Vi har två dagar på oss att rädda livet på Dmitry och Vladislav

Med frihet kommer ansvar, låt oss därför tala för de tystade. Belarus är sista landet i Europa som använder dödsstraff. Samtidigt saknar de ett pålitligt rättssamhälle och politiskt motiverade domar är mycket vanliga i diktator Lukasjenkas värld. Den mest kände belarusiske människorättsaktivisten dömdes nyligen till 4,5 års fängelse och om ett par dagar faller domen mot de terrormisstänkta två unga män som riskerar dödsstraff.

Än en gång förundras jag över svensk mediarapportering. Ibland undrar jag om det verkligen är så att man inte har någon koll på vad som sker i landet med en timmes direktflyg från Stockholm, eller om man helt enkelt bryr sig mer om ett fällt ekträd än en fälld människorättsaktivist. För hur mångar artiklar och notiser har den senaste veckan handlat om ekträdet utanför TV-huset i Stockholm? Hur många artiklar har handlat om fängelsedomen mot människorättsaktivisten Ales Bjaljatski, eller för den delen de två unga män som om ett par dagar kan komma att dömas till döden för ett brott de troligtvis ej har begått? Genom att titta på den senaste veckans mediarapportering kan man enkelt konstatera att trädkramande är av större mediellt intresse, än människoliv i en diktaturregim mitt i Europa.

Diktaturens jakt på oliktänkande är värre än någonsin och regimen visar tydligt var skåpet ska stå när landets mest kände människorättsaktivist döms i en politiskt motiverad, farsartad rättegång. Här är det dock tyst.
Omvärlden och de belarusiska aktivisterna hoppades på en mild, villkorlig dom för Ales Bjaljatski, ordförande för den belarusiska människorättsorganisationen Vjasna och vice ordförande för den internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH). Han dömdes dock i torsdags till 4,5 års fängelse (på anstalt med stränga förhållningsregler) samt konfiskering av egendom. Formellt dömdes Bjaljatski för skattebrott baserat på "bevismaterial" om bankkonton i Polen och Litauen som av misstag tillhandahållits belarusiska myndigheter.

Sedan MR-nätverket Vjasna förlorade sin registrering år 2003 har organisationen ihärdigt fortsatt sitt jobb som en nagel i ögat på de belarusiska myndigheterna. De har dokumenterat valfusket, MR-förbrytelserna i landet och hjälpt dem som drabbats av repressioner. Enligt den svenske ambassadören Stefan Eriksson kan den fällande domen mot Bjaljatski ses som en logisk fortsättning på en kampanj för att göra sig av med det irritationsmoment som Viasnas verksamhet utgjorde.

I april kunde kunde omvärlden se fruktansvärda bilder från bombdådet i Minsks t-bana. För de som inte var insatta i landets utveckling såg det tydligt ut som vilket terrordåd som helst. Särskilt då vi i Europa inte var vana vid rapportering om livet i diktaturstaten. Många har ställt sig frågan "vem tjänar på ett terrordåd i Belarus?" Mitt i tider av ekonomisk kris som drabbat det belarusiska folket hårt samt revolutionstider i omvärlden uttalar sig en före detta överste från den belarusiska underrättelsetjänsten, Uladzimir Baradach, om bombdådet. Enligt Belsat TV är han övertygad om att bombdådet i april precis som bombdådet vid firandet av landets självständighet 2008, var arrangerat av underrättelsetjänsten.

Lukasjenka var snabb på att visa sin auktoritet när jakten på "terroristerna" satte fart i april. Allt ifrån oberoende mediekontor och oppositionella högkvarter genomsöktes. Två unga män tillfångatogs snabbt. De kom "från ingenstans" och hade inga kopplingar till oppositionen. Rättegången drogs igång mot Kavaljou och Kanavalau.

Historier om "den självlärde kemisten" spreds i media, medan männen själva menade att de aldrig haft annat än små smällare i sina hem, precis som andra ungdomar. I belarusisk oberoende media kunde man läsa om tortyren som männen utsattes för vid förhör. Kanavalau kördes akut till sjukhus efter förhör med KGB och hans nära anhöriga vittnar om lungproblem som han aldrig haft tidigare. Han misshandlades så svårt att det orsakade blödningar på hans inre organ. Från KGB och läkarna fick man dock höra en annan historia, "det måste ha orsakats av mannens mångåriga intresse för kemiska preparat".

