Obamas krigsframgångar ger inga plus i valet

För en president som vill vinna ett omval är det knappast ett plus i kanten att vara ansvarig för en misslyckad militärinsats. Det kanske säger sig självt. Men vad som inte är uppenbart är att ligga bakom en lyckad militär insats knappt ger några plus det heller.

De amerikanska väljarna verkar inte vara särskilt intresserade av att belöna utrikespolitiska framgångar, om de ens minns dem till valdagen. Man kan diskutera huruvida interventionen i Libyen var en framgång eller inte. Det beror på vilket perspektiv man väljer att anta. Men det går att argumentera för att USA relativt billigt lyckades göra sig av med Gadaffi; en diktator som i decennier betraktats av stora delar av den amerikanska befolkningen som en galen hund, för att använda Reagans ord. Insatsen kostade heller inga amerikanska liv heller.

I november genomförde CBS News en opinionsundersökning där de undersökte amerikanernas inställning till interventionen. Den avslöjade att entusiasmen för interventionen var tämligen låg: 37% ansåg att det var rätt att intervenera och 49% ansåg att man borde låtit bli. Detta är alltså efter Gadaffis död.

USA:s delaktighet i interventionen i Libyen kommer knappast att skada Obamas chanser till omval, förutsatt att inte läget där dramatiskt försämras. Men den kommer inte heller att hjälpa honom nämnvärt eller vara något att skryta med under den kommande valkampanjen. Obama kommer nog att vara ganska tyst om Libyen.

Utrikespolitik spelar i regel en liten roll i amerikanska presidentval. I jämförelse med interventionen i Libyen var Bill Clintons intervention i Kosovo 1999 inte bara mer riskabel, utan även mer uppmärksammad. Men under själva interventionen var det få som argumenterade för att detta på något sätt skulle ha en stor inverkan Clintons vicepresident Al Gores politiska framtid. Den allmänna opinionen i USA betraktade Kosovointerventionen som lyckad, mycket tack vara att inga amerikaner fick sätta livet till. När Gore inledde sin presidentvalkampanj några månader senare nämnde han knappt interventionen, förmodligen eftersom han visste att det inte skulle vinna honom några väljare.

Nu kan man argumentera för att insatserna i Libyen och Kosovo var relativt små och att resultaten av dem var tvetydiga. Dessutom stod inga riktiga amerikanska intressen på spel. Därför är det helt enkelt dåliga exempel. Men det finns fler exempel och kanske det tydligaste är president George H.W. Bush och Irakkriget 1991.

Bush och hans administration gjorde det mesta rätt: han sökte kongressens tillstånd, han gick via FN, han byggde en bred internationell koalition, och han lyssnade på sin militärlednings råd. Kriget var en uppvisning i USA:s militära överlägsenhet, men även återhållsamhet då de höll sig inom FN:s mandat och inte fortsatte in i Irak efter det att de drivit ut irakierna ur Kuwait. Detta var en storskalig intervention och viktiga amerikanska intressen stod på spel, men trots en överväldigande seger med få amerikanska dödsoffer så ledde den inte till något bestående stöd för president Bush. Visst gav segern honom ett uppsving i opinionen, men det var förvånansvärt kortvarigt. Stödet för president Bush bara fortsatte att sjunka och han förlorade valet mot Bill Clinton följande år.

Det finns flera exempel på lyckade utrikespolitiska insatser (ur ett amerikanskt perspektiv) som gått obelönade av de amerikanska väljarna: Dwight D. Eisenhowers intervention i Libanon 1958, Lyndon Johnsons i Dominikanska Republiken 1965, Jimmy Carters roll i fredsprocessen i Mellanöstern 1979, Ronald Reagans intervention i Granada 1983, George H.W. Bushs intervention i Panama 1989 och Clintons beslut att bruka våld för att lösa situationen i Bosnien 1995. Till och med Harry Truman som ledde landet vid segern i andra världskriget kunde, bara månader efter krigsslutet, se sina opinionssiffror dala mot botten på grund av inrikespolitiska problem.

Det i särklass tydligaste exemplet på denna tendens kommer dock från Storbritannien. Jag syftar förstås på Winston Churchills öde. Efter att heroiskt ha hållit ihop Storbritannien under de enorma prövningar kriget utsatte landet för, förlorade han valet 1945 kort efter det att Tyskland kapitulerat.

Slutsatsen är att man ska vara försiktig så att man inte överdriver den roll lyckade utrikespolitiska insatser har i amerikanska val. Att Obama beordrade Usama bin Ladins död är naturligtvis positivt för honom i det kommande valet, men det är av marginell betydelse jämfört med de inrikespolitiska frågorna som exempelvis arbetslösheten, statsskulden, invandringen, sjukförsäkringsreformen och skatterna.

När det kommer till utrikespolitiska beslut verkar vinsten när man lyckas vara betydligt mindre än förlusten när man misslyckas. Detta kan tyckas orättvist, men det är nog egentligen mycket bra att det förhåller sig på det viset eftersom det minimerar det utrikespolitiska risktagandet. Tänk om det omvända vore sant. Då skulle utrikespolitik utgöra en farlig lockelse, eftersom det skulle vara rationellt för presidenter som söker omval att inte bara ta större utrikespolitiska risker, utan även att göra det oftare.

Björn M. Ottosson (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41666

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Frukten av att av att inte göra någonting annat än att som Obama gör, - bara sträcka ut sin hand ser vi nu. Tredje världskriget ligger nu runt hörnet. Om Obama blir blir omvald är loppet definitivt kört.

Permalänk | Anmäl #1 Thomas Ek, 2011-12-23, 19:10

Tror att det amerikanska folket är rätt krigströtta vid det här laget och Obama levde inte upp till fredskandidat trots löften om tillbakadragande från Irak som inte hade de utlovade massförstörelserna. Andra faktorer kan vara ilska över att de som tar över i Libyen har ihop det med AL Qaida vilket ställer frågan om inte det hade varit bättre att låta Khaddaffi sitta kvar. Det verkar inte heller vara nåt slut på konflikterna vilket drar näring från det faktum att de är ockuperade av främmande trupper inkl. legosoldater.

Permalänk | Anmäl #2 Tor, 2011-12-24, 17:16