Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-12-19 18:12, Uppdaterad: 2011-12-19 18:12
Fd moderat riksdagsledamot: Statsministerns krav på rättning i ledet i partigruppen är lätt att försvara när det gäller ståndpunkter som formats gemensamt i gruppen, men blir djupt problematisk när så skett över huvudena på ledamöterna.
Anne-Marie Pålsson, riksdagsledamot (M) 2002-2010
Statsminister Reinfeldts ord till den moderata riksdagsgruppen: "Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan som får tycka vad ni vill! Ni är här för att genomföra min politik och inget annat." har väckt uppmärksamhet.
Orden fälldes för att tvinga den riksdagsgruppen att ge upp sitt motstånd till det infekterade förslaget att ge FRA rätt att signalspana. I förra veckas lördagsintervju i P1 valde statsministern att kommentera orden. Hans svar var klargörande och följer i huvudsak två spår.
För det första skulle ett nej från riksdagsgruppen, enligt honom, vålla regeringskris. Den konstitutionellt och demokratiskt intresserade borde redan där reagera. Om en riksdagsgrupps nej till ett regeringsförslag med automatik betyder regeringskris - hur rimmar detta med grundslagens ord om att all makt utgår från folket och att riksdagens är dess främste företrädare? Och hur effektiv blir riksdagens grundlagsenliga uppgifter att lagstifta och kontrollera regeringen om den måste ställa sig bakom varje förslag den presenterar? Frågan är om ens riksdagen behövs i en sådan miljö?
Statsminister Reinfeldt betonade vidare att arbetet inte skulle fungera om varje riksdagsledamot som var missnöjd med regeringens förslag finge rätt att rösta som han/hon själv ville. På den punkten är jag helt enig med honom.
Men det är inte kravet på att underkasta sig majoritetens uppfattning som min kritik gäller, utan det sätt på vilken förslagen tagits fram och i vilken utsträckning riksdagsgrupperna varit involverade. Alldeles för lite är min erfarenhet. Och det gäller oavsett om förslaget rör partiets politik eller regeringens. Så samtidigt som kravet på "rättning i ledet" är lätt att försvara när det gäller ståndpunkter som formats gemensamt i gruppen, blir det djupt problematiskt när så skett över huvudena på riksdagsledamöterna.
Den andra försvarslinjen från statsminister Reinfeldt är minst lika intressant ur demokratisk synvinkel. Men nu sätts strålkastarskenet på partiernas centrala roll i den svenska demokratin. Det är genom att verka där som medborgarna kan föra fram sin uppfattning och påverka politikens innehåll. Några andra möjligheter gives i princip inte av den svenska grundlagen.
Här hänvisar statsministern till det helt fria mandatet att forma partiets politik han anser sig fått från partiet. Men om han accepterar ett sådant mandat, vad säger det om hans syn på partimedlemmarnas ställning? Är det obegränsade mandatet i själva verket inte samma sak som att reducera partierna till kampanjorganisationer att aktivera vart fjärde år med den enda uppgiften att vinna val på en politik som formats över medlemmarnas huvuden?
Strategin var visserligen framgångsrik - två vunna val - men det undanröjer inte den kvardröjande frågan: den om vart medborgarna skall vända sig för att påverka politikens innehåll om partiledarna på egen hand får bestämmer det? Extra laddning får frågan av det faktum att väljarnas företrädare i Riksdagen därtill tvingas eller känner sig tvingade att genomföra en politik som tagits fram på ett så föga demokratiskt sätt.
Nu kanske någon invänder att partimedlemmarna inte bara är få utan därtill inte representerar väljarna. Därför bör deras röster inte tillmätas någon överdriven betydelse. Med ett sådant synsätt ställs frågan på sin spets om partierna har spelat ut sin roll. Om det rentutav är dags att ersätta partierna som navet i demokratin med andra institutioner. Men av vilka?
Det är dessa frågor som jag velat skapa en debatt kring med min bok Knapptryckarkompaniet. Uppmärksamheten från media har dessvärre än så länge nästan enbart handlat om Moderaterna. Men den kritik jag för fram handlar varken om personer eller om partier. Den handlar om strukturer som gradvis vuxit fram och som inneburit en förskjutning i inflytandet från väljarna och deras valda företrädare till partiledarna.
Därför är det välgörande att statsminister Reinfeldt trädde fram. Förhoppningsvis bidrar det till att frågan om hur demokratin i Sverige kan vitaliseras och fördjupas och vilken roll Riksdagen och partierna skall spela i den kan lyftas till en mera principiell nivå.
Ett sådant samtal behövs ty mycket har hänt sedan den allmänna rösträtten för män och kvinnor infördes i Sverige för snart 100 år sedan. Inte minst har globaliseringen och EU-medlemskapet urholkat det svenska folkstyret. Men även medias frammarsch har ändrat förutsättningarna för politiken och politikerna.
Demokrati är inte något som ristats i sten utan något som måste erövras av varje generation. Det är hög tid att dagens tar tag i frågan om hur deras inflytande skall gestalta sig.
Ann-Marie Pålsson, tidigare riksdagsledamot för M, kritiserar i sin nya bok partipiskorna som viner i riksdagen. Är ledamöterna för ofria?

