag. Jag tror att alla män som sökt sig till jägarförbanden och många andra delar av det militära har en stark vilja att bli riktiga män, som man föreställer sig dem i militärens yttre domäner. Den unge man som söker sig till förbanden har tankar och föreställningar om mannen som beskriven ovan. Tillsammans med likasinnade byggs kulturen av sig självt. Den riktige mannen förkroppsligad genom militären är en konstruktion som byggs av männens egna föreställningar om saken. Den militära mannen verkar alltså vara en tämligen löst grundad konstruktion. Men det svarar inte på frågan varför det byggs en utpräglad manlighet inom förbanden. Vari finns manligheten i krigandet? Är det en historisk sak? Att män genom årtusenden har dragit ut i krig och att det alltid varit en sak som utgjort mannen? Frågar man runt vad folk associerar med ord som yrkesmilitär, yrkessoldat, elitsoldat, yrkesofficer är det sannolikt att manlighet är den vanligast förekommande associationen. Det ligger implicit i titlarna. Det ligger i ens elementära kunnande att det militära är hem för manlighet. Förklaringen till varför det är så låter sig inte svaras på i en liten artikel.

Men vad säger krigandet om mansrollen?

Vi fortsätter med att titta på frågan hur man klär sig som en man. Även om den inte nämns i boken är det i sammanhanget intressant. Det klassiskt manliga modet är tämligen formellt och enformigt. Kostym, frack och uniformer skiljer sig föga från modell till modell. Det är raka axlar. Enkla linjer. Formalitet. Fyrkantighet. Ofta i enkla färger som svart eller grått.

Motsvarande kvinnligt mode är milt sagt mer fantasirikt. Klänningar i alla tänkbara färger och former matchas med smycken, väskor och färger. Det finns en valfrihet, en möjlighet till utlopp för estetetik, som det manliga modet inte tillåter på samma sätt.

Vilken föreställning om mannen speglar manligt mode?

Boken tar också upp frågan hur man blir en sexatlet. Sexualupplysare och sakkunniga rådfrågas i boken och svaret är tämligen oskyldigt till sin karaktär. Det pratas om att båda skall vara trygga och annat självklart. En följdfråga som framkommer i bokens svar är hur man tillfredsställer en kvinna. Den tillerkänns ett centralt värde för mannen som sexuell varelse. Tillsammans med huvudfrågan speglar de båda frågorna ett mycket intressant men sällan diskuterat ämne. Nämligen mannens sexualitet som maskinellt väsen.

En fransk filosof uttryckte en gång att: om man vill förstå sig på världen skall man söka svaren i det som det inte pratas om. Mannens sexualitet är ett sådant ämne.

2007 lanserade AXE en kalsong vars förpackning såg ut enligt följande: En muskulös manskropp pryder förpackningen. Två snygga kvinnor i svarta underkläder står trycka mot kroppen och ser förföriskt in i kameran. Skrevet är iögonfallande centrerat. Mannens ansikte är utanför bild. På mannens bröst finns ett rosa kyssmärke och på baksidan av förpackningen bildar symboler en rebus med innebörden kalsong + vältränad man = man som uppvaktas av två kvinnor. Under symbolerna finns en varningstext: Vi har gjort dessa kalsonger så bra vi kan. De är bara av bomull, så de kan tappa formen eller deformeras, eller även rivas sönder. Du lycklige man. På själva kalsongerna finns en tvättrådsetikett med en symbol föreställande en kvinnomagnet.

Förpackningen fälldes i Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (numera reklamombudsmannen). Rådets uttalande var som följer: Genom bilder, texter och symboler i den aktuella marknadsföringen förmedlas en sexistisk kvinnosyn där kvinnor i allmänhet framställs endast som objekt för den manliga sexualiteten. Den är kränkande mot kvinnor i allmänhet och reklamen strider därför mot ICC:s grundregler för reklam.

Vad säger det om mannens sexualitet?

