Svårt att se hur Juholt ska vända S-krisen

Med historien i backspegeln kommer han att ses som socialdemokratins Nero om inte ett under sker.

Förr hette det att: " kommunisterna var lössen i arbetarrörelsens päls". Utan åtminstone V blir hr Juholt knappast statsminister och där går förhoppningsvis gränsen för svenska folket.

Det är inte Juholt som är problemet. Han är bara ett symptom. Om nu SD blir "socialkonservativt", V får en partiledare som står intellektuellt högt över Juholt och MP utvecklar sin trovärdighet, vad finns då kvar när S inte längre kan kontrollera den offentliga apparaten som tidigare? Jag tror, som gammal SSU-are (för länge sedan), att partiet snart är slut. Att sätta Engqvist som "förnyare" (trots att han inte är utan förtjänster) är sanslöst.
Sverige behöver en stark socialdemokratisk rörelse, men den får nog betraktas som körd. Andra tar över. S klarar nog 2014, men senare är det en kamp om 4%. Redan nu är ju nästan alla partimedlemmar, sedan kollektivanslutningen avskaffades, anställda i parti, närstående organisationer eller den offentliga sektorn. Redan på 70-talet fanns 1 majdemonstrationer där demonstranter berättat att de fått betalt för att bära paroller.
I slutänden finansierat av landets skattebetalare genom partistödet. Mer idealism var det, och är, inte.

Varför har det någon som helst relevans huruvida det finns personer med utomeuropeisk bakgrund i kommissionen?

För den som står utanför blir det uppenbart att S aldrig kommer att klara sig med Juholt. Om man ser politik som en verksamhet måste han, för att växa, appellera till väljare i mitten. Den gamla tesen om att man ska kunna bedriva vänsterpolitik och sedan övertala mittenväljarna om att den är bäst känns rätt bisarr. Det är lättare att öppna en sushirestaurang om det är det folk i kvarteret vill ha än att öppna en grekisk restaurang och sedan försöka ändra deras smaklökar.

Vidare behöver han nu göra upp med V och/eller MP om regeringsmakten, så att de kan börja formulera en politik istället för att skjuta på varandra. Mona Sahlin väntade till 2008, och de hann bara med ett spretigt kompendium utan tråd, fyllt av kompromisser som ingen egentligen gillade.

Det ser väl konstigt ut om personer med utländsk bakgrund har försvunnit sedan Juholts tillträde som partiledare, inte bara från programkommissionen utan också från verkställande utskott och riksdagsgruppstyrelsen. Det är klart att det har betydelse för hur det kommer att gå för partiet i nästa val. Det rör sig om en stor väljargrupp som identifierar sig med dessa personer. Dessutom kan dessa personer tillföra partiet värdefulla erfarenheter och idéer. "Utrensningen" av dem, om man nu kan använda den termen, sänder en negativ signal till denna väljargrupp och strider mot partiets officiella ideologi.

Jag vill börja med att säga att denna kommentar är INTE avsedd att vara någon "reklam" för SD.

Artikelförfattaren skriver "Han påpekar att i valet 2014 kommer det att finnas några miljoner väljare som inte var födda senast s drev ett framgångsrikt politiskt projekt.".

Detta får mig att tänka på när jag var barn. Jag växte upp i ett socialdemokratiskt arbetarhem. Jag hade det tryggt eftersom mamma var hemma om dagarna, men trots det hade vi både bil och sommarstuga. Det gick att leva på en arbetarlön utan problem. Jag upplevde att samhället fungerade. Men i slutet av 60-talet hände något, och jag minns det även om jag bara var ett litet barn. Min reaktion då var "Palme förstör ju landet, vad sysslar socialdemokraterna med??". Och redan då bytte jag planhalva åsiktsmässigt.

Palme var alltför radikal och de som tagit över efter honom har fortsatt i samma fotspår. Juholt vill gå tillbaka, men inte tillräckligt långt. I stället blir det bara ytterligare en vänstersväng. Ska S ha någon chans så måste de fånga upp mittenväljarna från alliansen, och även folkhemsromantikerna från SD. Att göra en vänstersväng för att slippa tappa väljare till V gynnar inte vänstern som helhet!

