Kommunpengar kan hamna i finansmarknadens svarta hål

Sveriges kommuner och landsting har som övriga avtalssektorer ett kompletterande pensionsavtal för sina anställda. Man bytte pensionssystem 1998, bl. a. som följd av omläggningen av det allmänna pensionssystemet. Från vissa försäkringsbolag och försäkringsmäklare förs sedan länge ett lågintensivt krig mot kommunerna för att med redovisningstekniska argument få dem att på kort tid omvandla åtagandena till ett fonderat system. Sådana förslag bör rensas ut ur diskussionen. Sverige är inte betjänt av ett utökat finansiellt sparande, där kommunernas pengar skulle riskera att hamna i de finansiella marknadernas svarta hål.

Med samma visshet som vinter följer på höst kommer från Skandia Livs VD Bengt-Åke Fagerman larmartiklar kring de kommunalt anställdas avtalspensioner. Fagerman brukar uttala sig varje gång Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) publicerat en rapport kring kommunernas och landstingens pensionsåtagande, vilket senast skedde den 23 november.

Den inlindade innebörden i Fagermans budskap här på Newsmill den 7 december är "mer pengar till försäkringsbolagen", dock utan det synliga klarläggandet "på bekostnad av den kommunala verksamheten". Fikonlövet för resonemangen är "redovisningsregler". Uppbackning brukar inte sällan komma från försäkringsmäklare och en del politiserande kommunala ekonomichefer, som är uppfostrade i den djupt sittande tron att redovisningsregler är naturlagar - och inte mänskliga konventioner. Konsekvenser för den reala ekonomin brukar inte ingå i analysen. Detta kan säkerligen vara svårt för de formellt ansvariga lekmannapolitikerna att genomskåda! De ekonomiska modellerna kan vara så övertygande i sin alldaglighet, att en lekman har svårt att genomskåda dem.

En intressant reaktion på Fagermans inlägg kom från ekonomer vid SKL dagen därpå, den 8 december. Ekonomernas viktigaste ståndpunkt finns utvecklad i deras avsnitt "Är det rätt läge att amortera?". Där framgår att dagens medborgare under en tioårsperiod skulle få tredubblade kostnader för kommunernas pensionsåtaganden om Fagermans intentioner skulle förverkligas. Tillägget, som är alldeles osynligt i sammanhanget, borde vara "till utan någon som helst nytta för kommunernas invånare".

Att hela situationen är svår att förstå för en lekman kan man också läsa sig till av kommentarerna till dessa pensionsartiklar här på Newsmill, även i de fall där kommentatorerna synes både insiktsfulla och balanserade.

Det finns ett sakligt konstaterande som först bör tillfogas diskussionen. De kommunalanställdas pensioner kunde tidigare utan problem betalas löpande, dvs. fungera som ett fördelningssystem. Vad kom det sig? Den berättigade följdfrågan torde vara: "Varför skulle det inte gå längre?" Detta ska ses mot bakgrund av att pensioner makroekonomiskt alltid är "konsumtion här och nu", alltså en omfördelning av dagens produktion. Inget i denna fundamentala omständighet ändras av ändringar i ett pensionsavtal. Det är en grundläggande observation från nationalräkenskaperna som måste stå över alla redovisningskonventioner - och därför naturligen beaktas, innan kommuninvånarnas pengar kastas in i de finansiella marknadernas svarta hål.

För att få en bättre insikt, låt oss ta några steg tillbaka i tiden för att reda ut de underliggande förutsättningarna för utvecklingen. Grunden till förändringar lades i omläggningen av det allmänna pensionssystemet. Denna omläggning visade sig få allvarliga, direkta konsekvenser för det gamla kommunala pensionsavtalet - på grund av den bruttosamordning som fanns med den allmänna pensionen. Innebörden av samordningen var i praktiken den, att den kommunala kompletteringspensionen - med en i avtal given total förmån - bestämdes som en restpost. En restpost som alltså hotade att växa kraftigt på grund av yttre omständigheter, sänkta allmänna pensionsnivåer, helt utanför de avtalsslutande parternas kontroll.

Som alla själva nu tydligt kan konstatera, har den nya allmänna pensionsnivån sjunkit drastiskt, jämfört med den tidigare ATP-nivån. Vilket i och för sig aldrig tillstods från början av de närmast skyldiga (ansvariga)! Denna (ändå sannolikt) förväntade utveckling framtvingade alltså ett nytt kommunalt pensionsavtal, för att den kommunala sektorn inte oförutsett skulle belastas med ett åtagande som tidigare varit statens. Ett nytt kommunalt pensionsavtal slöts därför i spåren på omläggningen av det allmänna pensionssystemet, med grund i ett principbeslut i riksdagen 1994. Det nya avtalet kom att gälla från 1998.

