Publicerad: 2011-11-28 19:11, Uppdaterad: 2011-11-29 19:11
Riksdagen ska inom kort fatta beslut om vilken väg Sverige i framtiden ska gå avseende sitt luftförsvar och stridsflyg, när Regeringen lägger fram sin proposition om det så kallade "förmågelyftet" för JAS 39. Det mesta talar för att det kommer att bli ett dåligt underbyggt beslut eftersom beslutet inte kommer att föregås av någon kvalificerad utredning, skriver Wiseman, en pseudonym för Sveriges mest inflytelserika försvarsbloggare.
Wiseman är en pseudonym för den mest inflytelserika försvars- och säkerhetspolitiske bloggaren. Han jobbar i Försvarsmakten.
Vi står inför ett vägskäl. Riksdagen ska inom kort fatta beslut om vilken väg Sverige i framtiden ska gå avseende sitt luftförsvar och stridsflyg, när Regeringen lägger fram sin proposition om det så kallade "förmågelyftet" för JAS 39. Det mesta talar för att det kommer att bli ett dåligt underbyggt beslut eftersom beslutet, med efterverkningar för de närmaste 30 åren om inte till och med 50 åren, inte kommer att föregås av någon kvalificerad utredning. I brist på en ordentligt genomarbetad och bred utredning som grund för detta beslut, kommer många riksdagsledamöter ha mycket lite kunskap om vad det egentligen är man kommer att rösta om. Man kommer att rösta med sitt parti och sin partilinje och som enskild politiker kommer man mycket lätt att kunna påverkas av slipade munläder. Idag ser vi till exempel allt för tydligt verkningarna av de illa genomtänkta försvarsbesluten under det tidiga 00-talet.
Luftstridskrafterna om något, är ett system av system. För det svenska nationella försvaret, utifrån vårt geostrategiska läge, finns det två materielsystem som är överordnat viktigare för vår egen förvarning, för att hävda vår territoriella integritet, för att kunna möta en motståndare innan denne får fäste på vårt eget territorium, och slutligen för att kunna förneka den motståndare som redan fått fäste dennes underhållslinjer. Dessa två materielsystem är stridsflyg och ubåtsvapen - bägge systemen avsedda att uppträda så långt som möjligt från svenskt territorium i syfte att leverera verkan innan motståndaren kan påverka vårt eget territorium, vår infrastruktur och befolkning.
För detta ändamål är stridsflyget beroende av ledningssystem i form av radarstationer och kommunikationer, bassystem spridda över hela landet i syfte att kunna verka oavsett väder och för att förhindra att motståndaren slår ut flyget redan på backen, logistik för att kunna tillhandahålla vapen, drivmedel och andra förnödenheter, luftvärn för att punktskydda baser och viktig infrastruktur över tiden, även mot enskilda vapen, samt slutligen personal för att bemanna alla dessa komponenter. Det är ett system av system där alla ingående komponenter måste vara noggrant dimensionerade för att verkan ska nås.
Idag råder en fullständig röra i hela Försvarsmakten och detta gäller även inom luftstridskrafterna. Luftstridskrafterna bygger idag på fragmenten, om ens det, av den förra luftförsvarsutredningen 1967 (samtliga de tre källorna som anges i Wikiartikeln är mycket läsvärda). Denna utredning var mycket genomgripande och långsiktig och gav Sverige luftstridskrafter som levererade verkan oerhört effektivt ännu 30 år efter utredningen och därtill på många sätt gav Sverige flygstridskrafter som på många områden låg långt före NATO i teknik och förmåga.
Det är nu tveksamt om man ens kan kalla resterna fragment efter den stora strategiska timeouten på 00-talet som näst intill helt avvecklade krigsbassystemet, radarstationer, kommunikationer och luftvärn. Värden för tiotals miljarder kr avvecklades, utan någon närmare utredning eller eftertanke och ofta till kostnader som hade betalat underhållet i flera år framöver. Följaktligen är idag oredan stor och förmågan oklar, när huvudsyftet med luftstridskrafterna mer blivit att upprätthålla en fungerande försvarsindustri, än verklig förmåga.
Idag kan man konstatera att allt blivit en tumme. Flygvapnets krigsbaser är avvecklade. Det som återstår av luftvärnet är två bataljoner, vilket är detsamma som att välja ut två områden i Sverige som kan luftförsvaras över tiden. Blir det Stockholm och Malmö? F 17 och Göteborgs hamn, eller vad ska ha högst prioritet? Personal saknas för att ge förmåga åt systemen efter de senaste årens omfattande nedskärningar, efter vilka nu återstår två basbataljoner à tusentalet personer, där varje bataljon ska göra samma jobb som tidigare löstes av fyra bataljoner där varje var dubbelt så personalstark. Vilken "utredning" som legat till grunden för denna "utveckling", behöver man nog inte närmare gå in på.
Oppositionen och flera av regeringspartierna har i flera år framfört önskemål om en ny luftförsvarsutredning, men fått kalla handen från Moderaterna som för allt i världen inte verkar vilja se en utredning. På Svenska Dagbladets blogg Politik Direkt kunde man häromdagen läsa angående oppositionspartiernas önskemål:
"- Det ska inte vara så himla svårt. Men det känns som att försvarsdepartementet vill sköta allting på egen hand, de vill inte ha någon utredning, säger Mikael Jansson.
Regeringspartierna har sagt nej till en ny luftförsvarsutredning, bland annat med motiveringen att det kan hota uppgraderingen av JAS 39 Gripen.
