Socialdemokratin - inte nyliberalismen - gick segrande ur 1900-talet

Genom sitt agerande under WW2 med ”neutralitet och malmexporter till Hitlertyskland” fick Sverige vid krigsslutet ett nästan OINTAGLIGT ekonomiskt försprång då vår intakta industri kunde producera för högtryck till återuppbyggandet av ett Europa i ruiner,

Det var alltså med denna situation som Socialdemokraterna nu kunde förverkliga drömmen om folkhemmet. Genom hela 50-60-talen strömmade exportinkomsterna ständigt in i landet samtidigt som det gällde att hålla sig väl med syskonpartiet (dom revolutionära socialisterna i Sovjet) för dom kunde ju vara ”Farliga”.
Trotts detta nästan OINTAGLIGA försprång tog det dock endast 25 år för Sverige med sin SOCIALDEMOKRATISKA POLITIK att ekonomiskt börja halka efter igen.

Redan i början av 70-talet hade bla. Tyskland börjat hinna ifatt samtidigt som de Svenska Socialdemokraterna började att LÅNA upp pengar för bibehållen välfärd. Samtidigt började vi finna nya ”Farliga” krafter att krypa och fjäska för, bla. en begynnande Islamism. Det var under slutet av 70-talen som Socialdemokraterna med Sten Andersson i spetsen inledde sitt frieri med den palestinske terroristen Arrafat. Ränderna tycks aldrig gå ur..!!

När skulden under slutet av 80-talen blev för stor, ja då fick det
Svenska folket betala genom: Rättsstatens förfall, Skolans degenerering, Sjukvårdens upplösning, Åldringsvårdens misär, Barnomsorgens tillkortakommande, Byråkratins förtryck, Försvarets halvering, Jordbrukets desurbanisation, Brottslighetens explosion och mycket mera.

Så går det när man baserar sin välfärd på andra länders elände och inte på en ansvarsfull och förnuftig politik. År 2014 kan vi ju inte längre åka räkmacka på ett sönderbombat Europa. Då krävs det en LIVSKRAFTIG och VETTIG ekonomisk Politik ..En sådan kan en Socialdemokrat inte ens stava till.

Rasmus Karlsson

Vad bra, då tycker jag Socialdemokraterna ska ta och hitta sina nya rötter i USA. Jag ser fram emot det nya "Tea Party Sossarna"!

Jag förstår inte riktigt författarens höger-/vänsterskala. Om det enda som behövs är det amerikanska "medicare" för att vänsterna ska vara nöjda så uppmanar jag Regeringen tillsammans med dig Rasmus, ta Sverige högerut, mot den "amerikanska socialdemokratin".

#1

Sven Ekberg

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Om det är något som visade sig efter 1900-talet så är det att socialdemokratisk politik inte fungerar ens under gynnsammast tänkbara klimat för ekonomin i övrigt.

#3 Benjamin W
Tack för stödet :)

Inget om att många välfärdsreformer först huserades politiskt bland liberalerna och då främst socialliberalerna? Det är snarare dem som gick segrande ur 1900-taletm med tanke på att den liberala demokratin och välfärdsstaten existerar efter att den nazistiska och facistiska gick i stöpet 1945 och den kommunistiskt 1989-1992. Sveriges egen socialdemokratiska linje ramlade ju sönder även den 1992 vilket gjorde att vi var tvungna att anamma en mer liberal ordning. Är ju bara att titta på byte av pensionssystem och utföräljning av statliga företag eller är det en socialdemokratisk paradgren?. Snarare definierade socialdemokraterna i Sverige 1900-talet, men segrade gjorde de inte då deras samhällsmodell inte fungerade längre.

