Om författaren
Sören Juvas, samhällsdebattör och tidigare ordförsnde för RFSU.
Första helgen december 2011 är en helg i socialdemokratins tecken. Berättelsen om socialdemokratins framtid har pågått hela hösten. Nu inför förtroenderådet sker saker i allt snabbare takt. Igår ansågs Carin Jämtin, enligt Aftonbladet ha planerat en kupp bakom ryggen på Håkan Juholt, en tidningsartikel som hon idag avfärdar som dumheter i sin facebookstatus. Och under fredagens förmiddag meddelas att den presschef som anställdes i våras slutar, istället kommer den tidigare tillbaka.
Att media vill ha motsättningar i sin rapportering är en gammal sanning, samtidigt finns det mycket goda skäl att ifrågasätta medias hantering och tolkning av varje S-märkt politikers uttalanden och ställningstaganden.
Mediabruset släpper fram Håkan Juholt i P1:s tidiga morgontimma och dagen kommer att sluta med Håkan Juholt men då i SVT:s Skavlan. Under helgen kommer vi med all sannolikhet att få höra löpande rapportering från Socialdemokraternas förtroenderåd.
Om socialdemokraterna kommer att gå framåt i nästa val eller inte är en fråga som många ställer sig idag. Flera undersökningar visar nu på minskade stöd, och det dalar hela tiden. Röster höjs för att påvisa att socialdemokraternas storhetstid är förbi.
Håkan Juholt har under hösten klarat av konststycket att toppa löpsedlarna. Det är ett av de viktigaste uppdragen en partiledare har, att synas i debatten. Vi kan konstatera att gällande synlighet har det fungerat. Det tråkiga är att det då inte handlar om politik och vad socialdemokraterna vill. Istället har det kommit att handla om lägenheter, och en svajighet i de politiska budskapen runt partiledaren.
En svajighet och avsaknad av stringens i de politiska målen som leder till en oklarhet var socialdemokraterna står idag. Oavsett hur bra och duktig politisk retoriker någon är faller retoriken platt när de som lyssnar undrar om det sagda sedan kommer att ändras nästa vecka.
Där ligger det en stor skillnad mot Sahlin som var tydlig med var hon stod och vart hon ville. Hon lyckades inte få med sig partiet i den riktningen och situationen blev ohållbar för henne att fortsätta som partiledare. För att lyckas som ledare måste man ha partiet med sig. Och det är möjligt att den resa som Juholt nu genomför gör att han lyckas samlas partiet.
Det är ett stålbad som Socialdemokraterna i sin helhet nu genomgår, det mest tröttsamma är att se hur många det är som väljer att vara tysta och avvakta inom de egna leden. Det måste finnas en fri debatt, men då en som är sund. Och upplevelsen är att många väljer att huka sig ner under den hårda mediabevakning som är. Andra passar på att ge igen och går vidare med information som var meningen att stanna i en grupp.
Håkan Juholt har visat prov på bristande erfarenhet i ledarskap under den tid han suttit som partiledare. Och frågan är om han kommer att klara av att återskapa förtroendet för sin egen förmåga. Det är många som har dömt ut honom som partiledare och att det enda att göra för honom är att avgå, hur det kommer att gå får vi se. Förtroende går att återvinna även om det är en svår väg att gå. Det vi alla måste komma ihåg är att Håkan Juholt är vald av medlemmarna och oavsett den kritik som riktats mot valberedningen hade den som ville kunnat ställa upp som motkandidat på kongressen. Vilket i sig hade varit renare och tuffare än att sedan ägna sig åt att sticka knivar i ryggen på den valda ledningen.
Oaktat frågan om ledarskapet inom socialdemokraterna kommer en valseger 2014 vara omöjlig om inte partiet börjar räta på ryggen och tro på sina ideal. Att skapa ett samhälle som är så rättvist som möjligt, att verka för att alla, oavsett vem man är, skall ha förutsättningar att leva ett bra liv. Att tillsammans skapa största möjliga frihet för alla och inte bara en liten grupp. Att sedan använda dessa kärnvärden och föra en debatt om det samhälle som skall formas i framtiden. Det är vad diskussionen måste utgå ifrån istället för att så som den hittills har gjort fokusera på personfrågor.
Att liksom Göran Greider drömma sig bort till den tid när perstorpsplattan var ett framträdande drag i varje hem för inte utvecklingen framåt utan ger enbart ett intryck av stagnation och utvecklingsrädsla.
