Äganderätten är svag i Sverige

Enskilt ägande är en av grundpelarna för ett fritt och demokratiskt samhälle. Ett fritt samhälle kan inte existera utan ett rättssystem som skyddar liv och egendom. Personligt ägande kräver och skapar individuellt ansvar. Det är därför i första hand angeläget att stärka grundlagsskyddet för äganderätten och göra det likvärdigt med skyddet för de s.k. politiska fri- och rättigheterna. I våra nordiska grannländer finns denna rätt inskriven i grundlagen, vilket innebär att Sverige idag har det svagaste ägandeskyddet i Norden.

Allemansrätten och strandskyddet har lämnats utan preciserade lagregler om deras innehåll och begränsningar. Trots att allemansrätten finns omnämnd i grundlagen finns det ingenstans något preciserande över vad denna rätt skall innehålla rent juridiskt. Dt har hävdats att allemansrätten är en så kallad sedvanerätt men betänkandet av 1937 års Fritidsutredning visar klart att allemansrätten inte är en gammal sedvänja. Från myndigheter och skrifter skall allemansrätten omfatta följande:

"Rätt att fritt färdas och vistas på annans mark utan att skada vare sig mark eller växtlighet. Traditionellt ingår övernattning enstaka nätter i tält. Rätten innebär också rätt att plocka bär och svamp på annans mark samt ved för uppvärmning och matlagning under färden. Färd med fordon eller aktiviteter i grupp omfattas inte av allemansrätten."

I dagens samhälle har delvis allemansrättens ursprungliga syfte och mening spelat ut sin roll. Exempelvis fanns inte vid dess tillkomst tillgång till fortskaffningsmedel för det stora flertalet medborgare utan man färdades på annat och framförallt på enklare vis som tog längre tid. Övernattningar var nödvändiga för många, i skog och mark. I dag har vi campingplatser med tydliga regler och var man har tillgång till egen bil. Vi har vägnät och asfalterade vägar. Vi har allmänna kommunikationer och vi har detaljerade kartor om var man kan komma ner till stränder och sjöar.

Idag missutnyttjas allemansrätten av företag som kommersialiserar på dess innebörd. Bärplockning som mer liknar skövling, organiserade forsränningar med stora grupper med ett oerhört tryck på känsliga miljöer, regelrätt safari med jeepar och terrängfordon i känslig skog och mark etc. Eftersom allemansrätten är oklar används den som skydd för att göra intrång på privat mark i närheten av bebyggelse där man stör och inkräktar på hemfriden. Eftersom reglerna är oklara så tar man sig rättigheter som inte existerar i sinnevärlden. Trycket är tidvis så hårt under delar av året vilket resulterat i direkta olägenheter för den som bor på och äger marken. Nedskräpningen från storstadsbor som inte är vana att vistas i icke-storstadsmiljö skapar också olägenheter och kostar markägaren tid och resurser att städa upp och säkra miljön inte bara för sig själv utan även för djuren.

Runtom i landet får nu villa- och sommarstugeägare i närheten av en strand veta att en stor del av deras mark skall vara "allemansrättsligt tillgänglig". Det betyder klartext att lokala och regionala myndigheter öppnar upp för var och en att gå över tomten utan att fråga markägaren. Markägaren får inte ställa ut en soffa, inte klippa gräset, inte odla något, inte fälla träd utan länsstyrelsens tillstånd. Vi pratar om vad man är tillåten att göra på den egna tomten. Inte utanför tomtmarken utan på den egna tomtmarken. Däremot är tomtägaren tvungen att städa bort besökarnas sopor och skadegörelse - det betalar inte samhället.

Vi en nybyggnation har myndigheterna skapat ett nytt begrepp som i praktiken innebär att man inte har rätt att disponera sin egen tomt mer än max 20 meter från den egna husknuten. Övrig mark på tomten blir i praktiken en allmänning. Det kallas "tomtplats". Så gör myndigheter när lagen är otydlig.

Myndigheternas tjänstemän kan agera så godtyckligt, därför att inga lagar preciserar allemansrättens innehåll och dess balans mot andra rättigheter, särskilt rätten till hemfrid och äganderätten. Det som lagar är till för. Det finns bara en oprecis mening i grundlagen där allemansrätten är nämnd. Det öppnar för godtycke.

Allemansrätten är en del av det svenska förhållningssättet och den skall absolut inte avskaffas men vi har i dag ett annat samhälle än då de kortfattade reglerna formulerades. Det måste bli tydliga regler för annars får vi fler skräckexempel på missbruk har där arrangörer av naturupplevelser exploaterat enskildas mark utan tillåtelse eller där storstadsbor missbrukar privatlivets helgd och bofastas hemfrid.

Kommersiellt missbruk av allemansrätten

Genom den nya miljöbalken ställs inte några krav på att organiserat friluftsliv av betydelse skall meddelas markägaren. Däremot skall det anmälas till naturvårdsmyndigheten för samråd. I realiteten innebär detta att samrådsmyndigheten och organisatören av friluftsverksamheten, som oftast är en annan person än markägaren, över markägarens huvud kan bestämma hur dennes mark lämpligen skall användas för det tilltänkta friluftsändamålet.

I de fall den organiserade friluftsverksamheten sker i kommersiellt syfte är det stötande att det blir möjligt att organisera verksamhet på annans mark utan att fastighetsägaren behöver informeras eller ge sin tillåtelse till verksamheten. Än mindre kan fastighetsägaren ställa några krav på ersättning eller del i vinsten av den kommersiella verksamheten. Detta är fallet även om verksamheten är av mer permanent art. Detta visar tydligt på att äganderätten är satt ur spel.