De två unga männen erkände brott i förhör, efter svår misshandel. Männen vittnar också om hur de samtidigt hörde varandra skrika. Den 16:e november fick de åtalade hålla sina slutpläderingar inför rätten. "Jag skäms över att jag visade svaghet och vittnade mot Dima [Zmitser Kanavalau] under den inledande undersökningen", sade Kavaljou. Han förklarade att hela hans vittnesmål framtvingats genom hot och påtryckningar från statliga tjänstemän. "Men inför domstolen har jag berättat sanningen och jag hoppas att det kan åtgärda mina misstag".

Trots att ingen av de två unga männen alltså erkänner brotten har åklagaren yrkat på dödsstraff, baserat på "bevisningen" att man fått ett erkännande vid tidigare förhör. Någon annan bevisning tycks ej finnas. Rätten har påpekat att man tänker ta hänsyn till alla offer och dess nära anhöriga. Men när även anhöriga menar att de åtalade med stor sannolikhet är oskyldiga, då passar det sig att istället tysta dem. Aliaksander Kruty är far till Inesa, som invalidiserades efter bombdådet. När rättegången inleddes och han var på plats för att tala för sin dotter, tog han modet till sig och bad rätten att ej döma de åtalade till döden då det ej fanns konkreta bevis för deras skuld. Kruty greps någon dag efter att han framfört detta vädjande i rätten, dömdes för "huliganism," klassades som mentalsjuk och skickades till dårhus.

President Lukasjenka har redan uttalat sig i statlig TV om att "terroristerna ska få det värsta straffet". Domen meddelas den 30 november och med stor sannolikhet kommer en politiskt motiverad dom att förstöra ytterligare två människors liv. Männen riskerar dödsstraff. I Belarus innebär det att skjutas med nackskott och kropparna dumpas sedan på en för familjemedlemmarna okänd plats.

Vi har två dagar på oss att skapa ett mediealt ramaskri i omvärlden för att förhoppningsvis stoppa domstolen i Belarus från att döma de åtalade till döden. Oavsett deras skuld, så är det inte okej att ett land mitt i Europa fortfarande aktivt använder sig av dödsstraff som bestraffningsmetod. När ett liv tagits kommer det aldrig åter. Vi har turen att vara födda i ett land med yttrandefrihet och pressfrihet. Med friheter kommer även ansvar. Så låt oss lägga de döende ekträden åt sidan ett tag, rikta strålkastarna mot "Europas sista diktatur" och tala för de tystade.

Leve Belarus!

Isabel Sommerfeld (2 artiklar)
http://www.infobelarus.nu

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41203

13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Varför kunde du inte bara publicera din artikel istället för att använda ett påhopp? Det skymmer budskapet. Du har säkert rätt i det du skriver och alla håller säkert med, men istället för att väcka uppmärksamhet för frågan alienerar du läsaren. Vet du hur mycket elände det finns i världen som vi aldrig hör talas om?

Permalänk | Anmäl #1 Louis Friend, 2011-11-28, 14:47

Det är inte läsaren jag "alienerar" utan uppmanar helt enkelt Sveriges journalistkår som ignorerat att detta sker en timme bort från Stockholm... Istället för att ta illa upp kan man helt enkelt ta tag i saken och hjälpa till och sprida ordet. Det är inget personligt påhopp mot någon. Tyvärr behöver man vara mediakritisk ibland. /Isabel

Permalänk | Anmäl #2 Isabel Sommerfeld, 2011-11-28, 14:56

Bra att det finns folk som du Isabel som upplyser oss om folk och dess förehavanden även utanför socknen. Jag har också klart större intresse av att höra om människorättskämpar i Belarus än om enstaka döende träd på Östermalm.

Permalänk | Anmäl #4 Ludvig Nyberg, 2011-11-28, 15:47

Vitryssland heter det på Svenska och har det så vitt jag vet alltid gjort. Bellarus på "slaviska" blir precis Vitryssland på svenska liksom det heter Weissrussland på tyska..

