Nya Moderaterna kan bana väg för vänsterpopulister 2014

Bra, Roland Poirier Martinsson, att du insett att Sverige står inför en djup ekonomisk depression kryddad med en kollapsad välfärd och etniska konflikter.

Tyvärr för regeringen en politik som är anpassad till en stabil och kraftig ekonomisk expansion med ett enormt sug efter arbetskraft. Det kommer att bli som att köra in i en bergvägg med gasen i botten.

Hoppas att dina insikter når regeringen innan det är försent så att den vansinniga tillväxtpolitiken kan bytas ut mot en politik för en dramatisk ekonomisk tillbakagång.

Men förmodligen är det redan försent.

Man kan ju alltid hoppas på att flankerna öppnar upp för SD. Jag är trött på sjulingarna i Sveriges riksdag, som borstar varandra på ryggen. Den enda oppositionen som finns i riksdagen är SD och jag hoppas att det sovande folket börjar vakna upp.

Jag tror att Roland Poirier Martinssons analys av SD är felaktig. Det finns ett gammalt ordspråk som säger "när spiltan är tom biter hästarna varann". Fortsätter misslyckandet inom integrationspolitiken och samhällets kostnader för olika typer av riktade insatser till nyanlända ökar i allt snabbare takt (redan idag bra över 400.000 arbetslösa i Sverige samt en gryende bostadsbrist pga stor invandring), därtill en ökande ungdomsarbetslöshet, dessutom i vissa kommuner skenande socialbidragskostnader, till i huvudsak utrikesfödda (60% i min hemkommun per den 1/7 2011), så kan Åkessons analys och förklaringsmodell snabbt vinna gehör o accept även i bredare väljargruppen på den borgerliga kanten.
Ett scenario där SD kanske har 12-15% av väljarna bakom sig i valet 2014 skulle sannolikt tvinga fram en s.k. "bred koalition" mellan S och M där V skulle få spela tredje fiol och Mp möjligtvis andra. Kd får sannolikt lämna riksdagen och C samt Fp med 4-6 % av rösterna, marginaliseras.

Roland P Martinsson missar själva poängen med SD:s politik!

De är det enda parti som för en konsekvent linje mot;

Flyktingfiaskot!
Det katastrofala EU!
Flumskolan!
Bristen på en hårdare kriminalpolitik!
Genustramset!
Den haltande välfärden!
Den ökande kriminaliteten!
Den alltmer urholkade demokratin!

Om nu Anders Borg tycker det är häftigt att betala skatt, so what?
Det är en ickefråga för väljarna, och de bekymrar sig betydligt mer
över alliansens brist på handlingskraft i ovanstående frågor. Om
sen en och annan rättrogen socialist lämnar S för V, so what?

Frågan är; hur många väljare kommer att lämna 7klövern vid valet
2014, och ta steget över till SD, därför att de inser flyktingfiaskot, in-ser EU katastrofen, inser att Björklund inte kan förbättra skolan, in-
ser att hela demokratin är ett skämt, och om 7klövern får fortsätta
sin skandalösa politik så är det definitivt kört för Sverige.

Det är den frågan som berör de mer begåvade väljarna, och de
kommer knappast att stanna vid Roland P:s 7 %. Däremot kan
jag hålla med om att Kd åker ur 2014, de har totalt svikit sina väl-
jare, och sen är frågan vem som är näste man till rakning? Fp med
sin orealistiska flykting- och EU politik, eller centern, som företrä-
der samma smörja som fp, och dessutom babblar om "Nybyggar-
sverige med 30 miljoner nya flyktingar.

RPM, ta till dig av de kloka och sannolika kommentarerna. Vidga dina vyer eller som det idag heter "think -outsode-the-box"...

SD:s grogrund är låginflationspolitiken som innebär att arbetslösheten sällan går under sju procent istället för som på 70-talet ligga på tre procent. Där är SD:s rekryteringsbas.

Låt mig även kommententa RPM:s ledare i SVD nyligen. Han hävdade där att civila samhället borde ta hand om de gamla - alltså att familjen eller frivllliga skulle stå för äldrevården.

Martinssons argument borde få pris som årets mest naiva argument. Äldrevården - både hemtjänsten och äldreboenden (särskilda boenden) - bemannas av personal dygnet runt, alla årets dagar som sliter något enormt.

