Läkaresällskapet köper lögnerna om surrogatmödraskap

Vilka lögner är det som du påstår att Ekman sprider och hur menar du att hon påstår att hennes bild är den objektiva sanningen?

Som jag läser Ekman så är hennes bok i första hand en filosofisk diskussion runt surrogatmödraskapet och hon kommer då fram till vissa etiska ståndpunkter. Att hon drar andra slutsatser än Amrita Pande utifrån Pandes grundmaterial handlar inte om skillnad mellan sanning och lögn. Att Pande anser att surrogatmödraskap ska ses som ett vårdyrke är en politisk åsikt och den uppstår när hennes filosofiska ståndpunkt möter hennes material.

Att föra etiska diskussioner inom vård och medicin är viktigt och målet är kanske inte en absolut och objektiv sanning. Samtidigt som du ropar efter vetenskap och objektivitet så för du själv in ett filosofiskt resonemang runt "kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar" så jag har svårt att tro att du menar att medicinska frågor står helt fria från etiska diskussioner. Även en etisk fråga kan dessutom klassas som utbildning, det behöver inte betyda att det inte finns motsägande åsikter i filosofiska spörsmål som också kan klassas som utbildning. Du kan väl föreslå en artikel i nästa numret av er medlemstidning på ämnet "surrogatmödrar som väljer själva".

Tack Andreas för ditt bemötande av Ekis Ekmans bok och den snedvridna debatt som följt på denna.

Ekis Ekmas strävan att ifrågasätta patriarkala strukturer i vårt samhälle är beundransvärd. Däremot ifrågasätter jag hennes analysmetoder och slutsatser. Tyvärr riskerar hennes bok att cementera diskussionen kring surrogatmödraskap istället för att skapa en dialog. Hon höjer dessutom tonen i sin argumentation vilket omöjliggör en sansad dialog. Vi kan redan se resultaten av en bristande dialog genom att studera hur Vänsterpartiets partistyrelse, och inte förvånande Kristdemokraterna, beslutat sig för att säga nej till en utredning i frågan. Vänsterpartiets argumentation är att kvinnor riskerar utnyttjas om surrogatmödraskap regleras i Sverige. Min fråga är då om det inte, bland annat, är detta som borde utredas? Har Vänsterpartiet och Kristdemokraterna genomfört egna utredningar som ingen utanför deras egna partier fått del av? Vi ser även resultatet av en snedvriden debatt när Medicinska riksstämman bjuder in Ekis Ekman men inte filosofen Kutte Jönsson som behandlat de etiska frågorna kring surrogatmödraskap i sin avhandling Det förbjudna mödraskapet. Varför inte ta del av akademiska forskningsresultat istället för att enbart förlita sig på Ekis Ekmans åsikter som journalist?

Jag skulle även vilja vända på Max fråga ovan. På vilket sätt framgår det i Ekis Ekmans argumentation, i såväl bok som debatter, att hon enbart lyfter fram sina subjektiva slutsatser? Är det inte så att hon ifrågasätter vad hon kallar för relativismen i de forskningsresultat som är positiva till surrogatmödraskap? Är det inte så att hon hånar forskning baserad på postmodernism och socialkonstruktivistiska metoder? Jag hävdar att hon försöker göra sina åsikter till universella sanningar genom att ifrågasätta forskning baserad på individers subjektiva berättelser. Samtidigt är det intressant att hon inte besökt någon agency varken i Indien eller USA. Hon har inte heller träffat ett enda par eller en enda surrogatmamma i Sverige eller andra delar av Europa som varit med om en surrogatprocess. Hon är med andra ord inte det minsta intresserad av hur de personer som beslutat sig för att genomföra en surrogatprocess upplevt processen.

Ekis Ekmans argumentation är uppbyggd på marxistisk teori vilket i sig är komiskt med tanke på att efterföljare till Marx, tillhörande Frankfurtsskolan, kritiserar modernismen för att i många hänseenden sakna förmågan att skapa förutsättningar för dialog och därmed problem att behandla etiska frågor. Man hävdar att det behövs en dialog i samhället där man tar hänsyn till individers erfarenhet. Mitt förslag är således att det kanske är dags att vi börjar lyssna på de surrogatmammor och barnlösa par med har erfarenhet av surrogatprocesser som ägt rum såväl utomlands som i Sverige.

Din artikel hade blivit betydligt mer trovärdig om du kommit med argument – helst underbyggda – stället för svepande påhopp om lögner (utan motivering om vad, eller på vilket sätt det skulle vara lögn) och upprepade uttryck som ”Cirkus Ekman”. Det är inte svårt att fatta att du som personligt engagerad blir sur över att ifrågasättas, men själv måste jag säga att det jag såg av er i TV var tillräckligt för att få mig att bli negativ till surrogatmödraskap. Kvinnan ni utnyttjade satt inte inlåst, men det var ju hur uppenbart som helst att ni utnyttjade deras fattigdom och utsatthet.

Så underskatta inte andras tankeförmåga. Personligen kan jag tänka utan att ha blivit förtrollad av Kajsa Ekis Ekman, och jag föreställer mig att dom flesta som lyssnar på hennes föreläsningar också kan det.

Hej Maja,

När jag läser artikeln får jag intrycket av att författaren är upprörd över att de kvinnliga läkarna, utan att kritiskt ifrågasätta Kajsa Ekis Ekmans slutsatser, tar dessa som en sanning. Kajsa har själv aldrig besökt en klinik i Indien och då tycker även jag att det blir lite märkligt att hon kan dra så kategoriska slutsatser.

Jag har själv skaffat barn via en surrogatmamma i Indien och känner inte igen mig överhuvudtaget i den bild som Kajsa målar upp. Surrogatmamman som hjälpte oss var väldigt lycklig över att få en möjlighet att tjäna pengar så att hon kunde köpa ett nytt hus till sin familj. Det var ingen som tvingande henne, hon gjorde det helt och hållet av sitt eget val.

Jag kan förstå att det blir en debatt om fattiga och rika, om rika västerlänningar som utnyttjar fattiga kvinnor i fattiga länder men vad som förbryllar mig är att alla har en så klar uppfattning om vad som är rätt eller fel. Varför inte fråga de kvinnor som väljer att vara surrogatmammor, de om några borde väl bäst veta om de känner sig utnyttjade eller inte? Att sitta här i Sverige och skriva böcker om vad som är rätt eller fel håller inte. Fördomar och ideologi kan inte vara grundstenar i debatten, saklighet och empiri måste vara vägledande.

Vi gav surrogatmamman möjlighet till ett helt nytt liv, hon gav mig och min man en familj, det kom ut något positivt för alla inblandade. Hur kan du vara så övertygat negativ till att en kvinna i Indien, Norge eller i USA väljer att böra någon annans barn, av helt fri vilja? Borde inte hon få bestämma själv? Varför ska du och Kajsa lägga era uppfattningar på henne? Hur kan ni säga att hon är utnyttjad när hon själv har gjort ett eget val och är helt nöjd med det?

Och till sist, hur mycket du, Kajsa och andra personer än avskyr surrogatmödraskap så kommer personer som inte kan få barn åka till Indien och andra länder för att få hjälp med detta. I Sverige finns det idag barn som är födda av en surrogatmamma som är i 12-13-årsåldern. Hur ställer du dig till att bidra till demoniseringen av deras föräldrar? Ni vurmar kvinnorna, som ni säger utsätts för saker som ingen av oss som gått igenom processen överhuvudtaget kan se, men varför tänker ni inte på de barn som redan finns här? Du bidrar med dina åsikter i allra högsta grad till en stigmatisering av dem och det tror jag inte är din avsikt.