Det är ju också bara att titta på vilka som styr de socialdemokratiska partierna, i Sverige var det kanslihushögern under Persson och i Strobritannien Tony Blairs New Labour som var mer liberal än sina föregångare. Samma med Demokraterna i USA (som innefattar socialdemokratiska åsikter, men fortfarande är mer liberala) fick en gruppering i Blue Dog Democrats som var mer konservativa och också New Democrats som förde fram Clintont. Var någonstans finns de traditionella socialdemokraterna kvar? Samtliga partier har gått höger tillsammans med väljarna, de som inte gjorde det har lämnats bakom av väljarna. Hur kan de då ha vunnit? Med författarens optimism är det snarare en Pyrrhusseger.

Sen också så är det ju lite förmer att skriva att det endast hade skett med socialdemokraterna när Tyskland också har en välfärdsstat trots att det var kristdemokraterna som uppförde den. I Sverige hade folkpartiet gjort samma sak på 50-talet om de hade fått chansen.

Bra artikel. Det samhälle som socialdemokraterna byggde upp är förmodligen ett av de bästa i mänsklighetens historia. Tyvärr har de senaste 20 årens högervindar effektivt trasat sönder detta bygge. När man om hundra år ser tillbaka på vår tid kommer man förmodligen att inse att det egentligen var Reagans och Thatchers avregleringar och nyliberalism från 70-talet och framåt som var sartskottet för den vansinnes politik som gjorde slut på västvärldens gyllene epok. När värdigheten försvinner börjar samhället sakta att ruttna inifrån. Carema är ett av många exempel på vart den nya politiken för oss.

” Tyvärr har de senaste 20 årens högervindar effektivt trasat sönder detta bygge” - om det nu är så eländigt med ”högerpolitiken”, hur kommer det sej att Moderaterna har mellan 35 - 37% i opinionsundersökningarna och sossarna (”de goda”) bara på ca 25%? (och Juholt 12 %). Kanske väljarna har ”dåligt” omdöme. Grammofonskivan börjar blir sliten.

#7 Tyvärr har väl sossarna på sätt och vis spelat med i högervindarna. Då omvärlden ändrats ganska radikalt med bla ett lättflyktigt kapital och en nyliberal omvärld så är det svårt att spjärna emot. Förnuftet har fått ge vika för kvartalskapitalism och "Fannie Mae" ekonomi.

Detta förtar dock inte det faktum att socialdemokratin varit den ledande kraften för att införa demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet i Sverige. Dom efter oss kommer att fråga sig hur vi kunde schabbla bort vårt fina samhälle.

Tack för kommentarer!

Det stämmer att Sverige hade en mycket gynnsam position efter kriget och att det på många sätt gav välfärdsbygget i Sverige en extra skjuts. Därmed inte sagt att detta enbart, eller ens till en övervägande del, förklarar att Sverige idag är ett av världens rikaste länder.

Tanken att det skulle vara socialdemokratin och inte nyliberalismen som vann slaget om 1900-talet drivs bland annat av den amerikanska statsvetaren Sheri Berman i hennes utmärkta bok ”The Primacy of Politics: Social Democracy and the Making of Europe´s Twentieth Century”. Av nödvändighet blir resonemang på den här nivån alltid lite grovhuggna och det är klart att även socialliberalismen mer allmänt bidrog till att föra politiken i en progressiv riktning.

Jag delar dock Martins (#6) bild att de senaste årtionden till viss del har betytt ett raserande av denna modell då politiken har kommit att prioritera omedelbar privat konsumtion framför långsiktiga sociala investeringar.

Samtidigt har Sven (#1) rätt i att den svenska modellen stötte på problem under 80-talet, till stor del därför att lönerna steg fortare än den underliggande produktiviteten vilket drev upp inflationen. Socialdemokratin försökte stärka landets konkurrenskraft genom devalveringar vilket endast kortsiktigt löste problemet med för låg underliggande produktivitet i förhållande till lönerna. En mer vettig politik hade varit att satsa än mer på utbildning och automatisering för att frigöra arbetskraft till andra och mer produktiva sektorer i ekonomin. Även om Sverige varit bättre än många andra länder på att skapa en sammanhållen arbetsmarknad (se ”Once Again a Model: Nordic Social Democracy in a Globalized World” av Jonas Pontusson) så skulle ännu mer har kunnat ha gjorts för att lyfta framförallt de med lägst utbildning uppåt i samhället.