Att tro att frivilliga skulle kunna sköta detta - man tar sig för pannan - helt befängt. Resultatet skulle en enorm överdödlighet bland de gamla. Det är ett problem för oss som fortfarande håller vissa sociala värden högt.

sten malmlund:

Med tanke på att SD oftast röstar med regeringen så verkar det dumt att hoppas på dem. Någon verklig opposition har vi inte i Riksdagen.

#8 Doktor Eleph@nt

Jag har precis räknat upp några av de frågor som SD driver, och
nu kommer du med en egen tolkning, som går ut på att det är
"låginflationspolitiken"!

Den frågan finns nog bara i din fantasi, och den finns inte ens i
SD:s partiprogram, och du underskattar nog både de som kom-
menterar...och SD:s partipolitiska program. Läs på, och läs rätt!

Hoppas sannerligen att Roland Poirier Martinssons scenario slår in. Tyvärr är jag rädd för att hegemonin är för stark i Sverige... Reinfeld och Borg skulle i princip kunna stjäla godis från barn och komma undan med det. Det är bara att nämna något fiffigt om arbetslinjen så är man fri.

Är det bara SD sympatisörer som kommenterar?

Vad Nya Moderaterna gör, ganska skickligt dessutom, är att undvika att marknadsföra RPM:s konservativa ideal. Istället arbetar dom under en täckmantel av muntlig empati efter dessa ideal i lönndom.
Hur många gånger har vi hört regeringsföreträdare säga sig beredda att införa lagstiftning mot finansindustrins och riskkapitalbolagens ogärningar? Hur många lagar har dom stiftat mot eländet?
Rätt svar. Inte en enda.
Moderaterna är helt enkelt klyftigare än RPM. Dom fattar att öppna kort vore som en snara runt halsen.
Men jag tror att folk är klyftigare än vad Moderaternas reklamrådgivare hoppas. Det är öppet mål för en vänsterpolitik och det beror inte på avsaknad av konservativa värderingar, det beror på att vi nu kan se vad sådana värderingar leder till.

Tyvärr vinner också SD på klassklyftepolitiken eftersom dom kan lura i folk att lågpresterande svenskar skulle få det lättare bara lågpresterande invandrare försvann. Slutledningsförmåga är tyvärr inte ett villkor för politiskt arbete.

Jag och artikelförfattaren röstade fram samma statsminister till makten 2006 och 2010. Men jag skäms nästan över att det är så, för jag och många andra socialliberaler vill inte förknippas med Poirier Martinssons konservatism. Den konservativa högerpolitik som Poirier Martinsson vill ha är ett minst lika stort hot mot genuina socialliberala värderingar som gröna och socialistiska åsikter och idéer.

Vi socialliberaler vill inte förknippas med ord som "borgerlig", för vi känner ingen ideologisk gemenskap med konservativa, kristdemokrater och nyliberaler. Tyvärr talar även folkpartiets nuvarande ledare om att han vill ha en mer "borgerlig" politik. Det visar bara det vi alla vet: att Björklund inte är en socialliberal mittenpolitiker utan snarare en liberalkonservativ högerpolitiker.
Läser just nu Per Ahlmarks memoarer och längtar tillbaks till den tid då folkpartiet alltid förtydligade att man var socialliberala, och där man tog avstånd från konservativt klingande beteckningar som "borgerlig". Ahlmark, Ullsten och Westerberg visste att en trovärdig socialliberal markerar lika mycket mot höger som mot vänster.
Man kan bara hoppas att Birgitta Ohlsson kan reparera folkpartiets ideologiska bas efter Björklunds och Leijonborgs härjningar åt höger.

Poirier Martinsson tar upp flera frågor som får nackhåren att resa sig på en socialliberal sekulärhumanist som mig själv. Han försvarar föräldrars rätt att indoktrinera sina barn i religiös vidskepelse inte bara i hemmet, utan även i skolan. Barn till religiösa föräldrar skall inte ges möjligheten att gå i en skola där deras föräldrars religiösa åsikter ifrågasätts. Som liberal och vän av upplysning anser jag att barnens rätt till fritt tänkande går före föräldrars rätt att använda den gemensamt finansierade skolan till att indoktrinera sina barn i förnufts och vetenskapsfientlig religion.

