Segerfeldt väljer biståndsforskning som passar hans syften

Så bra att Segerfeldt efterlyser samstämmighet i politiken! Det har varit mitt ständiga mantra att det inte går att betrakta biståndspolitik som något isolerat från vare sig sammanhanget givaren eller mottagaren verkar i. Visst kan man i utvärderingar konstatera effekterna efter en tid av bistånd men inte utan att ta hänsyn till en mängd andra faktorer som påverkar utvecklingen, och då inte enbart eventuell korruption i mottagarlandet.

Segerfeldt har betonat behovet av institutionsbyggande. Få skulle ifrågasätta behovet av fungerande institutioner. Men som Francis Fukuyama skriver i "The Origins of Political Order. From Prehuman Times to the French Revolution" (Profile Books: 2011) på sid 15 angående "getting to Denmark", som problemet med att skapa moderna politiska institutioner kallas:

"Most people living in rich, stable developed countries have no idea how Denmark itself got to be Denmark - ... The struggle to create modern political institutions was so long and so painful that people living in industrialized countries now suffer from a historical amnesia regarding how their societies came to that point in the first place."

Vi kanske inte ska bli förvånade om denna minnesförlust påverkar våra uppfattningar om hur institutioner ska byggas i andra länder.

Ett sätt att bedriva bistånd är ju att utbilda våra immigranter och sedan skicka tillbaka dem så att de kan arbeta som biståndsarbetare så nära hemlandet som möjligt.

Nej, jag har inte betonat institutionsbyggande, utan institutioners betydelse för utveckling. Och att bistånd försämrar institutionerna och därmed undergräver utvecklingens viktigaste förutsättningar. Och precis som Fukuyama beskriver i sin utmärkta bok har vi ingen aning om hur Danmark blev Danmark. Det är därför institutionsbistånd inte fungerar, vilket jag beskriver i min bok Gör ingen skada.

Forskarna rensar så klart för andra faktorer när det gör utvärderingarna av biståndets effektivitet. Ni vet inte vad ni pratar om.

Bra förtydligande om vad du skrivit om institutioner. Jag skyller på dåligt minne. Du har ju skrivit texter om det här på NM texter som jag läst. Men är det inte lite hårfin skillnad mellan att betona institutionsbyggande och anse att institutioner är "utvecklingens viktigaste förutsättningar"!?

Men Fukuyama säger inte att vi inte vet något om hur institutioner utvecklades.

"The purpose of this book is to fill in some of the gaps of this historical amnesia, by giving an account of where basic political institutions came from in societies that now take them for granted." (sid 15)

Min poäng är att denna minneslucka kan influera hur vi talar om institutionsbyggande, och utveckling, i andra länder.

Fukuyama skriver:

"The degree to which people in developed countries take political institutions for granted was very much evident in the way that the United States planned, or failed to plan, for the aftermath of its 2003 invasion of Iraq. The U.S. administration seemed to think that democracy and a market economy were default conditions to which the country would automatically revert once Saddam Hussein´s dictatorship was removed, and seemed genuinely surprised when the Iraqi state itself collapsed in an orgy of looting and civil conflict."

Man kan dock misstänka att G.W. Bush´s policy inte är ett representativt exempel på västerländsk praxis kring detta.

Fukuyama kommer dock med en andra volym i ämnet som tar oss till idag.

Visst kontrollerar forskarna för andra variabler i sina utvärderingar genom att jämföra olika länder med olika omständigheter, så långt det är möjligt. Men du får gärna ge exempel på utvärderingar där forskarna tar hänsyn till hur biståndet utformats efter de stora staternas nationella intressen eller brist på sådana.

Jag tycker det är bra att du tar upp vikten av samstämmig politk. Vid tillfälle ska jag titta närmare på hur du skriver om denna samstämmighet.

I stället för att visa på svagheter i Segerfeldts argument så nöjer sig författaren att kalla argumenten för trams och tycker att man ska diskutera frågan.

Varför skriver man en artikel och går i polemik med någon utan att ha ett enda substansiellt argument att komma med ?
Enda orsaken måste vara att man saknar bra sakargument.

