Vi har en curlingskola

Något av det bästa jag läst på många år. Mycket insiktsfullt och bra.

Diskuterar vi för- respektive nackdelar med induktivt och deduktivt lärande?

Bra skrivet! Parallellt med curlingskolan har vi fått ett annat problem på halsen. Kränkningssyndromet. Man ska helst inte kritisera eleverna, som är curlade även hemifrån och fått lära sig sina rättigheter (men sällan skyldigheter) och därför inte finner sig i att bli tillsagda. Detta gäller då även på kunskapsområdet. Man är lika go som en annan-andan präglar inlärningskulturen.

Att kritisera en elev givetvis på ett uppbyggligt sätt, tas idag som en förolämpning av vissa. Därför har kränkningsindustrin slagit ut i full blom. Detta ogräs måste rensas ut för att lärarna ska återfå sin auktoritet och kunna vägleda eleverna till bättre resultat. Om eleverna bara ska berömmas utan relevant kritik sätter vi snarskank på hela vårt framtida samhälle.

Ja, vi har en curlingskola. Det finns dock en hel del lärare och rektorer som försöker hålla emot flodvågen av curlingföräldrar som dränker skolorna. Förklaringarna, bortförklaringarna, övertalningsförsöken som övergår i hot är många. Ge mitt barn ett betyg de egentligen inte förtjänar så att jag slipper ställa några krav på mitt barn! Annars...tar jag skolpengen till någon som lyssnar på mig...typ Vittra!

Det är en riktig iakttagelse, som tyvärr gäller hela det svenska samhället. Kunskap har ersatts med tyckande. Det är därför man kan diskutera i timmar om det ska vara en kvinnlig eller manlig VD. Det är ett tyckande om man föredrar män eller kvinnor. Vilka kunskaper han/hon har verkar inte spela någon roll. Det svenska tyckandet har tyvärr nått skolan. Och betygen. Jag har fem barn som går i skola, och har hur många gånger som helst suttit med lärare som långrandigt förklarat vilka kriterier mina barn uppfyller. Samtliga betygskrav bygger på omätbart tyckande:

"Eleven formulerar och utvecklar problem, väljer generella metoder och modeller vid problemlösning samt redovisar en klar tankegång med korrekt matematiskt språk."

Ja ja, men KAN han multiplikationstabellen? Hur många POÄNG hade han på det senaste provet? Efter dessa halvtimmar vet jag oftast varken ut eller in. Jag tror det är lika grumligt i lärarens huvud.

Just i skolan kan man enkelt få bort detta tyckande. Man måste börja mäta kunskap, med tester som är strikta och neutrala och helt utan tyckande. Därefter sätter man betyg från dessa tester. Det är på gång i t.ex Stockholm, googla på Stockholmsprovet. Jag tror det kommer att ordna sig i den svenska skolan. Tyvärr har vi kastat bort de 25 senaste åren...

" Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större." Så är det ju. Fria tankar behöver en kunskapsgrund att vila på och lite plugg i skolan lär ju vara bra som grund även om jag inte vill tillbaka till den gamla pluggskolan i Björklunds tappning och det vill väl inte du heller.

"den gamla pluggskolan" som har fått så dåligt rykte var ändå väldigt framgångsrik. Svenska elever låg kunskapsmässigt väldigt bra till internationellt.

Pluggskolan innebar elev ansträngning via övningar. Utan en undervisande lärare med djup ämnesutbildning kunde inte ansträngningarna mätas och övningarna genomföras. Alla elever fick samma förutsättningar till inlärning. Idag beror elevers kunskapsutveckling i mycket högre grad på om eleven har akademiker föräldrar eller inte för att fylla det kunskaps gap som läraren saknar. Lärare som ersatts av dagispedagoger eftersom ämnes kunskap i den nya skolan efter -94 års studieplan inte är essentiellt utan snarare ett hinder. En socialistisk idé där lärare med djup ämneskunskap ansågs vara ett hot mot andra lärare med mer ringa kunskap. Titlarna som differentierade lärarnas kunskaps nivåer togs bort och alla lärare likställdes med varandra
En doktor i Tyska likställdes med en vikarierande 19-åring som inte hade en aning om Tyska verb. Men det gjorde ju ingenting, lärarens nya uppgift var pedagogens, dvs att guida, coacha och "supporta" eleven till någon form av odefinierad individuell "kunskap". Idag läser inga elever språk förutom engelska. "Det är för jobbigt". Språklärarna har decimerats med 90% på de flesta gymnasieskolor.

