Säkerhetspolisens hemlighetsmakeri rimmar illa med öppenhet

I onsdagens Uppdrag Granskning förekom en dråplig sekvens. Tv-reportern hade bestämt tid för ett möte med företrädare för Säkerhetspolisen. Bakgrunden var Uppdrag Gransknings reportage om hemliga polisinformatörer.

Polisinformatörer är inte sällan unga människor som rekryteras av polisen för att infiltrera eller på annat sätt bevaka personer och organisationer som kan antas ägna sig åt kriminell verksamhet. Polisinformatörer i denna mening är alltså inte poliser utan "vanliga ungdomar", som på polisens uppdrag placeras i farliga miljöer.

Programmet avslöjade informatörshanteringen som en cynisk verksamhet. Informatörer berättade om att de arbetade under villkor som inte någon normal arbetstagare skulle acceptera. Att de trots att deras arbete utförs i extremt farliga miljöer saknar försäkringsskydd. Att de efter avslutat uppdrag lämnas utan något skyddsnät och i praktiken slås ut ur det normala samhället. Detta berättade Uppdrag Granskning om.

Vad tv-programmet däremot inte tog upp i någon större utsträckning är de rättsstatliga problemen med polishanteringen. Det finns uppgifter om att handlinga förfalskats innan de presenterats för domstolarna i rättegångar. Det står klart att uppgifter om infiltratörerna hemlighållits för försvarare som därmed inte fått full insyn i brottsutredningar som mynnat ut i åtal mot deras klienter.

Det fanns mycket reporterns kunde tänkas vilja fråga polisens om. Men polisen dök aldrig upp, det bestämda mötet till trots. De vill inte svara på några frågor. Inga frågor alls. Mönstret upprepas senare i tidningarna. Säkerhetspolisen säger att den inte vill svara på några frågor alls. Verksamheten är för känslig. Tv-reportern fick lomma iväg från polisen utan några svar. Locket på.

Det här är förstås en konstig inställning. Att en polismyndighet hoppar av ett förbestämt möte, att man inte kan svara på några frågor alls. Det är naturligtvis så att informatörshanteringen i stort måste omgärdas av hemlighetsmakeri. Den tar ju delvis sikte på brottsförebyggande och -bekämpande arbete mot den grövsta organiserade brottsligheten och terrorverksamheten.

Rutinerna för detta arbete är inget som man kan sitta och babbla om i tv. Men det betyder inte att man inte kan svara på allmänna frågor, t.ex. om vilka principer som styr hanteringen av informatörerna eller hur man garanterar rättssäkerheten när informatörers information används i en rättegång.

En norsk polis intervjuades i programmet och han hade inga problem med att tala om verksamheten. Han hade tvärtom skrivit en hel bok om metoden. Vissa av hans uttalande skorrade kanske i mina öron - efter att jag själv har tagit del av ett flertal informatörers berättelser om sina uppdrag låter det empatilöst att likt norrmanen beskylla informatörers oro för sin säkerhet som "paranoia" - men helhetsintrycket var att den norska polisen insåg betydelsen av största möjliga transparens och öppenhet. Notera: Största möjliga, men inte större.

Den norska polisen lät inte tv-reportern vänta i vakten för att sedan skicka iväg henne. Så kunde man kanske göra 1961 men det fungerar knappast 2011. Men den svenska säkerhetspolisen vill inte svara på några frågor. Verksamheten kan inte kommenteras alls, menar man. Fast det ändå inte. Säkerhetspolisen har nämligen skrivit ett pressmeddelande med anledning av programmet. Det är ett mycket märkligt pressmeddelande. Det är polemiskt och obegripligt vagt i delar där det inte alls behöver vara vagt. (Det sägs t.ex. "Det finns stöd i lag för myndigheten att lämna tipspengar. Svarta pengar förekommer således inte." Men det finns ingen hänvisning till vilken lag eller hur det rättslig är reglerat.)

Pressmeddelandets inledning är också konstig. Det inleds med en förklaring till hemlighetsmakeriet: "verksamheten med källor omfattas av sekretess".