Om man ska dra någon samlad lärdom av den svenska modellen tror jag det är att sociala investeringar spelar roll och att samhället inte bör spara några som helst resurser när det gäller att investera i nästa generation. Vad som investeras i bra barnomsorg och tidiga skolår kommer mångfald tillbaka i lägre kriminalitet, starkare ekonomisk utveckling och större social sammanhållning.

Medicare och Medicaid? De första välfärdsreformerna av den här typen infördes av det tyska kejsardömet på 1880-talet, en stockkonservativ regim. Vilket samhälle det var som "högerns krafter" djupast sett ville bevara och nutidsanpassa för 100 år skall inte ses onyanserat, som om det bara skulle ha handlat om dåtida motsvarigheter till dagens "nyliberalism". Mycket av den riktiga högern är och har alltid varit tvärtemot detta och i stället stått för materiellt utjämnande ideal i den sociala sammanhållningens intresse.

Martin, "högervindarna" började inte blåsa för 20 år sedan. Högervindens ankomst till Sverige kan ganska symboliskt anges till borgarnas seger i valet 1976, det vill säga för 35 år sedan, då över 40 års enhetligt sossestyre ändades. Från början var högerreaktionen i Sverige inte heller enhetligt nyliberal utan en blandning av olika protestattityder. Nyliberalismen gjordes dock till allenarådande "högerkraft" från början av 80-talet, ungefär samtidigt med den sk "Westerbergeffekten".

Rasmus Karlsson, återigen, lektor i statskunskap som du är, den svenska modellen stötte inte på problem först på 80-talet utan på 70-talet. 68-generationen vägrade dock att göra något åt de underliggande strukturella problem som gav svag internationell konkurrenskraft åt näringslivet utan fortsatte att kräva högre standard och spekulativa lån- och bostadsvinster ända tills systemet kraschlandade i början av 90-talet, då tyvärrr alltför lite av det positiva med den svenska modellen kunde räddas.

Givet den långvariga krisperiod och slut på tillväxtsamhället som Peak Everything nu kommer att utlösa så finns det förstås dock en framtid för blandekonomiska välfärdssamhällen i stil med "den svenska modellen". Emellertid kräver det långtgående protektionism, neomerkantilism och autarkilinkande förhållanden för att skydda ekonomin från globaliseringens järnhårda lönelag. Det kräver också en pedagogik som framhäver medborgerliga rättigheter och skyldigheter, inte progressivismens åsiktstyranni om "mänskliga rättigheter" och "allas lika värde", alltså liberala tvångsformler för att ställa individen över nationsgränserna och detronisera staten, exempelvis omöjliggöra motåtgärder mot den destruktiva immigrationen.
Det är nog dock snarare Sverigedemokraterna eller ett liknande parti som förmår bära denna "socialdemokratiska" fackla vidare genom det tjugoförsta århundradet, inte det andligen korrumperade och villrådiga SAP.

#11 Tussilago Kaprifol

Bra talat .!

När jag läser rasmus Karlssons uppsatts kommer jag att tänka på fänrik fjun i serietidningen Knasen och förstår ej ens min snabba koppling.

Men du karlsson du menar väl inte att socialisterna genom ex socialdemokraterna har gått segrande ur 1900 talet med all det blod som har blivit spillt ?

Du kan väl för fan inte mena att socialisternas krig mot varandra och demokratier har varit framgångsrikt.

I mitt tycke verkar du vara en akademiskt rubbad socialdemokrat.