Mvh

Seved

Fattigdom sätter det här med "valfrihet" helt ur spel. Det måste ni väl ändå se? Jag hade ingen uppfattning i frågan innan jag såg "Barn till varje pris" och blev alldeles förskräckt över hur en kvinna och hela hennes familj utnyttjades (det påverkade dem alla, särskilt surrogatmammans man gav uttryck för detta att han skulle sakna barnet och att han var orolig för sin fru, medan surrogatmamman var mest fokuserad på att hon skulle kunna köpa ett hus och att barnet ju skulle få växa upp i ett rikt land. Typiskt att kvinnor i slummen är så pragmatiska...).

Jag är väldigt glad över att mina homosexuella familjemedlemmar har satt barnet och inte barnlängtan i fokus och gått samman och skaffat barn ett bögpar med ett lesbiskt par. Då är barnets rätt i centrum och ingen utnyttjas!

Men åter igen Sophie, borde inte kvinnan själv få avgöra om hon är utnyttjad? Är det du som ska avgöra det?

Mvh

Seved

Tror du på allvar att surrogatmamman skulle säga att hon känner sig utnyttjad? Hon är i DESPERAT behov av pengar...Hon gör vad hon måste för att hjälpa sin familj. Att bidra till tillväxten av den internationella marknad av kvinnokroppar som redan finns är inte trevligt.

Och en annan sak. När två bögar skaffar barn med två flator blir det genast fyra förädrar och barnet måste från sitt första år bo på olika ställen. Är det att tänka på barnets bästa?

Och om ett bögpar skaffar barn med ett flatpar och säg att det ena barnet separerar, då försvinner ju en person som kan ha stått barnet väldigt nära. Han eller hon har ingen som helst rätt att ens träffa barnet i framtiden? Är det att tänka på barnets bästa?

Om barnet får en familj från sin födsel, på vilket sätt är det negativt?

Mvh

Seved

Sophi, jag förstår inte hur du kan veta så säkert att vår surrogatmamma var i desperat behov av pengar? Hur kan du veta det? Hon hade ett bra liv, hon är indiska medelklass i Mumbai men hon ville däremot köpa sig ett större boende och såg surrogatmödraskapet som ett sätt att tjäna pengar till detta.

Jag får intrycket här av att du är vänsterfeminist, inget ont i det, men du verkar helt och hållet vara emot surrogatmödraskap av ideologiska skäl, och det menar jag inte är tillräckligt. Slåss gärna för kvinnors rättigheter, men börja på här hemma och lägg inte orden i munnen på kvinnor i ett annat land som du inte vet något om.

Mvh

Seved

Jag gillar hur vissa vill upphöja sina åsikter till lag och sanning. Jag undrar vad som är så farligt med att låta människor välja? Men för att då försöka gå ifrån diskussionen om rik och fattig så har jag följande fråga:

Skulle surrugatmödraskap vara okej om det skedde genom att en genomsnittlig svensk kvinna helt fritt valde att bära någon annans barn för att hjälpa ett annat par (tvåkönat eller samkönat) att få barn?

I så fall, varför diskuterar vi utifrån fattiga kvinnor i indien när frågan egentligen snarare handlar om kvinnor i Sverige? För om vi vill minska andelen "fattiga" som tvingas till att bära andras barn för att klara livhanken så är väl en väg att göra det möjligt för Svenska kvinnor att välja detta så att fler kan få hjälp i Sverige under kontrollerade former?

Seved, jag gillar inte din ton. Jag är för övrigt en stockkonservativ regnbågsaktivist...Det är barnperspektivet jag efterlyser. Jag tycker inte att det är rätt när kvinnor åker till Storkkliniken heller. Man har rätt till sina föräldrar, helt enkelt. Barn växer upp och ställer frågor, de är inga husdjur. För nog är det så att "surrogatmammorna" bidrar med sina ägg också? Så var det åtminstone i den norska dokumentärjag såg där det var en vit medelklasskvinna som var surrogatmamma, äggdonator och föderska....eller vad vi nu ska kalla det. Jag tycker att det barnet hade rätt till henne också.

Sophie, jag är ledsen om jag sårade dig, det var inte min avsikt.

Men jag förstår inte alls vad du menar, har inte våra barn rätt till mig och min man Henrik vi är ju deras föräldrar? Förklara gärna barnperspektivet för mig, för uppriktigt sagt, så pratar folk alltid om detta och jag förstår inte vad som menas? Handlar det om att barnen har rätt till en mamma och en pappa? Vem är det som bestämmer att det skulle vara det bästa och bara för att det är normen, vad är det som säger att det bästa för barnen?

Alla barn som föds av singelmammor, ska dom inte få födas, jag menar, de har ju inte en mamma och en pappa? Eller vad menar du, upplys mig, jag vill inte låta raljant, jag vill veta hur du resonerar.

Mvh

Seved

Jag skulle bara vilja förtydliga ett par punkter och svara på kritiken i kommentarerna.

För det första ville jag med artikeln lyfta frågan på vilket sätt Svenska läkaresällskapet hanterar frågan.
Det är absolut inget problem för mig att Ekis Ekman föreläser på Medicinska Riksstämman men man måste för att skapa en balans i debatten också se till att andra åsikter får komma fram. Man har medvetet bara lyft fram Ekis Ekmans åsikter både på läkarstämman och i deras medlemstidning.

Kommer man med påståenden i form av att all surrogatmödraskap är brott mot mänskliga rättigheter så som Kvinnliga Läkares Förening tycker jag också att man bör redovisa vad man grundar detta på.

Det är sällan bra för någon fråga om bara en enda sida lyfts fram.

Vad gäller mitt språk då jag använder "Cirkus Ekman" tycker jag att Ekman själv har satt ribban i sin bok där hon kallar alla kvinnor som är surrogatmödrar för prostituerade, de läkare som arbetar med detta kallas för livmodershallickar, de barnlösa paren för beställare eller köpare och hela metoden kallas för barnhandel. Att jag då använder "Cirkus Ekman" som term för att beskriva vad jag känner inför hennes predikande i jämförelse rätt harmlöst. (dessutom var Pastor Ekman redan taget som smeknamn ;)

Vad gäller mina påståenden om att det Ekis Ekman påstår inte är sant så grundar jag detta på Ekmans egna referenslisa hon har i sin bok som jag gått igenom. Jag tänker inte rada upp allt det jag anser är fel men kan lyfta ett par punkter.
Ekmans sätt att använda grunduppgifterna i Pandes forskning är helt fel. Ekman skriver att "Köparna" nästan uteslutande består av vita rika heterosexuella par som utnyttjar de Indiska kvinnorna. Sanningen är dock att vita heterosexuella par var den absolut minsta gruppen av "köpare", endast 11 av de 42 kvinnorna bar på barn åt par som stämmer in på Ekmans beskrivning. Resterande bar på barn åt andra Indiska barnlösa par, boendes i och utanför Indien. Att den största andelen Indiska kvinnor bär på barn åt andra Indiska barnlösa par krockar med den bild Ekman vill förmedla och därför drar hon enligt mig en liten lögn och hoppas komma undan med det.

