Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-12-15 14:12, Uppdaterad: 2012-01-27 11:01
Fredrik Segerfeldt, liberal debattör: Kajsa Johansson påstår att jag väljer ut den forskning som passar min påstått ideologiska agenda. Nej, men det är så mina motståndare beter sig.
Fredrik Segerfeldt, författare och debattör. Hans nya bok "Biståndets dilemman - varför vår politik inte minskar fattigdomen", publiceras på Timbro den 12 januari nästa år.
Kajsa Johansson påstår att jag väljer ut den forskning som passar min påstått ideologiska agenda. Det stämmer inte. Det är så mina motståndare beter sig. Jag tar alltid med de studier de hänvisar till, refererar och diskuterar dem. Medan biståndsindustrin selektivt lyfter fram den forskning som passar dess syften och ignorerar all annan. Låt mig ge två exempel:
1. Fram till för några år sedan hade Sida en hemsida där myndigheten felaktigt påstod att forskningen visar att bistånd leder till tillväxt i mottagarländerna. Som belägg angavs två studier av en i sammanhanget rätt perifer författare, samt en av Michael Clemens med flera. Alla andra uppsatser som kommit till motsatt resultat ignorerades, liksom det faktum att resultatet från Clemens studie hade visat sig inte stämma. (Att Clemens studie visade att Sveriges bistånd hade negativa effekter på de flesta mottagarländerna är en pikant detalj i sammanhanget som visar hur arrogant och slappt Sida förhöll sig till sitt informationsarbete.)
2. Ett nutida exempel är Nordiska Afrikainstitutet (NAI), som nyligen ordnade ett seminarium med Finn Tarp med flera, som nyligen kommit med en ny studie. En artikel baserad på studien slogs stort upp på hemsidan. Den studie som Tarps uppsats är ett svar på, av Rajan och Subramanian, nämns inte på hemsidan, varken i anslutning till seminariet eller annars. Detta trots att det är den mest citerade studien i detta ämne de senaste fem åren eller så.
Så arbetar inte jag. I såväl böcker som artiklar, som i Gör ingen skada (Timbro, 2009) och i Ekonomisk Debatt (nr 2 2011) har jag tagit upp såväl Tarps som Clemens studie. För att kunna ge en rättvis bild av forskningsläget måste man nämligen täcka rätt många publikationer. Att agera som biståndsindustrin gör i denna fråga, däremot, är agendadrivet och oseriöst.
Kajsas nästa argument är att denna forskning inte tar hänsyn till andra faktorer än biståndet, i arbetet med att finna vilka effekter just biståndet har. Det är verkligen goddag yxskaft, eftersom det är just det hela forskningen handlar om. Forskarna försöker skilja ut just biståndets effekter på mottagarländerna genom att kontrollera för andra möjliga faktorer.
Låt mig återge hur forskningsdebatten gick. Lekmannamässigt kunde de flesta konstatera det uppenbara: efter 40 år av massivt bistånd kan någon utveckling inte skönjas i de stora mottagarländerna. Ett antal länder i Afrika tog emot mellan 15-20 procent av BNP i decennier utan märkbara resultat.
Denna uppfattning ville biståndsindustrin motverka genom att runt millennieskiftet börja producera forskning som skulle ge en annan bild. Försök efter försök publicerades av forskare som antingen jobbade i eller hade sin finansiering från biståndsindustrin. Och studie efter studie kunde tillbakavisas av andra forskare som oftast inte stod i beroendeställning till biståndsindustrin. (Se Ekonomisk debatt nr 2 2011). Det är därför såväl regeringen som SIDA och biståndsutvärderingen SADEV numera har tvingats konstatera vi inte kan säga att bistånd fungerar på lång sikt och på ett övergripande plan.
Johansson ojar sig över att jag inte är ute efter någon konstruktiv debatt om hur vi kan få ett effektivt bistånd. Det stämmer. Jag är ute efter en konstruktiv och förutsättningslös debatt om hur vi kan få en effektiv politik för global utveckling.
För trots allt tal om att det inte heter "bistånd" utan "utvecklingssamarbete", trots att det inte heter "biståndspolitik" utan "politik för global utveckling" och trots att samstämmighetsretoriken vittnar om insikten att det inte bara bör handla om bistånd, så är det hela tiden biståndet som står i centrum.
Det är Johansson ett levande uttryck för. Det är inte utvecklingen som är det viktiga i hennes värld, utan biståndet i sig. Det är precis denna attityd som Pär Krause diskuterade i sin bok Det svenska biståndsberoendet. Problemet med egennytta och begränsade perspektiv hos biståndsindustrins personal diskuterades även i en Sidastudie av nobelpristagaren Elinor Ostrom med flera och i boken The Institutional Economics of foreign aid av Uwe Martens med flera.
Johanssons snäva perspektiv gör att hon får svårt att sympatiserat med anslaget i min färska rapport, där jag uppmanar regeringen att förutsättningslöst utreda om vilka policyområden som verkligen är det mest effektiva verktyget för att uppnå minskad fattigdom.
Det är ur det perspektivet, att vi med knappa resurser ska göra så mycket nytta för fattiga människor som möjligt, som jag särskilt pekar på två områden som förtjänar att utredas: handel och migration. Hittills har dessa två verktyg kommit i skymundan för biståndet. Tänk om det är så att det finns skäl att anta att något av dessa policyområden skulle vara mer effektiva för att uppnå politikens mål. Vore det inte väldigt synd om vi bedriver en sämre politik än möjligt?
I sin senaste bok, The Next Convergence, menar nobelpristagaren Michael Spence att besattheten vid just bistånd är ett uttryck för den rika världens narcissism. Att stå och spegla sig i sin egen godhet duger inte. I alla fall inte om det är de fattiga, snarare än vi själva, som ska stå i centrum.

