Om EMU spricker: Norden bildar ett centrum med Tyskland och Ryssland

Den "klassiska axeln inom EU/EG/EEC/Kol- och stålunionen mellan Tyskland och Frankrike förstärktes efter Sovjetunionens fall. Ängslan uppstod i Frankrike för vad ett återförenat Tyskland kunde betyda. Ovissheten om Rysslands/Östeuropas/Baltikums utveckling var total. I utbyte mot ett ja till återförening gick Helmut Kohls Tyskland i det läget med på att aktualisera och sjösätta EMU, trots tvivel på projektet.

Inom EMU har Tyskland, inte oväntat, visat sig vara den starka faktorn, vars vilja avgör mycket av eurons framtid.

Om EMU spricker, vad sker då?

1) Räddas vad som räddas kan:

Tyskland och Frankrike inser att de måste försöka vidmakthålla "handslaget sedan Kohls-Mitterands dagar". Också om t ex Frankrikes ekonomiska ställning försvagats och bidragit till europrojektets svårigheter. De två får anstränga sig att dels komma överens sins emellan, dels locka dem som inte hoppat av europrojektet (Grekland, Italien m fl) med i en hårdare finanspolitiskt styrd rest-EMU.

Detta torde betyda att ECB:s roll måste definieras om i förhållande till den politiska sfären, balansen mellan dessa två makter förändras. Tyska Författningsdomstolen kommer säkert att ha sitt ord med i laget. Hela frågan blir politiskt tubulent i framför allt Tyskland kring detta.

Men kanske rider de två nationerna ut stormarna. Det beror på de politiska ledningarnas styrka och väljarnas tillit till dem.

"Handslaget sedan Kohl-Mitterands dagar" vördas och vårdas officiellt fortfarande, erkänns vara drivmotorn inom EU, men nu är inte det inre motivet längre att hålla Tyskland nere. Det sanna motivet är istället att de två staterna insett att de båda har mer att vinna på att EU fungerar ute i världen som en rimligt stark politisk aktör, med en gemensam valuta och finans-/stablitetspolitisk uppbackning. Hellre så än att var och en uppträder på egen hand, med egna valutor osv osv.

Generationerna med personliga minnen av krigsåren är borta ur bilden. Nu är det fråga om ett mer krasst framtidssamarbete.

Villkoren för andra nationer att bli med i detta hårdare rest-EMU blir strängare än de konvergenskrav som föregick bildandet av dagens EMU. Framför allt kommer Tyskland att kräva att aspiranternas tro- och kreditvärdighet testas ordentligt.

Små nationer som Finland, Holland (euroland), Danmark (som ju har DKK bunden till euron), Estland (på tröskeln till euron), Sverige (som en gång sa nej till euron) inbjuds att delta. De får i och med detta en chans att ompröva sin tidigare hållning. Rest-EMU framstår ju som ett helt annat EMU-projekt, under andra förutsättningar, än det 1990-talsbygge de tog ställning till eller avstånd från.

Sverige kunde på de grunderna ordna en ny folkomröstning.

Finland har alltid i förhållande til EMU betonat behovet av att t ex inrätta konjunkturfonder på hemmaplan som skydd mot eventuella "assymetriska chocker" inom EMU-gemenskapen, att säkerheter lämnas av svajiga medlemmar som får låna av ECM/EMU, att kraven skärps då det gäller bankers utlåning/köp av statspapper/egenreserver/kapitaltäckning osv.

En politik åt det hållet kunde tänkas bli en mer eller mindre samlad nordisk linje för att i grupp närma sig rest-EMU.

En sådan linje kommer säkert också att peka på hela EU:s demokratiska underskott. Om rest-EMU blir finanspolitiskt muskulösare, måste medlemsstaterna, deras politiker och opinioner, få mer att säga till om, ges en chans att delta i besluten och kunna förklara dem för de egna väljarna. Sånt fordrar ändringar i EU:s olika traktater osv. Men görs inte det bäddas för ännu ett misslyckande på sikt.

Idén om en gemensam nordisk valuta, i händelse av EMU-systemets kollaps, tror jag inte riktigt på. Tanken har ju väckts av t ex Gunnar Wetterberg i en DN-artikel.

2) Var och en ser om sitt eget hus:

Då ökar "risken för" eller "möjligheten av" -välj vad som önskas- att just det uppstår i Europa som många såg framför sig 1990/91, när Sovjetunionen föll, Östeuropa och Baltikum blev fritt och Tyskland återförenades: drömmen hos somliga om "den nordeuropeiska Hansen" (minns t ex den piprökande Björn Engholm, delstatsregeringschef i Schleswig-Holstein, som talade sig varm för detta). Vid första anblick ser det ut som om Tyskland växer sig stort.