Per Hagman

Snabbt svar till Tussilago Kaprifol:

Låne- och spekulationsbubblan under slutet av 80-talet drevs framförallt fram av företag som spekulerade i kommersiella fastigheter och inte av hushållen (alltså ser jag inte riktigt det samband med löneutvecklingen som du försöker göra gällande). Det stämmer dock att även oljekriserna och den allmänna ekonomiska stagnationen under 70-talet drabbade Sverige men jag har svårt att se hur du tänker att det skulle påverka riktigheten i min analys? Jag ska också säga att jag skrev min kommentar som en direkt replik på Sven Ekbergs inledande kommentar.

Begrepp som ”höger” och ”vänster” är av naturen trubbiga och mångtydiga, till skillnad från socialkonservatismen skulle jag dock säga att socialdemokratin framförallt skiljer sig i sin tro på emancipation och möjligheterna till genomgripande transformation av samhället. Till skillnad från Sverigedemokraterna idag handlar det om att inse värdet av kontinuerlig normkritik och en strävan mot en ökad förståelse av andra människors livsbetingelser.

Som du säkert förstår delar jag inte alls din analys av framtidens ekonomi, tvärtom lyfter jag i artikeln fram behovet av ökad integration och nya former av global socialdemokrati. Krisen vi ser är om något en kris för den konsumtionsdrivna ekonomin och visar just på behovet av långsiktiga investeringar i humankapital och ny teknologi för att överbrygga ”peak everything” (som jag f.ö. är mycket kritisk till som begrepp, hur roligt det än låter”).

#13 Per Hagman:

Jag har lite svårt att följa ditt resonemang. Om någonting har ju socialdemokratin stått för stegvis reformism och undvikande av öppna samhälleliga konflikter.

Det verkar olyckligt att blanda ihop exempelvis Sovjetunionen och svensk socialdemokrati.

#15 Rasmus Karlsson

"Om någonting har ju socialdemokratin stått för stegvis reformism och undvikande av öppna samhälleliga konflikter. "
Ja just precis, där kom det!! Men man har ju inte haft något emot att sådana öppna konflikter i socialismens namn pågått utanför Sverige. Hyllandet av Pol Pott intar väl i detta sammanhang ”honörsposten”

Socialdemokrati kallas med ett finare ord för Reformistisk Socialism. Socialdemokraterna menar att deras Socialism genom stegvisa reformer och gradvisa förändringar under en längre tidsperiod skall omvandla samhället från ett kapitalistiskt system till det eftersträvade klasslösa Socialistiska/Kommunistiska samhällssystemet.

På detta sätt, hoppas man, skall Marx förutspådda mellansteg, ”proletariatets diktatur,” kunna undvikas

Låt er inte LURAS av Socialdemokraternas så kallade demokrati. Slutmålet är det samma som kommunisternas: ..” Den absoluta Socialistiska Staten”. Man behöver bara se varthän deras biståndspengar gått genom åren för att förstå var Sossarnas sympatier ligger.

I slutet av 60-talen la sossarna in 3`ans växel på resan mot Röda Torget. Tack & lov så nådde dom inte ända fram, ty bussen hade ett inbyggt fel i maskineriet och havererade.!!

Alla fullfjädrade Socialistiska regimer (Läs Kommunistiska) har genomfört ett omfattande dödande av civila. Utrotningen av borgarklassen och de så kallade rika ”som klass” har högljutt proklamerats, fast i verkligheten har bönder och arbetare tillhört de flesta offren.

Det luktar förtryck och diktatur/fascism kring Socialismen. Har det egentligen någonsin funnits en enda fullfjädrad Socialiststat med tryckfrihet, yttrandefrihet & fria val?

#16 Sven Ekberg: Liksom Sheri Berman (se ovan) så menar jag att skillnaden mellan socialdemokrati och kommunism inte bara är en gradskillnad utan en kvalitativ skillnad i det att socialdemokratin tänker sig ett pluralistiskt samhälle med privat ägande (därav begrepp som ”funktionell socialism”). Att vissa enskilda socialdemokrater under Kalla Kriget inte förstod att ta avstånd från de övergrepp som skedde i t.ex. Vietnam och Kambodja är såklart inte bra. Samtidigt får vi komma ihåg att det var en delvis annan tid och att t.ex. Son My-massakern 1968 då amerikanska soldater dödade 300-500 obeväpnade människor visade vad även kapitalistiska demokratiska samhällen var kapabla till.