"- Vi är absolut inte villiga att tillsätta en parlamentarisk utredning som skickar förmågelyftet i stå vad gäller Gripen. De frågorna är för viktiga för att politikerna, innan Försvarsmakten har lämnat sitt underlag till regeringen, ska sätta sig ned och tycka till om det, säger försvarsutskottets vice ordförande Cecilia Widegren (M)."
Det synes uppenbart att moderaterna inte vill ha frågan ordentligt utredd utan vill hålla beslutet och bakgrunden inom en så snäv krets som möjligt. En inte alltför otrolig anledning är det faktum att den försvarspolitik och försvarsbudget som Moderaterna anser är "i balans", i själva verket är gravt underfinansierad. Det nya personalsystemet kostar betydligt mer än förväntat, samtidigt som intecknade rationaliseringsvinster har varit svåra att realisera. Därtill håller en mycket stor del av Försvarsmaktens stora materielsystem, som stridsflyg, transportflyg, fartyg, radiosystem, stridsfordon och fler därtill på att falla för åldersstrecket inom kommande tioårsperiod. Vid en övergripande utredning av luftstridskrafterna skulle detta faktum helt blottas.
Frågan om hur vårt framtida svenska stridsflygsystem och ytterst våra svenska luftstridskrafter ska se ut är alldeles för stor för politiker att hantera. Det har Cecilia Widegren fullständigt rätt i. Frågan är alldeles för stor för att tolkas utifrån billiga inrikespolitiska poäng som så mycket annan försvarspolitik det senaste året, och dessutom av personer som mest bekymrar sig om utgången av valet 2014, där allt bortom detta blir "den dagen, den sorgen", särskilt inom försvarspolitiken. Samtidigt är frågan alldeles för stor för Försvarsmakten att utreda av flera anledningar, där de viktigaste är bristen på insyn och för en alldeles för dålig förmåga att genomföra stora utredningar med effekter över en så omfattande tidsperiod som detta.
Leveranstiden på ett nytt stridsflygsystem överskrider 10 år och för svensk del finns två valmöjligheter. Det ena alternativet är en radikal modifiering av det nuvarande Gripensystemet att möta en hotbild bortom 2020 med allt vad detta innebär i form av nya sensorer, vapen och inte minst prestanda (för snart ett år sedan publicerades ett inlägg om detta på Wiseman's Wisdoms). Alternativ två är att sätta punkt för svensk flygindustri och beställa ett nytt flygsystem, gärna samordnat med Norge eller Danmark, med allt vad detta också kommer att innebära i form av ändrad infrastruktur och organisation i Försvarsmakten och uppsägningar i Linköping. Inget av alternativen är gratis, men allt annat än dessa två alternativ, som t ex en begränsad uppgradering av befintliga JAS 39C/D, är en icke-lösning avseende svensk försvarsförmåga. Detta blir särskilt accentuerat i närområdesperspektivet där Ryssland inom det närmaste decenniet anskaffar 600 nya stridsflygplan med prestanda vida överlägsna vad de nordiska flygvapnen förfogar över. I och med det allt större säkerhetspolitiska intresset för Barentsregionen och vår säkerhetspolitiska deklaration till våra grannländer är detta en dimensionerande faktor. Det ryska parlamentsvalet i vinter och presidentvalet tidigt nästa år kommer att utstaka Rysslands riktning det kommande decenniet. Går man tillbaka till en demokratisk utveckling och avspänning motsvarande 90-talet eller fortsätter man den linje som alltmer påminner om det tidiga Sovjetunionen? Våra förhoppningar under 90-talet och tidiga 00-talet verkar tyvärr inte infrias.
Beslutet om val av stridsflygplan är så stort och omfattande att det omfattar betydligt mer än just bara flygplan. Det involverar åtskilliga tiotals miljarder kr, eftersom det även handlar om alla de andra systemen ingående i luftstridskrafterna, såsom bassystem och luftvärn som är grundförutsättningar för att man ska kunna nå verkan med stridsflyget. Ytterst krävs det en mycket bred enighet, skapad utifrån en ännu bredare och politiskt obunden kompetensbas som tar sig an frågan vad Sverige egentligen vill uppnå med sitt försvar och sina luftstridskrafter. Vilken förmåga krävs för att trovärdigt kunna försvara svenska intressen, svenskt territorium och därtill kunna lösa internationella uppgifter under de kommande 30 åren?
Låt tillsätta en bred, opartisk utredning med kompetens och personer ur alla politiska läger, Försvarsmakten och annan personal med kompetens inom området luftstridskrafter. Tiden rinner nu snabbt iväg och frågan är alldeles för stor att bara diska av i Riksdagen utan ett omfattande beslutsunderlag vida överstigande vad det alldeles för hårt belastade och i beroendeställning stående Högkvarteret kan prestera på egen hand. Må vara att utredningen kommer fram till något helt annat än vad ekonomin medger, men det ger då i alla fall en målbild att utgå ifrån och att sträva efter. Därefter får prioriteringar ske utifrån vad som är ekonomiskt realistiskt, istället för den omvända processen som under senare decennier varit den förhärskande.
Politiker, ställ er över den politiska prestigen för en gång skull. Ni kommer möjligen att sitta i Riksdagen ytterligare någon mandatperiod. Resultatet av det här beslutet kommer att forma det svenska försvaret långt efter att ni lämnat riksdagen. Låt det inte bli ännu ett i raden hastiga och oöverlagda beslut som vi får ångra.
Ska Sverige öka försvarsanslagen och lägga om sin säkerhetspolitik för att möta ett nytt och starkare Ryssland? Eller behövs det något annat?

