Valfriheten kring föräldraledigheten gäller främst männen

"Föräldraförsäkringen är frivillig" & "Föräldraförsäkringen är en förmån"

Det är förvisso sant, men det är däremot inte frivilligt att betala in för den förmånen. Om det är en frivillig förmån, då bör det även vara frivilligt att betala in för den förmånen. Annars faller resonemanget om att det är en frivillig försäkring.

Nej, det är inte frivilligt att betala in, precis som det inte är frivilligt att betala till sjukförsäkringen. Där har du en poäng, absolut. Men mitt resonemang gällde snarare att det är frivilligt att ta ut dagar som det ser ut nu. Man kan välja som man vill bortsett från två månader som är öronmärkta.

Det du påpekar är givetvis en viktig aspekt, men som jag ser det en annan viktig fråga.
Tack för kommentaren!

Det här var en alldeles fantastiskt bra och enkel debattartikel.

Som utlandssvensk är jag förvånad över hur inskränkt debatten kring föärldrafärsäkringen är. Ja, det är en fantastisk förmån som är unik i världen.

Den ger också en unik möjlighet att öka jämställdheten i samhället. Vi vet att jämställda par klarar sig bättre både i äktenskapet och efter skilsmässa, vilket mest av allt gynnar barnen som ju har rätt till båda sina föräldrar.

Att individualisera föräldraförsäkringen säkrar alltså barnets rätt till båda sina föräldrar.

Samhället har ett övergripande mål att öka jämställdheten och detta är ett mål för i stort sett alla politiska partier. Man kan med fog säga att ökad jämställdhet är viktigt för en aboslut majoritet av alla svenskar. Man känner att samhället har ett behov att bli mer jämställt.

Jag menar att staten i just detta fallet måste göra skillnad på vad folket "vill" och vad det behöver. Vad vi behöver är ökad jämställdhet och detta har man mandat för. Om poliitken enbart svarar mot vad folk "vill" får vi ingen rörelse framåt.
Många visionära politiska beslut har gjorts mot "folkets vilja", men i linje med deras behov: det kanske tydligaste exemplet är omläggningen till högertrafik på 60-talet.

Det kanske tydligaste exemplet på motsatsen är öppningen av Systembolaget på lördagar som lett till ökat våld i hemmen därför att de som sköter sig inte kan "sköta" sina inköp i veckan.

Vi har idag brist på visionära politiker som kan problematisera och förmedla behov i den politiska debatten. därför har vi en politik som tittar på kortsiktiga plånboksfrågor och ökad kontroll som syftar till att råda bot på ytliga symtom till djupare problem.

Att propagera för ytterligare minskning av flexibiliteten i föräldraförsäkringen är inte längre modernt och relevant för dagens familjer. Med dagens konstellationer på familjeområdet så krävs det istället ytterligare upplåsningar, där föräldraförsäkringen mer får likna VAB, dvs de juridiska vårdnadshavarna bestämmer vem som ska vara hemma med barnet: pappa,mamma, morfar, farmor eller god granne

Mister J: Tack för kommentar och bra infall. Jag tycker också det är viktigt med föräldraförsäkringen ur jämställdhetssynpunkt.

Jan Andersson: Tack du också för att du kommenterar. Du kanske har rätt i att flexibiliteten i föräldraförsäkringen inte ska minska. Frågan är bara vad man ska göra när det är så pass flexibelt och papporna ändå bara tar ut 23 procent av dagarna. Jag menar bara att om man menar allvar med barnets rätt till båda föräldrarna från början och jämställdheten är föräldraförsäkringen ett bra instrument.

Allmänt har jag svårt att förstå gnället kring föräldraförsäkringen, jag menar vi har rätt att vara hemma med våra barn och få betalt för det och ändå förs diskussionen som om det vore ett tvång. Som om det bara är nackdelar för mannen att vara hemma. Samma nackdelar finns ju i så fall för kvinnorna.

Jag tycker i alla fall inte att frågan är särskilt svår eller komplicerad. Till slut handlar det bara om man vill vara hemma eller inte...
MVH/Nils

Jag som trodde att frågan mest handlade om barnens rätt att få vara med sina föräldrar. Hur ser man bäst till att det nyfödda barnets intressen tillgodoses (närhet, ömhet, renlighet, amning odyl)? Staten är alltid en sämre vårdnadshavare än föräldrarna och bör därför hålla sig borta från att detaljstyra barnets liv.