Dessa människor måste leva högt upp i det blå och tror att resten av mänskligheten är dumma i huvudet.

Ps Någon som hittat en årsredovisning från KUG ?
Såg dom fått pris för den men hittar den dock inte.

Mats: Kooperation Utan Gränsers verksamhetsberättelser finner du på vår hemsida (http://www.utangranser.se/Default.aspx?ID=35).

#7 Kajsa Johansson

Tack för det.

Och då står det ganska klart varför denna artikel kom till.
Nästan 200 milj i bidrag från SIDA som kan riskera att frysa inne om Segerfeldts visioner slår rot.
Är det 70-80% av intäkterna ?

Tycker du inte det hade varit lämpligt att visa på forskning som stödjer bistånd i detta fall ?
Hade detta varit fallet för mig hade jag visat på all forskning som finns som påvisar att det jag sysslar med gör skillnad.

Jag förstår att ni fick pris för er verksamhetsberättelse.
Den var föredömlig, ekonomiskt.
Men jag saknar en punkt i den.

En redovisning om vad som har gått fel.
Innan du drar några förhastade slutsatser om detta titta på detta föredrag från David Damberger, han jobbar för Engeneers without boarders.

http://www.ted.com/talks/david_damberger_what_happens_when_an_ngo_admits...

Tycker du inte det vore något att tänka på att lägga till i eran redovisning ?

Jag kan tyvärr inte kolla på teds på grund av för svag uppkoppling som inte tillåter streaming av film. Jag håller dock helt med dig om att ödmjuk ofta saknas inom biståndet och att det är viktigt att vi hela tiden kritiskt granskar vår egen verksamhet, samt granskas externt. Detta sker kontinuerligt inom organisationen som jag arbetar för.

Kul att du i övrigt gillar verksamhetsberättelsen. Den version som ligger på hemsidan är som du förstår en sammanfattning av årsrapporter från varje respektive program runtom i världen. Inom dessa program analyseras årligen framgångar, misstag, utmaningar, risker etcetera. Är du intresserad av denna typ av dokumentation kan du skicka mig din epost så skickar jag gärna rapporterna härifrån Mocambique.

Vad gäller hur stor del av våra intäkter som kommer från Sida är det som du skriver en relativt stor, dock minskande, del. Du finner detaljerad informationen om detta i ovan nämnda verksamhetberättelse på sidan 3.

Vad gäller varför artikeln kom till så utgår jag ifrån att den talar för sig själv - jag håller helt enkelt inte med föregående talare (Segerfeldt). Detta ställninstagande gör jag bland annat utifrån ett antal års erfarenhet (både bra och dålig) inom bistånd samt utifrån akademiska studier inom detta område.

Om mitt arbete för dig innebär att jag diskvalificeras för att försvara bistånd, för att jag själv arbetar med det, undrar jag om du också tycker att det är fel att lärare försvarar allmän skolgång, att läkare försvarar rätt till sjukvård etcetera? Det torde väl bli konsekvensen av denna logik.

Att få ett land att utveckla sig är ingen raketforskning. Det enda som skiljer dessa länder åt från oss är att medelklassen är gigantiskt mycket större hos oss och medelklassen är utbildad dvs det är vi som är ingenjörer, lärare, jurister, ekonomer osv osv. Så det som behövs är 3 saker: Utbildning, utbildning och mer utbildning, ingenting annat. Detta kan vi hjälpa till med och vi kan även hjälpa till så att överklassen de extremt rika som finns i alla länder betalar skatt i landet och därmed bidrar till utvecklingen.
Vad som däremot INTE behövs är beskäftiga världsförbättrare som åker från oss ner till dom, det är inget annat än ett postimperialistiskt fenomen som kommer att dö ut. Det tragikomiska är ju att en stor del av kritiken kommer från dom egna och vi kan ju alla läsa boken dead aid av Dambisa Moyo om vi inte tror på Segerfeldt.

#9 Kajsa Johansson

Då ska jag berätta för dig om vad den handlar om för den är 100% applicerbar på detta debattämne.

Den handlar om marknader, och hur konsumenterna har möjlighet att påverka varuströmmen från producenten.