Poirier Martinsson rasar mot socialismens "gudlöshet". Som liberal ser jag just denna "gudlöshet" som något av det allra bästa inom socialismen. Både liberalismen och socialismen är upplysningsideologier som tagit kampen mot förlegade fenomen som religiös vidskepelse och monarki. Traditioner skall inte ges makt just för att de är traditioner. Om de upprätthåller sådant som vidskepelse och hierarkier som gör människor beroende och ofria så skall de bekämpas.

Poirier Martinsson verkar vilja gå till angrepp på den skandianviska välfärdsmodell som tjänat Sverige väl och som stora delar av övriga världen ser som ett föredöme. Det finns få länder som har nått så långt när det gäller fattigdomsbekämpning, jämställdhet mellan kvinnor och män, rättigheter åt homosexuella och sekularisering som Sverige, Norge och Danmark.

De skandinaviska länderna är även bland de länder där den personliga friheten är som starkast. Detta på grund av en statsindividualism där vi genom staten frigjort individer från mellanmänskliga ekonomiska beroenden som gjort dem ofria och utlämnade åt godtycke.

Moderaterna kanske rentav har lärt sig att lyssna på folket i vissa frågor? En bra färdighet i en demokrati, tycker jag. Tänk vilken bitterhet man annars skulle ha skapat hos den tredjedel som lämnades därhän ännu mer än idag. Riskabelt på många sätt. Titta på protesterna i EU. Är det något vi vill ha i Sverige?

En sån misslyckad generation du tillhör, ni har lagt vårt land i rök och ruiner.

#13 Fredrik Holmgren,
Du vet att du är socialist va? Du innbillar dig väl inte att din ideologi har någonting alls att göra med liberalism? Frihet som smulor från statens bord? Patetiskt.

Bra Holmgren

Martin A: Jag tror på frihet i verkligheten. Inte bara på papperet som ni nyliberaler. Ni förstår inte att fattigdom, ekonomiska beroenden eller socialt underläge inom hierarkier skapar ofrihet för individen. Ni är helt fixerade vid den ekonomiska "friheten" för de starkaste på marknaden. Det leder till ofrihet och konservatism, inte social liberalism och frihet för de många.

#19 Fredrik Holmgren,
Jag är klassiskt liberal, ej nyliberal.
Men lyssna på dig själv, staten skall driva in en stor andel av medborgarnas surt förvärvade med lagtvång (och därmed våld) och sedan fördela detta till andra medborgare (alltså en form av politiskt klientskap, i den verkliga världen). Och har sedan mage att kalla hela karusellen för frihet? Var åtminstone ärlig nog att kalla dig socialist för liberal är du inte.

Nåja, det kommer omöjligt överleva det mångkulturella samhället. I ett mångkulturellt samhälle blir det svårare och svårare att driva in skatt och solidariteten sjunker som en sten. Vilket är anledningen till det amerikanska lågskattesamhället. Fast vi lär bli en mindre och lessnare och mer konflikttyngd version, men det är en annan historia.

MartinA: Det du och andra kan driva in ekonomiskt på marknaden har väldigt mycket att göra med ditt sociala arv och ditt biologiska arv. Det har inte med att göra att du eller någon annan skulle vara så mycket mer arbetsam än andra. Rena fakta visar att det är så, de flesta tenderar att stanna i samma socialgrupp som sina föräldrar. Som socialliberal anser jag inte att det skall vara ditt sociala arv som avgör vilken grad av frihet du har, friheten skall gälla alla, inte bara de priviligierade.

Visst kan du kalla dig klassiskt liberal, men i praktiken blir du konservativ eftersom du konserverar skillnader mellan människor som har med det sociala arvet att göra. Och dessutom, i den mycket begränsade stat du förmodligen förespråkar så kommer människor att falla offer för ekonomiska och maktmässiga hierarkier som de inte kan påverka. Vilket innebär stor ofrihet för dem.

För mig kan liberalism aldrig handla om frihet för endast en del av människorna, de som genom arv eller egen driftighet lyckats ta sig fram. För mig handlar liberalism om att alla människor i samhället skall kunna vara så fria som möjligt. Och för det krävs sådant som barnomsorg som gör att kvinnor kan arbeta, kollektivavtal och fackliga rättigheter som gör att människor kan leva på sin lön och inte tvingas till usla arbetsvillkor, socialförsäkringar som gör att människor inte blir beroende av välgörenhet o.s.v.