Att vara en del i sin samtid är en central fråga för ett politisk parti. Det handlar om att se den verklighet som råder, att omformulera den politiska visionen till tydliga politiska mål och sedan aktivt argumentera för det. Det finns idag en mängd olika forum och former att agera på. Den nya tekniken gör det också möjligt för många att vara en del i det politiska samtalet på ett sätt som vi aldrig tidigare har haft. Det ställer också krav på partiets ledning på ett aktivt deltagande men också att aktivt tänka i nya banor på att nå ut.
Huruvida ett politiskt parti kommer att överleva eller inte beror till syvende och sist på medlemmarnas förmåga att agera och att våga ta del i debatten och våga vara obekväma i de interna diskussionerna.
Jag hoppas att det är många S-märkta debattörer och politiker som vill gå in en sådan diskussion, för om socialdemokraternas nuvarande utveckling fortsätter och om socialdemokraterna på ett negativt sätt sluter sig kommer Sverige att bli ett fattigare land.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41330
Socialdemokrati som ideologi behövs i svensk politik. Det anser jag, liksom många andra icke-socialdemokrater. (Det var jag en gång, men jag tyckte mig se tendenser till fall redan då - i SSU i slutet på 60-talet). Partiet blev helt upphängt på den offentliga maktapparaten och dess intressenter. ALLA problem skulle lösas med fler ombudsmän, socialsekreterare, byrådirektörer och nya statliga verk. Ju mer av detta, desto mindre av medborgaranda.
Jag tror att det är så illa att S snart är slut. Sjöstedt , intellektuellt överlägsen Juholt, tar över V och därmed också många vänstersossar. SD med sin nya "socialkonservatism" tar en stor del av de s.k. högersossarna. MP tar en del av mer intellektuellt och framtidsrinriktade socialdemokrater. Kvar finns till slut bara dem som ser S som sitt egenintresse (gruppintresse). Alltså de som definitivt tog över partiet (och hela arbetarrörelsen) på 1970-talet. Den offentliga apparaten.
S har inte med trovärdighet lyckats peka ut något politiskt strategiskt sakområde som partiet skulle kunna vinna ett val på 2014. Inte ens det!
Så fort partiet försöker, är det bara att visa att många av dagens problem är kvarlevor av gammal S-politik.
Permalänk | Anmäl
Greger Morin, 2011-12-02, 19:26
Jag tror inte att socialdemokraterna kan vinna något val genom att kritisera Juholt, partiledningen och den egna politiken. Interna debatter och intern demokrati är självklart bra, men att gå till offentliga attacker gynnar enbart alliansen och den sittande regeringen. Reinfeldt kommer av allt att döma bara att behöva avvakta och titta på medan sossarna förgöra sig själva...
Jag är trött på socialdemokraternas självkritik och de ändlösa diskussionerna om Juholts fel och brister. Det enda den sortens negativism åstadkommer är ras i opinionen. Anledningen att folk misstror Juholt och sossarna kan mycket väl vara S-debattörernas aldrig sinande kritik av sin partiledare. Jag tycker det är dags att S-debattörerna istället för att skjuta det egna partiet i sank, väljer att angripa alliansen istället. Då kanske oppositionen kan ha en chans!
Och... Klarar man inte det så kanske man helt enkelt inte förtjänar att vinna några val. Då kanske alliansen SKA vinna.
Permalänk | Anmäl
Robert Andersson, 2011-12-02, 20:24
Socialdemokratin har öppet mål i frågan om privata aktörer i välfärden, för att bara nämna en fråga, men man kan inte bestämma sig. En annan intressant fråga att driva vore sänkta politikerlöner och stopp för deras oetiska "pensioner".
I de fackliga frågorna skulle man kunna driva kollektivavtal för alla EU-medborgare och stopp för import av okvalificerad arbetskraft som arbetar under slavliknande förhållanden vilket driver arbetsmarknaden i samma riktning.
Ta tag i korruptionen i Sverige med alla karteller, exempelvis vid anställningar i kommunen (samma ingångslön överallt!).
Planera byggen av enkla, billiga hyreslägenheter för ungdomar.