Hej Sture och tack för kommentar!
Det är just det jag talar om. Staten lägger sig för tillfället inte i över huvud taget. Två månader är öronmärkta för vardera föräldern, sedan är valet fritt. Utfall: 23 procent av det totala antalet föräldradagar tas ut av männen. Det stora flertalet män väljer inte att vara hemma med sina barn trots att ingen lägger sig i. Vad skulle få männen att välja sina barn och acceptera "barnets rätt till båda föräldrarna"?

Det är möjligt att vår föräldraförsäkring är unik jämfört med andra länders. Men i andra länder har man kanske kvar sambeskattningen som gör det lättare för en familj att leva på en lön eller en och en halv lön.

Hur ska f.ö. barnfamiljer där det av någon anledning inte finns någon pappa ens från början göra om det ska vara individuell föräldraförsäkring? Och hur ska pappatillgången säkras vid skillsmässa och separationer? I hela familjer är det väl inget problem med pappatillgången även om han inte tar ut någon föräldraledighet? Han träffar ju barnen varje dag ändå.

Om politiker anser att de förstår föräldrarnas och familjens behov bättre än dom själva, kan de lika gärna ta bort föräldraansvaret helt och hållet och sätta alla barn på institution från dag 1. Så kan föräldrarna hålla på med jämställdhet istället. Hur kan man ens vara betrodd att rösta?!

Jag håller med Jan Andersson #4, det behövs flexibilitet i föräldraförsäkringen och inte några klåfingriga upplåsningar. Ta bort de obligatoriska pappamånaderna också och ge dem tillbaka till familjen att bestämma själva ungefär som vid VAB.

Vad gäller macro-frågor som trafiken , Mister J, kanske man inte alltid har överblicken över hur den ska fås att fungera på bästa sätt, men när det kommer till micro-frågor som familjen, får man förvänta sig att folk i allmänhet förstår hur de ska få den att fungera.

Men du, Ina!
Det handlar ju inte om att politikerna förstår barnens behov bättre, det handlar ju om att barnen har två föräldrar och har rätt till båda föräldrarna. Nu säger jag det för femtioelfte gången, föräldraförsäkringen är helt fri och frivillig som den är. Pappornas uttag har bara ökat marginellt de senaste åtta åren. Många pappor (18 procent) tar inte ut en enda föräldradag. Det finns undersökningar som visar att pappor som varit föräldralediga också får en bättre relation och umgås mer med barnen om de separerar.
Och hur flexibel kan föräldraförsäkringen bli? Man kan ju dela upp ända ner på timnivå.
Men visst finns det fall där en individualisering inte skulle fungera, det kan jag hålla med om och där måste ju ett system vara flexibelt och förstående.

Och sist: idealet är ju om det kan fungera som nu med ett mer jämställt uttag, men återigen: varför är papporna så ovilliga att vara hemma med sina barn? Finns det någon annan rädsla?

Hej, Nils.
Hur blir det om papporna inte tar ut sina pappamånader? Förlorar familjen dessa månaders försäkringspengar, då?

När jag jämförde med VAB, menade jag att familjen kunde överlåta försäkringspengarna till andra också som skötte barnet i fall båda vill jobba, nån släkting t.ex.

Ina: jag förstår hur du menar angående det där med VAB. Om jag har förstått saken rätt så är det så som du tror. Pappan måste ta ut sina dagar annars förlorar man pengarna. Hur det skulle bli med individualisering vet jag inte. Men det är väl troligt att det skulle bli så då också. Ett problem för många, det inser jag. Men det där med att överlåta är ju ingen dum idé. Frågan är då om man ska överlåta till varandra, då faller ju hela idén. Liksom den faller om någon annan än pappan tar ut dagar. Men om pappan inte längre finns med i bilden blir det ju en annan sak. Knepigt.

Dennis: Det är ett annat sätt att formulera problemet. Håller med.

Nils #9,
angående din fråga om varför många pappor inte vill vara hemma med sina barn utan vill jobba istället eller varför en del kvinnor gärna skulle vilja det, så finns det nog naturliga orsaker.