På en öppen marknad så går en varuproducent i konkurs om den inte svarar mot kundernas behov och klarar av att säkerställa eftermarknadens krav på garantier och service.

På en politisk och en tjänsteproducerande marknad så väljs inte denna producent (ser politik som en tjänsteproducent här) för nästa period om inte konsumenterna/väljarna är nöjda med de tjänster och det utlovade utfallet/måluppfyllelsen som producenten utlovat.

Ta nu en stund och fundera på hur det fungerar på en biståndsmarknad.

Det är den enda marknaden där kunderna inte har möjlighet i större utsträckning att kunna påverka varuutbudet.

Problem uppstår när NGOs focus på måluppfyllelse är att det viktigaste focuset blir att leverera till sina bidragsgivare än att leverera fungerande lösningar till konsument.

Som David Damberger så väl beskriver, det är sexigare att bygga brunnar och skolor än att betala elräkningar, reservdelar och löner till lärare och rörmockare.

Sedan tar han upp problemen som dom och alla andra gör i det sista ledet som resulterar i att tex Malavi har efter några år endast en bråkdel av de till en början fungerade vattenpumparna kvar.

Vilket även hade inträffat tio år tidigare.

Som även hade inträffat i ____________________________
(fritt att fylla i alla länder där bevattningsprojekt utförts sedan
bistånd började ges.).

Därför är det viktigt att öppet redovisa de misstag som görs så alla kan dra lärdom av dom och jobba för hur de ska undvikas.

Och jo jag förstår nu i vilket sammanhang den var skriven nu och jag förstår att du ser resultat vilket även David Damberger gjorde med sitt regnvattenprojekt. Men efter han reste hem gick det inte så bra.

Och det är där jag oftast är mycket frän i min kritik mot hur NGOs och även SIDA bedriver projekt. En livscykelanalys för projekten som bedrivs är oftast obefintlig eller totalt undermålig.
Många gånger kan det kvitta att ens genomföra projekt.
Det är en kapitalförstöring modell ofantlig.
Och felen som begås är de samma som gjorts för 10 år sedan, för 20 år sedan, för 3.................. vi slutar där.

Och nej, det diskvalificerar inte dig att försvara din verksamhet för att du jobbar i den, tvärt om, men kravet på att du borde kunna presentera argument för och forskning som stödjer dina argument blir lite högre då man kan se dig som sakkunnig på området.

Läkare måste tex kunna påvisa en evidens för att en viss behandlingsmetod för att få utföra den i annat fall kan man praktisera kristallterapi eller homeopati som gällande standard för cancerbehandling.

Privatiseringen av skola vård och omsorgen utstår just nu en mycket frän kritik för att evidensen att privatiseringen skulle ge en kvaliteförbättring saknas.

Så frän kritik sker även mot de argument som företrädare i dessa sektorer för fram. Att kritik och krav på evidens förs fram mot biståndsorganisationers verksamhet är både befogad och korrekt.
En del verksamhet ska bara läggas ned, den är fullkomligt värdelös.

Men jag vet även att det finns organisationer som gör mycket mycket stor nytta och verklig skillnad.
Dessa ska stöjas än mer än de görs idag.

" låg utbildningsnivå, svaga och i vissa fall obefintliga skattesystem (för företag och individer) vilket minimerar handelns bidrag till en skattefinansierad välfärd, låga minimilöner (till stor del på grund av internationella påtryckningar) vilket bidrar till att en minimilön inte lyfter en familj ur absolut fattigdom, statens svaga kapacitet att följa upp lagar vilket i vissa fall innebär överträdelser mot lagar som är centrala i investering och handel (så som de om skatter, miljö, arbete och mark) samt om hur korruption kan bekämpas underifrån och inifrån med medborgarnas ökade krav på makthavare och ekonomisk elit."
Vad behövs då mest i dessa länder? Jo, utveckling av statsapparaten, demokratiutveckling inklusive fackliga rättigheter samt utbildning! Det är där vi borde lägga vårt bistånd, och lämna varuproduktion och annat till invånarna själva. Annars går våra biståndspengar till korruption och annat elände.