Men i det nya kommunala pensionsavtalet ändrades inte bara pensionsnivåerna. Man passade också på att utifrån tidens ekonomiska modetrend byta system. Vad som förut varit en förmånsbestämd pension ändrades till en i huvudsak avgiftsbestämd pension - ett systemskifte med påtagliga ekonomiska konsekvenser. Systembytet innebar i ett slag dubblerade kostnader för kommunerna, kostnader som skulle skärpas om Fagerman fick sin vilja igenom. Vi har samma fenomen med PPM-systemet som bidrar till lägre pensioner för dagens allmänna pensionärer genom att detta drar avgifter från fördelningssystemet (inkomstpensionen).

Det är för en utomstående svårt att veta vilken medvetenhet om konsekvenserna som fanns. I alla händelser kom en lagbestämmelse om att pensionsåtaganden intjänade före 1998 endast skulle tas upp som en ansvarsförbindelse i årsredovisningen - utanför balansräkningen, vilket är den enda rimliga ståndpunkten. Det är den lagbestämmelse Fagerman propagerar för ett kringgående av.

En konsekvens av Fagermans förslag skulle kunna bli, att för att ha råd med att "försäkra pensioner enligt det gamla pensionsåtagandet" måste kommunerna avskeda anställda. Det säger sig självt är en absurd konsekvens som blundar för reella ekonomiska förhållanden!

Alternativet till denna lag som berör hanteringen av ansvarsförbindelsen är ett utökat meningslöst, finansiellt sparande som skulle gå ut över verksamheten, investeringar och/eller kommunalskatten. Och att utöka det finansiella sparandet på nationell nivå i landet, när Sverige sedan början av 1990-talet redan har ett permanent bytesbalansöverskott som pendlar kring 6 - 10 % av BNP årligen borde de flesta inse är en ren dårskap! Eller för att travestera Fagerman: Hellre en simhall eller annan nyttighet än mer pengar till de finansiella marknadernas Ginnungagap!

Det viktigast i Fagermans förslag - en snabbamortering av det gamla pensionsåtagandet på tio år - bör placeras i det närmaste gröna närarkivet. Kanske är det också vad SKL-ekonomerna säger, på ett lite finare sätt.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41559

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är korrekt. Fondbranschen innebär ocker och pyramidspel.

Syftet med all fondförvaltning är att föra över kundens alla pengar till fondförvaltarens personliga plånbok. Den långsiktiga processen är lika garanterad som att banken alltid vinner över hazardspelaren.

Men eftersom regeringen ägs av det fondsocialistiska systemet så kommer ingen förbättring att ske. Tvärtom kommer överföringen av småspararnas pengar till fondbolag och banker att öka.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-12-13, 10:38

Ojojoj så många fel! Actuarier måste vara duktiga på matte, men ekonomi behöver de tydligen inga som helst kunskaper om. Det här är lika pinsamt som om jag skulle börja svamla om hedonistisk regression på paneldata.

Ökat sparande är mycket välkommet! Staten har länge dikterat att räntan måste vara låg, vilket utplånat sparande och lett till skapandet av obetalbart stora krediter. Det är frånvaron av sparande som skapat finanskrisen. Lösningen är att öka sparandet. Kraftigt! Sparande är framtida konsumtion. Eftersom vi inte sparade tidigare, så måste vi sänka vår konsumtion nu. Boom-bust. Om vi inte ökar sprandet nu, så måste vi sänka konsumtionen ännu mer i framtiden.

Finansmarknaderna är inte ett "svart hål". Det som placeras där investeras i de mest vinstgivande verksamheterna. Denna dynamik är en nödvändig förutsättning för effektivt resursutnyttjande och för mänsklig produktion. Istället för att kommunerna löpande tar pengar från skattebetalare och ger till sin pensionerade personal, så borde kommunen samtidigt med löneutbetalningarna placera pensionskapital på finansmarknaderna, där de investeras i att bygga upp framtidens produktion.

Och bytesbalans har ingen som helst koppling till över/underskott i sparande. Bytesbalansen beskriver helt enkelt att vissa saker produceras där, andra saker produceras här och vi byter grejer med varandra. Tänk vilket problem Norrlands bytesbalansöverskott med Svealand är! Eller?

Permalänk | Anmäl #2 Lars Andersson, 2011-12-14, 16:46