Utredningar gjord av Naturvårdsverket - som lägger 5,7 miljoner varje år på forskning kring "friluftsliv i förändring" slår fast att det tätortsnära friluftslivet blivit alltmer kommersialiserat (se programplanen för år 2006).

Strandnära bebyggelse

Möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden för bebyggelse skulle genom ny lagstiftning öka i de delar av Sverige som både är glest bebyggda och har långa sjö- och kuststräckor. Många kommuner med vikande befolkningsunderlag skulle få en ny möjlighet att locka nya kommuninvånare. Därför kom en ny lagstiftning om strandnära bebyggelse.

Den tidigare lagstiftningen innebar ett generellt förbud mot att bygga intill 100 meter från hav, insjö eller vattendrag. Länsstyrelsen kan utvidga denna gräns till 300 meter, och dispens ges endast i undantagsfall. För att få dispens att bygga till exempel en bod nära stranden måste man ha ett starkt godtagbart skäl. Beviljande av dispens ska tillämpas restriktivt. Det gäller även nu när det är kommunen som ska göra prövningen.

Strandskyddet är en så kallad förbudslag. Det innebär att grundtillståndet är ett förbud mot att bygga närmare än 100 meter från stranden. En fastighetsägare som vill bygga inom det området måste ansöka om dispens. Det har man hittills gjort hos länsstyrelsen. Men från och med den första juli är det kommunen som beslutar om dispens. Länsstyrelsen fortsätter dock med de ärenden som de redan påbörjat.

I ansökan om att får dispens från strandskyddet är det två kriterier som prövas. Det ena är vilka konsekvenser det ger för djur och växtliv. Byggnaden får inte störa den biologiska mångfalden. Det andra är att byggnaden inte får hindra strandens tillgänglighet för allmänheten. Det blir med andra ord en subjektiv bedömning där man återigen hänvisas till en allemansrätt.

Den som köper en fastighet vid havet får inte automatiskt dispens från strandskyddet trots att grannfastigheten har fått det. Ibland har det hänt att kommunen har beviljat bygglov medan länsstyrelsen inte beviljat samma fastighetsägare dispens från strandskyddet. Förutom att det nu är kommunen som ska ta beslut om dispens från strandskyddet har den också ansvar för tillsynen. Det innebär att den måste kontrollera så att Miljöbalken efterlevs.

Reglerna är fortfarande de samma och har i vissa fall till och med skärpts. Trots att ansvaret nu överförs till kommunerna kommer länsstyrelsen fortfarande granska ärenden och vara överprövningsmyndighet med möjlighet att häva kommunens beslut.

Mot bakgrund av att Sverige är rikt utrustat med stränder längs åar, sjöar och hav ter sig detta omotiverat. Totalt finns 92 409 sjöar större än en hektar i Sverige. Det är också märkligt att vissa kommuner fått delegation från länsstyrelsen att fatta beslut om bygglov själva, medan besluten för de andra kommunerna fattas av länsstyrelserna.

Lagstiftningen försvårar också ett bevarande av en levande skärgård. Förbudet mot strandnära bebyggelse har medfört svårigheter att utveckla boende och annan verksamhet. Problemen har även gällt för stora delar av glesbygden. I princip kan man säga att strandskyddslägen utformats som om hela landet hade ett storstadsproblem.

En ökad möjlighet till bebyggelse i strandnära områden skulle kunna skapa bättre förutsättningar för att hålla landskapet levande. Ett ökat befolkningsunderlag skulle också ge bättre förutsättningar för handel och offentlig service. Även i större och mindre tätorter har attraktiv bebyggelse i strandnära områden försvårats. Här skulle många nya bostäder kunna komma till stånd till glädje för de boende och ortens utveckling. Det generella förbudet mot strandnära nybebyggelse innebär också att priser på befintliga fritids- och bostadshus i dessa lägen pressas upp. I kombination med fastighetsskatten leder detta till att endast ett fåtal har råd att bosätta sig eller avnjuta sin fritid i strandnära områden.

Även om bebyggelse i strandnära miljö ändrats så bestämmer lokala/regionala myndighetspersoner i detalj vad som får göras. Inte en kvist får brytas även om ett byggnadstillstånd är beviljat. Eftersom lagen är otydlig är man helt i händerna på myndighetspersonerna.

Alltfler ramlagar stiftas av riksdagen där myndigheten ges uppgiften att tolka lagen efter eget omdöme. När myndigheten efter en tid helt plötsligt tolkar om en befintlig lag försändras spelplanen och förutsättningarna för provatpersoner och företag att veta vad som gäller.

Jan Rejdnell (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41378

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Den besinningslösa utvidgningen av tolkningen av allemansrätt, tillsammans med andra lagar och förordningar som inskränker äganderätten högst påtagligt, gör att allemansrätten kommer att ifrågasättas i sin helhet.
Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket, skulle man kunna säga om dem som vill lägga under sig allt via allemansrätten.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Jangdal, 2011-12-09, 16:44

Det är sanslöst hur Newsmill begravt den här artikeln!

Permalänk | Anmäl #2 Mats Jangdal, 2011-12-09, 16:51

Här är en rangordning av äganderätten i världen, gjord av amerikanska Property Rights Alliance. Sverige anges där som bäst i världen på att skydda äganderätten

http://www.internationalpropertyrightsindex.org/

Permalänk | Anmäl #3 Waldemar Ingdahl, 2011-12-12, 07:45