Och bästa sättet att göra detta borde vara att arbeta bort arvet från Palme och göra en lagom stor högersväng istället, och återinföra åtminstone det bästa från förr! Titta på alla de reformer som genomförts efter 1968-vänsterns intåg. Vad tycker folket om dessa innerst inne egentligen? Och med folket menar jag de vanliga människorna, inte de elittyckare som gjort sig till företrädare för dem! Och när ni vet det, backa på sådant som folket ogillar - men samtidigt måste ni förstås gå framåt som helhet! Utveckling är något som går framåt, inte bakåt.

Demokratin är ofta underskattad. Jag tycker att man ska fråga de som bytt parti från S till M varför de gjort det.

#7 Gunnar Claesson: Värt att nämna är att Palme inte sabbade Sveriges ekonomi helt själv, utan Sveriges industri har ju också successivt minskat på grund av andra makroekonomiska händelser, så att formulera en ny politik för ett industrisamhället á la 60-tal kommer inte att fungera. Visst har skatter och överregleringar stor skuld i att näringslivet inte kunnat utvecklas för att tackla paradigmskiften i stil med övergången från stor industri till stor tjänstesektor på ett vettigt sätt, men det har också storföretagarpolitiken som användes innan Palmes tid.

#9 Johannes

Det var inte ekonomin som jag upplevde att Palme raserade, jag förstod inte ett dyft nationalekonomi som barn! Utan det var vardagsupplevelserna. Att skatterna höjdes fortare än daghemmen byggdes ut gav otrygga barn - när de kom hem från skolan fanns inte mamma hemma, i stället fanns en påse med smörgås hängande på dörren. Flumskolan gjorde sitt intåg med LGR 69. Torekovkompromissen genomfördes och man deklararerade att det långsiktiga målet var att avskaffa monarkin helt. Bara för att ta några andra exempel.

Att det sedan hände mer konstigheter längre fram, som löntagarfonderna och att Astrid Lindgren fick en marginalskatt på 102%, är en annan sak. Jag ville berätta om när jag som barn upplevde att ett tryggt samhälle raserades. Denna känsla är jag nog inte ensam om, och den kan nog ligga bakom mycket folkhemsnostalgism. Och här finns en möjlighet att ta röster från SD i en annan fråga än invandring.

Men självfallet är det som du skriver, att samhället har förändrats, så det kan inte bli som det var då igen. Men till viss del borde det gå att ta till vara "det bästa" från den tiden. Och det är det som jag menar att S borde göra, i kombination med en högersväng för att fånga mittenväljare. Kanske en återgång till skolan före LGR 69 kunde locka över en och annan väljare från FP? Kanske mer valfrihet i barnomsorg så att de som ville stanna hemma med sina barn kunde göra det vilket skulle kunna locka över väljare från KD? Och så vidare. Se över hur ideologin förändrades med Palme och sök rötterna istället för det mer radikala!

#8 Bo T.

Skolan har kanske varit bättre än många av oss trott....?