Regeringens val av biståndsländer var politiskt

Biståndsministern vill att afrikanska bönder ökar gifter i jordbruket

Dags att trygga matförsörjning i regeringens nya biståndsplattform

Förändrat bistånd kan hjälpa fattiga och frihetskämpar

Diskutera projekt, inte budgetstöd

Bra för demokratin att avskaffa budgetbiståndet

Orättvis kritik mot Sidas utvecklingsarbete med jordbruket

Därför är jämställdhet smart politik

Sida saknar helhetssyn på den afrikanska matförsörjningen

Bistånd kan inte bara ges till de fattigaste länderna

Civilsamhället: ett flummigt politiskt parti

Segerfeldt väljer biståndsforskning som passar hans syften

Biståndsministern pekar med hela handen - men åt fel håll

Ersätt bistånd med migration och handel

Svenskt bistånd uppnår inte sitt mål

Tackla bakomliggande orsaker till att barn dör av diarré

Segerfeldt förnekar forskning som visar att bistånd fungerar

Mina kritiker för en tramsdebatt

Utbildning kan aldrig bli ett särintresse

Sida samarbetar bra med regeringen

Segerfeldt svarar: Kan Rönnblom inte läsa innantill?

Segerfeldt är vetenskapsfientlig och vill vända Afrika ryggen

Oansvariga biståndsdebattörer struntar i kunskap

Regeringen och Sida går i otakt om utvecklingssamarbetet

Det pågår en ideologisk nedmontering av Sida
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Har du någonsin varit i Afrika? Uttalandet: "efter 40 år av massivt bistånd kan någon utveckling inte skönjas i de stora mottagarländerna. Ett antal länder i Afrika tog emot mellan 15-20 procent av BNP i decennier utan märkbara resultat" är häpnadsveckande. Själv arbetade och reste jag i Afrika för 35 år sen. Jag återkom för några år sen för jobb och resor i stora delar av Afrika. Den synliga framgången som är gjort dom senaste 35 åren är enligt min mening häpnadsveckande. Många ställen i Östra Afrika där jag på 70 talet såg barn med uppblåsta magar och folk gick i trasor, ser jag idag folk i rena hela kläder som ser välnärda ut och bär mobiltelefon. Länder som Tanzania som var biståndsberoende matvaruimportör exporterar idag mat. Många länder har kommit till en nivå där det är privata näringslivet som är den drivande faktorn, men förutsättningen för det är den infrastruktur, utbildning och inte minst institusjonell uppbyggnad som biståndet har sysslat med. Visst finns det massor av innefektiv bistånd, men det skyllas mycket att biståndsmyndigheternas tjänstemän ej har en tjangs att kontrollera alla projekt när politekerna drar ned på biståndorganens anställda samtidig som biståndsbudgeten ökar - så 1 prosent målet skall ifrågasättas. Vi bör bara ge så mycket bistånd som vi har möjlighet att kontrollera.
När Segerfelt hänvisar till forskningsrapporter så är det ganska enkelt att produsera en rapport som tjänar ditt syfte, oavsätt om man vill vara för eller imot bistånd. Det vet jag som sysslar med rapportskrivning. Största problemet för Afrika är kanskje negativ rapportering från Europa. När hör du en positiv nyhet från Afrika? Dess mera interressant är det att leva här med ett historisk perspektiv, och även uppleva alla dessa enorma och fantastiska naturområden som är ivaratatt och många gånger är i bättre skick än dom var för 35 år sen, och träffa vanliga människor med låg inkomst som helhjärtat stödjer att dessa områden ej skall exploateras. Sånt har ni inte råd med i Sverige!
#1 Yngve Frey