Vi närmare syning kan mer varierade och spännande perspektiv öppna sig.

Sverige och Finland tävlade mot mitten av 1990-talet om att ta initiativet till något slags Östersjösamling. Det blev just inte så mycket. Idag inser nog båda att mer finns att vinna på att gå samman, om behovet blir starkt igen.

Idag ser det annorlunda ut i Nordvästeuropa. Rysslands olje- och gasprojekt uppe vid ishaven och inne i Finska viken, Danmarks intresse av Nordstream, Norges önskan att som energi- och olja/gasexportör koppla ihop sig med Europa längs annat än Nordsjöns pipelines, den nya jakten efter Arktis rikedomar som berör flera av de här staterna.... allt detta talar för en omgruppering där Norden-Ryssland-Tyskland bildar ett nytt kulturgeografisk epicentrum i Europa.

OM EMU spruckit och EU försvagats - t ex om nuvarande gemensamma jordbruks- och regionpolitik delvis åternationaliseras - kan utvecklingen i norr ske utan ideliga hänsyn till den stora EU-majoriteten.

De nordiska staterna, Ryssland, Baltikum, Polen, Tjeckoslovakien knyter alla sin penningpolitik i någon form till Tysklands valuta. De avvaktar med mer långtgående finanspolitiska samgåenden.

Nyckelfrågan blir vad som sker i den återvalde presidenten Putins Ryssland. Hur de baltiska staterna, Polen, Tjeckoslovakien och Tyskland reagerar.

De historiskt bildade kommer att varna för det olyckbådande i ett närmande mellan Tyskland och Ryssland, genom att peka på Ribbentrop-Molotov-pakten 1939 osv. Fast de skulle ju lika gärna kunna hänvisa till Napoleon och Alexander I:s allians 1807 i Tilsit. Också den alliansen, mellan Ryssland och Frankrike, ledde till krig som innebar att ett antal smärre stater decimerades, till exempel Sverige och Danmark. Lärdomen av dylikt bakåtblickande är alltså främst att historien nog aldrig riktigt upprepar sig.

Istället innebär det nu uppkomna läget en möjlighet att för första gången i Europas historia succesivt verkligen knyta Ryssland fast i de västra delarna, ekonomiskt, infrastrukturmässigt, nätverksmässigt, intellektuellt och kulturellt osv. Förutsättningen är att Putins autokratisk och nynationalistiska styresmetoder bryts ned. Visar sig omöjliga och omoderna. Ett moderat och öppet Tyskland, med Angela Merkel eller likasinnade som kansler i Berlin, krist- eller socialdemokrat, måste spela en huvudroll i det arbetet.

Hur går det i detta alternativ med Frankrike och övriga EU-stater som inte hakar på Nordeuropaäventyret? Jo, de söker sig på motsvarande vis mot de traditionellt betingade europazoner där de verkat förr i historien; Frankrike/Spanien försöker återskapa sitt hegemoniska inflytande kring Medelhavet/Nordafrika.
Problembarnen finns, nu som förr, i Sydösteuropa och kring östra Medelhavet. Skall något förändras till det bättre måste Turkiet ges förtroende av övriga Europa.

Summa summarum: Tre nya poler i ett Europa där EMU kapsejsat, men den gemensamma marknaden och EG-domstolen består som idag, men utvecklas inte vidare. De tre polerna blir: Nordeuropa i en gradvis integrationsprocess med Tyskland och Ryssland som huvudrollsinnehavare. Sydvästeuropa och Nordafrika under fransk ledning. Sydösteuropa och Turkiet.

Utanför allt detta lever Storbritannien sitt eget liv.

EU existerar visserligen fortfarande men får allt svårare att definiera sin egen framtidsuppgift. Utom på en punkt. EU går definitivt samman med Natos Europaavdelningar, som ges en allt lösare anknytning till USA, men i gengäld börjar Nato/EU gro och växa till sig som den planta varur ett förnyat och annorluda europeiskt samarbete reser sig: här drivs säkerhets- och försvarspolitik, katastrofhjälp, kustövervakning, fredsbevarande och fredsframkallande insatser å hela Europas vägnar. Det sker av ren och skär nödvändighet och europeisk överlevnadsinsstinkt. Alla deltar, ingen slipper undan. Från Atlanten till Ural.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41591

14 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Så verklighetsfrämmande, så långsökt, så dumt. Ansluta sig till en de facto diktatur... Bravo, bra tänkt...