Dagens kravlösa, kunskaps fientliga och minsta-motståndets-lag skola har ersatts av en medelmåttans skola med meningslöst tyckande elever utan substans som resultat. Tyvärr tas detta tyckande på allvar och graderas lika högt som någon med djupare ämnes kunskaper. Detta i sann socialistisk och relativistisk anda där all "kunskap" är lika mycket värd. Dvs att 1+1=1 är lika sant som 1+1=2. Det är ett par generationer som hjälplöst gått förlorade och inte kommer att kunna bidra till ett alltmer efterblivet Sverige. Bäst att satsa sina pensionspengar i något annat land!

En fantastiskt bra artikel om skolan, en av de bästa jag har läst. Har själv jobbat som gymnasierektor och är lärare, men sedan 90-talet har jag jobbat i näringslivet. Det finns trösklar man måste över, minnesträning man måste utstå, långa hårda pluggpass som kommer att generera både förståelse och förmåga att se och värdera saker rätt. Jag är orolig för den skola där dessa egenskaper helt ställs åt sidan till förmån för förmågan att "vara social". Det är märkligt att man som idrottsman/-kvinna upprepar detta ständigt - man måste träna fär att bli bra! Det som gäller för dem gäller också för dina barn. Sätt dig och räkna med dem, förhör dem på läxorna.. Eller ids du inte?

Artikeln och framförallt kommentarerna måste samtidigt vara det mest korkade, minst insiktsfulla och mest symtomatiska för lekmännens syn på skola jag läst på länge.

Orkar inte just nu via mobilen diskutera med folk som inte begriper. Men vad säger det att en elev lärt sig rabbla multiplikationstabellen? Att eleven har ett bra minne? Är det minnet betyget ska mäta? Sedan: varför ska man kunna multiplikationstabellen i dagens samhälle då alla har mobilen i fickan med mycket kompetenta miniräknare i? Undervisningen kan inte gå ut på att göra eleverna till dåliga, långsamma miniräknare, istället måste de bli matematiker: kreativa, problemlösande och självständiga individer.

Det stämmer emellertid att dessa kunskaper är svåra att skapa konkreta, mätbara mål i, som kan ligga till grund för en rättvis betygsättning. Även om matte kanske är det ämne som är enklast i detta avseende.

Kort sagt: bara för att det är enkelt att mäta huruvida en elev hinner räkna till tusen på under fem minuter är det mycket olämpligt att använda det som underlag för betygssättning i matematik. Och det borde vuxna människor begripa.

Vill ändå understryka att Brynges artikel är mil bättre än kommentarerna med många intressanta aspekter varav friskolereformen och kommunaliseringen är de väsentligaste. Dessa reformer bör utvärderas på allvar.

@ #9 Mattias Hamberg

Jag saknade verkligen ett inlägg som ditt efter att ha läst artikeln och kommentarerna!

Givetvis är det som du säger.
Jag är blivande gymnasielärare i engelska och matematik och har hört och läst många tvärsäkra lekmannakommentarer om att man borde ha rigida och otvetydiga tester, i princip bara kryssrutor.

Att en kommentator/förälder var besviken på att en lärare inte kunde ge besked om eleven kunde multiplikationstabellen eller hur många poäng den fick på senaste provet visar att föräldern brister i kunskap om vad betyg är.

