Obehaglig mobbing av Juholt

I fredags kväll kollade jag för ovanlighetens skull på teve. Min mamma ville se Juholt på Skavlan.

Idag ångrar att jag mig. Jag har fortfarande ont i magen. En obehaglig känsla av orättvisa dröjer sig fortfarande kvar när jag tänker på hur Juholt bemöttes i fredagens Skavlan. Av Skavlan, av Linn Ullmann, publiken och twitter efteråt. Varje sak var subtil, men totalbilden var tydlig: Juholt är mobboffret.

Allt han sa tolkades insinuant. När han var rolig vågade publiken inte skratta, han tvingas bedyra att han faktiskt har vänner och värst av allt tyckte jag att Linn Ullmanns mobbiga missförstånd, och de applåder som följde när hon då "satte dit" honom. Det var, och är, helt enkelt omöjligt för Juholt att göra rätt.

Och twitter hyllade Ullmann, alla ville vara på den rätta sidan, på den coola, lite dryga tjejen med den svarta fiendebokens sida. Twitter ville skaffa sig en sån där otäck bok, men ville inte associeras med Juholt. Att han inte spelar läggmatcher mot sina barn, eller att han sa att han varken väljer vänner efter politisk kompetens eller politiska medarbetare efter vänskapsband tolkades av många som hemska saker.

När man väl blivit låg i rang så går den negativa spiralen nedåt. Alla är överens om att man är dålig och då ska allt fultolkas. Hade det varit den balla killen som satt i soffan hade Ullmanns kommentar fallit platt, för då hade de närvarande inte tillåtit varandra att bygga upp en alternativ bild och stänga ute den som intervjuas från inflytande över situationen.

Så här var det:

1. Skavlan kallar Håkan Juholts Sverigeturné för en "förlåt-mig-turné".

2. Juholt själv säger att han åkte runt och lyssnade in stämningar och lyssnade på vad folk hade att säga om hur han bör leda Socialdemokraterna. Han säger också att han hela tiden trott att han gjort rätt.

3. Skavlan lyssnar inte på Juholts svar, utan går tillbaka till förlåtgrejen och frågar om Juholt är bra på att säga förlåt.

4. Juholt säger ja. Men kopplar det inte till turnén.

5. Ullman lyssnar inte heller på Juholt utan på Skavlan och säger att det är intressant att Juholt inte tycker att han gjort fel, eftersom hon brukar be om ursäkt när hon gjort fel.

6. Hon får stora applåder och tittar på Juholt med en nedlåtande blick.

7. Hon får cred på bloggar & twitter. Hon blir människors idol, hon anses "klockren", fantastisk, spot-on och så vidare, trots att hon levererar kommentarer som egentligen är ganska orelaterade.

Mobbing är en obehaglig mekanism, och väldigt lätt att haka på. I princip alla vet nog med sig att de på något sätt deltagit någon gång. Man märker det oftast inte ens när man gör det, men mobboffret märker det. Man blir tystad, inte lyssnad på, inget förslag man kommer med är bra om inte någon högstatusperson tar upp det som sitt eget, man blir dubbelbestraffad, förlöjligad, skrattad och suckad åt, man ska skämmas och be om ursäkt. Och om man gör det så blir det också fel. Och det finns incitament att hänga på i mobbingen, för då får man själv högre status.

Ett annat exempel på detta är att jag av vänner hör att förtroenderådet ger Juholt stående ovationer, men media rapporterar att Lena Melin tycker att mottagandet är lamt. Efter sitt tal lämnar Juholt salen för att prata med media som begärt intervju. Och rubriken blir: Juholt går ut när Weidelich pratar. Hade Juholt inte gått ut så hade tidningarna troligtvis rapporterat att Juholt anser sig för fin för media eller liknande. Damned if you do, damned if you don't. Vem som helst kan bli mobbare, alla kan drabbas av mobbing och vem som helst kan knäckas.

I och med det här inlägget kommer jag till exempel att beskyllas för att vara en falsk ja-sägare, saker om mig som inte har någonting med det här att göra kommer att användas som argument av människor som inte håller med, och man kommer säga att jag "försvarar någon som faktiskt förtjänat att bli mobbad". Men jag tycker inte det, jag har förtroende för Håkan Juholt och bryr mig inte om att det är lågstatus att tycka det just nu.

Kajsa "Ekis" Ekmans fråga: Är det tillåtet att vara S-ledare? Är fortfarande högst relevant.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41360

3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Detta är ju ganska löjligt. Juholt var vare sig mer eller mindre mobbad än någon annan som blivit intervjuad. Att Juholt däremot var urusel har inget med mobbning att göra... Känns mer som om S inte är vana att deras ledare granskas på samma sätt som alla andra.

Permalänk | Anmäl #1 Pelle P, 2011-12-04, 21:41

Svenne: om Juholt inte ens kan hantera en journalist så är han knappast rätt person för Sverige. Om du blir äcklad är det snarare för att din bild av S som Gud blir ifrågasatt och att det är smärtsamt, än någon mobbning.

Permalänk | Anmäl #5 Pelle P, 2011-12-04, 22:27

Jag såg inte Skavlan.
Men visst finns det drag av mobbing i skildringarna av Juholt. Det blir gärna så när S har bjudit in till en personfixerad politik istället för att formulera sin ideologi och driva den. Man bjuder medierna på drevmöjligheter istället för att pressa medierna att skildra ideologiska motsättningar. Om det nu finns sådana - i den delen är ju S synnerligen osäker.

Permalänk | Anmäl #6 Greger Morin, 2011-12-04, 22:53

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.