Jonas Morian skriver: ". Ska man på allvar kunna utmana alliansen om regeringsmakten måste socialdemokraterna sikta mycket högre än så, och göra det med en politik som gör fler än de traditionella väljargrupperna nyfikna. Det måste till en politisk X-faktor."
- Med andra ord att vända sig till medelklassväljarna. Men vi har redan fem högerpartier i riksdagen. Att formera om socialdemokratin till ett sjätte är inget framgångsrecept. Därtill kommer att vi som är låginkomsttagare, arbetslösa, sjuka definitivt INTE kommer att rösta på den socialdemokratin. Förlorade röster. Och vi är ganska många. Vi är många som önskar ett välfärdssamhälle, ett nyskapat välfärdssamhälle. Ett samhälle som ger arbetslösa arbete och ger vårdplatser till sjuka människor. Anständiga löner till alla anställda. Trots att högersocialdemokratin och medelklassen säger att de tankarna är omoderna. Reinfeldt har redan givit medelklassen allt den vill ha: sänkta skatter, RUT-avdrag (vi "andra" betalar deras städhjälp med våra skatter), särskilda skolor (privatskolor men kallas "friskolor") för deras barn. Manschettyrkenas löner har höjts i jämförelse med LO-kollektivets. Medelklassen är nöjd. Mycket nöjd. Och det är svårt att se hur socialdemokratin skall kunna tävla med Reinfeldt i detta. Ord som solidaritet, ekonomisk rättvisa, solidaritet med tredje världen intresserar inte en välgödd medelklass. Inte som ord och definitivt inte som politik. Jonas Morian avslutar sin artikel med: ".......även om man inte ska underskatta väljarnas önskan om politiska företrädare man faktiskt känner förtroende för. Politik är en förtroendebransch." - Där kom hugget mot Juholt. Att höger-
socialdemokrater som Jonas Morian, Östros, Mona Sahlin m.fl. m.fl. angriper sin partiledare så frekvent och så fult är sannerligen ägnat att förvåna. Att de slår sönder sitt eget parti. Matar högerpartierna med dessa angrepp. Vi är många som frågar oss hur planeringen gjordes när Aftonbladet satte igång drevet mot Juholt. Ett drev som inte hade någon substans i botten. Juholt hade inte gjort något fel. Hade korrekt och ärligt fyllt i blanketter och uppgifter kring sin boendesituation. Men drevet lever vidare. Dag efter dag. Som Morians slutrader bevisar. Jag känner stor sympati för Håkan Juholt. En bra människa och en duktig politiker. Smärtsamt att se drevet som förmodligen i slutändan kommer att knäcka honom. Hela det borgerliga mediafältet och högersocialdemokraterna är skyldiga till mobbningen och den politiska slakten.
Ulla Johansson

Om man för en stund bortser från lägenhetsaffärer, konstiga politiska ställningstaganden, ständigt ändrade besked, ja kort sagt en allmän velighet och tydliga tecken på att Juholt sedan länge passerat sin inkompetensnivå (det finns exempel på liknande "slugger & one liner" politiker i världen som klarat sig ganska bra ändå t.ex. George Bush).
Juholts största problem är att han är oärlig med sina motiv och det både lyser igenom och avslöjas allt mer efter varje uttalande han gör. Juholt vill, mer än något annat här i livet, vara partiledare för socialdemokraterna. Han bryr sig egentligen inte om att detta kan leda till ett katastrofval för socialdemokraterna 2014. Juholt är en maktpolitiker och i sin strävan att bli partiledare och sitta kvar på posten är han beredd att sälja ut vem som helst i organisationen, byta åsikt på dagen, ge vidlyftiga löften till väljarna, göra pudlar och åka på förlåt mig turne när partistyrelsen så kräver. I söndagens program säger Juholt, för att söka empati och visa sig sympatisk, att han har förstört sin Sambos liv (vilket är något märkligt eftersom det var hon själv som begått de brott som hon är dömd för). I nästa mening säger han "tjo hopp leverpastej nu går vi vidare" vilket gör att hans empati och eftertanke saknar trovärdighet och verkar tagen ur ett manuskript. Jag är fullt övertygad om att när partistyrelsen säger till Juholt att du måste byta sambo för att vinna valet så kommer han att göra detta utan att blinka. Naturligtvis kommer han att kommentera den stora sorgen över separationen, lite med huvudet på sned och en väl innövad gråtmild stämma.
Juholt har bara en dröm och vision och den har nu blivit uppfylld. Juholt är minst lika farlig som Bush för det är två män där makten är viktigare än något annat.

#12 Ulla Johansson: Du har missat något här. Vi har 7 vänsterpartier i det här landet. Försök inte påstå att något parti i den här demokraturen faktiskt är höger.

Ulla Johansson,

Du är en av anledningarna till att Håkan Juholt ansågs som bra att leda SAP.

Grattis!

#12 Ulla, du säger att vi inte behöver ett högerparti till, utan att vi behöver en stark vänster. Men det viktiga är inte vilket parti eller block som vinner, utan vilken politik de för. Och den politiken blir i princip alltid en mittenpolitik i en riktig demokrati. Förklaringen är enkel.

