Om EMU spricker: Nord Stream är vår tids kol- och stålunion

Europeisk integration och EMU har i efterhand förklarats med vikten av att väva in Tyskland i Europa eller "hålla tyskarna nere".

Må så vara. Men denna bakåtblickande tolkning motsvarar inte den faktiska historien. EUs historia är historien om övernationell integration. Den är byggd på en vision som är motsatsen till tänkande i nationella och nationalistiska termer. Denna vision kan överleva dagens kris om politikerna höjer sig till att bli statsmän. Låt oss göra en rekapitulering av poängerna i EUs historia.

Början till EU var den energipolitiskt motiverade kol- och stålunionen 1947. Den europeiska enandeprocessens första skede kröntes med Romfördraget 1957 och bildandet av EEC 1958. De tre ledande politikerna bakom initiativet att skapa en europeisk union var den utpräglat internationalistiskt inriktade fransmannen Jean Monnet och de två europeiska gränslandsmänniskorna Robert Schumann och Alcide de Gasperi. Schuman var född i Alsace som fransk medborgare, blev tysk medborgare när Tyskland erövrade området 1871 och blev fransk medborgare 1919, då provinsen åter blev fransk. De Gasperi hade rötter i Sydtyrolen och föddes som medborgare i den tyska staten Österrike. När provinsen Sydtyrolen blev italiensk 1919 blev han italiensk medborgare.

Det europeiska integrationsprojektet EEC-EU är en återkoppling till den mycket gamla icke-nationella europeiska historia som för de tre bildade herrarna Monnet, Schuman och de Gasperi var det förnuftiga alternativet till de orgier i nationalismens namn som de tvingats genomleva, de två världskrigen. För dem var det absurt att tänka i nationalistiska banor och att vilja "hålla nere" någon. De ville tvärtom åstadkomma ett allmänt lyft för Europa. Deras projekt anknöt till traditionerna från det romerska imperiet och Karl den stores kejsarrike. Karls imperium varade bara ett knappt halvsekel, från 800 till 843. År 843 delades riket i tre delar. Den västra blev Frankrike, den östra blev Det heliga romerska riket av tysk nation och mittdelen blev känd som Elsass-Lothringen/Alsace-Lorraine. Denna del förblev ett stridsäpple mellan Frankrike och Preussen/Tyskland under det följande årtusendet fram till fransk-tyska kriget 1870-1871, första världskriget och andra världskriget. Tillkomsten av EEC 1958 medförde att de tre delarna av Karl den stores rike återförenades. Efter drygt 1100 år var det europeiska inbördeskriget förbi. Det är inte för inte som Monnet, Schuman och de Gasperi alla tilldelades Karl den store-priset, som instiftades av medborgarna i den gamla kejsarstaden Aachen år 1949.

Om nu EMU spricker och integrationen minskar, vad händer då med Tyskland?

Tyskland är det ekonomiskt starkaste och till folkmängden största landet i EU. Om EMU spricker kommer Tyskland att få en dominerande roll i Europa. Frankrike och Benelux-länderna samt Italien flockas runt Tyskland. De duktiga protestantiska staterna i Norden och Baltikum fortsätter att vara nära partners. Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Slovenien är sedan medeltiden tyska intresseområden. Storbritannien förblir en viktig länk för EU till USA och Kanada. Rumänien, Bulgarien och Grekland blir EUs gränsländer, "Balkan". EU består, men med tysk färg. Frankfurt och Berlin blir viktigare ekonomiska och politiska centra än Bryssel och Strasbourg. Tyskan blir viktigare språk än franskan, men engelskans hegemoni består.

Hur ska vi se på Tysklands speciella relation till Ryssland i ett post EMU-perspektiv?

I Tysklands historiska bagage finns inte bara Karl den stores imperium utan även det andra tyska kejsarriket och Weimarrepubliken. Rikskanslern Otto von Bismarcks rike och Weimarrepubliken hade ett nära samarbete med det ryska kejsarriket respektive med Sovjetunionen. Wilhelm IIs och Hitlers definition av Ryssland som fiende och det nazistiska förintelsekriget mot Sovjetunionen 1941-1945 och de fruktansvärda illdåden mot den sovjetiska befolkningen åstadkom en avgrundsdjup klyfta mellan tyskt och ryskt. Efter Tysklands enande år 1990 återknöt ryska och tyska politiker till traditionerna av samarbete från tiden före första världskriget och under 1920-talet genom den ryska gaskoncernen Gasproms välkända projekt Nord Stream. Rörledningen genom Östersjön mellan Ryssland och Tyskland invigdes med en högtidlig ceremoni den 8 november i år i Lubmin i närheten av Greifswald. Officianter var Rysslands president Dmitrij Medvedev, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes premiärminister François Fillon. Den tysk-ryska energipolitiskt motiverade överenskommelsen med Frankrike som en aktiv tredje part är en aktuell motsvarighet till kol- och stålunionen.

Är detta ett europeiskt problem?

EUs försvagning och Tysklands speciella relation till Ryssland innebär att det europeiska projektet har fått en ny dimension. Ryssland med lydstaterna Belarus och Ukraina knyts närmare Europa. Om detta uppfattas som att "väva in Ryssland i Europa eller hålla ryssarna nere", så låt gå. Det gick femtio år mellan tillkomsten av kol- och stålunionen och fördraget i Maastricht. Om historien håller samma takt kan vi se fram emot ett enat Europa om femtio år. Fördraget kanske ingås i Brest-Litovsk...

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41521

3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra artikel, Kristian Gerner , som faktiskt handlar om det som dagens kris handlar om till skillnad ifrån den ekonomistiska rapportering som dominerar media fullständigt.

Det finns skäl att omdefiniera vilka som ska ingå i det framtida Europas kärna. Tyskland, Österrike, Holland, Skandinavien har likartade samhällen som lätt kan integreras. Polen, Tjeckien, Slovakien och Serbien kan inlemmas utan större svårighet.

Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Spanien är för stora för att kunna samarbeta. Grekland, Bulgarien, Rumänien och Portugal är för korrumperade för att få vara med.

Viktigt är att snabba på med att göra engelska till enda officiellt EU-språk.

Med detta upplägg kommer land efter land att vilja vara med i unionen och då kan tysk standard för ekonomisk styrning krossa korruptionen i respektive land och lägga grunden för Europas Förenta Stater.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-12-09, 12:15

Osedvanligt grumlig sörja. Vad är det skribenten vill säja? Att samarbete är dåligt? Att Tyskland är farligt?

Nord Stream är verkligen ingen ny kol-stålunion, blotta tanken gör mig full i skratt. Dessutom Kristian, var verkligen Österrike "tyskt"? Säg inte det öppet i Österrike, då lär du få på käften.

Bo T: Engelskan kommer inte att bli lingua franca i Europa. När Storbritannien lämnar Europa kommer det att reduceras till ett minoritetsspråk. Tyska och Franska kommer att dominera framgent. Osis för oss svenskar som trodde att det skulle räcka med engelska.

Permalänk | Anmäl #3 Kurt Myrhagen, 2011-12-10, 11:26

Smart resonemang

Permalänk | Anmäl #5 Rick, 2011-12-18, 14:15

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.