Det stämmer förstås. Men inte helt och hållet. All information om källor omfattas inte av sekretess. Pressmeddelandet illustrerar ju det med en lögnarparadoxal tydlighet: Om precis all information kring informatörsverksamheten föll under sekretess skulle man inte kunna skriva ett pressmeddelande om sekretessen kring verksamheten.

Pressmeddelandet åskådliggör att Säkerhetspolisen insett det egentligen helt självklara, nämligen att sekretessen måste begränsas till uppgifter som kan påverka verksamheten. Principfrågor och allmänna frågor om öppenhet måste få ställas. Självklart ska inga enskilda fall diskuteras i pressen och självklart ska inga rutiner som har betydelse för arbetet avslöjas.

De generella principfrågorna har allmänheten rätt att få svar på. Pressmeddelandet öppnar för detta, men formuleringarna är diffusa.

Mot bakgrund av detta skulle jag vilja ställa följande frågor, som samtliga kan besvaras utan att några enskilda fall behöver kommenteras och utan några avslöjanden av rutinerna kring verksamheten.

1: Kan Säkerhetspolisen garantera att inga förfalskade eller förvrängda handlingar eller annan information använts vid rättegångar rörande brott i svenska domstolar inom sitt verksamhetsområde?

2: Kan Säkerhetspolisen garantera att de informatörer som rekryterats av polisens får fullgod ersättning för sitt arbete i enlighet med de värderingar som gäller i svensk arbetsrätt i stort?

3: Kan Säkerhetspolisen garantera att informatörerna under utförande av sitt arbete får ett fullgott skydd, eller i vart fall möjlighet till ett fullgott skydd, under de socialförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar och andra kollektiva försäkringar som utgör den svenska välfärdsstatens kännetecken?

4: Om svaret på fråga 2 eller 3 är nekande: Kan säkerhetspolisen garantera att fullgod ekonomisk kompensation för detta utgår?

5: Kan Säkerhetspolisen garantera att informatörer som inte längre är verksamma får bästa tänkbara skydd för sin säkerhet?

6: Kan Säkerhetspolisen garantera att det finns rutiner för att f.d. informatörer får möjlighet att återvända till ett så normalt liv som möjligt?

7: Kan Säkerhetspolisen garantera att försvarare får fullständig information om hur ett brott avslöjats i de fall där dess informatörer använts? Annorlunda uttryckt: Kan Säkerhetspolisen garantera att det aldrig förekommer att i sådana fall försvarare blivit serverade falska uppgifter?

8: Kan Säkerhetspolisen garantera att Europakonventionens regler respekteras fullt ut?

Ingen av dessa frågor kan rimligen fordra sekretessbelagda uppgifter för att besvaras.

Säkerhetspolisens pressmeddelande ger indikationer på att myndigheten tagit till sig de krav på största möjliga, men inte större, öppenhet som en rättsstat kräver. Det är lovvärt.

Nästa gång kommer Säkerhetspolisen säkert inte låta reportern sitta och vänta i vakten. Att man sedan kanske inte kan svara på hennes frågor är en sak. Men att bara låta henne sitta där, när man bestämt möte, det är inte särskilt artigt. Dessutom ger det ett intryck som Säkerhetspolisen rimligen vill undvika om den ska vara en del av det demokratiska systemet. Nämligen att den står ovanför detta systems kontrollerande institutioner.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41143

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket välargumenterad artikel med relevanta frågor. Det bör rimligen kunna förväntas efter detta att Säkerhetspolisen kommer till avtalade möten med media och inom ramen för gällande rätt besvarar frågor, utan att göra sig skyldiga till sekretessbrott. Säpochefen Anders Danielsson har tidigare tydligt gjort klart att han vill vara öppnare och mer transparent chef än sina företrädare. Så har jag nog också innan detta hände uppfattat honom också. Jag uppfattar din artikel som mycket angelägen.

Permalänk | Anmäl #1 Eric Rönnegård, 2011-11-25, 16:38

Verkar lite som om eljest välinformerade Mårten Schultz precis som media är dåligt informerad om skillnaden mellan informatörer som får ersättningar, informatörer är inte anställda, och undercover - dvs anställda av myndighet. Verkar även som media inte har klart för sig att säkerhets, underrättelse och skyddsarbete alltid i sin natur är och måste vara arbete med största möjliga sekretess. Vilket också framgår redan i våra Grundlagar om man noga läser igenom vilka undantag som finns och varför i samtliga sk. frihetslagar.