Vidrigt att dra paralleller mellan Reinfeldt och Mao

Statsvetare: Partipiskan kan vara ett redskap i demokratins tjänst

Varför gjorde Pålsson som Reinfeldt ville?
Svensk demokrati är bäst i världen - det duger inte alls

I mitt parti är vi inte röstboskap

Bli en självständig ledamot, Pålsson
Riksdagen och den oberoende ledamoten
Varför inte ta saken i egna händer

"Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna"
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




27 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Reinfeldt ser nog helst att han ensam får styra med endast Waberi vid sin sida.
Med Olof Reinfeldts resonemang kan man lobotomera hela befolkningen för han vet ju bäst.
Miljöpartiet verkar ha förstått innebörden i ordet demokrati:
"Miljöpartiet har inte en partiledare, vi har språkrör. Språkrörens uppgift är, enligt våra stadgar, att ”företräda partiet och föra ut dess åsikter”. Det är en roll som kräver respekt för medlemmarna och återhållsamhet med egna högst privata åsikter. "
Efter nästa val skall han väck ..!!
Tja, Barbariets argument funkar ju bara om alla riksdagsledamöter är lealösa kräk...
Nog bör riksdagen reformeras. Mindre antal ledamöter. Kandidaterna bör utses i lokala val. De behöver heller inte vara inkallade jämt. Striktare bwestämmelser till exempel de som gäller för statsanställda. Nu tycks inga eller vaga regler gälla för reseräkningar eller bostadstillägg. Ledamöterna behandlas som prinsar och princessor. Vill allmänheten driva en fråga inte ringer man en riksdagsman! Man skriver artiklar och driver en kampanj. Men är man vald till riksdagen då ska man driva väljarnas intressen
Sten, vi kan inte förvänta oss den resning och pondus som en parlamentariker i ett majoritetsvalsystem har. När en valkrets endast utser en representant så företräder den representanten alla människor i valkretsen. Parlamentarikern får en mycket större självständighet eftersom parlamentarikern har alla dessa väljare i ryggen.
I ett proportionerligt valsystem så är det partierna som utser parlamentarikern. Därför blir också partierna enormt mycket mäktigare.
Demokratibegreppet har blivit förlegat, urvattnat och totalmyglat. Politiker, som vill förändra världen så dess befolkning skall få det bättre, ljuger. De vill istället personligen dra nytta av befolkningen för högst egna syften. Medborgarna är deras kundkrets som man kränger sina påstådda problemlösningar till. Man får ju lön under tiden, utan att egentligen tänka på att prestera något konkret. "Det var ett bra möte", säger man och tycker att man därmed uträttat något.
Kanske sofflocket är det mest vinstgivande alternativet för medborgarna? Man kan ju kalla det konsumentmakt i stället för sofflock. Ge oss under tiden en kvalitetssäkring av ett förvirrat demokratibegrepp med tilhörande manipulerande politiker! När vi fått bort överflödet av politiker och de i övrigt okvalificerade politikerna, ja, då kan vi resa på oss från sofflocket, ta fram våra egna hemmasnidade partipiskor, driva politkerna framför oss och börja välja (och vraka).
Putin verkar mer demokratisk
Har varit Moderat i många år och tycker det har blivit rena rama diktaturen numer så det är helt vilset vad man skall välja för alternativ. Utrensningarna av de i min mening bästa från (M) har ju verkligen inte stärkt förtroendet.