Det är detta som är social liberalism. Insikten om att strukturer i det civila samhället och ekonomisk och social underordning är ett lika stort hot mot den personliga friheten som staten.

Den dag då alla har jämlika sociala arv, samma genetiska och fysiska förutsättningar att hävda sig på marknaden, DÅ skall jag bli klassiskt liberal och förespråka sådant som platt skatt..

Men snälla söta rara nån, DU BEHÖVER inte tycka om liberalismen. Men att kalla sig liberal när man helt tydligt är socialist/socialdemokrat är ju bara korkat?

Martin A: Jag anser att individens frihet är politikens främsta mål. Jag förespråkar marknadsekonomi och ett privat näringsliv. Jag tycker det är viktigt med valfrihet i välfärden. Anser Du att de åsikterna går att förena med socialism?

#21 Fredrik

Hoppas jag inte förvirrar när jag lägger mig i (Martin Ö är jag..). Ville göra ett tillägg till ditt inlägg. Du har rätt i att de flesta tenderar att stanna i samma socialgrupp som sina föräldrar. Det bör tilläggas att de länder där det är troligast att du lämnar din socialgrupp och klättrar uppåt är just länder som Sverige, Norge och andra social-liberala länder. Länder där utbildning, barnomsorg och vård är närapå gratis. Kan väldigt mycket beundra social-liberalismen, då den faktiskt lyckas hyfsat med att ta det bästa från två världar. Sedan är det ett faktum att den efter ett tag alltid går under, då det ligger i kapitalismens natur att förgöra strukturer som inte accepterar fri kapitalism. Förr eller senare...

Liberaler tenderar att ha en fullständigt sned uppfattning om frihet som jag aldrig kommer att förstå mig på. Så länge vi har ett monetärt system, där saker och ting kostar pengar, så kommer vi alltid att vara i skuld till någon annan. Det hela handlar om behov. Om jag pga av mitt arbete måste åka bil på en viss väg, så gör det ju ingen större skillnad om jag betalar skatt och låter staten ta hand om vägen, eller betalar vägtullar och låter en privat entreprenör ta hand om den. Eller jo förresten, det är långt mycket smidigare och underlättande att staten tar hand om den. Sparar tid då jag slipper åka genom en massa vägtullar. Jag vet att standarden på vägarna är ungefär samma (och om det är en väl fungerande demokratisk stat, troligen BRA standard). Priset per åktur är troligen mycket lägre än det jag hade varit tvungen att betala om det varit en privat entreprenör med vinstintresse. Med andra ord blir min biltur friare. Liberaler; Lär er skilja på ekonomisk och generell frihet!

Men, för dig så skall individens frihet "skapas" av det ofriaste som finns, statens våld. Din version av frihet skall skapas av legioner av byråkrater som skall sitta och göra prioriteringar över andra människor med andra människors pengar. Att tro att detta kommer resultera i frihet för någon är inte realistiskt. Frihet att bestämma över andra och frihet att utöka statens makt är allt det leder till.

Både grundiden, inkomstutjämning, och metoden, omfördelning via skattesedel, är socialdemokratisk, fortsättningen på de gamla fackföreningarnas pragmatiska steg bort från socialismen och proletariatets diktatur och deras pragmatiska steg mot marknadsekonomi. Varför låtsas att det har med frihet att göra? Fokus är ju gammal socialdemokratisk version av rättvisa?

Det riktigt skrämmande med socialliberalismen är dess utopiska och fantastiska drag. Att socialliberalismen inte tar avstamp i den parlamentariska demokratin där en parlamentariker ser efter intresset hos medborgarna i parlamentarikerns valkrets. Utan i någon sorts globalt ihopfantiserad rättvisa. En socialliberal har ingen lojalitet till någon förutom sina egna ideal, eller mer realistiskt, sin egen fåfänga och sin egen maktlystnad. Socialliberalismen handlar inte om att förstå hur människor är egentligen och anpassa systemet efter det utan socialliberalismen handlar om hur människor BORDE vara, i den bästa av alla tänkbara världar. Oavsett hur sockersöt er retorik är så är det upplagt för någonting sanslöst hemskt. Ett tydligt varningstecken är när ni kallar svart för vitt och vitt för svart.