Jag vill dock inte sticka under stol med att jag själv är mycket besviken på till exempel Thomas Bodström och hans oförmåga att inse att ett fritt samhälle kräver mod. Den utveckling vi sett under det senaste decenniet mot större elektronisk övervakning (Bodströms datalagringsdirektiv, FRA-lagen och IPRED) är ett direkt hot mot den grund som det demokratiska samhället vilar på. Men det är ett delvis annat spår.

"Socialdemokratin gick segrande ur 1900-talet".

Jag tycker att rubriken klingar falskt och lögnaktigt. Jag citerar ovanstående #3 Benjamin W`s inlägg. ”Om det är något som visade sig efter 1900-talet så är det att socialdemokratisk politik inte fungerar ens under gynnsammast tänkbara klimat för ekonomin i övrigt.”

Från krigsslutet gick Tyskarna med kristdemokratiskt ledarskap (borgerligt) från en nation i ruiner till en världsledande välfärdsstat inom loppet av ca: 25 år. Under motsvarande tid gick Sverige med ett socialdemokratiskt ledarskap från ett näst intill OINTAGLIGT försprång vid krigsslutet till ett land med finanserna i upplösning och början på en lånekarusell vid 70-talens inträde.

Man behöver inte ens gå så långt. Man behöver bara ta en kort titt över på andra sidan Berlinmuren för att konstatera den SOCIALISTISKA ideologins oduglighet. Den Östtyska socialist-diktaturen och landets förfall.

Berlinmuren, Socialdemokratin och Socialismens tyranni rasade som ett korthus byggt i betong vid 1900-talets slut. Dött, Grått, Tungt och Osmidigt som en gammal Svensk järnspis.
Dra lärdom och låt dessa 1900-talets groteska betongdinosaurier vila i frid.

Jag håller naturligtvis med i stort. Framförallt tror jag att det är viktigt att Sverige och övriga länder inte sluter sig och tror att tullar, begränsad rörelsefrihet, ökade löneskillnader och sänkt levnadsstandard är vägen ut ur krisen.

Jag läser nu Stefan Zweigs memoarer Die Welt från Gestern, där han berättar om Europa de första decennierna på 1900-talet, om en internationaliserad värld av stabilitet och tolerans som bryts sönder och går under i barbari och förstörelse. De nationella står upp som spöken, säger sig försvara den lilla människan och riktar sitt hat mot judarna, socialisterna, de homosexuella, katolikerna, osv.

Det får mig att tänka på hur det som verkar osannolikt idag kan vara fruktansvärd verklighet inom ett decennium.

En av socialdemokratins uppgifter måste vara att bekämpa detta. Jämlikhet behövs för att inte samhället ska slitas i sär. Om välståndet inte längre fördelas till alla, kommer tron på det ekonomiska och i förlängningen det politiska systemet att trasas sönder. Och om frihandeln begränsas och det sparas in på utbildning och annan välfärd kommer det inte att finnas någon välfärd att fördela.

Det är där framtiden för socialdemokratin ligger.

#19, Nils:

Väldigt mycket to the point!

Tack för support i vad som ibland känns rätt hopplöst. Men det är oerhört viktigt att aldrig någonsin ge upp tron på det demokratiska samtalet, att inte ge efter för sin egen frustration utan att hela tiden försöka bemöta allt så sakligt som möjligt.

# 6 Martin, om sossarna byggde upp ett drömsamhälle som senare försvann så kan man ju undra varför? Den enkla förklaringen är att det i längden blir ekonomiskt ohållbart med en politik som inte gynnar skapande av arbete. Utan istället lägger pengar på att köpa röster genom fördelningspolitik.