Ja, utvecklingen börjar gå åt rätt håll i Afrika. Men det är inte tack vare vårt bistånd. Det beror på handel, globalisering och marknadsekonomi. Bistånd skapar bara korruption, utan vårt bistånd så hade Afrika mått bättre idag.
Fredrik Segerfeldt driver envetet och synbarligen som uppdrag på heltid kampanj mot biståndet genom att sprida o- och halvsanningar, felaktiga och/eller särskilt utvalda citat och uppgifter som ger en negativ och snedvriden bild av biståndets effekter. Nu är han ute och cyklar igen. Nordiska Afrikainstitutet har inte ordnat seminarium med UNU/WIDER-chefen, professor Finn Tarp, men väl publicerat en artikel på sitt nätbaserade debattforum NAI Forum (www.naiforum.org) av Tarp och ett par forskarkollegor, baserad på och med referenser till den vetenskapliga kvalitetsgranskade (peer reviewed) artikeln i tidskriften 'Journal of Globalization and Development'. Där redovisas redan i inledningen uppsatsen av Rajan och Subramanian, vars metodik och slutsatser sedan krisiskt granskas och förkastas. Alltså bara att klicka på referensen och hitta studien av R&S och många andra därtill.
Se: "Does aid work for long-term growth and development? Based on a thorough review of the professional research literature and a re-examination of key hypotheses, our answer is 'yes'."
C Arndt, University of Copenhagen, S Jones, University of Copenhagen, and F Tarp, University of Copenhagen and UNU-WIDER (Helsinki).
http://www.naiforum.org/2011/02/does-aid-work-for-growth-and-development/,
Tvärtemot vad FS påstått iooilka artiklar bl a på Newsmill finns många utvärderingar och andra bevis för att bistånd i stor utsträckning fungerar med positiva utvecklingseffekter såväl på projekt- och programnivå som på ekonomisk tillväxt och humanitära och sociala indikatorer på nationell nivå.
Se tex
"Aid works, when it is practical, targeted, science-based and measurable"/Professor Jeffrey Sachs, Director, Columbia University Earth Institute
http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/4210122.stm .
"UN research clearly shows that if blatantly politically driven aid is excluded from consideration, the evidence points to a robust positive relationship [between aid and economic growth]." /J K Sundaram, UN Assistant Secretary-General for Economic Development.
http://www.project-syndicate.org/commentary/sundaram9/English
"Child mortality is rapidly declining in Tanzania, thanks in part to aid programs that have improved public health and provided access to family planning"/Hans Rosling genom Bill Gates.
http://www.thegatesnotes.com/Topics/Development/Hans-Rosling-Good-News-i...
En tredjedel av biståndet försvinner i korruption har det sagts. Det är möjligt att det finns ett eller annat exempel på framgångsrika projekt. Men mest är biståndet till för att försörja en massa "biståndsarbetare" och politiker i i-länderna.
Bistånd göder krig. Bistånd göder korruption. Bistånd göder förtryck. Bistånd göder rasism.
Lägg ner SIDA nu!
Bistånd behövs men ska då handhas av ideella biståndsorganisationer med ett äkta och genuint engagemang för de människor man vill hjälpa - det ska INTE skötas av statliga organisationer med en underliggande politisk agenda.
Bistånd ska vara genuint, äkta och ges av villiga givare - möjligtvis kan staten gå in och bidra genom att låta donationer till biståndsorganisationer bli avdragsgilla alternatvt skänka en summa likvärdig med den som donerats frivilligt. Då kommer biståndet att bli effektivt och göra nytta eftersom förrskingrande organisationer inte kommer att få fler donationer.
