Separerade pappor måste få större rätt till barnen

Jag vill klarlägga att svt sedan artikeln skrevs har infört en rättelse gällande deras uppgifter.

Du beskriver en smärta som alldeles för många pappor upplever just nu och det gör ont att veta att det är så här det ser ut!
I dessa tider måste det kännas ännu svårare...

Hej återigen Joakim.

Det är inte trevligt att kunna konstatera att en pappa enkelt kan tvingas ge upp utifrån allt detsom kan hända som du och andra pappor beskriver.
Rubriken detta hamnade under är är det synd om mannen.

Nej Joakim dom har som vanligt missförstått, det är så klart synd om barnen.

Men vem bryr sig om att försöka se till så att dom får rätt till så bred social bas som möjligt? Varför agerar man som man gör och inte ställer krav hos Famljerätt från början? Varför kan man inte som pappa barn och deras samtal med soc i linköping välja att spetsa till det, ställa krav så man slipper alla dessa kostnader för advokater och ombud.

Leroy

Linköping.. Norrköping var det nog där dom fick möjlighet att prata och diskutera med chefer och tjänstemänn.

Se gärna Bobs inslag om pappors möjlighet, börja med det första: http://youtu.be/XZDBOH2Hdz8

Leroy

Dom borde bjudit in Paulo och andra: http://youtu.be/eFop4ljBA9s

Det handlar vä om att våga prata öppet om budskap och hur man kan få framföra allt. Oavsett om man är kille eller tjej och hur media agerar utifrån detta. Censur eller u nderlåtenhet att undersöka sanning.

Leroy

Du ger en mycket gripande skildring av en situation som delas av alltför många. Du och din dotter är (av beskrivningen att döma) offer för den epidemi som kallas föräldraalienation (Parental Alienation, PA). Det är en form av emotionell misshandel som - såvitt framgår av uppgifterna – i ditt fall utövas genom en för Sverige typisk patologisk allians mellan en myndighet (som missbrukar sin makt) och en berövare (i stället för förövare). Den senare aktören kallas även alienator och lider antingen av en psykisk störning eller bedriver misshandeln samvetslöst – och då är kriminell. Myndigheten gör sig vanligen ”bara” skyldig till medhjälp i misshandeln (och brukar då kallas facilitator) men är ibland den drivande berövaren.

Det uppmärksammade fallet i Sandviken (Thomas och Jennie och deras döttrar i Uppdrag Gransknings "Mardrömmen") är en annan variant på samma fenomen. Föräldraalienation är djupt skadligt för barns utveckling om de utsätts för det under längre tid. Det är den enda form av misshandel som i svensk praxis länge varit sanktionerad av staten. Riksåklagaren medger vid förfrågan att man saknar den utbildning som i dylika fall ska lära unga åklagare skilja mellan sanna och falska anklagelser. Enligt gällande svensk lag är all form av misshandel, emotionell, fysisk och sexuell, brottslig utan undantag. Men den extrema feminism (internationellt kallad femifascism eller ibland femistalinism – beroende på politiskt perspektiv) som triumferande gjort sitt intåg i svenska parlament och regeringar under senare mandatperioder, har förvridit sinnena på flata medlöpare.

Sverige uppfyller därmed inte internationella krav på vad som krävs för att klassas som ett rättssamhälle och fältet är fritt för myndigheter att godtyckligt bedriva förföljelse mot fäder och familjer – vilket hittills inte synes ha bekymrat vår justitieminister. Det finns en internationell forskargrupp i kontakt med WHO som diskuterar saken och problemet har uppmärksammats av FN:s rapportör om mänskliga rättigheter. Det är barnets perspektiv och behov som skall sättas i centrum. Men det kräver att man gör Barnkonventionen till svensk lag och resolut stoppar inkompetent personal i sociala och juridiska instanser som medverkar till alienationsmisshandeln. Man bör också etablera det kompetenscenter som föreslagits ansvara för utbildning, forskning och rehabilitering av PA-fallen (som drabbar 1% av befolkningen) men som två regeringar lämnat utan hänsyn. En lag som skyddar barns kontakt med bägge föräldrar har föreslagits på Newsmill: - http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/23/ny-lag-behovs-till-stod-for-ba... - med stöd av en situationsanalys i artikeln "Föräldraalienation och Psykosocial Barnmisshandel" i Inre och Yttre Verklighet, Strömstad akademi Antologi 2011, sidorna 36–49: http://www.stromstadakademi.se/Antologi-2011.pdf . Stiftelsen Rättsstatens Vänner höll den 21 november ett seminarium om ”Barnen i Rättssamhället” och värdefull information finns på deras hemsida: http://www.rattsstatensvanner.se/ . Ett förslag om en internationell tribunal mot barnmisshandel har framlagts till lyhördare regeringar. Jag hoppas mitt inlägg kan vara till nytta vid debatten i Lund den 15 december.