Ett annat område som Ekman skarvar i är när det gäller beskrivningen av de kvinnor i USA och England som trots allt själva väljer att vara surrogatmamma. De målas upp som "trasiga" kvinnor av Ekman och hon påstår att de skulle i större utsträckning vara utsatta för övergrepp och bla incest. Detta finns det trots Ekmans referenser inte något som helst stöd för, forskningen visar på motsatsen istället.

Vad gäller diskussionerna kring om fattiga Indiska kvinnor själva verkligen väljer att vara surrogatmamma eller om de gör detta för pengar, så kan väll inte debatten komma lägligare än så här i Juletid då vi handlar julklappar till nära och kära. 30% av allt vi handlar på IKEA är tillverkat i just Indien och textilindustrin fyller våra varuhus med billiga kläder. Hälsoriskerna inom textil och tillverkningsindustrin är omfattande och går inte att bortse ifrån.

Oavsätt om en kvinna i Indien väljer att arbeta inom textilindustrin eller vara surrogatmamma måste det få vara hennes egna val.
Rätten att själv få bestämma över sin kropp och sitt liv får aldrig ifrågasättas.
Däremot är det vår skyldighet att se till att allt går till på ett så schysst sätt som möjligt oavsätt om man arbetar inom textilindustrin eller är surrogatmamma.

Vad gäller mina rop på forskning och vetenskap tycker jag att det är rätt så naturligt med tanke på att det finns decennier mer erfarenhet i bl.a. USA där surrogatmödraskap varit tillåtet länge. Även forskning och erfarenhet från både Finland och England. Givetvis är det bra med en etisk debatt, men man måste också när man nu ha möjlighet att ta tillvara de erfarenheter, både possitiva och negativa som finns kring metoden.

Att köpa en njure av en fattig indier känns ungefär lika etiskt riktigt som att hyra en kvinnokropp i nio månader för sitt eget höga nöjes skull.

Hej Seved - det är klart att dina barn har rätt till sina pappor! Men när det finns en biologisk mamma som har lämnat bort barnet mot betalning så tror jag att det skapar ett sår i barnet. Argumentet att kvinnorna är jättenöjda, tjänar pengar och väljer själva används om prostitution också. Jag tycker inte att det är rätt att hyra någon annans kropp i vilket syfte det vara månde. Det är en etisk diskussion, vi bygger inte lagen om prostitution på att man kan visa upp ett antal lyckliga och nöjda prostituerade. Jag förstår uppriktigt sagt inte varför det inte går att slå sig ihop - heterosexuella singlar homosexuella par, skapa regnbågs- och stjärnfamiljer. Varför inte göra val där barnen inte utsätts för separationer?

Andreas - jag tycker inte att det är bra att utnyttja låglöneslavar heller. Och jag tror inte att man "väljer" att arbeta på textilfabrik. Man gör det man måste för att försörja sin familj. Jag tycker inte om surrogatprylen - detta innebär INTE att jag tror att du och din man är dåliga som föräldrar. Jag tycker att ni verkar väldigt kärleksfulla och fina, och heder åt er att ni betalade lillpojkens skola! MEN jag tycker fortfarande inte om det här med surrogat, vare sig de som tar emot barnet är från Indien eller Europa, om de är heterosexuella eller homosexuella (förstår inte att det skulle spela någon roll??)

Ok, då förstår jag vad du menar Sophie.

Jag tror inte att våra barn kommer att sakna sin fiktiva mamma. Personer som förlorar sina föräldrar som spädbarn och växer upp med släkningar saknar inte sina föräldrar för dom har inga minnen av dom. Jag tror att om våra barn får en trygg uppväxt så kommer det inte bli något problem. Jag tycker du skapar ett problem som inte finns.

När det gäller rätten till sin egen kropp så är vi inte överens. Jag anser att man får göra vad man vill med sin kropp, jag är inte emot prostitution, eutanasi eller surrogatmödraskap. Vår surrogatmamma gjorde ett val, ingen tvingande henne, hon tyckte att hon tjänade på situationen. Jag tycker det blir ren moralism när folk ska ha åsikter om vad andra människor gör med sin kropp. Varför underskattar du människors förmågor att ta kloka egna beslut?

Sen är det ju så att innan 2001 så var det en rätt självklar sak för ett bögpar att skaffa barn med ett lesbiskt par eller med en tjejkompis, men sedan möljigheten att åka till Danmark och bli inseminerad kom så har bögarnas chanser att skaffa barn reducerats. Det är därför som bögarna tar saken i egna händer och åker utomlands. Om det blir en tvist i en sådan relation som du talar om så får mamman i de allra flesta fallen vårdnaden. Jag och min man ville inte utsätta våra barn för en eventuell rättsvist och för oss var surrogatmödraskap den enda vägen. Vi ville ha en familj, vilket vi har nu, vi är båda föräldrar och vi är väldigt lyckliga.

Till sist, när vi kom hem till Sverige fick vi fantastisk hjälp från myndigheterna, det har kommit hem så många surrogatbarn nu att det finns standardprocesser för hur allt ska arrangeras på smidigaste sätt. Det är synd att lagstifningen släpar efter, det bästa för barnen, som alla vill väl, vore att surrogatmödraskap blev lagligt här i Sverige. Då hade människor sluppit åka utomlands 2 månader, debatten om fattig rik hade försvunnit och barnen hade fått svensk vård från dag ett. För vad du, Kajsa Ekis Ekman och Kvinnliga läkarsällkskapet än säger, så kommer fler och fler åka utomlands för att förverkliga sina drömmar om att skaffa familj. Om du vill göra något för homosexuella så arbeta för att surrogatmödraskap ska bli tillåtet i Sverige.

Och varför inte kalla det för värdmammaskap istället, det låter mindre medicinst, och beskriver precis vad det handlar om.

Mvh

Seved

Hej Seved! Jag är också för valfrihet. Där är vi överens! Men när fattiga kvinnor hyr ut sina vaginor eller livmödrar eller vilken kroppsdel som nu har ett marknadsvärde så handlar det inte om valfrihet. Det handlar om fattigdom (och vad gäller prostitution så finns det en mycket tydlig koppling till övergrepp). Resonemanget från både dig och Andreas tycker jag är för enkelt. Att bo i dåliga områden innebär att ens barn är otrygga, inte har rent vatten att dricka och att det inte finns någon el eller skola. Eller rättssäkerhet för den delen. Jag tror inte att man väljer att jobba i textilfabrik, prostituera sig eller föda ett barn som man inte får behålla. Jag tror också att problematiken kring att utnyttja fattiga kvinnor kommer att finnas även i Sverige. Och att kvinnor som inte vet vad det innebär att bära och föda ett barn kommer att fatta fel beslut - och då öppnar man verkligen för vårdnadstvister. Det är anmärkningsvärt att du inte åtminstone erkänner att det finns etiska frågeställningar som man bör diskutera igenom.

Vad gäller barnen så tror jag att det är lika naivt att tro att de aldrig kommer att fråga om sitt ursprung. Mina kompisar som har adopterat pratar om hur viktigt det är att dokumentera allt som finns om de biologiska föräldrarna och att hålla kontakten med dem, allt för att deras barn ska kunna återknyta när de är vuxna om de skulle vilja det. Samma sak tror jag gäller för barn som har blivit till genom spermiedonation, äggdonation och surrogatmödraskap. Känslan att ha blivit ratad kommer nog att finnas där för alla dessa barn. Och att föräldrar till adopterade barn måste hantera detta är en självklarhet, de går en utbildning under adoptionsprocessen för att lära sig om sådant. Jag ser inte varför det skulle vara annorlunda i fallet surrogatmamma-barn.