#27 Martin A

Vet inte om det var mig eller Fredrik du vände dig till? Till och börja med; visst förekommer statligt våld tyvärr i många länder. Vissa av dem är socialistiska, vissa av dem inte. Låt oss se på Sverige. Ja, betalar du inte skatt kan du hamna i klammeri med rättvisan. Jag är med dig där. Men det finns ju ingenting i det du säger som garanterar att våld inte skulle existera i ett samhälle där staten har mindre, om några alls, befogenheter. Se bara på maffian. Större våldsapparat får du leta efter. Visst är det ett extremt exempel, men med tanke på att du (och många med dig) gärna drar in statligt våld i ekvationen så tycker jag att det är ett legitimt exempel. Vi kommer i dettasytem ALLTID ha behov. Behov kommer ALLTID att kosta. Därmed kommer vi ALLTID att vara TVINGADE att frånsäga oss en viss del av våra "surt förvärvade" (högst individuellt) pengar. Det finns ju inget friare i att du har tre telefonbolag att välja mellan än ett? Åtminstone inte om det telefonbolaget ser till att försöka se till sina kunders bästa. Möjligen finns det en frihet om det finns tiotusentals, men då kommer din personliga, generella frihet at inskränkas då du kommer vara tvungen att lägga ner större delen av din tid i efterforskning. Det är ju faktiskt inte Stalins Sovjet vi pratar om här. Vad vi pratar om är ett samhälle där det finns en fungerande demokratisk stat sida vid sida med en väl fungerande marknad. Sedan vill jag bara personligen tillägga att jag själv anser mig vara ganska radikal marxist, så att jag går in och försvarar social-liberalismen är bara för att det alternativ du talar om, i mina ögon är lika illa som Maoism eller Stalinism...

#29 Martin Öhman
"Vet inte om det var mig eller Fredrik du vände dig till? "
-Till Holmgren egentligen, skrev mina inlägg innan jag läst ditt.

"Till och börja med; visst förekommer statligt våld tyvärr i många länder."
-Jag ifrågasätter inte på något sätt värdet av att staten upprätthåller våldsmonopol. Däremot konstaterar jag att skatt samlas in med lagtvång. Lag vilar ytterst på våld. Viss skatt och viss lag är visserligen nödvändig. Men soclib omfamnar skatt och lag med en beredvillighet som tyder på att soclib inte ens förstår liberalismens grundide. Som ett barn som leker ingenjör, det blir bara yta och tomma gester? Det är därför märkligt för soclib att överhuvudtaget påstå sig vara liberaler. Det är ju min främsta kritik (inlägg #27), soclibs befängda anspråk till liberalism? Inlägg #28 är mer mina personliga farhågor och min kritik av socialliberalismen som sådan (identisk med min kritik av socialismen).

"Sedan vill jag bara personligen tillägga att jag själv anser mig vara ganska radikal marxist.."
-Vilket är gott och väl. Du tänker som du gör. Då kan vi jämföra ideologier med varandra och tycka olika. Socialismen är tydlig, den kan kritiseras och den kan försvaras. När jag tittar på socialliberaler framstår de som människor som är socialister men som sockrat med litet namedropping från klassisk liberalism och overkliga rawlsargument och övertygat sig själva om att tro på sin egen tunna retorik? Socialliberaler verkar ju inte ens själva veta vad de är. Allt de vet är att de själva är snällare och finare än andra människor (mha andra människors pengar).

RPM är ute och cyklar. Moderaterna kan möjligen bana väg för högerpopulister.. Det är SAP med dess inre motsättningar, intragerimakeri och frånvarande ledarskap som kan bana vägen för vänsterpopulism.

RPM borde dra konsekvenserna av sin egen ideologi och avstå helt och hållet från att enagera sig i den politiska debatten. Vill man inte att politiker ska lägga sig i, ska man givetvis inte medverka till att legitimera deras existens.

Martin A: På ett sätt har du rätt. Socialliberalism och socialdemokrati är ideologiskt ganska närbesläktade. Det som skiljer är vilken utgångspunkt man har, vilket som är målet för politiken. Socialdemokratin, med sin ursprung i socialismen, har jämlikhet som politikens främsta mål. Socialliberalismen som liberal ideologi har individens frihet som främsta mål. Denna skillnad visar sig bland annat i att socialliberaler mer än socialdemokrater betonar vikten av valfrihet i välfärden, och tydligare värnar individens fri och rättigheter.