Sveriges största tidning, Aftonbladet, väller av artiklar rörande sex. Men det är inte den manliga sexualiteten som är i fokus, utan ses mer som ett verktyg för debatten om den kvinnliga sexualiteten. Det ges tips och råd hur mannen kan ge sin kvinna sitt livs orgasmer. En hel avdelning, Wendela, är tillägnat den kvinnliga sexualiteten. Här blandas handfasta tips till bättre sexliv, bloggar och forum för relationsexpertis, allt skrivet av kvinnor – för kvinnor. I sammanhanget är mannens sexualitet något av en matematisk konstant som flyttas runt och sätts in i ekvationerna om sex och relationer ur ett kvinnligt perspektiv. Varken Aftonbladet eller någon annan tidning jag känner till har en motsvarande avdelning för män där det förekommer relationsråd och sexualupplysning som inte syftar till att ”hålla ut längre” eller ”ge henne multipla orgasmer”.

Vad säger det om mannens sexualitet?

Mannen lär sig tidigt att trycka tillbaka behovet av fysisk och känslomässig närhet. Som pojke lär man sig att det är fel att krama andra pojkar. Vi lär oss att det inte gråta eller visa känslor och betrakta andra pojkar i en hotfull kontext. Mannen är stark och våldsam. Och när tonåren kommer och sex förs in i sammanhanget hamnar fokus på den rent fysiska sexualiteten, knullandet. Behovet av känslomässiga och fysiska närheten kommer inte på fråga, det är förskjutet sedan länge. Att bara komma någon nära, kela, kramas och andra ömhetsbetygelser är inte acceptabelt. Istället uppstår ett manligt ideal som är baserat på någon sorts mekanisk prestation där antalet gånger på rad han orkar är självändamålet. Det uppstår en villfarelse att mannen är en varelse vars sexualdrift är omättlig och konstant, och vars enda sexuella målsättning är knullandet.

Att som man säga att man sällan känner något starkt sexuellt begär, utan mer ett ömhetsbehov, är i regel förenat med större skepticism än om det hade varit en kvinna som sagt samma sak. Skulle jag i ett samtal säga att nej, jag tycker mer om att kramas än att knulla, skulle det sannolikt misstros. För mannen är ju endast ute efter sexet i sig, eller hur!

Dokumentärfilmaren Svante Tidholm tar i en intervju, med anledning av filmen Som en pascha, upp något väldigt intressant. Freud hade säkert kunnat säga mycket om det. Enligt Svante är pojkarnas brottandes och fysiska lek blir deras sätt att få utlopp för pojkens uppdämda ömhetsbehov. Enligt mig blir män av samma psykologi mer benägna att kramas och vara nära varandra under berusning.

Vad säger detta oss om mannens sexualitet? Och  vad kan mer sägas om mannen och sexualiteten?

Dressman har på senare tid börjat vända sig till yngre konsumenter. De nya kalsongreklamerna på TV framförs av snygga vältränade män. Men Dressman är inte unika. Vältränade snygga män är i fronten av reklamen på detta område, liksom dito kvinnor är ansiktena utåt för kvinnliga underkläder.

Jag tränar. Jag tänker på hur jag ser ut naken. Det finns ideal jag önskar att jag uppfyllde vad gällde min kropp. Ändå anser jag mig ha en relativt fin kropp. Få män är förskonade från detta. Pojkar söker sig tidigt till gymmet för att träna deras tre existerande muskelgrupper: Biceps, mage och bröst. Liksom jag började träna för att få en maskulin kropp översvämmas gymmet av killar med samma strävan. Kroppsidealen är lika starkt rotade hos mannen som hos kvinnan, men tar sitt uttryck på olika sätt.

Nåja. Låt oss binda ihop säcken

En invändning som ofta hörs är varför det skulle vara något negativt med könsrollerna, för så har det ju varit i hundratusentals år och är en del av ett fungerande samhälle.

Till att börja med är det elementärt grundläggande att varje person skall ha friheten att forma sig och sitt liv efter eget tycke. Här kan det förtryck könsroller utövar spela en besvärande roll.