Det enda Socialdemokraterna gör rätt är talet om arbetsmarknadsutbildningar och den senkomna insikten att folk har anpassat sina ekonomier till dagens skattetryck och kommer att få gå från hus och hem vid plötsliga skattehöjningar..
Permalänk | Anmäl
Marion, 2011-12-02, 22:18
Självkritik?
Sossarna har väl inte mycket självkritik? De ser ju sig fortfarande som det stora statsbärande partiet. -De hoppas och tror fortfarande på att kunna bilda enparti regering med stöd av Mp och V!
Permalänk | Anmäl
Inge-mar, 2011-12-02, 23:23
Så här skriver artikelförfattare Juvås inledningsvis...;
"Igår ansågs Carin Jämtin, enligt Aftonbladet ha planerat en kupp bakom ryggen på Håkan Juholt, en tidningsartikel som hon idag avfärdar som dumheter i sin facebookstatus"....
Min fråga till Juvås, har du själv kollat med Carin Jämtin vad hon sagt...?
Om inte - så kunde du väl i rättvisans namn också tagit med AB:s rubrik på hennes kommentar enl följande...;
”Jag blir så förbannad”... Länk nedan)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14020311.ab
Ytterligare kommentar....;
Så här skriver tidningen idag: "Men han hade inte gjort något olagligt. Han hade möjligen inte ens handlat mot bättre vetande. Det han gjort var dumt, men det erkände Håkan Juholt och lovade att betala tillbaka överskottssumman på 160 000 kronor"...
Nu får aftonbladet kalla fötter och inser att man burit sig dumt åt....
Permalänk | Anmäl
Bo Sundbäck, 2011-12-03, 00:16
Ja minsann som det står i rubriken, det "Krävs mer än en duktig retoriker till partiledare". Men det krävs ännu mer av den som kandiderar till att bli statsminister. Denne måste ha ordning och reda på allt han säger och gör offentligt. Han måste på en strategtisk nivå behärska hela det politiska fältet, med hela raden sakområden där ekonomin måste kunna redovisas och hanteras trovärdigt.
Moraliskt ställer sannolikt väljarna större krav på en statsminister än någon annan i vårt land. De kräver också att den som ska få deras röst ska vara förutsebar med både det han gör och säger. Det kravet är extra viktigt när han representerar vårt land i internationella sammanhang.
Väljarna vill sannolikt också att den som ska bli statsminister ska åtnjuta respekt och förtroende också hos andra partier i riksdagen, som kan behöva ingå i en regering för att skapa nödvändig majoritet i riksdagen. Statsministern blir ju chef också för dessa partiers statsråd. Alltså prövar också de den blivande statsministerns ledarkompetens.
Medborgarna som i praktiken väljer statsminister värdesätter troligen samlande förmåga framför alltför hård profilering av den potentielle statsministerns eget parti. En statsministerkandidat måste åtnjuta ett bredare förtroende i riksdagen än en partiledare som inte direkt kandiderar som statsminister. Här har den som söker bli statsminister en svår balansgång att gå.
För varje val är det allt större andel av väljarna som bestämmer sig allt närmare valdagen. Det är ingen högodsare att gissa, att valrörelsen de sista veckorna/dagarna före valdagen, kommer att handla om vilka väljarna vill se som statsminister och finansminister efter valet.
Vill inte S-märkta debattörer och politiker gå in i en öppen diskusion om dessa frågor, då kommer, som Sören Juvas avslutar sin artikel, Sverige "att bli ett fattigare land"!
Permalänk | Anmäl
Eric Rönnegård, 2011-12-03, 07:10
Jag tror att en dynamisk partistruktur i Sverige liknar den som finns i stora delar av Europa; kristdemokrater, ett starkt liberalt parti och en demokratisk vänster. Det blir en "maktdelning" som kan skapa dynamisk friktion. Gröna partier har också en roll som "frifräsare".
Eftersom det just nu handlar om S och en demokratisk vänster - på sikt tar V över den rollen. Det ska till en ORDENTLIG FÖRÄNDRING av S om det ska bli något annat. Någon sådan är inte att vänta - man har låst fast sig i sina egna intressen.