När det gäller sådana fundamentala funktioner som reproduktionen får vi nog gå till biologin som styr oss från djupet. Män och kvinnor har uppenbart olika roller i reproduktionen. Honor/kvinnor kan ge di/amma (däggdjuren). Då måste det också vara meningen att kvinnorna ska ta större ansvar för sina småbarn. Evolutionen har gynnat de som kan och vill vårda sina barn och kvinnans hjärna har programmerats att veta hur och dessa program kompletteras av modern som förebild, samt gett henne lust att göra det och mår bra av det. Det späda barnet tilltalar henne och hon vill vara nära det, vårda och skydda det. Varenda djurhona vet hur de ska ta hand om sina ungar för att de ska växa upp friska och kapabla tills de är könsmogna och de är väldigt upptagna av uppgiften. Hannen tar ingen del i detta, de är mer intresserade av att skydda sitt revir och sin/sina honor gentemot andra hannar.

Varför vill inte fler kvinnor vara hemma med sina barn idag utan hellre jobba? Vi styrs inte enbart av hjärnstammen och lillhjärnan utan även av pannloberna och de planerar för framtiden. Svårigheter att komma tillbaka till yrkesarbete efter några år hemma och därmed framtida ekonomiska problem skrämmer. Dessutom utsätts kvinnan för ett socialt tryck idag och många har inte längre mamman som förebild när det gäller att ta hand om småbarnen och kan därför övertalas att tro att hennes barn utvecklas bättre på dagis av utbildad personal.

Männen i familjebildningsåldern är som mest fyllda med testosteron och är därför mycket tävlingsinriktade och kämpar för karriär, status och lön, en god position i samhället. (Klart männen kan tävla med varandra om att ta ut mest pappaledighet, också för att få ett plus i kanten).

Kvinnan är alltså av naturen mer lämpad att ta hand om barnen än mannen under de första åren under barnets levnad om samhället stödjer det. Dessutom mår barnet sämre av att byta vårdare när de är späda och utsatta pga. sin hjälplöshet. Mannen är mer lämpad att försörja och skydda familjen under dessa år.

Pappan får inte bättre relation till barnen om han går emellan mamman och barnet den första tiden, tvärtom får barnet sämre relation till både mamman och pappan. Pappan får större betydelse när barnet blir könsmedvetet, i fyraårsåldern. Då hamnar pappan i centrum och då gäller det för pappan att vara beredd och ta emot det.

Utöver dessa första stadier i barnets liv, då barnet ska få en god start, har föräldrarna många år på sig innan de är vuxna och ska klara sig själva i samhället, att få en god relation till sina barn, särskilt om de håller ihop.

Om man är med på denna beskrivning av verkligheten och problemen, att män och kvinnor har olika roller i familjen, men som är likvärdiga, kan man också hitta lösningar och andra vägar till jämlikhet.

Sambeskattning med delade pensionspoäng mellan föräldrarna är en annan väg att gå samt rätten till 3 års tjänstledighet. Ändrade attityder i yrkeslivet samt föräldrautbildning kan också behövas idag.

Dennis, om du inte tycker familjen är viktig, varför bryr du dig om den här diskussionen, då? Då har du hu ändå inget att komma med i den här frågan.

Jag vill att föräldrarna ska kunna göra sitt bästa enligt sina förutsättningar för barnets bästa och då är de biologiskt betingade könsrollerna grundförättningen. Barnen är en investering i framtiden och det är bäst att de växer upp till livskraftiga vuxna som hittar sin position i samhället i enlighet med sin begåvning och lust.

Hej alla kommentatorer!
Tack för att ni tagit er tid att kommentera tänkvärt, bra och inte alltid som jag tycker. Det är uppfriskande. Själv kanske jag från idag inte hinner svara på alla kommentarer, men fortsätt gärna att kommentera ändå. Det kommer snart en ny artikel i ämnet, för övrigt.

Men några slutreflektioner apropå de senaste kommentarerna: ingen har pratat om att gå emellan mamman och barnet. Det handlar mer om att pappan också ska ta del som en av två föräldrar redan från början.

Pappans och mammans match börjar från dag ett gemensamt, om man frågar mig. Om än på lite olika sätt.