Sverige säkrare med svenska vapen

Oppositionen riskerar försena nya insatsorganisationen

Överbefälhavarens svek i försvarsfrågan

Tolgfors nya försvarsplan passar bara vänsterpartiet

OPS förtjänar en större roll i försvarsdebatten

Kortsiktigheten i luftförsvarspolitiken har varit mycket kostsam


Bra med uppgradering av JAS Gripen

Därför behöver Sverige ett nationellt IT-försvar

Vi kan inte bortse från Rysslands växande militära styrka

Inget belägg för förskjuten leveranstidpunkt

Försvarsmakten: Vi följer riksdagens beslut

Riksdagens beslut om försvaret gäller

ÖB: Vi behöver mer pengar för att behålla vår förmåga

Försvaret måste bli en mer attraktiv arbetsgivare


Sätt omedelbart stopp för militärt samarbete med diktaturer

Vi som tillverkar försvarssystem är stolta över vår verksamhet

Omställningen av försvaret blir mer arbetsam än någon kan ana

Oppositionens förslag hotar visst nya Gripen

Alliansen kan garantera nya Gripen tillsammans med oss i SD

Vår utredning hotar inte JAS-Gripen

S hotar kompetensen inom svensk försvarsindustri

Legendarisk överste: Har man sovit på Högkvarteret under tre år?

Har Försvarsmakten vad som krävs?