Eftersom vi inte har någon ideologiskt debatt i allmänna medier i Sverige och vi inte har några journalister som ser något annat än spel, är det perspektivet ovanligt: S är framförallt ett korporativt parti. Det har tjänat landet bra under decennier om man ser till ekonomiska och sociala resultat. Men - låt säga sedan 70-talet - är det en återvändsgränd. En förnyelse av S innebär med nödvändighet hård strid mellan olika intressen - inte politiska idéer och ideologiska ståndpunkter. Bland annat ska den politiska klassens ( i vid mening) intressen bytas ut mot ett medborgarperpektiv. Det klarar, i nuläget, inte S.
Permalänk | Anmäl
Greger Morin, 2011-12-03, 09:51
Det finns även en till önsketänkande i analysen om Juholt, nämligen att tro han är en bra retoriker. Retoriken han använder sig av var gällande på 80 talet och flitigt använd av Göran Persson. Känslomässigt och naivt utan substans. Idag är det så att till och med journalistkåren inte köper denna och inte heller folket hemma med undantag av Göran Greider och Claes Malmberg. De yngre skrattar rått åt den om de ens lyssnar överhuvudtaget.
Permalänk | Anmäl
G.Maxwell, 2011-12-03, 12:09
Det finns mer än retorik inom socialdemokratin.
Lyssna på det här:
http://svtplay.se/v/2619951/svt_forum/den_produktiva_valfarden?sb,k10820...
Det är bara att samla ihop partiet och sätta igång.
Permalänk | Anmäl
u_16873, 2011-12-04, 16:21
Problemet med Juholt och socialdemokraterna är att dom ber om ursäkt och visar halsen hela tiden. Att Juholt skickar in sin hyresavi till riksdagens kansli och får hela summan utbetalad är starten på hela detta drev. Hur kommer det sig att de övriga riksdagsledamöter som har gjort samma sak redan är bortglömda i debatten.
Det är inte vad man gör utan vem som gör det som avgör vad konsekvenserna blir. Undrar hur journalisterna hade gjort om det hade varit Carl Bildt som hade gjort samma sak,
Finns det någon journalistisk heder kvar?
Permalänk | Anmäl
Christina R-W, 2011-12-06, 09:07
@ #16 Christina Waldenström Med tanke på hur mycket han läggs ut i media för sina kontakter med Lundin Oil så tror jag nog att han hade fått en liknande behandling. Förövrigt ser jag ingen skillnad mellan Bildt och Juholt, båda är starka profiler för sina respektive partier och hade nog fått bära hundhuvudet för samma misstag. Däremot, att de mer okända politikerna försvinner i mängden är ju ganska naturligt i mediajakten, de är inga 12-taggar villebråd som journalisterna vill fälla så då får partierna ta hand om dem i lugn och ro.
Permalänk | Anmäl
Niklas Andersson, 2011-12-06, 14:57
Carl Bildt satt i styrelsen på ett bolag som är anklagad för allvarliga övergrepp på befolkningen i Etiopien.
Juholt är anklagad för att ha tagit emot ett bostadsbidrag som han hade rätt till.
Vem är jagad i massmedia?
Det finns ju inte ens en journalist som har lyckats få Bildt att ställa upp och svara på frågor. Hur kommer det sig att massmedia inte vågar granska MAKTEN dvs regeringen.
Permalänk | Anmäl
Christina R-W, 2011-12-06, 15:35
@#18 Christina Waldenström Kanske för att journalisterna, precis som flertalet politiker, inte är tillräckligt vassa, pålästa eller snabbtänkta. Därmed har de problem med att ta ner Bildt som sätter dem på plats när de inte har nått mer konkret än att han satt i en styrelse vars ägare hade ytterligare ett bolag "som gjorde det här och det där". Skillnaden med Juholt (själv journalist utan utbildning) som inte var fostrad i hur media granskar potentiella regeringsmedlemmar för att han inte fick gå fram under Persson-tiden.
Dvs lagen minsta motståndet. Efter att försöka bräcka Bildt titt som tätt utan att ge resultat så fortsätter man med Juhoit som vacklar allt mer. Har man inget lärt sig att svenskarna ser hårt på hur bidrag/skattefusk m.m. används så kanske man ska tänka en eller flera gånger innan man sätter sig på en position som kommer dra fram dessa. Och där har du varför Juholt har svårare att klara media, han hänger inte med medan Bildt varit granskad under hela 90-talet och lärt sig hur man manipulerar media och säkerligen har Alliansen lärt sig en del, speciellt efter första månaden i oktober 2006 då två ministrar avgick efter skattefiffel. De har lärt sig, Juholt har det inte och alla vet att när pojken bränt sig på spisen tillräckligt ofta kommer han undvika samma misstag.