Tråkigt att det utvecklats så här.
Mycket viktig fråga Anne-Marie Pålsson! Jag har i stort sett givit upp tron traditionella vägar. Gud ske lov har regeringsmakten inte tystat internet än...
Tack för att du försökte stoppa den allmänna avlyssningen!
Jag tror att de enda partiarbetare som är kvar i den moderata partiapparaten är politiska ungstrebrar med karriärblick och andra något äldre med händerna redan djupt nere i syltburkarna. Att det gick så lätt för Reinfeldts att förstöra ett parti för kortsiktiga vinster är obegripligt. Moderata partiarbetare besitter uppenbarligen lika mycket intellekt och mod som en flock får. M:s kulturmarxistiska vridning ger även andra effekter, nu sitter man obevekligen fast i träsket och kan, och kommer inte kunna, driva någon egen politik eftersom det i praktiken SD (eller i vissa fall) MP som sätter ramarna. Hade moderaterna någon heder skulle man avgå.
Anne-Maries bok bekräftar vad vi alla redan observerat, att demokratin är på väg att avskrivas med de små stegens tyrani.
Nu har herrarna beslutat att ta dryga 10.000 per medborgare för att sätta av till IMF för att de skall rädda EU-etablissemanget. Storbrittanien har tackat nej, men inte Reinfeldt. Han vill fortsätta att kunna åka till Bryssel och dinera med de stora pojkarna och få deras ryggdunkningar. Var är svenska folkets valda ombud?
#11 Mikael Forsberg
Jag har också varit medlem i moderaterna och arbetat för dem. När jag röstar SD är det mot min övertygelse i övrigt men de har en hel del fördelar. Dels är de verkligen modiga och står för vad de tycker. Något de har haft möjlighet att bevisa mer än någon annan politiker i sverige.
Vidare så har journalisterna gjort sitt allra värsta mot SD och de har stått pall. SD är det enda partiet som inte är skräckslagna inför journalisterna. När vi tittat på Ms totala korruption så är det i mångt och mycket att M helt kapitulerat inför Journalistpartiet efter valstugereportagen 2002. Så tänker i vart fall jag.
Å andra sidan så finns det inget liberalt parti i sverige så jag måste ju välja något parti som jag inte tror på i vilket fall så kanske är lätt för mig.
Ja det har väl varit klart i hur många år som helst att Fredrik vill till Bryssel och leka med Nicolas Sarkozy samt med Angela Merkel. Kanske vägen leder vidare till att vara nära, hans favorit, Obama. Var inte det i alla år väldigt tydligt? Sverige är ju bara ett hinder i vägen.
"Varje form av extremism[ = oliktänkande] måste motverkas."
/Fredrik Reinfeldt
http://www.regeringen.se/sb/d/2279/a/181576
Det är oroväckande.
Reinfeldts aspirationer på absolut makt i kombination med en utökad statsapparat som verkar ha endast ett syfte: att beskatta och kontrollera folk.
Känns i alla fall lugnande att .tom moderaterna har börjat inse att denne man mår inte riktigt bra.
Fredrik Reinfeldt styr Sverige på samma sätt som Erich Honecker styrde DDR. Den verkliga makten över landet finns utomlands.
