Överbefälhavarens svek i försvarsfrågan

Det är helt ok att politiskt prioritera en superjas, om det följer med en extra påse pengar så den politiska prioriteringen inte sänker den totala försvarsförmågan.

Om vi skulle förstärka flygvapnet för att värja oss emot den ryska upprustningen 2012, 2015, 2020 måste det innebära mycket fler steg och investeringar än en enbart superjas.

Vi skulle kunna börja med att repöva förband, köpa mer ammunition av redan införda typer, utöka piloternas övningstid, börja utbilda fler piloter och andra experter, köpa in ett enkelt luftvärnssystem tex NASAMS-2 och dubbla antalet mobila flygbaser. (Vet ej om det blir från en till två eller från två till fyra...)

Sedan måste nästa JAS beställas nu för att finnas om tio år. Tyvärr tror jag inte på tio år till av strategisk timeout så allt annat kan inte försummas medan Saab jobbar på framtida system.

Om Bilderberggruppen vill sälja JAS-planet så är det naturligtvis under rent marknadsekonomiska förhållanden sådana upphandlingar skall ske.

Något sådant är det inte fråga om då det är ett förlegat försvarssystem oavsett den absolut senaste tekniken, höghöjdsrobotar slår ut vilka flygplan som helst så det är bananrepublik att fortsätta investeringar i sådana förlegade projekt.

Det är tråkigt att SAAB med sitt höga teknologiska kunnande inte insett detta, men å andra sidan har inte försvarsindustrin någonsin lyckats hålla takt med verkligheten och ta bara hangarfartyg som är jättelika mål närmast oskyddbara från modern robotteknik men ändå eftertraktade av politiker med högst tvivelaktig kompetens.

Sveriges ledning av försvaret är mycket svagt. Sverige behöver en modern totalstrategisk analys, som endast statsministern kan ansvara för.
Sverige har alltför länge låtit sig ledas av USA/nato som har ett helt annat militärstrategiskt utgångsläge än det som borde konstituera svenskt försvar.
Per Blomquist. Ledamot i Kungl Krigsvetenskapsakademien

Det hela handlar väl till syvende och sist om vad man får för 40 miljarder... Eller vad man inte får!

Som så många andra tycks Carl Björeman anse, att Riksdagens inriktning av försvaret 2009 var perfekt (eller nära perfekt) balanserat.

Om nästa inriktningsbeslut balanserar om mellan förbandstyperna till förmån för stridsflygets förmåga att bestrida att en angripare upprättar en no-fly-zone över Sverige, så vore det tydligen till men för våra manöverbrigaders förmåga att nå sina operationsmål?

Vore det inte tvärtom produktivt, att brigaderna får ytterligare några dagar att operera utan att praktiskt taget lamslås av fientligt flyg?

Till Bosse Hellström.
Våra manöverbrigader? Vilka brigader?
Jag vet att det finns medborgare som tror att vi ännu har en armé.
Det är mer realistiskt att tro på jultomten.

#7 Stellan Bojerud:
Nej, jag tror inte att vi ännu har en armé, definitivt inte av den kaliber som ditt parti förordar. Jag syftar på den insatsorganisation IO14 som Riksdagen beslutat om. Det som där benämns manöverbrigader tillhör definitivt arméförband men om du inte vill benämna summan av alla arméförband i den svenska organisationen för armé så är det väl en av de saker i partiprogrammet som jag står frågande inför.
En annan sak är varför Sverige skulle behöva den armé som ditt parti förordar när stora delar av försvarsbudgeten kan läggas på ett effektivt Flygvapen med moderna flygplan (vi talar om 2025) och tillräcklig beväpning. Om inte förr så kommer 2025 ett starkt Flygvapen att vara den effektivaste militära komponenten vad gäller krigsavhållande verkan. Ditt parti borde vidga horisonten utöver era gamla marschkängor.