Sen så vet varenda svensk att om de själva försökt göra samma sak som Juholt eller de andra politikerna så hade de åkt dit utan uppbackning. Problemet blir ju än mer att partiet han representerar pratar om arbetarklassen och om hur borgarna är makten och de folket. Tyvärr åskådligör detta att S är lika insyltade i maktens sfärer och väljarna känner sig svikna av de som de trodde på. Jag skulle tippa på att S kommer förlora nästa val på ett minskat valdeltagande som drabbar S om de inte lyckas göra en upphämtning.
Där har du två svar till det, oerfarenhet och/eller mänskligt beteende från väljarna som göder journalisterna.
Permalänk | Anmäl
Niklas Andersson, 2011-12-06, 23:48
Det kan ju knappast vara politikens ide' att den som hanterar massmedia bäst vinner. Lite större än så hoppas jag fortfarande på att politiken är.
Permalänk | Anmäl
Christina R-W, 2011-12-07, 21:34
@ #20 Christina Waldenström Beror ju på, de ideologiska politikerna tycker nog att det är politiken som gäller, men jag tror nog att de flesta politiker som bara lär sig snabba fraser över vad de står för utan att förstå det större sammanhanget är de i majoriteten. Speciellt också om vi går in på att väljarna själva överger partierna och ungefär bryr sig om de politiska partierna 1 gång var 4:e år (av egen erfarenhet som röstmottagare vet jag att en del inte ens vet om vilka institutioner de röstar till). Väljarna själva bryr sig mer om dagsfrågorna än om det ideologiska och därmed så får den mediala genomslagskraften större utrymme för 15 sek budskap som identifierar dagens problem utan att knyta fast den i en ideologisk samhällsmodell.
Vilket leder oss till att vi får de politiker vi förtjänar (eller mer korrekt vill ha) och vi vill inte ha dogmatiska politiker som låser sig i skyttegravar utan de ska ta hand om de problem som uppstår (USA ses väl som det närmsta skräckexemplet tillsammans med Grekland). Därför är det media som sätter agendan genom att belysa dem problem som finns. Vill folket ha ideologiska stridsfraktioner så får dem det, 70-talet är väl det tydligaste exemplet i radikaliseringen av S och M som tog över oppositionens ledartröja från C (samt också att Svenskt Näringsliv började mer aktivt engagera sig gentemot Fackets löntagarfonder m.m.). Det ledde fram till 90-talet då de vanliga svenskarna hamnade i kläm och begärde mer resonliga politiker (om jag får spekulera lite fritt).
(sen en liten sidokommentar, de flesta politikerna skulle jag tro tror nog att de alltid har rätt annars skulle de inte ha valt sitt parti, utan det handlar om att övertyga så många väljare som möjligt och det gör man genom media. Alltså, ska valet vinnas, måste media vinnas. Antingen genom att lägga fram rätt förslag som svar till den aktuella frågan och bete sig hyfsat trovärdigt eller genom att förmedla bilden som utomstående och antietablisimang. Den första passar Alliansen i de två senaste valen, SD i det senaste, S håller just på att göra sig omöjliga som trovärdiga och de belyser bara att de är etablisemanget)
Permalänk | Anmäl
Niklas Andersson, 2011-12-08, 00:48
15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Socialdemokrati som ideologi behövs i svensk politik. Det anser jag, liksom många andra icke-socialdemokrater. (Det var jag en gång, men jag tyckte mig se tendenser till fall redan då - i SSU i slutet på 60-talet). Partiet blev helt upphängt på den offentliga maktapparaten och dess intressenter. ALLA problem skulle lösas med fler ombudsmän, socialsekreterare, byrådirektörer och nya statliga verk. Ju mer av detta, desto mindre av medborgaranda.
Jag tror att det är så illa att S snart är slut. Sjöstedt , intellektuellt överlägsen Juholt, tar över V och därmed också många vänstersossar. SD med sin nya "socialkonservatism" tar en stor del av de s.k. högersossarna. MP tar en del av mer intellektuellt och framtidsrinriktade socialdemokrater. Kvar finns till slut bara dem som ser S som sitt egenintresse (gruppintresse). Alltså de som definitivt tog över partiet (och hela arbetarrörelsen) på 1970-talet. Den offentliga apparaten.