Men personligen känner jag inte olust inför att jag tränar, trots att jag vet att det främst är för att forma mitt yttre enligt ett ideal. Principiellt ser jag naturligtvis felet i det. Jag är en slav under ideal och föreställningar. Men jag har tämligen lätt att förhålla mig till roller som är av ren praktisk karaktär. Jag kan varken bygga ett hus eller ragga upp drömkvinnan med gott reslutat och självförtroende. Men det lider jag inte av ur något genusvetenskapligt perspektiv. Snarare på ett personligt praktiskt plan. Över huvud taget är det många könsroller som jag inte lider av. Samtidigt är det många som fått mig att handla efter mönster. Mitt militära engagemang och min träning är tydliga exempel på det. I vardagen kommer jag ofta på mig själv att handla efter mönster. Vad hade jag gjort om jag vuxit upp utan att vara infekterad av världens föreställningar? Det är möjligt att jag hade varit lyckligare om jag varit helt fri. Å andra sidan var värnplikten den lyckligaste tiden i mitt liv. Könsroller av praktisk karaktär har för mig inte varit en nämnvärd källa till faktiskt olycka.

Alla könsroller av karaktären ”män ska kunna meka med bilen” är i min värld tämligen harmlösa i jämförelse med den absolut största tragedin inom mansrollen. För det som är gemensamt för allt i läran om mannen, från sexualiteten, modet, mediebild, actionhjältar och militären, är känslolösheten. Det dåliga förhållandet till emotioner är vad som kan sägas om manlighet mot de olika bakgrunderna. Och mannens generellt dåliga förhållande till sina känslor har lika många orsaker som uttryckssätt.

Fysisk och psykisk hälsa är lika stora komponenter för välbefinnande. Att mannen inte är fri att känna och uttrycka känslor är grunden till mycket ont i världen som jag ser det. Imploderande, instängda ensamma män utan kontakt med sina känslor blir ostabila, aggressiva. Misshandel av både män och kvinnor har möjligen sin rot i bland annat emotionella handikapp. Traumatiska upplevelser, som mobbing i barnaår och soldatens trauman från krig, skadar mannen som får en klapp av axeln och förväntas klara sig själv. Män är den största gruppen av offer för misshandel, ändå finns inga mansjourer liksom det finns kvinnojourer. Att vara svag som man är det smutsigaste av allt. Och det hindrar honom. Det är mannens stora sorg. Kamratposten frågade en gång sina läsare mellan 8-14 år vem helst läsaren ”pratade med”.  Först kom mamma. Sedan ”nån annan”. Sedan ingen. Och sist av alla alternativ kom pappa. I den enkla lilla undersökningen ligger en hel tragedi till mansroll.

Kanske är det synd om mannen ändå?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41798

18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Till att börja med är det elementärt grundläggande att varje person skall ha friheten att forma sig och sitt liv efter eget tycke. Här kan det förtryck könsroller utövar spela en besvärande roll"

Alla former av socialt överförda föreställningar kan nog ses som begränsande/förtryckande om man så vill. Redan genom språket låses ju individen fast i ett tankesystem. Något verkligt alternativ existerar dock inte i praktiken, och det är inte alls säkert att det kommer något positivt av att sträva ditåt. En hög grad av psykologisk nihilism/frihet verkar ofta vara associerat med ångest och paralysering. Det finns nog alltså ett lagom även när det kommer till frihet, och vi har nog redan passerat gränsen i dom flesta tänkbara aspekter.

http://www.ted.com/talks/barry_schwartz_on_the_paradox_of_choice.html

En bra video som berör problemet. Den psykiska hälsan hos svenska ungdomar är snabbt sjunkande, och mer så än i andra jämförbara länder. Det är fullt möjligt att det kan ha med genuspolitiken att göra. Tyvärr verkar man inte göra någon verklig uppföljning av konsekvenserna av den förda politiken.

Permalänk | Anmäl #1 Karl Kullman, 2011-12-21, 14:24

men.. Sluta att snacka om synd.!
Synden har inget i diskussionen att göra!

Pipa?
Vildmark?
whuuut?

Hur blir Man barnskötare?
Hur blir Man vård och omsorgsmedarbetare?
Hur blir Man kassabiträde?
Hur blir Man sekreterare?
Hur bakar Man Pepparkakor?
Varför bäddar Man sängen?
När bör Man kyssa någon första gången?

Osv.Osv.

