OPS förtjänar en större roll i försvarsdebatten

Samverkan mellan privat och offentliga aktörer innebär stora möjligheter att sänka kostnader för materialunderhåll och logistik. Goda exempel på detta finns bland Sveriges nordiska grannländer. I Sverige, liksom i Finland, innebär stora omvärldsförändringar och ett nytt säkerhetsläge att kraven på en effektiv organisering av samhällets resurser blir allt högre samtidigt som förutsättningarna för försvarets förmåga blir allt mer komplexa.

I försvarsstrukturutredningen framhölls OPS som ett sätt bland flera att möta den kostnadseffektivisering som nu måste ske. Förslagen har fått litet genomslag, i linje med det rådande intresset för frågan. När vi på Patria exempelvis genomförde en undersökning bland Försvarsutskottets ledamöter före sommaren svarade enbart varannan att de hört talas om OPS inom försvarssektorn och när ombedda att ge exempel kunde ingen nämna några konkreta pågående projekt.

Om man därtill ser den stora omfattningen av frågeställningar som finns att ta ställning till avseende utvecklingen av försvaret, blir det tydligt att OPS riskerar att bli fortsatt placerad i periferin och behandlas som en underlig men intressant framtidsfråga som ingen vill ta tag i. 

Ett sådant avvaktande förhållningssätt är utifrån vårt perspektiv olyckligt. OPS är en modern och väl fungerande modell med få nackdelar som innebär stora effektiviseringsvinster. I Finland sköter Patria exempelvis genom dotterbolaget Millog sedan en tid armèns tyngre underhåll och materiallogistik. I Norge har kustbevakningen (Kystvakten) börjat leasa fartyg som byggts för just det ändamålet av privata redare.  I båda fallen har länderna sparat stora pengar på modellen. Kystvaktens egna beräkningar visar att det är fem procent billigare att leasa fartygen än att köpa och driva dem i egen regi. I Finland är de ekonomiska förtjänsterna ännu större - uppväxt av underhållskostnaderna har tydligt planat ut och verksamheten har blivit effektivare.

Varken Millog eller de norska redarna är billigare för att de utför ett mindre kvalitativt arbete eller har sämre utbildad personal. I motsats rekryteras de flesta anställda i OPS-verksamheter ofta direkt från den tidigare statliga aktören. Inom försvarssektorn är detta särskilt viktigt då rätt kompetens är en förutsättning för att upprätthålla rätt sorts förmåga.  Till detta skall läggas de allt högre tekniska kraven för att tillhandahålla livscykelunderhåll för nya materielsystem samt det stora behovet av samarbete och gemensamma tekniska plattformar mellan allierade länder.

Försvarsstrukturutredningens betänkande gav förhoppning om att OPS skulle få välförtjänt plats på den försvarspolitiska agendan i Sverige. Möjligheten finns fortfarande kvar, men en starkare utveckling sker inte av sig självt.  De norska och finska exemplen talar för att det finns miljarder skäl för svenska politiker att ändra på detta.

Jukka Holkeri
Marknadsdirektör
Patria