Perssons roll som vapenlobbyist passar honom dåligt

Fakta om Expressens försvarsartiklar

Säkerhetspolitiska analytiker: Dags för en uppriktig försvarsdebatt


Politikerna mörkade om försvaret

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
En utredning som får några år på sig och med en omfattande remissrunda ger överlägsna beslut. Vi har glömt detta i Sverige. Oövertänkta beslut skyndas igenom, som vi sedan får ångra.
Problemet på den rödgröna sidan är Miljöpartiet. De har en romantisk och orealistisk syn på försvaret. Det anser inte att det behövs, av alla världens stater ska givetvis lilleputtlandet Sverige nedrusta först. Trots att vi har en gränsar till en stormakt med en bräcklig demokrati.
Varje rödgrön budget innebär kohandel med Miljöpartiet och de kräver alltid förnyade nedskärningar i försvaret. Oansvarigt. Det verkar inte finnas någon nedre gräns. Vi har Ryssland i närområdet.
Jag var först djupt skeptisk till slopandet av värnplikten och införandet av avlönade heltidsoldater. För dyrt och ger för få soldater. Men Sten Tolgfors har ju på DN-debatt och på Newsmill triumferande deklarerat hur bra det går. Wiseman ger en annan bild.
En kritisk fråga man kan ställa sig är vad hjälper det om vi har hundra, tvåhundra eller fyrahundra stridflygplan när Ryssland alltid har många fler. Den svenska skattebasen kan inte bära sådana kostnader.
Vi måste skaffa förarlösa stridsflygplan som kan massframställas och som kan komplettera de vanliga stridflygplanen. Vi måste ha ett försvar i övrigt som bygger på avancerad, kostnadseffektiv, personalsnål försvarsförmåga.
Som läkare kan man konstatera att det inte finns många åtgärder som är viktigare mot traumatisk död, infektioner och svält än ett effektivt och avskräckande försvar. Jag sover inte gott om natten när man betänker vilka hot som mycket snabbt kan uppstå mot Sverige, och det är beklämmande att vi är åter i 30talets naivism.
För svenskt luftförsvar ha JAS ingen betydelse vi kan hellre köpa bättre plan utomlands och eftersom planen vi nu har bara används för Bilderberggruppens invasioner och förstörande av andra länder så är ju det i sig ett skäl att lägga ner hela projektet med tanke på vad det kostar oss.
Chili, du är ju rätt kraftigt off topic. Men jag kan inte låta bli att kommentera.
Olof Frånstedt har ju i tidskriften Fokus hävdat att Olof Palme var i "ryssarnas garn". Frånstedt var chef för kontraspionaget och operativt ansvarig 1967-1978. I en intervju på youtube får han frågan varifrån uppgifterna kommer. Jo säger Frånstedt de kom från James "Jesus" Angelton, chef för kontraspionaget på CIA.
Angelton framför uppgifterna vid ett möte med Frånstedt i Washington i början på 1970-talet. Problemet är bara att Angelton också pekade ut ett flertal andra som framgår av wiki:
"Throughout the 1960s and 1970s Angleton privately accused various foreign leaders of being Soviet spies. He twice informed the Royal Canadian Mounted Police that he believed Prime Minister Lester Pearson and his successor Pierre Trudeau to be agents of the Soviet Union. In 1964, under pressure from Angleton, the RCMP detained John Watkins, a close friend of Pearson and formerly Canadian Ambassador to the Soviet Union; Watkins died during interrogation by the RCMP and the CIA, and was subsequently cleared of suspicion. Angleton accused Swedish Prime Minister Olof Palme, West German Chancellor Willy Brandt, and British Prime Minister Harold Wilson of using their access to NATO secrets to benefit the USSR. Brandt resigned in 1974, after one of his aides was found to be a mole from the East German secret police. Angleton came to suspect Secretary of State Henry Kissinger, who commented wryly that even the most brilliant and loyal officers should not spend their entire career in such pressurized and paranoid fields.[citation needed] Angleton also privately accused numerous members of Congress and President Gerald Ford of treason."
Angelton har lämnat ordet Angeltonian efter sig vilket betyder ungefär paranoid eller "The term ‘Angeltonian’ even entered the espionage vernacular to become a byword in spy circles for overly conspiratorial and/or obsessively paranoid behaviour."