Permalänk | Anmäl #1 Benny Balja, 2011-12-14, 08:35

Att ha med Ryssland i ett närmare samarbete är som att gifta sig med en paranoid och våldsbenägen alkoholist.

Man kommer att ångra sig varje dag resten av livet.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-12-14, 09:07

Ibland undrar man om man lever i samma verklighet som alla andra människor.

Röstade vi inte om det här med Euron en gång i tiden ?
Eller var det bara i min värld som detta inträffade ?

Och Ryssland, ett land som inte ens klarar av att genomföra val utan omfattande valfusk och är i praktiken en mer eller mindre halvdiktatur skulle vara en partner som vi skulle knyta ihop oss med i ett samarbete kring EMU ?!

Är folk inte riktigt kloka ?

Permalänk | Anmäl #4 Mats F Eriksson, 2011-12-14, 09:27

Jag förstår inte denna längtan efter nya valutaunioner, överstatliga samarbeten, politiska unioner.

Vi vet att samtliga valutaunioner i världshistorien har misslyckats. Bretton Wood 1971, ERM 1992 och nu EMU. Det borde väl räcka av misslyckanden?

Bäst är att varje land har sin egen valuta, penningpolitik och finanspolitik för det vet vi fungerar. Vill man ha en gemensam handelsvaluta så finns redan guld och silver som alla produkter och tjänster kan prissättas i, valutor som fungerat i flera tusen år och som aldrig förlorat hela sitt värde som alla FIAT-valutor har gjort.

Fri handel mellan självständiga nationalstater som får utvecklas i frihet utan politisk inblandning är det absolut bästa, enklast, billigast och effektivast. Låt oss slänga alla dyra och katastrofala unioner på historiens skräphög och lära oss av våra misstag.

Permalänk | Anmäl #5 Johnny Andersson, 2011-12-14, 09:38

En alldeles för nytänkande och vågad kommentar för att bli väl mottagen. Alltför många på Newsmill struntar i att diskutera och ser forumet som en klubb för lika åsikter.

Det kan bli möjlighet på några decenniers sikt, men det är inte lönt att spekulera i innan det har skett en brytning mellan USA och Tyskland och ett genombrott mellan Ryssland och Tyskland.

En brytning mellan USA och Europa är möjlig om Amerikanska ekonomin havererar helt. Kom ihåg att Amerikanska kongressen utfärdade 13 deklarationer om neutralitet under 30 talet. Den anglosaxiska världen isolerar sig normalt under tider av svaghet. Dessbättre har vi inte sett mycket av det sen andra världskriget.

Permalänk | Anmäl #6 Anders Olsson, 2011-12-14, 10:27

#5 Johnny Andersson. Du lever i någon sorts nationalromantisk dröm. Världen fungerar inte så.

Alla fiat-valutor i världen 2011 är i grunden dollarderivat. Dollarn är ryggraden i hela det finansiella systemet och för hela världshandeln.

Att gå tillbaka till ädelmetaller som handelsvaluta skulle leda till att 99% av all ekonomisk aktivitet skulle upphöra momentant. Det går inte på samma sätt som det inte är möjligt eller önskvärt att separera alla etniska grupper i olika nationer.

Lämpliga valutaområden och blandningar av etniska grupper är vad vi måste hitta. Olämpliga valutaområden och folkblandningar är vad vi måste undvika.

Världen behöver konservatism med stegvis förändring och inte total revolution.

Permalänk | Anmäl #7 Bo T, 2011-12-14, 10:47

Nej, nej, nej till detta. Men en Nordisk federation mem suveräna stater med nära samarbete och gemensam linje i omvärldsfrågor. Gunnar Wetterberg har skrivit mkt intressant om detta. Åter till drottning Margaretas nordiska union. Det är någonting många i våra nordiska länder skulel kunan ställa upp på!

Permalänk | Anmäl #8 Sandhamn, 2011-12-14, 13:09

Ryssland? Varför i himlens namn skulle Norden binda sig fast vid ett ruttnande lik?
"In Decline, Putin's Russia Is On Its Way to Global Irrelevance"
http://www.thedailybeast.com/newsweek/2011/12/11/in-decline-putin-s-russ...

En brytning mellan USA och Europa är möjlig när... grisar kan flyga... och när djäveln åker skridskor...