Att Storkkliniken skulle ha minskat utbudet medföräldrar för män hade jag faktiskt inte tänkt på! Så är det säkert. Men kan man inte skaffa barn med heterosexuella singelkvinnor med barnlängtan som
det verkar finnas många av? Sen tror jag att den största skillnaden på våra åsikter är att jag inte tycker att vuxna självklart har "rätt" till
barn.

Tack Sophie för din kommentar, jag tycker den är mycket talande för kritiken mot surrogatmödraskap.
Du tycker att mina argument är enkla. Själv så vill du göra alla Indiska kvinnor till offer genom att du påstår att de bor i farliga områden, utan tillgång till el eller vatten.

Geeta, vår surrogatmamma hade dock tillgång till både vatten, TV, Parabolantenn. Familjen hade också en motorcykel som de åkte på. Området kanske inte var Mumbais lyxområden men det var absolut inte det fattigaste. Det var verkligheten när vi besökte dom i deras hem. Men du kanske sitter inne på annan information vad vet jag?

Sen påstår du att kvinnor i sverige inte är tillräckligt kompetenta att själva besluta om de ska vara surrogatmamma eller inte. Du skriver att de kommer ta "FEL" beslut. Hur går det ihop med att du är för valfrihet?
Om dessa kvinnor i Sverige inte ska få ta beslut om de ska vara surrogatmamma eller inte vilka övriga val ska dom då tillåtas göra? Ska de då få välja om de ska få göra abort? Ska dom få ha rösträtt?

Vad gäller de barn som kommit till genom Surrogatmödraskap finns det flera forskningsstudier gjorda som visar att barnen mår minst lika bra som de barn som fötts i "vanliga" familjer, ja t.o.m. bättre än den kontrollgrupp man jämfört med. Det finns absolut inga belägg för ditt påstående om att barnen skulle må sämre.
Läs gärna följande artiklar om du är intresserad.

"Non-genetic and non-gestational parenthood: consequences
for parent–child relationships and the psychological
well-being of mothers, fathers and children at age 3"
Human Reproduction Vol.21, No.7 pp. 1918–1924, 2006

"Childrenof the new reproductive technologies: Social and genetic parenthood" Patient EducCouns(2010)

"Experience of in vitro fertilization surrogacy in
Finland" Acta Obstet Gynecol Scand 2002: 81: 747–752

Artiklarna är en liten del av den erfarenhet man har från forskningen kring surrogatmödraskap.
Problemet som jag också nämner i min artikel är att resultaten från dessa forskare inte alltid stämmer överens med den bild som motståndarna till surrogatmödraskap vill förmedla.

Jag saknar barnperspektivet här. När man är gravid och bär sitt barn hör barnet sin mammas, pappas och syskons (de som lever tillsammans med mamman) röster under hela graviditeten och känner igen dessa när den föds. Man FÅR en relation till sitt barn under en graviditet.

När man då använder sig av en surrogatmamma så har man (vad jag förstår) inte levt tillsammans med denna kvinna under någon längre period under graviditeten eller hur? Vilken relation har man då till barnet? Barnet föds och kommer ut till den person den känner igen. Mamman! Sen borde den få bli ammad för att få allt det skydd som amning ger som inga ersättningar i världen kan ge ett nyfött barn. Denna rättighet förvägras barnet!

Det är problematiskt att skaffa en bebis när man inte kan "tillverka" en själv och detta måste tas hänsyn till. För barnets skull! Att barnet kommer att vilja veta mer om sitt ursprung är ju en del av livet. Detta tas heller ingen hänsyn till utan man anser att den inte kommer att veta eller komma ihåg någonting. Fel igen! Se alla dokumentärer om adopterade barn som söker runt hela världen efter sina biologiska föräldrar hur bra adoptivföräldrar de än har haft turen att komma till.

Sen har man faktiskt att göra med sorgearbetet för en bebis när den rycks iväg från det enda den känner till för att sättas på en flygplan och resa över halva jorden till människor den inte känner alls. Alltså! Jag saknar barnets perspektiv och rättigheter i denna diskussion.

Håller med Sophie om att man ser mer till vuxnas RÄTT till barn och inte till barnets rätt till sina föräldrar. Sen säger jag INTE att ni är sämre föräldrar i slutändan. Ni verkar vara väldigt kärleksfulla men ni kan inte ge detta barn det som den biologiska mamman kan ge barnet under den första tiden hur mycket pengar ni än har. Barn har inte behov av pengar och prylar utan av närhet, trygghet och helst böstmjölk som ger skydd lång tid framöver. Man borde vilja ge detta barn bra förutsättningar och det är det endast den biologiska mamman som rent krasst kan ge under den första tiden av en bebis liv. Hur jämställda vi än vill vara åtminstone här i Sverige.

Kanske man istället borde satsa på att bo nära ett lesbiskt par och dela på barnet och låta det få både mamma och pappa. Jag vet inte och har inget bra svar på detta utom att det skulle gynna alla familjer att leva närmare andra familjer och släktingar. För barnens skull! Man måste se till barnets bästa och inte bara till vuxnas inbillade rätt till barn. Barn är ingen pryl eller husdjur alla har rätt att skaffa!

När man skaffar hundar och katter så är det regler för hur många veckor de måste få vara kvar hos sin mamma innan de säljs eller lämnas iväg. De ska få dia färdigt och vara tillräckligt stora för att få lämna sin mamma. Detta anser vi vara helt OK för att valpen eller kattungen ska vara stor nog att flytta. Varför finns det inga sådana regler för människor? Är våra bebisars välbefinnande mindre värda än våra husdjur?

Jag vet att bebisen då hinner lära känna sin biologiska mamma och då blir det ännu svårare att lämna bort det men det kanske är så man bör göra. Om man ser till barnets bästa? Att det faktiskt ska vara svårt att ta barn från sina biologiska föräldrar eller att lämna bort ett barn. Sen kan föräldrar försvinna eller gå bort. Ett annat läge men här med surrogatmödrar så finns den biologiska modern kvar.

Det måste väl finnas många föräldrarlösa barn runtom i världen som behöver nya föräldrar mer? Man borde arbeta för att alla villiga blivande föräldrar (oavsett sexuell läggning) borde få adoptera ett övergivet barn istället? Som redan finns och som redan har förlorat sina föräldrar? Som behöver föräldrar mer än ett ännu inte tillverkat barn?

Andreas, Att männsikor kan fatta ett beslut och därefter ångra sig är inte ett omyndigförklarande, det är ett konstaterande. Detta skapar potentiella vårnadstvister och onödigt lidande för alla inblandade. Det är det jag menar med att fatta "fel" beslut.

