LAS är inte det stora problemet för unga

Den nedåtgående trenden som den svenska skolan har kampats med de senaste decennierna har nu blivit en ond cirkel som vi har stora problem med att bryta. Vi ser hur betygen blir allt bättre, medan kunskaperna blir allt sämre vilket leder oss till den rådande betygsinflationen. Vi kan också se hur allt färre ungdomar klarar gymnasieskolan, vilket i förlängningen leder till att allt färre varken får ett jobb eller når en högre utbildning.

Dagligen möter vi ungdomar i vår vardag som varken kan bidra till samhället eller till sitt eget liv eftersom de är arbetslösa. Under de senaste åren har diskussionen om ungdomsarbetslöshet varit intensiv, men förändringarna har inte fått någon vidare effekt. Alldeles för ofta har vi hört från det egna ledet att hämmande krafter på arbetsmarknaden, så som turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, är den främsta orsaken till att en stor del av våra unga idag går utan arbete. Detta är en ganska naiv och onyanserad inställning till ett utbrett problem, även om de hämmande krafter också spelar in. Moderat Skolungdom har kommit till en annan slutsats.

Vi tror att den onaturliga övergången mellan utbildning och arbete samt mellan gymnasium och högskola ligger till stor grund för arbetslösheten bland unga människor. Vi tror inte att all förändring nödvändigtvis måste ske på arbetsmarknaden, utan att en reformering av skolan också skulle vara viktig för att göra steget mellan utbildning och arbete betydligt kortare och därmed göra fler ungdomar anställningsbara.

Läsåret 2011/2012 går drygt 385 000 elever i den svenska gymnasieskolan. Statistik från Statistiska centralbyrån säger att ungefär 52 procent av dessa kommer att arbeta tre år efter avslutade studier och ungefär 13 procent kommer att vara arbetslösa tre år efter gymnasiets slut. Av de elever som valde att börja arbeta efter gymnasiet är det hälften som inte arbetar inom ett område som deras utbildning är avsedd för. Det bör tilläggas att kostnaden för att utbilda dessa elever var hela 28 miljarder kronor, vilket innebär att samhället lägger ansenliga summor skattepengar på att utbilda elever till yrken som inte efterfrågas. Sverige har varken råd med slöseriet med skattepengar eller det faktum att vi nekar en stor del av våra unga en självständig framtid och en bra start på vuxenlivet.

En av anledningar till att den svenska skolan befinner sig i den här situationen är finansieringen av skolorna. Idag får alla gymnasieskolor, friskolor såväl som kommunala skolor, pengar baserat på hur många elever som går på skolan. Skolpengen följer den enskilde eleven oavsett vilket gymnasium den väljer och detta har varit banbrytande ur ett valfrihetsperspektiv. Skolpengen har förändrat synen på valfrihet inom skolan på ett sådant sätt att den nu ses som självklar, vilket kan lägga grunden för en mer frihetlig politik på andra plan.

Dock har skolpengen slagit fel på vissa områden, eftersom många av skolorna nu väljer att starta populära utbildningar utan att ta hänsyn eller ansvar för om eleverna kommer att kunna arbeta inom yrket efter avslutad utbildning. Ett av alla exemplen på en sådan utbildning är frisörlinjen. Varje år examineras cirka 2600 elever från frisörprogram på olika gymnasieskolor och detta samtidigt som frisörernas branschorganisation anser att det endast behövs utbildas 500-600 frisörer varje år.

Detta betyder att ungefär 2000 elever antingen kommer att vara arbetslösa efter gymnasiet eller att de kommer att arbeta med något som de egentligen inte är kvalificerade för. Det borde ligga i elevers intresse att välja ett program som ger ett arbete i framtiden, dock spelar ett antal andra faktorer in som gör att framtiden ofta prioriteras bort. Det kan vara allt från att man tycker att ett program verkar roligt till att skolan erbjuder gratis körkort eller dator som gör att man inte väljer att se till chanserna för utbildning eller arbete efter gymnasiet. Dock behöver inte ett erbjudande om körkort eller dator vara dåligt per princip, då problemet grundar sig i att skolorna inte erbjuder en utbildning som ger arbeten. Om fokus ligger på vilka förmåner man får på de olika skolorna och inte vilken kunskap man får, har anledningen till att vi utbildar oss blivit sekundär och detta är ett bakslag för det svenska utbildningsväsendet i stort. Skolans uppgift är att förbereda elever för ett liv efter studier och detta är en funktion som den inte fyller i alldeles för stor utsträckning idag.

Idag finns det inget företag i hela världen som tjänar pengar på en produkt som inte fungerar och samma princip borde gälla våra skolor. Vi har inte råd med skolor som inte fungerar och lösningen ligger i att skapa incitament för skolorna att få sina elever i arbete eller högre studier, eller i varje fall förberedda för dessa alternativ, i så stor utsträckning som möjligt. En konkret åtgärd är att styra om skolpengen och hur den ges ut. Istället för att ge skolorna en viss summa per elev är det mer rimligt att dela ut pengar efter vilka faktiska resultat som skolorna uppnår. Då skapas incitament för skolorna att starta utbildningar som ger arbeten, eftersom skolorna då blir tvungna att se till vilka arbeten som efterfrågas på arbetsmarknaden.

I Moderat Skolungdoms vision för framtiden har varje enskild skola ett ansvar att erbjuda en god och efterfrågad utbildning. Våra elever förvaltar då detta och tar ansvar över sin egen skolgång, eftersom att vara sin egen lyckas smed ses som något att eftersträva. Våra politiker anser att lärarna är kompetenta nog att göra det största jobbet för en bättre skola och låter därför detaljstyrningar vara en del av det förflutna. I vår vision är försvarsverket kring främst skolan nedmonterat och vi har en självsäker skolinspektion som vågar verkställa de krav som är uppsatta av samhället. I Moderat Skolungdoms vision för framtiden har våra ungdomar möjligheten till både utbildning och arbete.

Benjamin Dousa (3 artiklar)

Anmäl