S har inte med trovärdighet lyckats peka ut något politiskt strategiskt sakområde som partiet skulle kunna vinna ett val på 2014. Inte ens det!
Så fort partiet försöker, är det bara att visa att många av dagens problem är kvarlevor av gammal S-politik.
Jag tror inte att socialdemokraterna kan vinna något val genom att kritisera Juholt, partiledningen och den egna politiken. Interna debatter och intern demokrati är självklart bra, men att gå till offentliga attacker gynnar enbart alliansen och den sittande regeringen. Reinfeldt kommer av allt att döma bara att behöva avvakta och titta på medan sossarna förgöra sig själva...
Jag är trött på socialdemokraternas självkritik och de ändlösa diskussionerna om Juholts fel och brister. Det enda den sortens negativism åstadkommer är ras i opinionen. Anledningen att folk misstror Juholt och sossarna kan mycket väl vara S-debattörernas aldrig sinande kritik av sin partiledare. Jag tycker det är dags att S-debattörerna istället för att skjuta det egna partiet i sank, väljer att angripa alliansen istället. Då kanske oppositionen kan ha en chans!
Och... Klarar man inte det så kanske man helt enkelt inte förtjänar att vinna några val. Då kanske alliansen SKA vinna.
Socialdemokratin har öppet mål i frågan om privata aktörer i välfärden, för att bara nämna en fråga, men man kan inte bestämma sig. En annan intressant fråga att driva vore sänkta politikerlöner och stopp för deras oetiska "pensioner".
I de fackliga frågorna skulle man kunna driva kollektivavtal för alla EU-medborgare och stopp för import av okvalificerad arbetskraft som arbetar under slavliknande förhållanden vilket driver arbetsmarknaden i samma riktning.
Ta tag i korruptionen i Sverige med alla karteller, exempelvis vid anställningar i kommunen (samma ingångslön överallt!).
Planera byggen av enkla, billiga hyreslägenheter för ungdomar.
Det enda Socialdemokraterna gör rätt är talet om arbetsmarknadsutbildningar och den senkomna insikten att folk har anpassat sina ekonomier till dagens skattetryck och kommer att få gå från hus och hem vid plötsliga skattehöjningar..
Självkritik?
Sossarna har väl inte mycket självkritik? De ser ju sig fortfarande som det stora statsbärande partiet. -De hoppas och tror fortfarande på att kunna bilda enparti regering med stöd av Mp och V!
Så här skriver artikelförfattare Juvås inledningsvis...;
"Igår ansågs Carin Jämtin, enligt Aftonbladet ha planerat en kupp bakom ryggen på Håkan Juholt, en tidningsartikel som hon idag avfärdar som dumheter i sin facebookstatus"....
Min fråga till Juvås, har du själv kollat med Carin Jämtin vad hon sagt...?
Om inte - så kunde du väl i rättvisans namn också tagit med AB:s rubrik på hennes kommentar enl följande...;
”Jag blir så förbannad”... Länk nedan)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14020311.ab
Ytterligare kommentar....;
Så här skriver tidningen idag: "Men han hade inte gjort något olagligt. Han hade möjligen inte ens handlat mot bättre vetande. Det han gjort var dumt, men det erkände Håkan Juholt och lovade att betala tillbaka överskottssumman på 160 000 kronor"...
Nu får aftonbladet kalla fötter och inser att man burit sig dumt åt....
Ja minsann som det står i rubriken, det "Krävs mer än en duktig retoriker till partiledare". Men det krävs ännu mer av den som kandiderar till att bli statsminister. Denne måste ha ordning och reda på allt han säger och gör offentligt. Han måste på en strategtisk nivå behärska hela det politiska fältet, med hela raden sakområden där ekonomin måste kunna redovisas och hanteras trovärdigt.
Moraliskt ställer sannolikt väljarna större krav på en statsminister än någon annan i vårt land. De kräver också att den som ska få deras röst ska vara förutsebar med både det han gör och säger. Det kravet är extra viktigt när han representerar vårt land i internationella sammanhang.
Väljarna vill sannolikt också att den som ska bli statsminister ska åtnjuta respekt och förtroende också hos andra partier i riksdagen, som kan behöva ingå i en regering för att skapa nödvändig majoritet i riksdagen. Statsministern blir ju chef också för dessa partiers statsråd. Alltså prövar också de den blivande statsministerns ledarkompetens.