De flesta av oss är nog intuitiva nog att förstå vad som menas.
Sedan kan man ju analysera saker till smulor om man så vill, men öppna då ögonen och se även till att som i detta fall inte tro att alla egenskaper är själlösa tillstånd och hårda mansting.

Permalänk | Anmäl #2 Nicklas Johansson, 2011-12-21, 14:45

#2 Nicklas Johansson

Svårbegriplig kommentar. Frågorna boken tar upp speglar cementerade manliga könsroller. Utifrån dem går det att säga ett och annat om en generell mansroll. "Hur man blir kassabiträde?" hör knappast till en bok om hur man blir en riktig man, det kan knappast ses som en typisk fråga män funderar på eller behöver veta för sin mansroll.

Permalänk | Anmäl #3 John Skantz, 2011-12-21, 15:52

En något grovt tillyxad artikel.
Jag vet inte om det är mer synd om mannen. Både män och kvinnor lever ju med vissa förväntningar och nedärvda beteendemönster.

Du talar mycket om krig och sex och känslor. Det du talar om som drivkrafter för män tror jag bättre uttrycks som tävlingsinstinkt. Krig och fortplantning är ju de yttersta formerna av tävlan. Av främst biologiska orsaker tror jag att män drivs hårdare i sin tävlan inom de flesta områden. Han kan aldrig vara säker på att han är far till kvinnans barn. Han måste därför vidta strategier för att få henne att välja honom och stanna hos honom, åtminstone ett tag. Kvinnans orgasm är inte alltid lika uppenbar och lättare att fejka, dessutom är den inte lika fundamental (om alls) för själva fortplantningen. Ändå är mannens förmåga att ge henne orgasm ett urvalskriterium under uppvaktningsfasen (sex är uppvaktning).

Kvinnan å sin sida kan bara bli gravid ett begränsat antal gånger under ett liv och är under graviditet och amning väldigt utlämnad och sårbar. Därför är det viktigt för henne att finna en man som kan tillfredsställa henne och skydda henne.

Till skillnad från dig tror jag inte att mannen utvärderas på basis av styrka och storlek så mycket som på duglighet. Och vad som är duglighet kan variera inom olika områden, även om fysisk styrka och initiativkraft nog ofta ingår bland de parametrar en kvinna utvärderar.

Vad gäller kontakt med känslor så skulle jag hellre säga att män och kvinnor har lite olika sätt att förhålla sig till dem och olika sätt att diskutera. Det i sig innebär inte nödvändigtvis att det typiskt kvinnliga sättet skulle vara någon norm. Män jag känner är fullt kapabla att diskutera känslor, men de gör det på ett lite annorlunda sätt. Att någon inte håller med en innebär inte att vederbörande saknar kontakt med sina känslor

"Skulle jag i ett samtal säga att nej, jag tycker mer om att kramas än att knulla, skulle det sannolikt misstros."

Jag skulle misstro också en kvinna som sade så. :-)

Permalänk | Anmäl #4 Lynx Viridis, 2011-12-21, 16:07

Jag vet inte vad artikeln fiskar efter riktigt. Det hela verkar efter devisen , manlighet o.k. , men inom ramar av ge och ta genom någon slags medveten självåterhållsamhet. Kusligt. Manligheten sitter inte i andras tolkningar , är det så för vissa män - så är det sorgligt.

Sedan begriper jag inte riktigt vad Bibeln II har med det hela att göra ? Ett slags poplitteratur av oförargligt slag i klass med tjejernas " Hur du blir en framgångsrik (Slampa,mor,älskarinna)

Framförallt funderar jag på denna postmoderna drapa :

"Det mest moderna är givetvis att erkänna att det inte finns något riktigt i mansrollen. Mansrollen är inte riktig, att vara man är inte något som kan vara rätt och fel. En riktig man är riktig endast genom att hävda att det finns rätt och fel i en lära om att vara man."

Vad i häcklefjäll menas ?

Menar artikelförfattaren att det finns en enda uniform mansroll ?

Då är det dags att vidga perspektivet en aning . Författaren har gått in i samma kollektivistisk fälla som den här tjatiga debatten om manligt och kvinnligt , som känns lika fräsch som en julskinka på annandagen.