Tack Joakim för en gripande läsning. Jag kan själv relatera till din verklighet då jag också, mot min egen och mina barns vilja, är en "frånvarande förälder". Även jag kämpar och jag vet hur det känns när anklagelser efter anklagelser kastas mot en, och hur tjänstemännen väljer sida baserat på förutfattade meningar. Hur det känns när uppförsbacken blir till en lodrät vägg.

Därför önskar jag dig en så god jul som du kan ha, givet omständigheterna. Och jag hoppas att du liksom jag själv, överlever den.

Jag hoppas att du orkar att aldrig ge upp, för din dotters skull.
Barn har rätt till båda sina föräldrar!

Mycket väl formulerat, Joakim. I det här landet har samhället ställt sig på kvinnans sida mot mannen, åtminstone när det gäller vårdnadstvister. Många många män kämpar i samma orkan-motvind som du. Det är obegripligt att det får fortsätta år efter år.

Till Leroy:
Du undrar "Men vem bryr sig om att försöka se till så att dom får rätt till så bred social bas som möjligt?"
Därför att ju fler vuxna i barnets liv ju ytkligare blir kontakten. Barn behöver kontinuitet. Speciellt idag då det är ofta är stor personalomsättning på skola och dagis. Det är mycket bättre för ett barn med några få djupa kontakter, med vuxna som verkligen bryr sig på heltid.

Ulla Guldbrand,

ÄNTLIGEN genuint och påtagligt begåvade kommentarer! Det är ju så självklart att det ALLTID är pappans val/fel när det blir separation. Det är vidare helt uppenbart att umgänge med endast den ena föräldern ALLTID är det bästa. Och som alla som är lika begåvade och insatta som du vet, så är det ALLTID mamman som är bäst lämpad att axla ansvaret att vara just denna "ena föräldern".

Artikelförfattaren är givetvis en skitstövel av sällan skådat slag, det brgriper man ju. Det känns verkligen tryggt att du finns här Ulla som en upplysthetens apostel och kan döma, styra och ställa och förklara för alla andra hur deras personliga omständigheter i själva verket ter sig, för själva begiper ju folk inte hur det ligget till. I alla fall inte om de är pappor. Och i synnerhet inte om de heter Joakim!

Ulla,

Jag skaffade barn med en kvinna som jag också gifte mig med. Jag var hemma med mina barn mest (över ett år per barn medan deras mamma bara var hemma någon månad). Jag tog hand om dem mest. Efter att vi skilde oss hade vi växelvis boende varannan vecka. Efter ett tag ville hon flytta. Då kom den ena anklagelsen efter den andra. Då började en vårdnadstvist som hon initierade. Barnen kom i kläm och är det fortfarande.

Jag kan därför relatera till Joakim eftersom jag vet hur det är att sakna sina barn... att inte få eller kunna träffa dem även fast de finns där ute. Jag vet också att barnen saknar mig och är därför övertygad att Joakims dotter saknar honom. Jag finner därför dina kommentarer som mycket ohumana och tom elaka. Även om jag håller med dig om att det är föräldrarna som ska vara med sina barn, inte någon dagisfröken som får betalt för det.
En dagsifröken kan aldrig ersätta mig som pappa. Därför kommer jag aldrig ge upp mina barn! För deras och min skull.

Ulla G. Nu är du väl ute och på fel genus turne.

Du skriver: "Barn har rätt att få ha ett hem, en fast punkt i tillvaron under sin uppväxt. Alla barn är så mycket på dagis och fritids i alla fall att de absolut INTE ska tvingas hoppa fram och tillbaka mellan föräldrar bara för att tillfredställa vuxnas behov av att dela rättvist.

ALLA vuxna har ansvar för sina egna vuxen kontakter. ALLA män väljer själbva vem de vill skaffa barn med. ALLA måste själva ta ansvar för sina handlingar och vill man skiljas får man se till att göra det på ett bra sätt så att man kan ha kvar kontakten med sina barn.