Medborgarna som i praktiken väljer statsminister värdesätter troligen samlande förmåga framför alltför hård profilering av den potentielle statsministerns eget parti. En statsministerkandidat måste åtnjuta ett bredare förtroende i riksdagen än en partiledare som inte direkt kandiderar som statsminister. Här har den som söker bli statsminister en svår balansgång att gå.
För varje val är det allt större andel av väljarna som bestämmer sig allt närmare valdagen. Det är ingen högodsare att gissa, att valrörelsen de sista veckorna/dagarna före valdagen, kommer att handla om vilka väljarna vill se som statsminister och finansminister efter valet.
Vill inte S-märkta debattörer och politiker gå in i en öppen diskusion om dessa frågor, då kommer, som Sören Juvas avslutar sin artikel, Sverige "att bli ett fattigare land"!
Jag tror att en dynamisk partistruktur i Sverige liknar den som finns i stora delar av Europa; kristdemokrater, ett starkt liberalt parti och en demokratisk vänster. Det blir en "maktdelning" som kan skapa dynamisk friktion. Gröna partier har också en roll som "frifräsare".
Eftersom det just nu handlar om S och en demokratisk vänster - på sikt tar V över den rollen. Det ska till en ORDENTLIG FÖRÄNDRING av S om det ska bli något annat. Någon sådan är inte att vänta - man har låst fast sig i sina egna intressen.
Eftersom vi inte har någon ideologiskt debatt i allmänna medier i Sverige och vi inte har några journalister som ser något annat än spel, är det perspektivet ovanligt: S är framförallt ett korporativt parti. Det har tjänat landet bra under decennier om man ser till ekonomiska och sociala resultat. Men - låt säga sedan 70-talet - är det en återvändsgränd. En förnyelse av S innebär med nödvändighet hård strid mellan olika intressen - inte politiska idéer och ideologiska ståndpunkter. Bland annat ska den politiska klassens ( i vid mening) intressen bytas ut mot ett medborgarperpektiv. Det klarar, i nuläget, inte S.
Det finns även en till önsketänkande i analysen om Juholt, nämligen att tro han är en bra retoriker. Retoriken han använder sig av var gällande på 80 talet och flitigt använd av Göran Persson. Känslomässigt och naivt utan substans. Idag är det så att till och med journalistkåren inte köper denna och inte heller folket hemma med undantag av Göran Greider och Claes Malmberg. De yngre skrattar rått åt den om de ens lyssnar överhuvudtaget.
Det finns mer än retorik inom socialdemokratin.
Lyssna på det här:
http://svtplay.se/v/2619951/svt_forum/den_produktiva_valfarden?sb,k10820...
Det är bara att samla ihop partiet och sätta igång.
Problemet med Juholt och socialdemokraterna är att dom ber om ursäkt och visar halsen hela tiden. Att Juholt skickar in sin hyresavi till riksdagens kansli och får hela summan utbetalad är starten på hela detta drev. Hur kommer det sig att de övriga riksdagsledamöter som har gjort samma sak redan är bortglömda i debatten.
Det är inte vad man gör utan vem som gör det som avgör vad konsekvenserna blir. Undrar hur journalisterna hade gjort om det hade varit Carl Bildt som hade gjort samma sak,
Finns det någon journalistisk heder kvar?
@ #16 Christina Waldenström Med tanke på hur mycket han läggs ut i media för sina kontakter med Lundin Oil så tror jag nog att han hade fått en liknande behandling. Förövrigt ser jag ingen skillnad mellan Bildt och Juholt, båda är starka profiler för sina respektive partier och hade nog fått bära hundhuvudet för samma misstag. Däremot, att de mer okända politikerna försvinner i mängden är ju ganska naturligt i mediajakten, de är inga 12-taggar villebråd som journalisterna vill fälla så då får partierna ta hand om dem i lugn och ro.
Carl Bildt satt i styrelsen på ett bolag som är anklagad för allvarliga övergrepp på befolkningen i Etiopien.
Juholt är anklagad för att ha tagit emot ett bostadsbidrag som han hade rätt till.
Vem är jagad i massmedia?
Det finns ju inte ens en journalist som har lyckats få Bildt att ställa upp och svara på frågor. Hur kommer det sig att massmedia inte vågar granska MAKTEN dvs regeringen.