Klassiska liberaler ser endast hot mot friheten från staten. De ser inte hur strukturer och maktförhållanden i det civila samhället kan hota individens frihet minst lika mycket. Klassiska liberalers främsta mål är minimal stat. Oavsett hur en sådan samhällsmodell påverkar människors frihet. Socialliberaler anser visserligen också att statens makt hela tiden måste begränsas, men vi ser också hur staten kan användas för att öka individens frihet.

Tillgång till subventionerad barnomsorg har ökat kvinnornas frihet, då de har kunnat arbeta och bli ekonomiskt oberoende av sina män. En gemensamt finansierad skola och högre utbildning har tagit bort ofriheten att inte kunna studera och komma till sin rätt på grund av sin sociala situation. A-kassa och sjukförsäkring har tagit bort ofriheten att riskera att utlämnas till välgörenhet och andras godtycke. Lagar mot diskriminering har minskat ofriheten för homosexuella o.s.v.

I det väldigt ojämlika samhälle som den klassiska liberalismen leder till så kommer människor att hamna i ekonomiska och maktmässiga underlägen och beroenden som minskar deras frihet. Därför är ett relativt jämlikt samhälle byggt på en generell välfärdspolitik något som gynnar den individuella friheten. Det är också ett mer rättvist samhälle, vilket ju rent empiriskt visar sig då den sociala rörligheten är större i relativt jämlika samhällen som Norge, Sverige och Danmark jämfört med mer ojämlika samhällen som USA och Storbritannien.

Socialliberalismen är pragmatisk, inte utopisk. Den sätter individens frihet som främsta mål. Men vägen dit skiljer sig betydligt från klassiska liberaler som ju säger sig ha samma mål. I praktiskt politik står socialliberalismen därför betydligt närmare socialdemokratin. Det är därför helt naturligt att genuina socialliberaler hellre samarbetar med socialdemokrater och gröna än med klassiska liberaler, konservativa eller kristdemokrater. Så ser det ju till exempel ut i Danmark. Där sitter sedan valet det socialliberala partiet radikale venstre i regering med socialdemokraterna.

Den liberala filosofen John Rawls filosofi om hur vi skulle agera "bakom slöjan" tycker jag är den bästa teori om rättvisa som har förts fram. Jag är övertygad om att de flesta "bakom slöjan" skulle välja en fördelning av samhällets resurser som ligger nära den som socialliberaler och socialdemokrater står för.

Den klassiska liberalismen erbjuder inte frihet för alla.
Den erbjuder skriande orättvisor och frihet för ett fåtal.

#30 Martin A

Jag håller inte riktigt med om din analys kring socialliberaler. Möjligen för att de ligger närmare socialister (alltså mig) än liberaler (alltså dig), vad vet jag. Som jag ser det, och som Fredrik beskriver det så är socialliberalismen snarare pragmatisk. Den har med andra ord anpassat sig till rådande struktur, medan du och jag i våra ideologiska övertygelser är mer utopiska. För mig är det världsfrånvänt att sitta här i Sverige och inte se fördelarna med ett samhälle där stat och marknad fungerar sida vid sida. Jag har svårt att på ett intellektuellt plan se problemet med fri skolgång, fri barnomsorg osv bara för att lite vagt hävda att jag som individ blir bestulen på min egendom... Möjligen kan man applicera tanken på att samhället mår bäst om människor strävar uppåt och att man därmed inte kan ge människor allt för mycket trygghet, eftersom deras strävan uppåt i dessa fall inte blir lika nödvändig och därmed riskerar vi att samhället stagnerar. Men än en gång resulterar ett sådant tänk endast i någon form av syn på frihet som ekonomisk, inte generell. Din frihet sker på bekostnad av min frihet och vice versa...

SD har redan över 8 % i verkligheten, 8,9% i senaste yougov.

Att de skulle får 10-15 % är ett ganska troligt scenario.

SD är inte ett "högerparti" utan ligger i mellan alliansen. De står dock upp mot flumvänstern inte bara när det gäller den enormt kostsamma invadringen (sedan när blev det borgelig politik att gödsla bidrag över utländska medborgare) utan även genustramset och annat.

#34 Olle

Skulle vara intressant att höra exakt vad i vänsterpolitik som är flummigt?