Ja, det är märkligt med Reinfeldt, att han ökar statsmakten men avveckla politiken från framtidsfrågor som infrastruktur bostadsmarknad mm och ger bort den offentliga sektor det tagit generationer att bygga till privata klippare. Marknaden skall lösa allt från ungdomsarbetslösheten till äldrevården och de som byggde den välfärd som avvecklas får som straff betala högre skatt och medelklassen applåderar.
Det är uppenbart att Pålsson med sin exakta logik och klarsynta resonemang hade vuxit ur Nya Moderaterna - det hafsigaste parti svenskarna under en sömnig sträcka av sin historia råkat förväxla med god politik.
Fastän strikt överkurs för alla utom dem med psykologiska, filosofiska eller idéhistoriska studier, vill jag återknyta till en tidigare artikel under ämnet "partipiska", men jag gör det här:
http://siderisk.blogspot.com/2011/12/sadomasochister-valjer-reinfeldt.html
Benadom Flydde!
Ett annat citat ”MP vill lägga sig i vad vi tycker och tänker – genom normkritisk myndighet, genuscertifierade förskolor, lyckopolitik med mera – och styra vad vi konsumerar samt hur vi förflyttar oss. Borde inte den välutbildade, urbana medelklassen föredra att tänka själv?”
MP är allt annat än demokratiskt. Vårt nya KPLMr.
Den Svenska politiken är som en billig buskis-teater med världens sämsta aktörer och dyraste entréavgifter. Huvudaktören är en skallig gubbe med anor i loppcirkusen som med piska i handen tuktar den livrädda Svenska publiken om de inte klappar händer.
# 24
Jodå Micael, jag skulle inte drömma om att rösta på MP, jag föredrar också att tänka själv.
Men jag tycker att det är bra om man kan lita på att det språkrören för fram är förankrat i partiet.Så är det uppenbarligen inte i de två stora partierna.
Vem vet vad "Den Store Ledaren" ska tycka i morgon?
"...hur rimmar detta med grundlagens ord om att all makt utgår från folket och att riksdagens är dess främste företrädare?"
För att komma från en för ovanlighetens skull utbildad riksdagsledamot, som dessutom önskar skapa debatt om grundlagens och riksdagens roll, är citatet en smula olyckligt: "all offentlig (!) makt utgår från folket" är den korrekta lydelsen. För en socialist eller annan med totalitära ambitioner passar felciteringen, som förvisso inte är ovanlig, bättre. Och politikens primat har ju i vår del av världen med svag maktdelning en tendens att vara allomfattande.
Men förf. torde ha anledning att vara nöjd med den uppmärksamhet som hennes bok väckt. I Sv Tidskrift, förvisso en nätpublikation med blygsam täckning, finns numera ej mindre än tre recensioner....
Inte konstigt att Reinfeldt trivs på Europa-nivå. Där får han ju sällskap av likasinnade. Politiker som anser sig själva veta bättre än hela den europeiska befolkningen vad sagda befolkning behöver. Antidemokrater.
#15 Martin A
Jag tycker också att (SD) är ett tänkbart alternativ till den anti-svenska diktatorn Reinfeldt. När svenska folket har röstat NEJ! till Euron och enligt senaste sifo-undersökningen är 80% av befolkningen emot det havererande Euro-experimentet, ja då går Reinfeldt in med ytterligare 100 miljarder av skattebetalarnas pengar i Euron.
Grabben är uppenbarligen inte riktigt klok, fast han blir säkert väl emottagen av den odemokratiskt på livstid tillsatta EU-presidenten Rompoy och de lär få fortsätta festa fritt i bankirernas palats runt om i världen. Svenska folket får arbeta ihop det här men har inte ett dugg att säga till om.