@#18 Christina Waldenström Kanske för att journalisterna, precis som flertalet politiker, inte är tillräckligt vassa, pålästa eller snabbtänkta. Därmed har de problem med att ta ner Bildt som sätter dem på plats när de inte har nått mer konkret än att han satt i en styrelse vars ägare hade ytterligare ett bolag "som gjorde det här och det där". Skillnaden med Juholt (själv journalist utan utbildning) som inte var fostrad i hur media granskar potentiella regeringsmedlemmar för att han inte fick gå fram under Persson-tiden.
Dvs lagen minsta motståndet. Efter att försöka bräcka Bildt titt som tätt utan att ge resultat så fortsätter man med Juhoit som vacklar allt mer. Har man inget lärt sig att svenskarna ser hårt på hur bidrag/skattefusk m.m. används så kanske man ska tänka en eller flera gånger innan man sätter sig på en position som kommer dra fram dessa. Och där har du varför Juholt har svårare att klara media, han hänger inte med medan Bildt varit granskad under hela 90-talet och lärt sig hur man manipulerar media och säkerligen har Alliansen lärt sig en del, speciellt efter första månaden i oktober 2006 då två ministrar avgick efter skattefiffel. De har lärt sig, Juholt har det inte och alla vet att när pojken bränt sig på spisen tillräckligt ofta kommer han undvika samma misstag.
Sen så vet varenda svensk att om de själva försökt göra samma sak som Juholt eller de andra politikerna så hade de åkt dit utan uppbackning. Problemet blir ju än mer att partiet han representerar pratar om arbetarklassen och om hur borgarna är makten och de folket. Tyvärr åskådligör detta att S är lika insyltade i maktens sfärer och väljarna känner sig svikna av de som de trodde på. Jag skulle tippa på att S kommer förlora nästa val på ett minskat valdeltagande som drabbar S om de inte lyckas göra en upphämtning.
Där har du två svar till det, oerfarenhet och/eller mänskligt beteende från väljarna som göder journalisterna.
Det kan ju knappast vara politikens ide' att den som hanterar massmedia bäst vinner. Lite större än så hoppas jag fortfarande på att politiken är.
@ #20 Christina Waldenström Beror ju på, de ideologiska politikerna tycker nog att det är politiken som gäller, men jag tror nog att de flesta politiker som bara lär sig snabba fraser över vad de står för utan att förstå det större sammanhanget är de i majoriteten. Speciellt också om vi går in på att väljarna själva överger partierna och ungefär bryr sig om de politiska partierna 1 gång var 4:e år (av egen erfarenhet som röstmottagare vet jag att en del inte ens vet om vilka institutioner de röstar till). Väljarna själva bryr sig mer om dagsfrågorna än om det ideologiska och därmed så får den mediala genomslagskraften större utrymme för 15 sek budskap som identifierar dagens problem utan att knyta fast den i en ideologisk samhällsmodell.
Vilket leder oss till att vi får de politiker vi förtjänar (eller mer korrekt vill ha) och vi vill inte ha dogmatiska politiker som låser sig i skyttegravar utan de ska ta hand om de problem som uppstår (USA ses väl som det närmsta skräckexemplet tillsammans med Grekland). Därför är det media som sätter agendan genom att belysa dem problem som finns. Vill folket ha ideologiska stridsfraktioner så får dem det, 70-talet är väl det tydligaste exemplet i radikaliseringen av S och M som tog över oppositionens ledartröja från C (samt också att Svenskt Näringsliv började mer aktivt engagera sig gentemot Fackets löntagarfonder m.m.). Det ledde fram till 90-talet då de vanliga svenskarna hamnade i kläm och begärde mer resonliga politiker (om jag får spekulera lite fritt).
(sen en liten sidokommentar, de flesta politikerna skulle jag tro tror nog att de alltid har rätt annars skulle de inte ha valt sitt parti, utan det handlar om att övertyga så många väljare som möjligt och det gör man genom media. Alltså, ska valet vinnas, måste media vinnas. Antingen genom att lägga fram rätt förslag som svar till den aktuella frågan och bete sig hyfsat trovärdigt eller genom att förmedla bilden som utomstående och antietablisimang. Den första passar Alliansen i de två senaste valen, SD i det senaste, S håller just på att göra sig omöjliga som trovärdiga och de belyser bara att de är etablisemanget)