Vad gäller Geeta så framställde reportaget det som att de levde i fattigdom, de delade ett trångt hus med en annan familj och de hade ingen möjlighet att skicka sitt barn till skola. Det var en skriande kontrast mellan ert hem och Geetas. Hon förde också fram att det var fattigdomen som gjorde att det var bättre för barnet att växa upp i Sverige. Kanske är det så att de flesta kvinnor som väljer att bli surrogatmödrar har en ideologisk längtan att hjälpa homosexuella par och barnlösa att bli föräldrar och att de är indisk medelklass (med universitetsutbildning och tjänstefolk?)
som Seved berättade om tidigare. Detta vet jag inget om, det erkänner jag beredvilligt.

Jag önskar bara att alla människor som står i begrepp att skaffa barn kände tyngden av ansvaret redan innan barnet blir till. Att planera bort den ena föräldern (så länge ett barn blir till av ett ägg och en spermie så kommer barnen att undra över sitt biologiska ursprung) är inte bra, vare sig man eller kvinna. Jag har i min närmaste familj både barnlösa, en regnbågsfamilj och Storkbarn.Jag kan förstå den heta längtan efter att få ett litet barn som ingen kan komma och ta ifrån en. Men jag tycker ändå att modellen ett bögpar och ett lesbiskt par är det som känns schysst. Barnen har fyra kärleksfulla föräldrar och inga jobbiga frågor eller känslor av att ha blivit bortlämnad och bortvald.

Surrogatmödraskap är för fyllt av etiska dilemman för att jag ska kunna vara positiv till det. Om mamman ändrar sig (hon som har burit barnet), får hon behålla barnet då (det var ju fallet med ett holländskt par som anlitade en engelsk kvinna att föda deras barn)? Att bära ett barn skapar band som aldrig kan slitas av. Vems hälsa ska man prioritera om man måste välja? Till detta kommer också kulturella föreställningar om återfödelse som kan vara en del av problematiken i Indien. Ha barnet möjlighet att hålla kontakten eller åtminstone resa ner och besöka den kvinna som födde det i vuxen ålder? Jag tror at det är bättre att vara öppen med att det är en komplicerad fråga och att diskutera igenom alla aspekter, HANTERA problem om man nu har gjort detta val. Adoptivföräldrar, som sagt, förnekar inte att det kan finnas sår i barnen som behöver blåsas lite på.

Bra Sophie och Susanne att ni lyfter fram barnperspektivet, det sker för sällan idag på alla områden. Era argument är starka och riktiga.

Vill fråga Anders Bengtsson och Seved Monke Ajneståhl: Från vem kommer ägget? Det finns ju en biologisk mamma, antingen det är hon som bär på fostret eller någon annan. Vem av er i bögparet är den biologiska pappan? Det finns alltså biologiska föräldrar i livet bestående av en man och en kvinna. Jag anser också att barns rätt till sina biologiska föräldrar, väger tyngre än vuxnas önskan om barn.

Det är också sant att det skapas en relation mellan barnet och kvinnan redan i moderlivet även om ett befruktat ägg inplanteras och kvinnan inte bidrar med ett eget. Detta får ju konsekvenser både för barnet och barnaföderskan på ena eller andra sättet och detta känslomässiga band är heller inte så lätt att förutse för den som väljer att bli surrogatmamma.

Man borde planera mer innan man skaffar barn och det gäller alla, det är ett stort och långvarigt åtagande, detta inser även ansvarsfulla som skaffar husdjur. Den blivande modern och fadern borde etablera en stabil relation innan så att de tillsammans kan ta ansvar för ett barns uppväxt. Man och kvinna är inte lika och har olika relation till barnet. Barnet behöver både den manlige och den kvinnlige förebilden.

Om man väljer bort den traditionella kärnfamiljen som ju har allt om den är stabil och fungerar väl, är väl det kärleksfulla lesbiska paret som har en stabil relation till dito bögpar och där alla bor nära varandra, det nästbästa alternativet att skaffa barn inom. Det enda barnen då saknar inom denna fyraförälderfamilj, är den sexuella relationen mellan mamman och pappan som förebild. Blir detta vanligt, blir barnen i sådana familjer inte heller så udda gentemot de i vanliga familjer, vilket barn upplever som viktigt. Bäst vore väl kärnfamilj som bor nära släkten om den fungerar väl tillsammans med kärlek, sammanhållning och ömsesidig respekt. Sämst är nog ensamstående förälder, särskilt om de inte har en god relation till övriga släkten, de får det tufft på olika sätt liksom deras barn ty där saknas den andre föräldern som kan bidra praktiskt, ekonomiskt och psykologiskt

Pengar och andra tungtvägande fördelar för surrogatmamman och hennes familj är alltid för handen, det är alltså fråga om ett köp. Det är inte så långsökt att jämföra med prostitution (vad man nu har för åsikter om prostitution), den prostituerade hyr ut sin kropp för sex, en surrogatmamma för att bära ett foster. Att någon skulle vilja vara surrogatmamma av idealistiska eller vänskapsskäl verkar inte troligt med tanke på vad en graviditet under hela 9 månader innebär av både av fysisk och psykisk omställning, detta kräver en rejäl kompensation om barnaföderskan ska avstå från barnet sedan. Amningstiden är också betydelsefull för barnet. Det är inte samma sak som att ge bort sin njure till en älskad person, då handlar det om att rädda och det är skillnad. Det finns även fattiga människor som ser som enda utväg att sälja sin njure. Detta är också något att tänka på.

Jag vet inte hur juridiken ser ut i Sverige när det gäller surrogatmödrar eller inseminitation, men det stöds i alla fall inte med allmänna medel. Jag tycker inte att barnalstring som sker på konstlad väg, ska stödjas av det allmänna. Förbud vet jag inte hur jag ska ställa mig till. Om det ska tillåtas kommer ju även skattemässiga aspekter in eftersom pengar är inblandade och i värsta fall bli ett inslag i arbetsmarknadspolitiken.

#23: Jag håller inte med dig om att de lyfter "barnperspektivet". De lyfter "kvinnoperspektivet" som om det vore ett barnperspektiv. Finns det alls forskning på området? Har barnet vid förlossning utvecklat förmåga till minne som sträcker sig längre än några timmar/dagar. Hur påverkas barnen av att separeras från de biologiska föräldrarna? Det ni beskriver låter väldigt mycket mer som hur mammans relation till fostret och hur den utvecklas. Hur kan man vara säker på att fostrets relation till mamman är samma sak? Jag ställer frågorna, det finns inga självklara svar, och jag tycker dessa bör undersökas närmre innan man uttalar sig. Jag tror det handlar om det kvinnliga tolkningsföreträde som råder inom alla debatter som rör reproduktion. Så fort en kvinna uttalar sig från mammaperspektivet är det automatiskt barnperspektiv. Men är det verkligen samma sak?

Johannes, vi vet inte mycket om hur fostret anknyter till fosterbäraren. Vad som ¨framkommit är att fostret reagerar på röster utifrån, smaker via blodet och framförallt fosterbärarens hormoner som kommer att prägla det starkt. Det kan finnas mycket mer som vi inte vet och vilka konsekvenser det medför.

När det gäller fosterbäraren är det självklart att det i normala fall finns en känslomässig anknytning till fostret som är unik och som ingen annan kan uppnå. Tar man bort det nyfödda barnet från fosterbäraren kommer barnet aldrig att få uppleva en motsvarande anknytning hur kärleksfull mottagaren än är. Klart de överlever, men varför ska man planera för det nästbästa? Barn är inga prylar som man kan göra vad man vill med, livet är mer komplicerat än så.