Till och med USA kommer att gå samma öde till mötes som stora delar av Europa.

Rasmus och Nils verkar inte förstå att socialisterna aldrig kan vara drivande i frågor om jämlikhet och tolerans eftersom socialismen är en idéologi som bygger på ett grupptänk där vi och dom är en nödvändighet för överlevnad.

Enda sättet att finna tolerans och sann jämlikhet mellan individer är att göra alla individer jämlika. Det kommer aldrig ske i ett socialistiskt land eftersom de alltid byggs på principen om att de som är flest ger sig själva rätten att ta från de som är färre.

Det hör gör man för att det anses fel att de ekonomiskt eller fysiskt starkare individen ska få fördelar. Varför det är bättre att dessa fördelar istället ges till de som är flest istället för att helt avskaffa dom, har aldrig någon socialist lyckats svara på.

Socialismen påminner inte så lite om grisarna i djurfarmen som efter att ha revolutionerat mot sina förtryckare väljer att göra exakt samma sak.

# 8 Martin

"Tyvärr har väl sossarna på sätt och vis spelat med i högervindarna. Då omvärlden ändrats ganska radikalt med bla ett lättflyktigt kapital och en nyliberal omvärld så är det svårt att spjärna emot. Förnuftet har fått ge vika för kvartalskapitalism och "Fannie Mae" ekonomi."

Hade varit spännande att hör vad du anser nyliberalism innebär?

Jag får en känsla av att du inte har den blekaste aning. Fannie Mae är i princip så långt ifrån liberalism eller kapitalism man kan komma. Fannie Mae är snarare sinnesbilden för hur staten kan på bara några år kan helt ödelägga en marknaden som fungerar utmärkt på egen hand.

Det är samma sorts samarbete mellan stat och banker som har lett till att bankernas omsättning har kunnat bli 50 gånger större på ungefär samma antal år.

# 8 Martin

"Tyvärr har väl sossarna på sätt och vis spelat med i högervindarna. Då omvärlden ändrats ganska radikalt med bla ett lättflyktigt kapital och en nyliberal omvärld så är det svårt att spjärna emot. Förnuftet har fått ge vika för kvartalskapitalism och "Fannie Mae" ekonomi."

Hade varit spännande att hör vad du anser nyliberalism innebär?

Jag får en känsla av att du inte har den blekaste aning. Fannie Mae är i princip så långt ifrån liberalism eller kapitalism man kan komma. Fannie Mae är snarare sinnesbilden för hur staten kan på bara några år kan helt ödelägga en marknaden som fungerar utmärkt på egen hand.

Det är samma sorts samarbete mellan stat och banker som har lett till att bankernas omsättning har kunnat bli 50 gånger större på ungefär samma antal år.

# 17
"att socialdemokratin tänker sig ett pluralistiskt samhälle med privat ägande (därav begrepp som ”funktionell socialism”)."

Det handlar bara om en endaste sak nämligen att socialism inte har en chans att frodas utan en stort inslag av kapitalism. Kapitalism däremot klarar sig alldeles utmärkt utan socialism.

Kineserna skiter i princip allt som svenska sossar brinner för men även dom har ju förstått att kapitalismen krävs för att socialismen ska kunna överleva.

#22-26 Viktor Sandahl:

Tack för dina kommentarer. Som jag skriver ovan är välfärdskapitalism en kompromiss i vilken man inser kapitalismens incitamentskapande styrkor men också erkänner att den ensam kommer att leda samhället mot oförsvarbara, och för kapitalismen själv på sikt förödande, skillnader mellan människor.

