Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-12-20 23:12, Uppdaterad: 2011-12-30 15:12
Philip Lerulf, Timbro, i replik till Sveriges kommuner och landsting: SKL tycks inte vilja se det uppenbara sambandet mellan en långsiktigt hållbar finansiering av välfärden och de resurser som går till den ena extraordinära kommunala fritidsanläggningen efter den andra.
Philip Lerulf är utbildad journalist och leder programområdet Folkkapitalism på tankesmedjan Timbro.
Mats Kinnwall och Stefan Ackerby hävdar (19/12) att den arenafeber och badhusboom som sveper genom Sverige inte är en fråga för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Det är ett i många avseenden förbluffande svar.
Kinnwall och Ackerby företräder nämligen inte vilken organisation som helst. SKL är kommunernas ombud och den part som tagit på sig ansvaret att stötta och ge rådgivning till medlemskommunerna i deras strävan att säkra finansieringen av framtidens välfärd.
Kinnwall och Ackerby tycks dock inte vilja se det uppenbara sambandet mellan en långsiktigt hållbar finansiering av välfärdens kärnverksamheter och de resurser som sedan några år binds till den ena extraordinära fritidsanläggningen efter den andra.
För två kommunekonomer borde det nämligen vara uppenbart att de mångmiljardbelopp som i dag används för att bygga och driva glädjekalkylerade arenor och äventyrsbad är pengar som istället skulle kunna användas till att uppföra till exempel mer ändamålsenliga idrotts- och simhallar eller till att åtgärda påtalade brister inom skolan, vården och omsorgen.
Faktum är att Mats Kinnwall och Stefan Ackerby över huvud taget inte tycks ha förstått kraften i den spridda önskan att sätta orten på kartan med en ny spektakulär fritidsanläggning och de ekonomiska risker den utvecklingen medför. Att enbart konstatera att det runt om i Sverige säkert har fattats beslut om att bygga arenor och simhallar ”som, med facit i hand, inte borde ha byggts” är inte bara nonchalant. Det tyder dessutom på en ovilja att ge det stöd och den vägledning som man i många andra frågor med stor glädje tillhandahåller.
För medan SKL, med hänvisning till ”lokalt ansvarutkrävande” och ”den lokala demokratin”, väljer att avstå ifrån att ge råd till kommunerna om hur de ska hantera kraven på nya påkostade arena- och badhusbyggen, delar man samtidigt gladeligen ut pekpinnar på alla möjliga andra områden. Under fliken ”Prioriteringar 2011” på organisationens hemsida skriver SKL att man bland annat ska verka för att:
Det är onekligen en diger lista. Efter en noggrann genomläsning av SKL:s verksamhetsprioriteringar är det faktiskt svårt att se något enskilt område där man inte tar sig rätten att tycka till och ge råd. Men när strålkastarljuset riktas mot de påkostade arenorna och badhusen som kan förväntas tynga kommunens begränsade driftsbudget för överskådlig framtid har SKL inget att säga.
Det är anmärkningsvärt, inte minst med tanke på den trängda situation som svenska kommunpolitiker befinner sig i. Starka lokala opinioner till stöd för nya spektakulära fritidsanläggningar får ofta draghjälp av lokala medier och när väl politikerna har accepterat idén om en ny arena eller badanläggning är det ofta svårt för dem att förhindra att byggena också blir av, oavsett prislapp.
Inför denna verklighet borde det vara högst rimligt om SKL, med sin kunskap och sina resurser, bistod kommunpolitikerna och hjälpte dem att hantera de aldrig sinande kraven på alltmer skattefinansierad verksamhet.
Mats Kinnwalls och Stefan Ackerbys artikel signalerar emellertid ingen sådan vilja. För dem tycks det inte vara något problem att kommuner, som till följd av den demografiska utvecklingen i framtiden får räkna med att lägga allt mer av sina resurser på vård och äldreomsorg, nu väljer att öronmärka tiotals miljoner kronor till den årliga driften av dyra av arenor och badhus.
Det är en hantering som knappast inger förtroende för den organisation som säger sig vilja hjälpa kommunerna i deras arbete för att trygga finansieringen av svensk välfärd också i framtiden.
Kommunernas pensionsskuld uppgår till 200 miljarder kronor, pengar som ofta är svåra att realisera eftersom de använts till att bygga simhallar, vägar och annan infrastruktur.

Många kommuner investerar ihjäl sig - och andra

SKL rycker på axlarna inför badhusboomen

Kommunernas anläggningar i perspektiv

Produktion är enda sättet att trygga pensionerna

Kommunerna har bra koll på pensionsskulden

En skuld bör bokföras som en skuld

Att tydliggöra ett potentiellt problem är inte att skrämmas

Kommunpengar kan hamna i finansmarknadens svarta hål

Kommunernas arenafeber och badhusboom hotar kärnverksamheten

Med enhetligt pensionssystem för kommuner skulle pengabristen bli uppenbar

Skrämselpropaganda om kommunernas pensionsskuld

Din pension - i en simhall nära dig eller i tryggt förvar?
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Med tanke på att mina lokala kommunal politiker inte ens inser att det finns risker med ökad skuldsättning så tror jag att enda möjligheten är att rösta bort dagens politiker.
Men vad ska kommunens "starke man" göra för att bli odödlig?
Han kan ju inte gärna resa en staty över sig själv.
Det får bli en arena i stället.
Eller så kan det vara så enkelt att kommunerna har insett att näringslivet inte kommer att vara någon motor för jobbskapande i framtiden , alltså skapar dom sina egna arbetstillfällen.
Ni kanske borde inse fakta. TIMBROs bidrag till jobbskapandet är inte några nya företag eller arbetsplatser utan att privata aktörer tar över kommunal verksamhet. Det är ingen vinst för någon annan än ledningarna i vårdföretagen.