Med tanke på att så många barn är föräldralösa och behöver ett gott hem, varför skaffa nya barn på konstlad väg?

#25 Ina Höst: Jag utgår ifrån att du också är motståndare till anonyma spermabanker och inseminering av samma orsaker?

Ja, det stämmer, Johannes.

Ina, Sophie och Susanne.
Vi kan ju klart konstatera att vi har olika åsikter i ämnet och det är ju alltid bra för en givande debatt. Min artikel är främst kritik riktad mot Svenska Läkaresällskapet då dom metvetet bara låter en sida få komma till tals och att man bara lyfter en typ av åsikt och paketerar dessa åsikter som fakta.

Jag är absolut inte emot en etisk diskussion eller en bra debatt i ämnet. Dock är jag kritisk till sättet man hanterar frågan i SLS.

Vad gäller era åsikter om hur det går för de barn som föds via surrogatmödraskap är jag ledsen att era förutfattade meningar inte alls stöds av de undersökningar och den forskning som finns.
Den forskning som finns visar att barn födda via surrogatmödraskap mår minst lika bra som de som är födda i en "kärnfamilj", detta gäller även de barn som fötts in i en familj till två pappor eller två mammor. En del studier har t.o.m. visat att dessa barn har mått bättre än de som fötts på "naturlig" väg.
Läs gärna artiklarna jag nämnde i en kommentar ovan.

Ingemar Engström som är professor i Barn och Ungdomspsykiatri vid Örebro Universitet har också gått igenom forskningen och kommit fram till samma sak. Han redovisade det vid en hearing om surrogatmödraskap som Riksdagen hade i våras. Det finns inget som talar för att barn skulle må sämre än barn födda i "vanliga" familjer.

Vad gäller Inas inställning om att skattepengar inte ska användas för att finansiera IVF behandlingar och annat till Ofrivilligt barnlösa par tycker jag det är en konstig inställning. Du verkar ju tycka att de som är Ofrivilligt barnlösa via SINA skattepengar ska betala för föräldrapenning, dagisplatser, BVC, skola, förskola och utbildning för de som får barn på "naturlig" väg. Varför ska inte skattepengar användas för de ofrivilligt barnlösa som vill ha hjälp?

Oavsätt vad vi tycker i frågan är det ju bra att alla våra åsikter får komma fram. Det är ju grunden för en bra debatt.

Kanske kan ni få mig att ändra åsikt i frågan eller tvärtom? Det vet man ju bara om alla får komma till tals.

Min artikel var just kritisk för att så inte var fallet vad gäller Medicinska Riksstämman och även medlemstidningen.

Hoppas ni får en trevlig 2:a advent

Hej, Andreas!

Jag håller med dig att en debatt ska vara saklig och artig även gentemot meningsmotståndare. En debatt ska vara ett tankeutbyte om den ska vara givande, anser jag och olika perspektiv ska belysas och prövas.

Det är ju lite försent för dig att ändra ståndpunkt eftersom du redan fått ett barn via en surrogatmamma, men i framtiden kan man ju väga in alla tänkbara synpunkter när man planerar ett barn. Adoption kan även tas med i övervägandet

Du skriver att forskningen inte stöder våra argument, men det är nog lite svårt att jämföra olika familjekonstellationers inverkan på barnen. Det beror ju väldigt mycket på människorna som bildar familj. Alla som bildar en kärnfamilj är ju inte bra föräldrar bara för det. Det kan förekomma missbruk och övergrepp, skilsmässor sker också som påverkar barnen negativt. Men om man skulle jämföra en optimalt fungerande kärnfamilj och en dito bögfamilj, skulle nog kärnfamiljen vinna. Den föreslagna fyraföräldersfamiljen är det nästbästa alternativet. Du skriver:
"Det finns inget som talar för att barn skulle må sämre än barn födda i "vanliga" familjer, enligt professor Ingemar Engström." Jo, det finns de argument som vi framfört och som är väl underbyggda i forskningen och de argumentetn måste Engström först ta ställning till innan han uttalar sig. Sedan finns det även synpunkter när det gäller surrogatmammans situation.

Du skriver till mig:
" Du verkar ju tycka att de som är Ofrivilligt barnlösa via SINA skattepengar ska betala för föräldrapenning, dagisplatser, BVC, skola, förskola och utbildning för de som får barn på "naturlig" väg. Varför ska inte skattepengar användas för de ofrivilligt barnlösa som vill ha hjälp?"

Ja, självklart! Barnen är allas vårt ansvar, de är framtiden för vårt samhälle. Skattefinansierad föräldrapenning, dagisplatser, BVC, skola, förskola och utbildning gäller ALLA barn, ingen frågar hur de kommit till innan de får ta del av detta. Inte heller frågar en gravid kvinna man på mödravårdcentralen hur hon blivit gravid. Allt detta får alla del av när de behöver det.

Däremot ska inte skattepengar gå til, inseminationer, inplantat av befruktade ägg samt efterföljande kontroller och eventuell vård. Det kostar nämligen inte en enda skattekrona att bli gravid på naturlig väg.

Inte ens kostnaderna i samband med adoption är skattefinansierade.

Allting kan inte och ska inte skattefinansieras, inte viagra, inte skönhetsoperationer och andra livsstilproblem. Däremot kan mediciner till diabetiker, medicinskt, men inte psykologiskt, motiverade plastikoperationer och annan vård som är viktig för liv och hälsa och som kan kompensera funktionshinder, kan skattesubventioneras.

Trevlig 2:a advent till dig med!

Rättelse: " Inte heller frågar en gravid kvinna man på mödravårdcentralen hur hon blivit gravid"
Ska vara: Inte heller frågar man en gravid kvinna på mödravårdcentralen hur hon blivit gravid

Men det förstod nog alla.

Ina
Vilken är den forskning du refererar till som visar på att barn födda i en kärnfamilj mår bättre än de som kommit till via surrogatmödraskap eller som vuxit upp med två pappor eller mammor?

Vore jättebra om du kunde skriva ut de referenserna till artiklarna. Vore jätteintressant att läsa eftersom jag hittils bara hittat artiklar som visar på motsatsen.

De artiklar jag hänvisar till ligger i en tidigare kommentar.

Ina
Vad gäller din inställning till att inget ofrivilligt barnlöst par ska få hjälp för att det inte kostar något att bli gravid på 'naturlig' väg.
Det kostar inget att producera insulin på 'naturlig' väg heller, menar du att alla diabetiker ska få betala all kostnad gör deras mediciner och sjukvård själv för att det inte är 'naturligt' att ha diabetes?

Att adoptera ett övergivet barn anser jag fortfarande är bättre. När ni köper ett barn via en surrogatmamma så stjäl ni medvetet ert blivande barns rättighet till sin biologiska mamma, närhet, trygghet, egen specialanpassad bröstmjölk som skapas i syfte att skydda det egna barnet i så stor utsträckning som möjligt.