Pappor måste sluta bete sig som skit och ändå förvänta sig att sahället ska ta alla kostnader för att pappor ska ha kvoterat umgänge. Pappor måste sluta gnälla och tänka mer på vad som är bäst för barnet. och på vem de skaffar barn med."

I detta påstår du att det är mannens val att gå vidare i en graviditet?

Att separerade pappor ligger samhället till last för att de vill träffa sina barn?

Att ETT hem och då Kvinnans är bäst, hur menar du?

Hur tänker du då verkligheten, livet och vardagen förändras, skall inte samarbete runt det man har vara bättre än att stänga dörrar som kan vara bra att ha på glänt till vuxenlivet?

Leroy

Ulla man verkligen ser att ditt inlägg präglas av empati, eller är det tvärt om?, och ligger i linje med vad samhället har definierats som det så kallat barnets bästa för att bygga på kommentarerna från PG. Var du möjligtvis en expert i den utredning som ledde fram till Bodströms nya Vårdnadslag av 2006?

Det finns säkert organisationer, vilka drivs med statsbidrag, som skulle ta emot personer med liknande uppfattningar som Ulla med öppna famnar. Dessa organisationer som seglar under falsk flagg och falska förespeglingar. Dessa organisationer som har namn som en morgonbris men som opererar i mörker utan insyn. Organisationer som vi borde vara rädda för, i stället för tvärt om.

Vi har ett samhälle att bygga tillsammans, alla tillsammans. Låt barnens rätt präglas av Barnkonventionen, och låt Joakims dotter få rätt att träffa sin far. Låt Joakim få sin naturrätt att träffa sin dotter uppfylld med samhället skydd och inte förhindras med samhällets motstånd och tvångsåtgärder. Det är dags att vakna nu och se igenom dimslöjorna och Potemkinkulisserna. Fråga oss varför har vi hamnat här? Hur gick det här till? Vill vi ha och vill vi låta våra barn växa upp i detta ”sakernas tillstånd”. Förstår vi de barns vars hjärtan blir förstörda för framtiden och som skriker ut sitt lidande, och ingen hör?

Joakim,

Mycket gripande läsning. Det är skrämmande hur samhället ser ut inom detta området.

Ulla!

Dina kommentarer äcklar mig. Det är inte ofta jag känner illamående av att läsa en text. Men dina kommentarer lyckades faktiskt med det.

Det tråkiga är att din syn på saken är den rådande. Jag tror det är därför det blir så smärtsam läsning.

Tack för era ord.

Jag har läst allas kommentarer, och jag skulle vilja slå ett slag för den avhandling som Nils Göran Auerskoug länkade till.
http://www.stromstadakademi.se/Antologi-2011.pdf

Läs sidorna 36-49 Förärldraalienering och psykosocial barnmisshandel.

Jag har läst en väldig massa om diagnosen som populärt kallas PAS, men detta var det absolut bästa och mest upplysande jag någonsin sett.

Plötsligt öppnades en dimension till och jag ser helheten och sambanden på ett lita annat sätt..

Tack Nils-Göran för ditt arbete och engagemang. Jag delar din åsikt att detta är en fråga som får på tok för lite uppmärksamhet i förhållande med de risk den utgör för alla i vårt samhälle.

Om du läser detta så vill jag meddela att du har ett privat meddelande från mig i din inkorg här på Newsmill.

Till Leroy:Hitta inte på saker jag aldrig skrivit.

"I detta påstår du att det är mannens val att gå vidare i en graviditet?"
Nej absolut inte men även män måste så klart skydda sig från oönskade graviditer. Alla vet hur ett barn blir till idag.

"Att separerade pappor ligger samhället till last för att de vill träffa sina barn?" Pappor i papparättsrörelsen vill inta bar träffa sina barn, dom vill träffa barnen utan mammans inblandning. Skilsmässor kostar samhället massor!

"Att ETT hem och då Kvinnans är bäst, hur menar du?"
Att det alltid är mammans hem som är bäst sa jag inte men barn behöver en fast punkt i livet, inte minst för att bygga upp sina egna relationer med jämnåriga. Det är inte många som vill vara bästis med någon dom bara kan träffa varannan vecka. Växelvis boende borde alltid betyda att det är föräldrarna som flyttar in och ut varannan vecka inte barnen. Vuxna ska inte tvinga barn till något dom aldrig själva skulle acceptera.

