Sverige bör nobba Super-euron tills demokratikraven är uppfyllda

Låt oss likna EU och Euro skapandet vid byggandet av ett hus. Problem har uppstått när den senaste och mest omfattande flygeln byggdes (Euron). Allvarliga problem med fundamenten som gjort hela bygget ohållbart. Därför river man troligtvis och bygger om från grunden. Men gör man rätt?

En lösning måste komma nu, annars kommer (det är inte en fråga om) Euron rasa ihop. Ett land som Finland som under en lång period hade liknande nivåer som Sverige på 5-årsobligationerna rusar nu iväg. Anledningen: finnarna kan inte själva reglera pengamängden och betala av skulder, till skillnad från Sverige. Om även ett rikt och stabilt land som Finland får den här typen av problem då är vägs ände nådd för euron.

I september skrev jag att det behövs en exitmöjlighet för euroländerna för att rädda hela samarbetet. Antingen frivilligt utträde eller med tvång. En möjlighet att sparka ut de som fuskat eller ge en chans för de som vill öka produktiviteten genom en lägre värderad valuta. De två alternativen jag såg var antingen en okontrollerad eller en kontrollerad krasch. Tyvärr agerade man inte då utan trodde att fortsätta stödpaket och lån till Grekland skulle lösa problemen.

Tiden går snabbt. Nu menar Sarkozy att ett utträde ur euron vore förödande för Frankrike. Skulderna skulle bli omöjliga att betala av. Nu talar Merkel och Sarkozy om en "kärna av euroländer" med nya regler.

Den nuvarande lösningen riskerar genom sin snabbhet introducera nya problem som bygger på de ännu äldre problemen som det kroniska underskottet på demokrati skapar. Många av förslagen handlar om striktare budgetkontroll, något som saknats i eurozonen. Men striktare kontroll kräver hårda sanktionsmöjligheter. Detta innebär hårdare insyn och kontroll över de nationella budgetarna. Detta är förändringar som i exempelvis Irlands fall kräver en folkomröstning. Knappast något Bryssel har tid med. Det kommer skapas en parallell tätare federation av länder och en lösare konfederation (Spanien & Grekland).

Ett inneboende problem med den europeiska unionen är att den inte är skapad för att gå bakåt, bara framåt. Utträdesklausuler fanns inte för euron vilket försatt alla medlemmar i en märklig situation. För Merkel och Sarkozy framstår nu vägen som tydlig: framåt. Sarkozy inskärper om och om igen att det inte handlar om "supra-nationalitet", dvs att det är ett stort kliv fram mot en verklig EU-stat. Man vill snabbt stressa fram förändringar i EU-fördragen för att kunna lösa situationen. Vissa, som Manuel Barrosso, framhåller att det står mellan ännu mer eu-integration eller total kollaps.

Problemet med de nuvarande lösningarna, att rikare länder betalat notan för de skuldsatta länderna, är flera. Förtroende för betydligt mer än sjävla eurosamarbetet riskerar att påverkas. Själva idén om ett europeiskt samarbete kan inte bygga på att en omfattande övernationell välfärdsstat skapas. I sammanhanget bleknar nästan jordbrukssubventionerna och strukturfonderna. Detta har man i viss mån insett. Men de lösningar som föreslås nu kommer förvisso att avhjälpa vissa av problemen, men samtidigt skapas ett a och b-lag. En kärna av eurostater och ett gäng perifera länder man inte orkar betala notan för. Man avhjälper vissa akuta problem men löser inte något av de långsiktiga.

Europaprojektet är i grunden något positivt. Ekonomisk och politisk sammanlänkning skulle minska skillnaderna, öppna gränserna på alla sätt - inte bara de fysiska - och skapa större tillväxt. Många av de här argumenten håller än och har visat sig stämma. Europrojektet var i främst hand ett politiskt projekt, inte ett ekonomiskt, även om argumenten främst var av en ekonomisk natur. Men det går inte att bygga ett vackert hus på ett ojämnt fundament. Även vackra hus kan rasa. Vad som behövs är bestående och långsiktiga reformer. Alla tidigare fördrag måste ersättas, unionen måste göras demokratiskt legitim på riktigt, väl avgränsad och med stora möjligheter till ekonomisk flexibilitet. Ingen av lösningarna som ligger på bordet verkar dock föreslå just det här. Så länge de demokratiska bristerna är så svåra, och därmed också i realiteten de ekonomisk-institutionella, bör Sverige avvakta utvecklingen och behålla sitt utanförskap.

Adam Cwejman (31 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41320

11 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

...tills demokratikraven är uppfyllda. Det vill säga aldrig. Frågan om huruvida Sverige skall vara med i EUs valutaunionen avgjordes i folkomröstningen 2003 med just sådan demokratisk legitimitet som Cwejman har svårt att finna i själva EU. Vad menar Cwejman egentligen? Skall vi påtvingas en ny folkomröstning om euron, när vi redan sagt nej till den? Eller skall en anslutning göras över våra huvuden, i en framtid då regeringen anser att det är dags (en osannolik framtid, eftersom varken euron eller EU ser ut att överleva särskilt länge)? Båda alternativen förutsätter förakt för demokratin, nämligen folkomröstningsutslaget 2003. Det är självmotsägande, menar jag, att som Cwejman förorda mer demokrati i EU och inte respektera ett demokratiskt beslut i Sverige.