Frånstedt på youtube om James Angelton:
http://www.youtube.com/watch?v=uK4PV3ERJ6w
Men militären trodde ju på det. Jag tycker att fd ÖB Bengt Gustavsson ger lite indikationer åt samma håll när han skrev nyligen på Newsmill. Det kan ju vara ett missförstånd från min sida möjligen.
Deph,
Tror du Frånstedt uppger alla sina källor?
Tror du Wikipedia ger hela bilden?
Tror du att du vet mer än du nog gör?
Jag vet inte exakt hur bra JAS är i framtiden men ur ekonomisk synpunkt så är det bättre att bygga själv. Jag är medveten om bristerna främst ifråga om stealth men jag tror inte att en exportversion av ett stridsflygplan från ett land som alltid överskattar förmåga och alltid underskattar priser är en bra lösning. Bästa möjliga med en regering som inte vill försvara landet.
Tom Crook, jag använder till viss del de mest lättillgängliga källorna, jag tänker inte skriva en vetenskaplig artikel om det här.
Men det är OF själv som uppger Angelton och som han verkar framhålla som sin viktigaste källa. Det är en primärkälla.
Sverige har just nu ett förvar som max klarar av att försvara en front om en 5-7mil med marktrupper vid ett regelrätt reguljärt anfall.
Tänk efter lite 5-7mil, det är typ Stockholm sedan är det hemvärnet som gäller, skulle fi rulla in över två eller tre fronter vilket inte är en direkt okänd strategi ens på Gingis Khans dagar är det helt kört.
Efter 2-3 veckor max en månad så är försvarsmakten totalt slutkörd.
Finns inga reserver att sätta in, grabbarna är totalt slut i nerverna efter att ha fått konstant eldgivning över sig.
Under WW2 klarade stridsovan trupp inte ens en veckas eldgivning innan de bröt ihop.
Personligen har jag svårt att se hur dessa brister skall kunna avhjälpas beroende på vilka flygplan vi har i luften.
Rätta mig om jag har fel...
"Leveranstiden på ett nytt stridsflygsystem överskrider 10 år och för svensk del finns två valmöjligheter. Det ena alternativet är en radikal modifiering av det nuvarande Gripensystemet att möta en hotbild bortom 2020 med allt vad detta innebär i form av nya sensorer, vapen och inte minst prestanda (för snart ett år sedan publicerades ett inlägg om detta på Wiseman's Wisdoms). Alternativ två är att sätta punkt för svensk flygindustri och beställa ett nytt flygsystem, gärna samordnat med Norge eller Danmark, med allt vad detta också kommer att innebära i form av ändrad infrastruktur och organisation i Försvarsmakten och uppsägningar i Linköping. Inget av alternativen är gratis, men allt annat än dessa två alternativ, som t ex en begränsad uppgradering av befintliga JAS 39C/D, är en icke-lösning avseende svensk försvarsförmåga. "
En briljant artikel men ändå är det så lätt att börja fokusera på att vi behöver ha det ena eller det andra flygplanet. Allt fokus halkar över på Zlatan och man glömmer laget, tränarna, de som sköter planerna, juniorfotbollen osv.
Skall vi ha förmåga att ta emot hjälp av andra länder måste vi i vilket fall ha flygplatser och med luftvärn, militärt skydd på marken och förmåga att serva olika flygsystem blir flygfälten flygbaser.
Oavsett hur det går med jaktflygets dueller med andra jaktflygplan kommer det att finnas behov av transportflyg och obemannade flygfarkoster och dessa måste ledas, styras och massiva mängder sensordata från radar och kameror måste kunna distribueras för att få ett fungerande försvar oavsett gripens framtid.
Vi vet inte om framtidens krig avgörs av några hundra superavancerade och superdyra extremt högpresterande flygplan eller om de helt enkelt ignoreras av hundra tusen långsamma, lågpresterande och extremt billiga obemannade flygplan. Båda extremerna kan dock i grunden använda samma infrastruktur för kommunikation, ledning osv.
Den bästa kompetensen som vi har i Sverige om detta finns i och runt gripensystemet så att beställa nya flygplan gör nytta men inte alls lika stor nytta som om man tänker lite längre och återigen bygger upp ett genomtänkt och utvecklingsbart luftförsvar.