Lägg ner SIDA - det är nödvändigt för att kunna öka det faktiska biståndets nyttoeffekter.
Det för fanimej vara slut på myndigheternas beställda utredningar om sin egen verksamhet.
Alla utredningar om mynmdigheters verksamheter skall läggas ut på oberoende kritiskt granskande part. De "undersökningar" som nu produceras är systematiskt otillförlitliga och myndogheterna skall INTE sitta pp makten och villkoren för sin utvärdering.
Vi skall omedelbart kräva att ALLA utredningar skall lägas under riksrevisonen för att inte nu systematiskt bli missbrukade av myndigheterna. Det exosterar inga ärliga uppsåt inom den interutredningsindustrin och det gör alla undersökningar helt otillräknerliga. Myndigheterna finansierar sin egen propaganda för sin egen affärsides skull.
Vi kan tyvärr inte lita på en enda förbannad rapport eller utredning ifrpn våra myndigheter. Kvalitèn är så genomgående låg och möjliogheterna till partiskhet och specialbeställda urval är gigantiska
Vi måste stärka och exöpandera grundlagens krav på opartiskhet och oberoende. Myndigheter har ett EGETINTRESSE och ÄR PARTISKA och skallk därför inte ha makten över sin egen utvärdering.
Så förbannat enkelt och solklart borde det vara.
Om "biståndsvänner" mest av allt ville spegla sig i sin egen godhet skulle de inte kritisera nuvarande biståndspolitik eller ägna sig åt andra frågor som de menar hindrar utvecklingen.
"Låga ambitioner för att förbättra biståndet gav en svag överenskommelse i Busan" (se t ex kritiken mot bundet bistånd, och kravet på demokratiskt ägarskap)
https://www.forumsyd.org/templates/FS_ArticleTypeA.aspx?id=29997
Karin Gregow vid Forum Syd - "EU raw material policies threaten African development"
http://www.naiforum.org/2011/11/eu-raw-material-policies-threaten-africa...
"Sweden, together with Denmark and Finland, can show leadership and work to ensure that the EU’s raw materials policies promote development and industrialization in Africa. Africa has the right to its own natural resources and African countries must have the right to decide on the appropriate use of these resources. The EU should support African countries in their efforts to diversify their economies and break away from primary commodity dependence. The EU must recognize the right of African countries to develop industrial policies based on development objectives, instead of pushing their own agenda in the trade negotiations."
Det uppstår ofta stora och svåra problem kring omvandling av politiska intentioner till praktiska resultat - här i Sverige och i andra utvecklade länder. Därför finns implementationsforskning. Det visar vilken svår materia det här är. Om detta skriver Segerfeldt ingenting.
Det säger sig självt att det är svårt implementera något i fjärran världsdelar där befolkningen saknar utbildning, plågade av krig, förorenat dricksvatten, brist på mat osv.
Ofta i svaga stater som invånarna inte identifierar sig med eftersom de är resultat av ett kolonialt arv. Och samtidigt som bistånd går till stater utan att tänka på kollektiva identiteter på lokal nivå och som inte stämmer med statens.
Det finns många faktorer liknande dessa att överväga och studera. Segerfeldt har lite för självhävdande inställning till det här.
Men så har han också gått igenom Timbros indoktrineringskola med glänsande betyg för lydnad. Precis som Alice i artikeln intill.
Nya Mercedesbilar och nya Armanikostymer på regeringsmedlemmar och deras släktingar. Hurra! Biståndet har kommit igen!!!