Nej det kan aldrig råda öppenhet om säkerhets-, underrättelse eller skyddsarbete som berör rikets säkerhet på ena eller andra sättet. Trodde faktiskt det var något 'alla' visste.

Permalänk | Anmäl #3 Inger E Johansson, 2011-11-25, 21:04

.Dåligt sköt bättre att man från början sagt ingen kommentar .Nej herr juridik professorn borde kunna sånt här ,utan att spy sin galla över just det .Vår säkerhetspolis ,säkerhetspolisen är en av våra nyckel funktioner ,även försvaret är en sådan just därför är det viktigt med stående klara förband .Men de händer inget i vårt gulle gull land vissa gator i centrala Malmö vågar inte ens polisen gå på .Här blir bara häktes vakter ihjäl slagna .Gulle gullandet har gått för långt . mvh

Permalänk | Anmäl #4 charlie boy, 2011-11-25, 23:53

Inger E Johansson.

det är riktigt att det råder något av en begreppsförvirring i ämnet. Vad menas med informatör och vem är infiltratör? I veckan som gick deltog Johan Persson, fp och bl a ledamot i justitieustkottet, samt Thomas Bodström, f d justitieminister i SVT´s morgonprogram. Båda verkade ha väldigt liten kunskap om hur verksamheten bedrivs. Båda tycktes tro att det var polisens egna utbildade undercoveragenter som fungerade som infiltratörer. Så är emellertid inte fallet. Polisens egen undercoververksamhet ligger sedan ganska lång tid tillbaka nere efter någon intern skandal. De som utför infiltrationsuppdragen är de personer som värvats som informatörer.

Vilka är "informatörerna"? Det är inte tjallare eller tipslämnare utan det är de personer, oftast ungdomar, som värvats av polisen (eller tullen) och som därefter får ett alias och läggs in i polisens/tullens informatörsregister. En polisman eller tulltjänsteman benämnd hanterare ska därefter "driva" informatören. Om denne inte redan finns i ett kriminellt gäng ska man försöka nästla in honom/henne i ett sådant. Informatören blir således infiltratör.

Det har ju också ansetts vara förenat med stor fara att låta polisernas egna undercoveragenter infiltrera i de farligaste kriminella gängen vi har.

Ytterligare en liten kommentar till Bodströms uttalanden (det här berör således inte dig Inger) i morgonsoffan. Han tycks tro att de som värvas som informatörer är kriminella och därmed kanske kan "få skylla sig själv". Dock; varken Peter Rätz eller "Magnus" var straffade för något brott när de värvades. Resultatet av värvningen för dessa båda är idag att den förste förmodligen för resten av sitt liv måste gömma sig utomlands och den andre, som inte (ännu) är röjd kan ännu så länge gömma sig här i landet.

Permalänk | Anmäl #5 Nils-Eric Schultz, 2011-11-27, 10:05

Om Sverige ska vara en demokrati värd namnet så kan inte säkerhetspolisen ställa sig utanför det politiska systemet och agera utan tydligt stöd i lag.

Jag vänder mig också mot att polisen cyniskt exploaterar ungdomar utan att ta ett fullständigt personalansvar.

Denna polisens empatibefriade exploatering av ungdomar framställer inte polisen i mycket bättre dager en den kriminalitet som den ska bekämpa.

Riksdagen bör ta sitt ansvar och se till att införa legal rättssäkerhet för all polispersonal, oavsett om denna är formell polis eller uppdragstagare i form av informatörer eller infiltratörer.

Polisen kan tydligen inte ges bemyndigande att reglera sin egen verksamhet.

Permalänk | Anmäl #6 Goodwin Strawman, 2011-11-27, 13:51

Inger E,

menar du att det är lämpligt att säpo är en stat i staten utan att våra folkvalda har någon som helst insyn eller kontroll över verksamheten?

Jag trodde att polisen skulle bidra till att upprätthålla demokratin och rättssäkerheten för alla, och inte utgöra en parallell existens som utnyttjar andra för sitt egenintresse.

Permalänk | Anmäl #7 Goodwin Strawman, 2011-11-27, 13:58