När mamman luktar på sitt barn uppfattar hennes kropp vilka antikroppar som skall produceras i bröstmjölken för att skydda hennes barn. (Ja, det finns forskning som stöder detta, bröstmjölken är forskad på men tyvärr når ju inte den informationen ut till föräldrar och allmänheten eftersom bl a Nestlé inte tjänar pengar på att kvinnor ammar sina barn. Heller inte Sveriges ekonomi då kvinnorna kanske behövs längre hemma om de ammar och det går ju inte ihop med inställningen om att vi är helt lika kvinnor och män och alltid kan göra samma saker...)
Är ni verkligen medvetna om detta? Ni stjäl ert barns möjlighet att få denna specialanpassade föda? Att ge komjölksersättning når ALDRIG upp till bröstmjölken. Komjölk är för övrigt något som alltför ofta ger ont i magen hos små känsliga bebisar och på de flesta ställen i världen utom här i Norden tål man inte laktosen som finns i komjölken alltså ersättningen, så varför vill ni ge detta som enda alternativ? Till en bebis född av en icke-nordbo? Sen är ersättning super i de fall där amningen inte fungerar men ni ger inte ert barn ens en möjlighet att få det att fungera.

Det är så många aspekter som jag känner att jag protesterar mot då det gäller er syn på hur ett litet barn/bebis fungerar och vad den mår bra av. Okunskap naturligtvis men det är ju det vi försöker att få er att förstå... Läs på ännu mer innan ni gör nästa surrogatbebis. Ta hand om ett barn som redan är övergivet av föräldrar istället för att bidra till ännu ett barns förlust av rätten till biologiska föräldrar.

Och åter igen, jag protesterar INTE mot att ni skaffar barn, jag tror att ni verkligen tar hand om ett barn på allra bästa sätt. Vad jag vänder mig emot är att ni medvetet planerar att vägra ett barns rätt till sin mamma. (och ja, jag tror faktiskt att en liten bebis behöver sin mamma mer än sin pappa under första tiden i de fall där bebisen blir ammad lika väl som att mamman är viktigast under graviditeten men barnets liv tar ju inte slut första tiden.... pappornas tid kommer ju bara lite senare och då behövs inte mammorna i lika stor utsträckning - inställningen att vi alla kan göra samma saker lika bra kvinnor som män är både patetisk och ignorant. Vi är olika och det är ju bara bra det då vi kan bidra med olika saker här i livet)

Ni är säkert superpappor till ert lilla barn men redan övergivna barn behöver er bättre än att skapa ännu ett planerat surrogatbarn!

Andreas, det du skriver om att inte ge kostnadsfri medicin till diabetiker är kanske inte jämförbart med att skaffa barn. Du dör väl inte om du inte får barn men en diabetiker dör om den inte får insulin. Jämför med exempelvis synfel. Har du fel på synen klarar du dig dåligt utan glasögon eller linser. Men får du någon ekonomisk hjälp med det? Nej. Prioriteringen borde väl vara att hålla liv i människor. Så tycker jag iallafall.

Susanne, som homosexuella får vi inte adoptera barn även om vi blir godkända som adoptivföräldrar.
Jag tror säkert att övergivna barn gärna skulle bli adopterade av dig dock. Eller har du valt att sätta egna biologiska barn till världen trots att det finns en massa föräldralösa barn som gärna skulle komma till dig??

Vad gäller amningen och modersmjölksersättning går forskningen i sär, vissa studier visar på fördelar med amning och andra studier kan inte bekräfta det. Det dom dock är säkert är att vårt barn i te kommer att få i sig något av de miljögifter eller andra ämnen som är fettlösliga och man som kvinna kan utsättas för och sen överförs via modersmjölken till barnet.
Läs gärna på lite mer du också.

Andreas, titta på våra argument, stöds de inte av forskningen? Att leta efter länkar som stöder välbekanta fakta, är överkurs. Du som läkare borde känna till dem. Adoptivbarns identitets- och existentiella kriser är också väl belagda.

Den allmänna vården är inställd på att bota sjukdomar och att rädda liv och skattebetalarna betalar för detta arbete. Att lösa livsstilproblem ingår inte. Även detta borde du som läkare ha klart för dig. Hur lyder läkareden?

PS. Det finns även gifter samt allergiframkallande ämnen i i bröstmjölksersättningar samtidigt som dessa saknar de ämnen som är viktiga för immunförsvaret. Bröstmjölksersättningar kan heller aldrig bli lika hygieniska som mjölk direkt från bröstet.

Andreas, du skriver:
"Susanne, som homosexuella får vi inte adoptera barn även om vi blir godkända som adoptivföräldrar"

Nej, det finns stater som inte godkänner homosexuella som adoptivförälder. Kan det finnas någon orsak till detta eller är de bara ignoranta¨, medeltida mörkermän? Inte vet jag.

Ina
Dina argument om att barn skulle må sämre som föds via surrogatmamna jämfört med barn i en kärnfamilj har inget stöd i forskningen. Studier har visat att de mår minst lika bra tom bättre i vissa studier.

Visa gärna vilka studier som stödjer dina argument, kom med en referens så ska jag gärna läsa dessa studier.
Läs gärna de studier jag refererat till, de bygger på verklig erfarenhet och inte bara förutfattade meningar

Kolla gärna in denna länk också. En kille med 19 års erfarenhet av att växa upp med homo föräldrar.
http://m.youtube.com/index?desktop_uri=%2F&gl=SE#/watch?v=A3YSfNKSwFk

Vi kan nog konstatera att vi inte kommer längre i diskussionen hör. Vi har olika åsikter och det är bra att vi alla får komma till tals här.
Tyvärr så blev det bara en ensidig debatt på Medicinska Riksstämman och det är synd

Andreas, har er surrogatmamma ätit ekologiskt och inte utsatts för några gifter under hela sitt liv? Annars överförs dessa till fostret under graviditeten så ert barn får visst i sig miljögifter. Sen så undrar jag om du verkligen skriver att komjölksersättning skulle vara bättre än bröstmjölk för en bebis?!?!? Det finns inte en enda forskning som stöder detta argument. Men att bröstmjölken är helt unik och skyddar ett känsligt nyfött barn kan du läsa om i bl a Lars A. Hansons "Immunobiology of Human Milk: How Brestfeeding Protects Babies". Det finns INGENTING som är bättre än den biologiska mammans bröstmjölk till ett barn. Om hon inte typ knarkar eller är dödssjuk eller nåt. Så kom inte och säg att det är ungefär lika bra eller att komjölksersättning är bättre. Komjölken är gjord för en kalv och hur den skall växa. Det är stor skillnad på komjölk och människomjölk. Det finns ju t o m experiment som försöker få kor att producera människomjölk för att tillverka ersättning till bebisar. Varför tror du man håller på med sådana experiment? Om komjölken är likvärdig till människomjölken?

Sen är det bra synd att inte alla oavsett sexuell läggning får adoptera. Ett riktigt övertramp anser jag. Inte rättvist någonstans. Det borde ni kämpa för och jag och alla. Ett övergivet barn får det precis lika bra i en familj oavsett om det är en, två eller tre pappor eller mammor. Det är riktig diskriminering och inte alls schysst mot alla dessa barn som behöver komma till ett kärleksfull familj.

Ja, jag har barn och de är biologiska och det var när jag var gravid och födde barn som jag insåg bandet mellan mor och bebis och hur starkt det är. Hur bra ett barn mår av att ammas. Därför blir jag provocerad när människor som ni säger att det är typ piece of cake att lämna iväg ett barn man burit på i 9 månader. Som är en del av en själv som man definitivt har en relation till. Jag skulle ALDRIG lämna iväg ett barn hur mycket pengar jag än fick för det. Och jag tror inte min inställning är direkt unik bland kvinnor. Det är en enorm uppoffring att vara gravid, och att sen inte få något för det. Det är inget man bara ger sig in i för att man är snäll eller behöver lite pengar. Det är mycket större än så att bära ett barn och sen lämna bort det.