Och till sist: kan man tänka sig att evolutionen nu kommit till en punkt där också mannens hjärna åtminstone i någon mån "programmerats till att ta hand om små barn".

Om pappan tror att tror att barnet är mer mottagligt och väntar till barnet är fyra år tror jag personligen att han förlorar mycket.

Vad är det förutom amningen som gör mamman mer lämpad att ta hand om små barn? Det handlar ju om att man kompletterar varandra på olika sätt.

"Männen i familjebildningsåldern är som mest fyllda med testosteron och är därför mycket tävlingsinriktade och kämpar för karriär, status och lön, en god position i samhället." Det är en generalisering som jag inte går med på. Om alla män stämmer in på den beskrivningen är vi definitivt illa ute.

Nils, jag har en del argument mot #17 (naturligtvis!).
Jag är dock medveten om att vi står långt ifrån varandra.
Men trevligt och hedersamt av dig att du deltagit i eftersnacket och lyssnat på alla.
Mvh
Ina

Nils>> En annan frågaställning; som det ser ut i Sverige idag bestämmer staten indirekt var du ska ha dina barn under dagtid. Staten subventionerar daghem med någonstans mellan 120.000-150.000 kronor per barn, plats och år. Om man som förälder (man eller kvinna) hellre väljer att stanna hemma för att själv ta hand om sina barn så sparar man staten 120.000-150.000 kronor per barn, men får inte ta del av denna besparing. Varför ska man inte kunna anställa sig själv för att ta hand om sina egna barn, betala maxtaxan för barn(en), få samma statliga subvention som barn på dagis, ta ut lön som egen företagare och sedan betala skatt som andra egenanställda?

Bra sagt, GG! Håller med, alternativt återinförs sambeskattningen.

Ina #14

Vi kan lugnt konstatera att vi ser annorlunda på saker och ting.

Jag kan inte på något sätt se att det skulle vara bättre ur barnets perspektiv att låta kvinnan ha ensamrätt under första delen. Jag säger ur barnets perspektiv för jag anser att ett barn har rätt till bägge sina föräldrar. Debatten handlar allt för mycket om mamman och pappan men vem ser det ur barnets perspektiv ?

Att du kallar barnet hjälplöst inför byte av vårdare. Hur menar du då ? Anser du att du är vårdare och inte mamma ?

Vidare funderar jag hur du menar när du säger att pappan går emellan ? Kan det vara så att man går bredvid varandra som föräldrar ? Vad ska pappan göra de första fyra åren ? Och hur tror du en relation funkar om pappan inte är med de första fyra åren ?

Du beskriver i ditt inlägg att de du skriver är en väg mot jämlikhet. Är det gängse syn skulle jag bli livrädd.

Min väg mot jämlikhet är att direkt knyta an till mina barn, vara närvarande och göra samma sysslor som min fru. Delat ansvar leder med större sannolikhet till jämlikhet

Jag blir uppriktigt ledsen över så grova generaliseringar som du nämner

#22, om man talar om könskillnader så handlar det så klart om generaliseringar, det är ju själva fundamentet för personligheten som är biologiskt inprogammerat. Därutöver finns finns en mängd individuella varianter som kan modifiera dessa skillnader mer eller mindre, men aldrig utplåna dem helt. Pannloben gör också sitt till.
Det här är fakta som alla känner till och det spelar ingen roll hur ledsen du blir, du kan inte ändra på det!

Ser du det ur barnets perspektiv? Vad vet du om barnets utveckling och behov de första åren? Har du tagit reda på det? GÖR det!

Förädraledigheten är 18 månader, nu är 2 månader av dem vigda åt pappan utan att fråga familjen. Nu vill man dela fifty-fifty och alltså viga 9 månader åt pappan som egentligen inte behövs just då!. Om pappan inte utnyttjar den ledigheten blir familjen av med halva ersättningen. Om mamman vill ha hela ,ledigheten själv för att hon och alla vet att barnet behöver henne den tiden mest av allt, så ska pappan alltså ta över hennes plats och plötsligt tvinga henne bort från barnet under barnets känsligaste tid av ekonomiska skäl! Det är vad jag menar med att pappan går emellan barnet och mamman!