"Hur tänker du då verkligheten, livet och vardagen förändras, skall inte samarbete runt det man har vara bättre än att stänga dörrar som kan vara bra att ha på glänt till vuxenlivet?"
Dörrar behöver inte stängas bara för att barn inte utsätts för växelvis boende. Men för att hålla dörrar öppna måste även vuxna tänka på hur dom uppför sig mot varandra.

Till Cuben:
Du skriver: "Vi har ett samhälle att bygga tillsammans, alla tillsammans." Japp. Tillsammans!! Det borde också Joakim ha förstått men fanatiska feminister har tyvärr inbillat joakim att män har rätten att slita spädbarn från barnets mor. Att driva något till domstol tar tid ändå erkänner Joakim själv att han fick en dom redan då dottern var ett år. Joakim startade alltså redan då barnet fortfarande var spädbarn med att kräva att få ha sitt barn UTAN mammans inblandning istället för att samarbeta med mamman. Det kallar inte jag att försöka bygga något tillsammans.

Cube du skriver vidare: ". Fråga oss varför har vi hamnat här? Hur gick det här till?" PRECIS! Håller helt med. Exakt DET är vad Joakim borde ha gjort för länge sen. Pappor som Joakim borde fråga sig själva hur kunde jag hamna i den här situationen att mamman inte litar på mig, inte vill samarbeta eller han min avlastning. Joakim själv verkar vilja få oss att tro att det plötsligt bara damp ner ett brev om att han inte fick vara pappa längre. Går ni verkligen på det? Är ni så naiva?

"Förstår vi de barns vars hjärtan blir förstörda för framtiden och som skriker ut sitt lidande, och ingen hör?" Nej tyvärr lyssnar inte samhället tillräckligt på alla dom barn som mår dåligt av växelvis boende, gråter så fort dom tvingas till den ena förälder. Mammor som bara vill skydda sina barn idiotförklaras helt och barn används som redskap för att det ska bli rättvist mellan vuxna. Jag lovar dig, Cube, INGEN som vet något om hur barn fungerar tycker det är bra med växelvis boende för spädbarn.

Från socialstyrelsens hemsida:

"Växelvis boende är inte bra eller dåligt, det blir vad föräldrarna gör det till. Ideala lösningar finns inte. Varken föräldrar, experter eller anhöriga kan låsa tanken vid ”så här ska inte barn ha det” utan att ta ställning till vad som blir följden på kort och lång sikt av andra alternativ."

Richard Gardner har inte sagt de saker du i din inskränkta dumhet rapar upp i din kommentar. För att förstå vad han säger så rekommenderar jag dig att läsa hans forkning och inte det som diverse intressegrupper skriver OM den.

Jag tycker Ulla borde läsa avhandlingen som länkades i min kommentar. Där kan du läven läsa en beskrivning av de som möjliggör denna typ av brutal behandling av barn, sådana som dig själv. Kanske den vidgar även din syn på saker och ting? Det kräver dock en förmåga att se saker ur flera dimensioner.

Bla kan man läsa att PAS är ett helt könsneutralt begrepp. I USA visar siffror nu att fler och fler fäder utsätter barn och deras mödrar för exakt samma behandling i takt med att fädernas rättigheter börjar respekteras mer och mer.

Det handlar inte om en könsfråga. Inte om mammor eller pappor eller vem som är bäst och lämpligast. Det handlar om misshandel av barn. En psykisk tortyr som är så allvarlig att barn till och med riskerar hjärnskador.

Domen i mitt fall kom i April 2008, dvs då flickan var tre år och tre månader. Det jag skrev var vad socionomerna på familjerätten kom fram till i sin vårdnadsutredning. Konflikten har pågått sedan flickan var ett år och mamman flyttade med henne utan min vetskap.

I Din värld Ulla så var detta naturligtvis mitt fel eftersom jag är pappa och därmed automatiskt skyldig. Att det finns enstaka psykosdrivna människor med den livsåskådningen är något jag fått lära mig de senaste sex åren. Men att den delas av så många inom vår statsförvaltning är skrämmande.

Jag fråntogs vårdnaden i Göteborgs tingsrätt i April 2008, och återfick den i Oktober 2010. Jag har alltså både vårnad och umgängesrätt för närvarande. Modern visar dock ingen respekt för tingsrättens beslut.

Jag vet bättre än att tjafsa med bigotta och bittra människor som dig, men gör ett undantag för att klargöra en del fakta som du i din allvishet redan lyckats vrida till, trots att du uppenbarligen inte är insatt i fallet.

Som sagt det är ett undantag och jag är inte intresserad av någon vidare diskussion. Det är ändå helt lönlöst.