Det handlar om att ge människor både en andra och en tredje chans men också om att ha förmågan att se att ens egna och andras livsbetingelse plötsligt kan förändras i grunden. Att den som känner sig helt frisk nästa morgon kan bli diagnostiserad med en cancer som kräver en extremt dyr behandling, att ens barn kan födas med multipla handikapp eller att man plötsligt kan vara med om en trafikolycka. Istället för att då kräva att man har en egen privat försäkring (i många fall bunden till en specifik arbetsgivare som i USA) bygger socialdemokratins trygghetssystem på att vi alla, när vi är friska och kan avstå en del av vårt överskott, hjälps åt att solidariskt betala för denna vård och omsorg. Svårare än så är det egentligen inte. Jag tror alltså inte som du att kapitalismen klarar sig alldeles utmärkt utan socialism” om man med ”socialism” förstår en kontinuerlig omfördelning av resurser och investeringar i människors humankapital. Tvärtom ser vi nu med all önskvärd tydlighet att den lånefinansierade konsumtionsdrivna ekonomin går mot sitt slut och hur tilltagande inkomstskillnader (och bildningsnivåer) håller på att trasa sönder det amerikanska samhället.

Rasmus Karlsson:

"Som du säkert förstår delar jag inte alls din analys av framtidens ekonomi, tvärtom lyfter jag i artikeln fram behovet av ökad integration och nya former av global socialdemokrati."

När dina förhoppningar på ny teknologi, ökad "integration" och framtidens ekonomi bittert har svikits, kom ihåg var du hörde det först. Jag, socialkonservatismen, är framtidens enda möjliga socialism.

Västerlandets demokratisering fick en avgörande skjuts vid franska revolutionen vars tre paroller "frihet, jämlikhet och broderskap" genomsyrat den politiska utvecklingen i västvärldens civilisation. I huvudsak har man under 1900-talet i alla dessa länder sökt i olika grad förverkliga dessa ideal - låt vara i olika proportioner. "Frihet" är det ideal som omhuldas i den amerikanska sfären. "Broderskap" fick sitt adelsmärke under kriget mot nazismen. Att taga vara på sin broder är naturligt för den västerländska människan. Jämlikhet däremot har varit ett ideal lite på dekis i den anglosaxiska och centraleuropeiska sfären, där gammaldags konservatism levt kvar vid sidan av kapitalistiskt inspirerade värderingar.

Den politiska rörelse i Europa som tydligast, oförbehållsamt och oförtrutet omhuldat, arbetat för och förverkligat alla tre värdena är socialdemokratin. I arbetarrörelsen har broderskapsbegreppet utvecklats till "Solidaritet" - det värde som satte första stora kilen i Sovjetunionens dominans i Östeuropa, när varvsarbetarna i Gdansk bröt upp den kommunistiska isen.

Att även fortsatt aktivt använda dessa tre ideal som ledstjärna för det socialdemokratiska partiet är vägen till fortsatt utveckling av vårt samhälle.

Tack Rasmus Karlsson för att du också deltagit i kommentarsfältet och därmed hindrat diskursen att urarta.

"Tyvärr har väl sossarna på sätt och vis spelat med i högervindarna. Då omvärlden ändrats ganska radikalt med bla ett lättflyktigt kapital och en nyliberal omvärld så är det svårt att spjärna emot. Förnuftet har fått ge vika för kvartalskapitalism och "Fannie Mae" ekonomi."

Stämmer precis!!

"Tyvärr har väl sossarna på sätt och vis spelat med i högervindarna. Då omvärlden ändrats ganska radikalt med bla ett lättflyktigt kapital och en nyliberal omvärld så är det svårt att spjärna emot. Förnuftet har fått ge vika för kvartalskapitalism och "Fannie Mae" ekonomi."

Stämmer precis!!

Generalfelet är att ni tror att sossarna skapar välfärd genom omfördelning när det i verkligheten är folk som producerar något som skapar välfärden.

Man kan säga att sossarna har haft tur att produkten har varit så pass bra trots alla regleringar som bromasar produktionen.

Vad vi ser idag är något vi kan likna vid "break even" där regleringarna nu är så många att produktionen inte utvecklas längre.