Permalänk | Anmäl #9 eru rasist va?, 2011-12-14, 16:06

#7 Bo T.

Guld och silver är de mest beprövade (konservativa) valutor som finns och de har fungerat i tusentals år och accepteras av alla som betalningsmedel över hela världen.

Nationalstaten är också en beprövad politisk enhet som utvecklats över lång tid.

Hur många misslyckade valutaunioner och FIAT-valutor skall mänskligheten behöva genomlida innan alla förstår att de inte fungerar eftersom människan är som hon är? Bara en idiot gör samma sak om och om och om igen och förväntar sig annorlunda resultat. Vi borde ha lärt oss läxan för länge sedan.

Sverige kan bedriva frihandel med alla nationalstater i hela världen och betalning kan ske i guld och silver. Vi behöver inga särskilda valutaunioner eller frihandelsområden eller politiska unioner.

Permalänk | Anmäl #10 Johnny Andersson, 2011-12-14, 17:52

Hur kan man överhuvudtaget ens tänka sig en pakt med Ryssland?
Finns det något mer opålitligt?
Alldrig.
Tror inte att en ev folkomröstning skulle bifalla detta, som tur är.
Var har svenskarnas sinne för demokrati tagit vägen?
Ryssland med valfusk och .............................................................

Permalänk | Anmäl #11 katta, 2011-12-14, 21:49

Ur askan i Elden...

Permalänk | Anmäl #12 Tor, 2011-12-15, 21:18

Ett högst troligt scenario. SE från USAs synvinkel. Dom ,måste rensa i sina allianser

Det dom kommer att upptäcka är att

1 Dom ska satsa på Stilla Havet.

2 Av de nuvarande allierade så är det Tyskland och Japan som är viktiga. Den inställningen visade sig när USAs finansminister stödde Tyskland under Eurokrisen.USA kommer att uppmuntra att dessa blir regionalt viktigare. Och där kommer den här artikeln in.

3. Om dom kan få ett samarbete med Ryssland så är det ett väldigtstarkt kort. En allians kommer det inte att bli. NATO betyder så mycket för många småländer att det kommer att finnas kvar undanskuffade till irrelevans på samma sättsom FN och katolska kyrkan.

Det är min analys av läget.

Angående att ett samarbete med Ryssland skulle vara farligt. Det motsäger sig själv. Om man inte skulle samarbeta med Ryssland så kommer ju faktisk Ryssland alltid att vara ett hot.Ibland så ska man ta risker. Det man ska akta sig för är institutionaliserade risker som fortsätter årtionde efter årtionde, som ensidig avrustning.

Permalänk | Anmäl #13 Anders Olsson, 2012-01-28, 18:12

I inlägg 7 påstås följande, utan minsta försök till bevisning: "Att gå tillbaka till ädelmetaller som handelsvaluta skulle leda till att 99% av all ekonomisk aktivitet skulle upphöra". Givetvis är detta rent trams, som redan framgått av inlägg 10. Låt mig bara tillägga, att det i praktiken inte handlar om att använda metaller som transaktionsvalutor, utan att knyta enskilda valutors värden till någonting beständigare än vackert designade papperslappar. Som under guldmyntsfotens dagar, det mest framgångsrika halvsekel världen någonsin upplevt. En lösning baserad på detta utmärka grundrecept vore en nåd att stilla bedja om.

Pappersvalutor går bara att lita på (någorlunda) om de via bindande regler knyts till en annan erkänt stabil valuta med en självständig centralbank. Estland valde D-marken, men schweizerfrancen skulle förstås ha fungerat lika bra, eller - som vi numera inser - ännu bättre. D- markens efterträdare, euron, duger inte alls, eftersom ECB:s självständighet visat sig vara - just det, en paragraf på ett papper som Barroso och hans kommission valt att helt sonika strunta i. En återupprättad D-mark framstår i dagsläget som den enda lösningen, men den är troligen politiskt omöjlig. Så räkna med fortsatta kriser..

Permalänk | Anmäl #14 Åke Sundström, 2012-01-31, 17:02

finns för mkt gammalt groll även inom de nordiska länderna för att göra det möjligt, danskarna gillar inte oss så mkt och norrmännen är alldeles för stolta för att närma sej sverige, öjligen finland och sverige har bättre förutsättningar, ryssland är en spännande tanke, dock mkt avlägset .

Permalänk | Anmäl #15 Göran Andersson, 2012-02-19, 21:06

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.