Martin A
Du slår fast att den största ofriheten är statligt tvång. Inser du hur extrem den åsikten är? De flesta som lever i demokratiska länder ser staten som en garant för både frihet och trygghet. Dessa begrepp är nämligen inte motsatser utan förutsätter varandra.
Den största ofriheten är att bara ha valet att underkasta sig eller dö. Då spelar det inger roll var detta ultimatum kommer från. Maffian, överklassen eller näringslivet kvittar lika. I en socialliberal eller socialdemokratisk värld kommer inget sådant hot från staten, inte heller från kapitalister.
I en nyliberal värld blir det valet många fattigas enda frihet.

Klassisk liberalism anser att utöva tvång mot andra människor är till sin natur ont. Klassisk liberalism anser att det bara är ursäktligt när en människa ger sig på en annan människa.

Socialliberalism anser att det beror på. Om de som har makten anser att det gör mer gott än ont så är utövande av tvång något gott. Detta gör det endast till en tidsfråga innan vi ser en diktatur baserad på socialliberalismen.

Klassisk liberalism utgår ifrån individens rättigheter på riktigt. Socialliberalismen har ett prästerskap av politiker som uttolkar individens rättigheter(detta blir tydligt i behind the veil, ofödda människors behov måste ju per definition tolkas av ett prästerskap).
Klassisk liberalism erkänner att människan är som hon är och låter människan vara så. Socialliberalismen vill tvinga människan till socialliberalismens uppfattning om godhet.

Socialliberalismen har ingenting att göra med klassisk liberalism överhuvudtaget utan är snarast att se som en förfining av socialdemokratin.

Om socialliberalismen hade varit en förlängning av liberalismen hade den stått på den klassiska liberalismens grund men sedan pragmatiskt backat från nattväktarstat et al. En liberalism som erkänner att liberalismen har rätt men undviker extremism. Ungefär som socialdemokratin backade ifrån den rena socialismen och proletariatets diktatur. Så är uppenbarligen inte fallet, socialliberaler ger bara läpparnas bekännelser till negativa rättigheter och äganderätten och lägger en enorm passion på positvia rättigheter, alltså byråkraters och politikers rätt att tvinga och predika medborgare.

Problemet med socialliberalismen är att den till skillnad från socialdemokratin är fundamentalistisk snarare än pragmatisk till sitt ursprung. Vi ser i vårt samhälle stora mängder ideologer som kommer ifrån att tycka att de är moraliskt berättigade att tvinga andra medborgare, att ta ifrån dem deras pengar och predika för dem för hur de skall leva sina liv, att slå fast vad som är gott och ont. Detta görs från en socialliberal plattform. Sverige är ett lysande exempel på hur socialliberalismen är allt annat än liberal och har en stor benägenhet till maktfullkomlighet.

Jag tycker socialliberalismen är en mycket mer skrämmande ideologi än socialdemokratin. Socialliberalismen har en mycket diffust definierad ideologisk grund och står snarast i motsattsförhållande till den representativa demokratin.

Behind the veil må vara en begåvad moralfilosofisk uppsats. Men dess perspektiv blir guds perspektiv, det är ej fria medborgare som finner ett sätt att leva med så få konflikter som möjligt som träder fram. Utan ett universiellt, allomfattande, intolerant, tvingande rättviseideal. Det enda som säger att socialliberalerna är goda är att socialliberalerna själva påstår det i var och varannan mening. Men om socialliberalerna i själva verket inte är goda, vad skyddar oss då ifrån deras maktanspråk? Ingenting i deras ideologi. Eftersom socialliberaler tolkar allt och alla som inte håller med dem och lägger sig platt för deras maktanspråk som ont. Att göra motstånd eller tycka olika från socialliberalerna blir per definition ont. Och bit för bit förvandlas socialliberalerna till förmätna, makttörstande monster som anser sig ha rätt till alla tillgångar i ett samhälle och anser sig ha rätt att krossa varje människa som gör motstånd emot dem. Alltmedan de sjunger sin egen godhets lov.

Ovanstående ett svar till #32 Fredrik Holmgren. Den blir litet retorisk och svepande men jag fösöker uttrycka vad jag känner är så fel och så otäckt med socialliberalismen. Jag hade kunnat vara socialliberal OM den varit grundad i klassisk liberalism. Om socialliberalismen varit gentemot klassisk liberalism vad socialdemokratin är gentemot socialismen. Jag är inte beläst nog att föra fram den här kritiken på akademiskt mål. Så det blir litet löst och tendentiöst.