Permalänk | Anmäl #7 Sven Stromitzky, 2011-12-22, 00:44

#7 Sven

Bibeln II blir relevant i sammanhanget eftersom att den speglar en definition av mannen efter dess görande. En kvinna skulle knappats höra sig beskrivas som "en riktig kvinna", eller klappa en medsyster på axeln när denne har diskat och säga "kvinnligt!", när en man gott kan förvänta sig en klapp på axeln och kommentaren "manligt" efter att ha gjort något manligt. Och det speglar att det finns starka uppfattningar vad manligt faktiskt är. Sedan går det, som någon framhåller, givetvis inte att konstatera mycket om manlighet kring en fråga som "Hur stoppar man en pipa", men desto mer i "Hur blir man främlingslegionär/hemlig agent?". Vad säger en sådan fråga om mansrollen, beaktat att många män faktiskt tänker på frågan? Det är i min värld absolut relevant att diskutera manliga könsroller och vad de säger om mannen.

Permalänk | Anmäl #8 John Skantz, 2011-12-22, 07:30

Frågan om mannens brist på "milda" känslor är högst relevant. Det andra känsloregistret, som är av mer agressiv art verkar däremot helt intakt.
När börjar detta förenekande av milda känslor? Min lille dotterson 5 år tittar skarpt på mig när jag säger något känslomässigt: Prata inte så där mormor! Är det för att han blir berörd inombords men redan så liten vill förneka att han blir berörd?

Varför är män så rädda för milda känslor? Att känna empati kräver att man har förmågan att känna in någon annans situation. Hur det ex vis känns att få en knytnäve i ansiktet. Kunde man förstå den känslan skulle man väl inte slå?
Jag tror avsaknaden av milda känslor är det stora problemet för män idag. Frågan är bara om det går att komma till rätta med problemet.

Permalänk | Anmäl #9 Christina Lundqvist, 2011-12-22, 08:53

Var man! Var Stolt ! Huka inte för Idiotfeministerna utan ge dem en sång i stället : http://www.youtube.com/watch?v=LH5zm4zlF5c

Permalänk | Anmäl #12 Jan Wiklund, 2011-12-22, 13:00

#10 Dragan Maximovic,

Historiskt sett har män varit mycket mer känslomässiga än idag, gråtit, skrattat med tårar i ögonen och öppet visat sin lidelse.

I Florens i museet Galleria degli Ufifizi står i entrén en karl på säkert tre mete hög. I händerna bär han ett spädbarn. Bilden är hänförande. Denne store starke karl håller en bebis i handflatan i princip. Det är så vackert., det visar en annan man än den agressive ständigt missnöjde mannen som lever idag och slår. Fast i rättvisans namn kan man väl konstatera att Ufizzimannen kanske är på ingång.Pappor skäms inte längre för att vara nära sina barn.

Ändå är denne lille svage mansfigur som slår och misshandlar vardagsmat. Vilket gör er så små. Och i jmf med kvinnan tycker jag därför att ni är det underlägsna könet. En stor människa sparkar inte en mindre, eller en med glasögon men där har ni fullständigt tappat styrkan.
Vi kvinnor må vara manipulativa och falska, men kanske är det så att vi värderar livet högre. En smäll får betydligt större konsekvenser än falskspel.

Permalänk | Anmäl #13 Christina Lundqvist, 2011-12-22, 13:06

Skillnaden mellan män och kvinnor är att kvinnor föder barn, män gör det inte. Detta har leder till ett antal specialiseringar och skillnader som sedan föder på varandra genom sexuellt och natruligt urval och kulturella förstärkare.

-Eftersom kvinnan betalar hela det biologiska priset för fortplantningen så är fortplantning gratis för mannen.
-Eftersom kvinnan betalar hela det biologiska priset för fortplantningen blir kvinnor mer selektiva vilket genetiskt material de använder för sin fortplantning. Och mannen blir mer promiskiös.
-Eftersom kvinnan betalar hela det biologiska priset för fortplantningen så är män mer utbytbara. Ett samhälle som förlorar hälften av sina män når upp till full styrka på en generation. Ett samhälle som förlorar hälften av sina kvinnor behöver många många generationer för att nå upp till full styrka. Hypotetiskt sett.