Det är nästan som en matematisk lag att mötas på mitten. Ponera att vi har en ekonomisk fråga om en procentsats och att denna fråga är den enda som valet handlar om. Vi har också två partier.

Väljarna är jämnt spridda över intervallet 0-100% men kommer att välja det parti som ligger närmast. Partiernas största intresse är makten, dvs att få så många röster som möjligt.

Om parti A placerar sig någon annan stans än i mitten, säg 30%, så placerar sig parti B alldeles intill på den sida där det finns flest röster att hämta, i det här fallet på 31%. Därmed får A röster från de som föredrar 0-30%, och parti B får röster från de som föredrar 31-100%. Det bästa A kan göra är att placera sig i mitten, för oavsett om B lägger sig omedelbart till höger eller till vänster så får A sina 50%, och det får B också.

Kombinationen av matematik och logik säger alltså att om vi har två alternativ, så möts de på medianen och får 50% av rösterna vardera.

Antag nu att folkviljan går lite åt höger. Vi får då fler väljare till höger om den gamla medianen. Om inget parti flyttar sig på skalan så kommer därför högerblocket att få fler röster än vänsterblocket. Och högerblocket har ingen anledning att flytta på sig åsiktsmässigt, för de har ju majoriteten av rösterna.

Den paradoxala lösningen är att vänsterblocket lägger sig på den nya medianen, dvs TILL HÖGER(!!!) om högerblocket. Högerblocket tvingas följa efter och lägga sig omedelbart till höger om vänsterblocket. Nu är det balans igen och båda blocken har 50% vardera.

Men om man vill få igenom sin ideologi då? Då måste väljarna fås att flytta sig åt vänster. Men om partiet flyttar sig, så blir bara resultatet att högerblocket växer eftersom det följer med vänsterut. Man måste då ägna sig åt opinionsbildning först. för att på så sätt försöka få fram en vänstervåg. Eller så kan man göra väl genomtänkta vänsterutspel för att se hur folket reagerar, och följa upp detta med en opinionsundersökning som man sedan respekterar i ett slags demokratisk ordning, vid en tidpunkt när det ännu är långt kvar till valet. Då hinner man lägga sig på den nya medianen före valrörelsen om man lyckas få folket åt vänster och då har man fått igenom en del av sin ideologi - oavsett vem som vinner valet.

Så det handlar om två saker: Att lägga sig på mitten, och att försöka påverka så att mitten flyttar på sig.

Av detta skäl är det självmord för S att ge sig på en vänstersväng i dag!

re #16, intressant tillämpning av klassisk marknadsföringsteori. Vi har nog alla sett att den tillämpas i praktiken när samma sorts butiker samlas nära varandra.

Så länge S vill vara ett stort parti går det inte att invända mot dina slutsatser men säg att S istället skulle vilja prioritera inflytande. Ett mindre S med en tydligare vänsterprofil skulle kunna påverka mitten mer än om S "sätter sig" i mitten.

Det skulle bli svårt att skilja på S och V då förstås så jag tror inte det kommer att hända.

Om socialdemokraterna kan man säga följande:
Enade de stå, söndrade de falla...

Just nu är de söndrade, och därför är de illa ute.

Socialdemokraterna har små, kanske rentav obefintliga chanser att vinna nästa val om de fortsätter med dessa destruktiva falangstrider, och attacker mot partiledningen.

Ja, de skulle kunna byta partiledare och kasta in t ex Damberg, men frågan är om det skulle förändra något. Ett parti som inte står enat kommer snart att åter hamna i falangstrider. Damberg kommer att kritiseras av politiska motståndare inom partiet. Åter kommer det att bli splittring, och sossarna kommer att smutskasta sin partiledare precis som de gjort med Juholt. Då tappar väljarna förtroendet...

Lagom till valet kommer förtroendet för honom att vara rekordlågt.

De interna striderna och dreven kommer att ta knäcken på vilken partiledare som socialdemokraterna än väljer.

Så... Med eller utan Juholt tror jag inte att socialdemokraterna har någon framtid om inte ledande sossar och pampar slutar att strida inbördes.