Poängprov säger ingenting(!) om provet inte är vettigt utformat enligt vad som nu heter centralt innehåll (och det är endast centralt och inte allenarådande). Inte ens om det ÄR det är det på intet sätt fullkomligt.

Att t.ex. bara kunna multiplikationstabellen är i bästa fall aritmetik och i sämsta fall bara minne. Tills slut bör det ju givetvis gå av bara farten, men man ska alltid kunna räkna fram den igen.

Det är matematik (som är ett vidare begrepp än aritmetik), och det är att se ett mönster, att generalisa, att förstå hur allting hänger ihop.

Givetvis gör vi prov med integraler, derivator, algebra, och så vidare, men att ge föräldern eller eleven "en poäng" säger i princip ingenting om hur duktig man är, om man inte fick min eller max (då kan man inget eller allt). Läs på om formativ bedömning, och att eleverna själva ska förstå vad som krävs av dem, och var de gör fel. Det hänger på vilken återkoppling de får.
Det har dock - mot intuitionen - visat sig att ett siffer- eller bokstavsbetyg i kombination(!) med kommentarer ger sämst återkoppling. Men nästan lika dåligt är ett rent sifferbetyg, och klart bäst är att endast ge återkoppling i form av kommentarer. Men då pratar vi inte slutbetyget, utan som löpande information...

Jag vill bara tillägga att jag inte hade någon klar idé eller åsikt här, utan ville bara skriva av mig med tanke på de flesta kommentarer här ovan, och under andra artiklar.

Jag vill dock återigen hålla med Mattias Hamberg. Vi ska INTE utbilda våra elever till miniräknare då de redan gör jobbet mycket bättre. Vi måste lära dem att ANVÄNDA räknarna till jobbet ett icke-analytiskt verktyg inte klarar.

Under hela(!) min universitetsutbildning utom några få ögonblick, använde jag aldrig miniräknaren. Vi använde dock programmering för att lösa tunga räkneproblem som skulle ta dagar att göra för hand, som en dator gör på ett par sekunder.

Allt handlade istället om att se samband analytiskt, och det är precis vad man ska lära sina elever, inte fan (ursäkta) ska jag låta dem multiplicera två flersiffriga tal, även om de i och för sig kan använda den förträffliga jalusimetoden!

Jag tror många föräldrar behöver uppdatera sina kunskaper om vad matematik och bedömning (formativ som summativ) är.

Jag kommer inte heller att dalta med mina elever, jag har heller inte daltat med elever jag haft under min praktik, jag har konstruerat och rättat prov efter vad som ska ingå i deras kurs, och tyvärr är jag inte deras lärare så jag kunde ta ansvar för vad jag lärt och inte lärt dem. Men visst, det såg inte bra ut alltid, men det hänger nästan alltjämt på pedagogens utbildning - och jag har inte ens fått en särdeles bra sådan - mycket får man lära sig själv tillsammans med pedagogiskt intresserade mattestudenter...

Enligt min och andras (jag pratat med) erfarenhet av Uppsalas utbildning:
Institituionen för lärarutbildningen får underkänt i det mesta - det är väldigt lite praktiskt kunskap vi får - teoretiskt är den rätt ok, t.ex. om kommunaliseringen av skolan och att skriva didaktisk analys.
Engelska institutionen får toppbetyg för att allt vi gjorde där kopplades ihop med att vi skulle undervisa inom detta senare - ämneskunskapen var också riktigt hög.
Matematiska institutionen får också toppbetyg för kunskap, men bottenbetyg för pedagogik. De undervisar på ett förlegat sätt, kör med tentor som förvisso kräver gedigen kunskap för att klaras av (men INGEN pedagogik/didaktik - det är salstentor!)
och deras egna didaktikkurs som varade en vecka(!) var ett stort skämt. De bryr sig inte om lärare.

Tack Anders Petter Brynge för att du påtalar behovet av djupkunskaper. Matematik är i högsta grad laborativt. Detta gäller för alla stadier av den matematiska mognaden. Att traggla multiplikationstabellen är en nödvändig del av djupinlärning.