Det finns en uppsjö av kulturella förstärkare som direkt kan härledas till denna enkla skillnad. Jag antar att det är dessa eller iden om dessa som uttrycket "riktig man" söker spegla.

Permalänk | Anmäl #14 Martin A, 2011-12-22, 18:45

Christina Lundqvist
Sexismen är genomgripande irrationell. Ditt sätt att konstruera stereotyper av förövare och offer känns samtidigt magisk, främmande och bizarr. Hur är det möjligt för dig att fungera med en världsbild som smälter all komplexitet ner i två stereotyper där alla av samma uh "kön" bidrar till dessa två konstruktioner?

Permalänk | Anmäl #15 Staffan Bengtsson, 2011-12-23, 10:37

Martin A
"Detta har lett till ett antal specialiseringar och skillnader som sedan föder på varandra genom sexuellt och naturligt urval och kulturella förstärkare."

Evolution innebär att vi anpassar oss efter vår miljö.

I rena år befinner sig en normal kvinna i ungefär ett halvår i en "yrkeshindrande" graviditet och 42,5 år i yrkeslivet för vilket hon förbereder sig med 16 års utbildning. Jag läste också nyligen en artikel om hur mansideal BEGRÄNSAR unga pojkars yrkesval.

Föreställningarna kring kön måste ses som maladaptiva ur en evolutionär synvinkel. Vi lever ju inte längre i den miljö som krävde att människor levde hela sina liv i förhållande till kvinnans graviditet, vi lever istället i en miljö i vilket vi specialiserar oss i studier och yrkesval för att under våra liv bidra till samhället med det vi lärt och kan.

Permalänk | Anmäl #16 Staffan Bengtsson, 2011-12-23, 10:48

#13 Christina Lundqvist

Det är bara små människor som uttalar sig så onyanserat och kategoriskt som du gör här.

Permalänk | Anmäl #17 Lisa Svensson, 2011-12-23, 11:04

#16 Staffan Bengtsson

Givet det försprång unga flickor har över pojkar i samma ålder under studieåren är väl det här med graviditet något som jämnar ut orättvisorna en smula?

Permalänk | Anmäl #18 Lisa Svensson, 2011-12-23, 11:13

Lisa Svensson
För mig är det ett mål att varje barn skall lyckas i skolan, en utopi men ändå något att arbeta på. All forskning jag läst i frågan har gjort det nödvändigt för mig att endast titta på genus inte kön.

Jag tror inte det är en fungerande idé att säga att kategori X har något över kategori Y när det rör sig om något så generellt som kön. Tusentals saker kan gå fel eller rätt i ett barns liv och varje könsnorm kommer med en baksida där vissa får försprång och andra hålls tillbaka. Jag läste precis forskning om hur pubertetsutveckling påverkar tidiga flickor och sena pojkar mycket negativt medan tidiga pojkar och sena flickor tvärtom får fördelar.

Permalänk | Anmäl #20 Staffan Bengtsson, 2011-12-24, 10:01

#20 Staffan Bengtsson

Tja, oavsett om man killar biologiska eller kulturella förklaringar så har flickorna bättre betyg. De förklaringar som brukar ges angående detta tyder på mer mognad hos flickor än pojkar. Tex att killar tycker det är töntigt att plugga och därför struntar i det - dvs. ett omoget ställningstagande och beteende.

Permalänk | Anmäl #21 Lisa Svensson, 2011-12-25, 00:58

#16 Staffan Bengtsson, 2011-12-23, 11:48
Är det politikens uppgift att anpassa systemen efter hur vi människor är? Eller bör politiken bända in människor i fantasiideer om hur vi människor borde vara?

Permalänk | Anmäl #22 Martin A, 2011-12-27, 18:46

Jag har aldrig träffat en sådan man som beskrivs i artikeln...Jag känner bara män med integritet, humor och även milda känslor. Inte dessa krampaktiga, desperata och hämmade varelser. Var finns de?

Permalänk | Anmäl #23 Catja Christina Frisk, 2011-12-27, 21:16