Använd ord så folk förstår!

Permalänk | Anmäl #5 Sten Figaro, 2011-11-28, 18:04

Dessa två unga män, Kavaljou och Kanavalau, och demokratiaktivisten Bjaljatski har verkligen otur. De fängslas och torteras av fel personer!
Detsamma gäller de 30-40 demokratiaktivister som dödas dagligen i Syrien (som vi ändå hör lite mer om), tibetanska munkar som protesterar mot Kina och i Burma, hela det nordkoreanska folket, som svälter och sätts i koncentrationsläger, mm mm mm.
Hade bara israelerna eller amerikanerna turnerat runt världen och stått för all denna ondska, hade man sett reportage och dokumentärer om det i varje TV-kanal, stora rubriker på löpsedlarna. Då hade man haft dagliga protestmarscher med tusentals vänsteraktivister i Västeuropas stora städer och anskyn hade haglat över dessa ondskans hantlangare från alla håll och kanter.
Varför ska vi bry oss om dessa offer nu? De som kränker, torterar och dödar dem är helt enkelt inte onda nog att vi ska bry oss om dem. Endast Israel och USA når över den ribban.

Permalänk | Anmäl #9 Benjamin Gerber, 2011-11-29, 06:05

#5 Sten Figaro
-Förlåt, med Belarus menar jag givetvis Vitryssland.

#9 Benjamin Gerber
-Och det onda Trafikverket förstås som sågade ned det fina trädet. Detta var förstasidestoff i tidningarna en hel vecka och demonstranterna mobiliserades ögonblickligen =)

Permalänk | Anmäl #10 Ludvig Nyberg, 2011-11-29, 13:37

Om ett par dagar så är förmodligen dem där killarna ett minne blott och du och resten av oss som har ''följt'' denna ickenyhet kan återgå till vårat kaffesörplande och bullsmaskande fram tills dess att du finner en ny ickenyhet om någon ny stackare som du kan låtsas vara engagerad för. Men om du innerligt bryr dig om dessa killar kan du åka en timme till Vitryssland och visa ditt stöd. Men det kanske är lite att ta i?

Permalänk | Anmäl #11 Osama Eichmann, 2011-11-29, 13:50

#11 Osama Eichmann

-Tycker du inte att skribenten redan visar åtminstone lite stöd för dem bara genom att försöka delge informationen om deras existens och situation? Jag tror tillgång till information kan vara mer kraftfullt än vad du anar.

Permalänk | Anmäl #13 Ludvig Nyberg, 2011-11-29, 15:49

"Men om du innerligt bryr dig om dessa killar kan du åka en timme till Vitryssland och visa ditt stöd. Men det kanske är lite att ta i?"

Osama. Jag har åkt till Belarus 1-2 gånger/år sedan 2007 och drivit en demokratikampanj dygnet runt sedan min första resa till landet... Samt varit på plats i landet och stöttat demokratirörelsen under både lokalval, parlamentsval och presidentval. Men tack för tipset. Nästa gång, klaga på de som verkligen "lådsas vara engagerade".

Permalänk | Anmäl #14 Isabel Sommerfeld, 2011-11-29, 22:33

Ludvig: Tack för ditt stöd! :)

Permalänk | Anmäl #15 Isabel Sommerfeld, 2011-11-29, 22:34

Nu har dödsdomen fallit. Båda döms till döden. Läs mer på http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/tvaa-unga-maen-doedsdoemd...

Permalänk | Anmäl #16 Isabel Sommerfeld, 2011-11-30, 17:11

Det som du, Isabel Sommerfeld, visar prov på är billig propaganda. Du tiger omsorgsfullt om att den s.k. oppositionen har ett obefintligt folkligt stöd. Ditt inlägg är ett praktexempel på obefintlig källkritik. Sorgligt.

Permalänk | Anmäl #17 Leopold, 2011-12-01, 16:20

Wow, en svensk kvinna som bryr sig om utsatta människor trots att dem är av könet man. Det är nog första gången jag ser det.

Permalänk | Anmäl #18 Daniel, 2012-01-31, 19:15