Och ja, jag har haft en otrolig tur som kunde bli gravid med alla miljögifter runt omkring oss och jag är otroligt tacksam för mina barn. Och ja, jag förstår er längtan efter ett eget barn. Jag har ju själv haft den längtan. Jag förstår att ni gör allt för att få ett eget barn för det är ju själva urdriften för människor. Att föröka sig! Men det enda jag protesterar mot är att ni tar bort bebisen från mamman när hon finns och existerar. Att ta bort rättigheten för ett litet barn att få vara sin mamma nära, amma och vara trygg. Det är ju skillnad när barn blir övergivna. Då har ju separationen redan skett men här med en surrogatmamma planerar man ju en separation. Det är det jag stegrar mig emot. Men när ni nu inte får adoptera så förstår jag ju att ni gör allt i er makt att lösa barn på det sätt som fungerar.

Men jag tror ändå på att finna ett lespiskt par och skaffa barn med dem. Lägg ner lika mycket pengar och tid på att hitta ett passande par som ni gjort på att hitta en passande surrogatmamma så lär ni hitta det perfekta paret att skaffa barn med. Och så får barnet amma så länge den behöver och få behålla både mammor och pappor. Ett sådant barn får ju två uppsättningar av föräldrar och det kanske är snäppet bättre än för barn med en uppsättning föräldrar, vem vet? ;o)

Vi har ju helt klar olika åsikter i detta men jag har dock en hel del erfarenheter när det gäller bebisar och att vara mamma och att vara gravid och föda barn. Den erfarenheten saknar ni. Och det är det jag försöker få er att förstå. Man lämnar inte bara bort sitt eget barn man burit på och fött hur som helst. Det är det jag inte tror att ni riktigt förstår. Man måste nog varit gravid innan man förstår detta. Jag åtminstone kunde inte ana vilka starka urkrafter som utlöstes när jag blev gravid och fick barn. Det måste väldigt mycket till innan en mamma frivilligt lämnar iväg sitt barn. Det vill jag att ni förstår!

Och, om en studie visar att ett barn fött av en surrogatmamma mår bättre än ett barn som bor med sina biologiska föräldrar säger det nog mer om adoptivföräldrarna än faktumet att barnet är ett surrogatbarn. Och jag antar att studien är gjord på ett äldre barn eller? Vilken ålder är studien eller studierna gjorda på? Knappast bebisar väl?

Verkar som att vi har lite olika åsikter i detta. Vi verkar heller inte ändra oss någon av oss. Jag är inte emot er som föräldrar utan faktumet att en liten bebis planerat tas ifrån sin mor. Annars anser jag att ni har full rätt att vilja ha och skaffa barn precis som vilka andra som helst. Förmodligen är ni mer kontrollerade och kanske ännu mer "lämpade" att bli föräldrar än vissa andra eftersom det görs en del tester för att få bli adoptivföräldrar. Kanske man borde införa körkort för föräldrarskap för alla. Tror det skulle gynna både barn och föräldrar! :o)

och om ersättningen. Har ni läst innehållsförteckningen? Den är varken ekologisk eller speciellt nyttig med en massa artificiella vitaminer... Så ett barn som äter ersättning får nog i sig en hel massa gifter genom den...

Susanne
Studierna är gjorda där man följt en grupp barn födda med surrogamamma och där man följt upp vid både 1, 2 och 3 års ålder.
En surrogatens bär i stort sätt aldrig på sitt eget ägg, om det barnlösa paret är heterosexuellt är det kvinnans ägg som används och som i vårt fall har vi fått hjälp av en äggdonator.
De barn som föds växer alltså upp med sina biologiska/genetiska föräldrar, dock inte med surrogatmamman som fött barnet.
Det har ingenting att göra med adoption.

Läs gärna studien så förklaras hela upplägget där. Om du har några studier som visar på andra fynd så dela gärna med dig av dom.
Med vänlig hälsning,
Andreas

Andreas, fosterbäraren bidrar med sina hormoner till fostrets utveckling. Dessa hormoner har också stor betydelse, inte bara generna. Eller hur? Konsekvenserna av detta är frågan.
Bara en av er är den biologiske pappan, den andre blir bara en styvpappa i ert fall.
Den biologiske mamman samt amningen saknas i barnets första levnadsår.
Detta är fakta värda att begrunda.
Vissa länder låter inte homosexuella adoptera deras föräldralösa, men de kan adoptera svenska barn, eller?

Ulrika:
Att använda anonyma donatorer är mycket ovanligt. De allra flesta par är heterosexuella par och då används kvinnan i parets ägg som sedan den kvinna som ska vara surrogatens bör på.
Barnet växer alltså upp med sina genetiska/biologiska föräldrar.
I vårt fall använder vi en känd äggdonator som inte alls är okänd.
Vi har också haft fortsatt kontakt med Geeta som burit på vårt barn och gjort det möjligt att bilda familj.

Vi har träffat många par, både hetero och homopar som skaffat barn på detta sätt och hittils inte träffat något par som inte själva har funderat på alla dessa frågor. De vi har träffat har gjort sitt yttersta för att allt ska bli så bra som möjligt för alla parter inte minst det kommande barnet.

Kolla gärna in de studier man gjort på de barn som fötts med surrogatmamma, lämnade referenser i en tidigare kommentar.

Här är en föreläsning om varför man bör amma istället för att ge ersättning
http://www.youtube.com/watch?gl=SE&v=QByhsCw_L2g
Lyssna igenom denna och förklara för mig varför ert barn inte har rätt till det bästa för den när mamman finns och kan ge henne det?

All respekt för de här i kommentarstråden som brinner för surrogatmammor och deras barn. Men det framgår ganska tydligt att det är är löst tyckande: om indiska kvinnor som ni aldrig träffat och deras barn som ni inte vet någonting om. Visst kan man brinna för en sak utan kunskap. Men artikeln som är skriven av en person som verkligen har egen erfarenhet belyser ju problemet tydligt: att ett läkarsällskap går på en partsinlaga som inte bygger på egen kunskap utan vinklad kunskap från någon annan, och att läkarsällskapet inte lyssnar på andra parter. Det är inte så man förbättrar ett samhälle, och jag hoppas det är en engångsföreteelse.

Ina, Susanne och Sophie,
Tragiskt att läsa om er desperata kamp för att bibehålla traditionella kvinno- och mansroller. Ni söker uppenbarligen inte ett barnperspektiv utan en bekräftelse på att ni som kvinnor inte kan väljas bort i ett föräldraskap. Ett barn behöver, enligt befintlig forskning, INTE två föräldrar av olika kön utan kärleksfulla föräldrar oavsett kön. Barnets rätt till SIN historia är obestridlig. Frågan är dock när barnets historia startar. Är en människas historia genetisk eller social? Forskning visar att ju äldre ett adopterat barn är vid adoptionen desto sämre mår barnet. Däremot finns det INGEN forskning som visar att ett surrogatbarn skulle fara illa av att efter förlossning överlämnas till sina föräldrar där dessutom oftast en av dessa är biologisk förälder. Ni bygger med andra ord enbart era åsikter på tradition och att kärnfamiljskonstellationen skulle vara att föredra och INTE på forskning.