Permalänk | Anmäl #1 Lars Adelskogh, 2011-12-02, 12:45

Undra när vi får se en politiker som driver följande frågor.

1. Införa guld och silver som lagliga valutor.

2. Införa direktdemokrati med beslutande folkomröstningar i alla frågor som i Schweiz.

3. Sverige ut ur diktaturen EU(SSR).

Politiker som försöker dra in Sverige i ännu en valutaunion (alla valutaunioner i världshistorien har misslyckats) är inte trovärdiga.

Permalänk | Anmäl #2 Johnny Andersson, 2011-12-02, 13:46

Lars Adelskogh,13:45: Nej, folkomröstningar är inte demokratiska. Anser du att jag och alla andra som inte var arton fyllda år 2003 inte ska få vara med och bestämma då vi redan fattat beslut i denna fråga? Inte särskilt demokratiskt.

Räcker det inte att vi har ett enda riksdagsval isf? Varför ska vi ha återkommande val? Känns ju onödigt när vi redan röstat en gång tidigare.

Permalänk | Anmäl #4 Doktor Dalek, 2011-12-02, 14:31

Sverige bör alltid nobba Euron eller lär vi oss ingenting av historien?

Permalänk | Anmäl #5 Johan Delorean, 2011-12-02, 15:27

#4 Doktor Dalek

Finns massor med lagar som stiftades innan du fick rösträtt med är dom odemokratiska också ?

Permalänk | Anmäl #6 Mats F Eriksson, 2011-12-02, 15:33

Mats F Eriksson 15:33: Nej, eftersom vi kan ändra dem. Det är ju exakt min poäng..! Vi kan rösta in andra partier i riksdagen som ändrar de gamla lagarna. Adelskogh vill förbjuda oss att ändra åsikt om Euron för att vi "redan valt".

Permalänk | Anmäl #7 Doktor Dalek, 2011-12-02, 16:11

Då det enda demokratiska landet i Europa är Schweiz så har liksom EU diskat sig själva.

Permalänk | Anmäl #8 Micael Johnsson, 2011-12-02, 16:56

Varje år under Reinfeldts regering har svenskarna privatlånat 20% av sin inkomst. Det är inte et välskött land och inte en föredömlig ekonomi. Och det är inte hållbart många år till om man inte inflaterar bort det. Jag är ganska trött på att höra sagorna om hur välskött den svenska ekonomin ät under Reinfeldt. Hur vore det om ni producerade riktiga resultat istället för sagor för troende.

Permalänk | Anmäl #9 Anders Olsson, 2011-12-02, 20:33

#4 Doktor Dalek, 2011-12-02, 15:31
Det finns en demokrati i världen, och det är Schweiz. De använder folkomröstningar som kommer underifrån snarare än uppifrån. Visst, det krävs en hel del engagemang för att få till en folkomröstning. Men det är inte folkomröstningar direkt efter framgångsrik militär kampanj som i napoleanska frankrike eller de parodier vi har här i sverige. Utan verkliga, beslutande folkomröstningar, folkvilja.

Permalänk | Anmäl #10 Martin A, 2011-12-02, 20:44

Nån som litar på en folkpartist som förment argumenterar MOT euro och FÖR Demokrati? Luktar taktisk reträtt, på äkta, falskt, folkspartistiskt maner.

Permalänk | Anmäl #11 Martin A, 2011-12-02, 22:39

Vad är definitionen på demokrati? Kapitalet rör sig helt fritt mellan länder. Det som är ok i ett land/kultur är förbjudet i ett annat. Vem eller hur skall man förfara i Europa. Det vore väl demokrati om hela Europa röstade för/emot ett förslag på gemensam valdag och att majoriteten fäller avgörandet? Resultaten i enskilda länder kan variera för eller emot - skall enskilda länder stoppa utvecklingen - är det demokratiskt?

USA är världsmakt och har oerhört stort (makt-)inflytande - varför får vi inte välja amerikansk president? Borde vi inte få inflytande? Med risk för att jag kommer ihåg fel så är majoriteten av de 100 största organisationerna i Världen företag - inte länder! GM bestämmer om SAAB:s framtid. GM är mäktigare än Svensk regering!

Ett annat exempel: Israel har demokratiskt bestämt sig för att besätta Västbanken och inrätta sina bosättningar där. Är det ett exempel på demokratiskt handlande?

Vad är demokrati om Slussens ombyggnad eller nykonstruktion? I 20-30 år har olika konstellationer bollat förslag. Nu sätter den politiska majoriteten ner foten och beskylls av andra sidan för att inte vara demokratiska...?? Åtminstone S har plötsligt bytt fot under tiden.

Osv osv osv

Permalänk | Anmäl #12 Ulf Börjesson, 2011-12-02, 22:48

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.