Dessutom behöver luftförsvaret vara så klokt utformat att det blir möjligt att upprätthålla och utveckla medan ekonomin krymper då vi har dåliga tider framför oss. Delprojekten behöver ha en stabilitet så få människor kan arbeta under många år och med totalt sett låga lönekostnader producera mycket nytta. Det behöver vara mycket verkstad och lite ledning då vi inte kommer att ha råd med lågproduktiv personal. Systemtänkandet och produkterna som utvecklas inom det behöver exporteras för att få bättre finansiering och det bidrar även till att stärka våra allierade i världen. Jag vet att detta är rimligt då vi redan har gjort det under ett par generationer och varför skulle 2010 talets svenskar vara dummare än 1980 talets?
För att göra spekulationerna lite roligare har jag några gissningar på vad som vore önskvärt och rimligt.
Kommunikation och ledningsfunktioner behöver utvecklas kontinuerligt utgående från redan fungerande system och krigets krav på skydd och rörlighet med funktioner i både bergrum och fordon. För kostnadseffektiviteten gäller det att fasta investeringar utöver själva elektroniken som har kort livslängd används under lång tid och att man äger rättigheterna till mjukvarorna. Elektronik utvecklas fortfarande i hög takt, en vanlig iphone har lika mycket rå datorkraft som en Gripen modell A eller en luftstridsledningscentral från kalla kriget men det betyder inte att en person med en iphone kan få lika mycket gjort. Det som avgör förmågan finns i människorna som hanterar och förstår tekniken och inte i en magisk moores lag och löften om att häftiga prylar löser problem.
Gripen kommer aldrig att bli världens kraftfullaste flygplan, dess nisch är kostnadseffektivitet, försök inte utveckla flygplanet för att duellera med F-22 eller PAK-FA. Gripen har en framtid så länge som det finns en roll för små bemannade ganska högpresterande flygplan som inte knäcker budgeten. Precis som du argumenterar Wiseman så beror framgången på systemen runt omkring själva flygplanet.
Nyckelsystem för Gripens framtid borde vara kommunikation och ledning, utveckling och införskaffande av nya robotar, markbaserade och luftburna sensorer som lägger ihop olika former av sensorinformation och bistatisk radar för att spåra stealthflygplan och givetvis att vi skaffar oss fungerande flygbaser så det över huvud taget går att flyga.
En pågående utveckling är UAV/RPV där man sitter i ett bergrum eller fordon på marken och fjärrstyr flygplan eller framöver styr dem från ett tvåsitsigt gripenplan eller ett bemannat radarplan. Det går att göra alla gripenplan fjärrstyrningsbara och ha en gemensam infrastruktur för både bemannat och obemannat flyg och låta en utökad pilotkår växla uppgifter beroende på behov och ålder, låt gamla piloter flyga fjärrstyrt i stället för att flyga skrivbord så deras taktiska kunskaper kan göra nytta. Gör man detta klokt går det att plugga in både nya UAV/RPV och andra bemannade flygplan i infrastrukturen.
När det gäller att plugga in nya flygplan i infrastrukturen borde vi anpassa våra flygbaser osv får att kunna ta emot våra grannars flygplan. Sedan får vi hoppas att F-35 med sina stora utvecklingsproblem och skenande kostnader inte floppar för då får Norge och Danmark stora hål i sin försvarsförmåga. Själv hoppas jag fortfarande på att Norge väljer en mix av svindyra F-35 och kostnadseffektiva Gripar men i vilket fall skulle vi få många effektivitetsfördelar om de nordiska länderna samordnade luftförsvaret. Skall en sådan samordning gå riktigt bra skall vi ha mycket att bidra med, anpassning går åt båda hållen och är som bästa när man kombinerar sina styrkor.
Utöver det rent militära kommer det förr eller senare att behövas stödfunktioner som lokal bränsleproduktion där flygfotogen syntetiseras med biobränslen och vätgas då oljan vartefter sinar.
Jag vet inte om Gripen-NG eller uppgraderade Gripen C/D kommer att kunna duellera framgångsrikt i luften med F-35 eller Ryska PAK-FA eller om Gripen bara blir en UAV för uppdrag där man inte vågar riskera en pilot, en lastbil för robotar och ett flygplan för insatser i länder som Libyen där det går att spana och bomba med billiga bomber då landets luftförsvar är utslaget. Finns systemtänkandet och försvaret fungerar spelar det inte så stor roll vilket det blir så länge som gripenplanen är billiga i drift.
Jag hoppas att jag med denna lilla utvikning har stärkt din huvudpoäng Wiseman.