Pappan träffar barnen varje dag och om maten står på bordet när han kommer hem från arbetet har han många timmar att umgås med barnen! Då kan han byta blöjor på barnet, bada det osv. tillsammans med mamman innan han lärt sig handgreppen och titta på medan mamman AMMAR och inte bara använder bröstpumpen för att sedan sätta mjölken i kylskåpet så att den pappalediga kan ge barnet medan mamman är borta! Hur absurt är inte det?!

Vad ska pappan göra de fyra första åren, undrar du? Varför inte ta ert ansvar för familjen, jobba som fan så att familjen får sin försörjning och så att mamman kan ta hand om sina små när de behöver det?! Vad är det för män som ska vara lediga i den åldern för att göra vaddå, något dom inte behärskar?! Födda pensionärer, hur har dom lyckats bli pappor?

En helt annan sak är det om mamman inte vill vara hemma, men den valfriheten har familjen redan nu och då är det väldigt bra om pappan ställer upp för barnet, han är iaf nästbäst under den tiden.

Så du tycker att alla ska göra samma saker, annars är det inte jämlikhet? Diska samma disk två gånger t.ex.? Gonatt!

#17¨: "Männen i familjebildningsåldern är som mest fyllda med testosteron och är därför mycket tävlingsinriktade och kämpar för karriär, status och lön, en god position i samhället." Det är en generalisering som jag inte går med på. Om alla män stämmer in på den beskrivningen är vi definitivt illa ute."

Det är du nog tvungen att acceptera antingen du vill eller ej. du kan inte ändra på biologin eller hormonhalten och dess effekter. Biologin som bestämts av evolutionen har utvecklat apan till dagens moderna människa och biologin kan leda till en arts utrotning om den blivit dysfunktiomell eller i annat fall till dess framgång!

#23 Ina
Måste ändå säga att ditt inlägg #23 är helt obegripligt för min del. Varför skulle inte en pappa känna till barnets behov och utveckling under de första åren.

Du vet när barnet kommer till världen är det två föräldrar som föds, båda lika nya i rollen som föräldrar. Kunskapen om ditt barn får du genom att vara tillsammans med barnet, att ta hand om barnet och ge det kärlek. Kort sagt genom att spendera tid med barnet.

Den där inställningen att män inte behärskar det är helt felaktig, det handlar om könsnormer - kvinnan kan men mannen ska lära sig. Bullshit, säger jag.

När det du skriver i #24 och citerar dig själv och sedan mig. Jo, det är en generalisering. Ta den meningen och byt ut "männen" mot något annat. Prova "invandrare", prova "muslimer", prova "norrmän", eller varför inte prova att byta ut männen mot "kvinnorna". Jag vill gärna tro att vi är mer mångbottnade än så. Annars är manssläktet illa ute.

#22 Sven-Åke, jag håller med dig.

Ina !

Jag menade inte enbart könskillnader när jag anser att du generaliserar.
Jag tänker på testeronhalt, kvinnan är bäst lämpad av naturen, mannen ska dra in pengar, alla vet att kvinnan är bäst på att ta hand om barn med mera. Vilka är alla ? Ge mig gärna källor som stödjer det du skriver för jag och flera andra är nog intresserad av att ta del av sådan information

Vad har du själv för insikt om barnets utveckling ? Anledningen att jag frågar är att trots att jag läst flertalet böcker, läst på universitet, har en fru som är utbildad inom förskolevärlden samt att jag är engagerad i pappagruppförening så har jag aldrig hört det du refererar till. Har du några källor på dina uttalande ?

Jag tycker att jag kan lite grann men fullärd blir jag aldrig. Jag tar ständigt nya intryck från de erfarenheter jag har sedan tidigare samt är öppen för nya diskussioner som jag möter. Annars är det lätt att hamna i ett stenålderstänk. De finns de som är rädd för nya infallsvinklar som hellre fortsätter att hävda sin åsikt istället för att ta till sig nytt tänk

Sedan glömmer du att alla mammor inte kan amma. Du har en snäv bild av vad vi pappor gör när vi är hemma.

Diska samma disk två gånger t.ex. JA det var verkligen det jag menade när jag pratar om jämlikhet. Säger nog mer om dina tankegångar än den rådande verkligheten.