Risk för fondsocialismens återkomst

Det har kommit upp lite kritik mot de borgerligas utopi. Obehagligt!

Utopin har två metoder:

1. Sänk skatten

2. Privatisera all offentlig verksamhet

När dessa två steg var utförda skulle paradiset uppstå.

Och alla kunde glädjas, ställa sig upp och applådera närhelst en företagare eller "entreprenör" visar sig för folket.

Verkligheten blev ju lite annorlunda. Men då är det givetvis inte friskolor eller äldrevård i privat regi som ska disktuteras.

Utopin ska helst inte diskuteras kritiskt. Det gäller istället att omprogrammera kritiska röster.

Lyckligt nog är Svenskt Näringslivs kassor välförsedda, en mäktig centralstyrd organisation håller alla kritiska röster på mattan. Låter nästan lite planekonomiskt faktiskt. Men det är väl bara en missuppfattning förstås.

Det är väl ingen i grunden, som är kritiska till vinst i allmänhet, men vi har ju erfarit många extremer.
En verksamhet måste drivas optimalt för att fungera, men detta optimala finns det många synpunkter på. Stressnivån är förhöjd, ohälsotalen ökar.
Fördelningsaspekten har vi synpunkter på.
Ökat institutionellt ägande kan kanske ses som "fondsocialism" Många offentliga verksamheter kan/skall inte drivas i vinstintresse, däremot finns naturligtvis en övre gräns för kostnader.
Osv osv, det finns många nyanser av vinst.

Sverige har aldrig varit så fondsocialistiskt som idag, Janerik Larsson.

Aldrig någonsin har så mycket pengar förvaltats av fonder och aldrig tidigare har demokratin och marknadsekonomin tagit så stor skada av det som idag.

Att det är den statligt skyddade finansbranschen som förvaltar det enorma kapitalet istället för de fackliga organisationerna som i löntagarfonderna har ingen betydelse.

Det är exakt samma giriga och destruktiva krafter som bryter ner landet när en så liten, självvald elit med lagliga medel plundrar befolkningen och koncentrerar makten och rikedomarna till sig själv.

Skillnaden mellan Moderatsocialism och kommunism är hårfin om det ens finns någon skillnad.

Det är skrämmande att Svenskt Näringsliv inte kan bättre än så.

Janerik Larsson är en förvillare.

Ingen har emot att företag tjänar pengar på den privata marknaden. Men här pratar vi om välfärden. Att kalla det äpplen och päron vore en överdrift. De har ingenting gemensamt.

På den privata marknaden kan ett företag ta vilket pris det än känner för. Hur mycket det kostar Volvo att producera en bil och vilket pris de vill ha för den är Volvos ensak.

Välfärden är inte en fri marknad. Carema kan inte öka sina vinster genom att höja priset på deras tjänster. Där finns ingen som helst motivation till kvalitetshöjning.

Det enda sätt Carema kan öka sin förtjänst är genom att sänka kostnaderna för vården. Förr eller senare når man en smärtgräns.

Detta är ett hypotetiskt exempel. Låt oss säga att Carema på något sätt lyckas sänka kostnaderna med 50% med bibehållen kvalitet. Kommunen som betalar för tjänsten måste då dra slutsatsen att de betalar för mycket.

Sen har vi det faktum att välfärden, på grund av dess natur, inte är konkurrensutsatt.

Detta för de rika. De fattiga betalar.

En VD i ett svenskt företag eller organisation borde ju inse när man har förbrukat sitt förtroende,

Socialiseringen har redan inträffat i såväl USA som Sverige i den bemärkelsen att pensionskapital är de största ägarna i många börsbolag.

Däremot tycker jag att löntagarnas maktutövande är rena skämtet, de har ingen agenda annat "good governace" och annat politiskt korrekt. Således underlättar deras intåg maktutövning med mindre kapital.

Jag skulle däremot väkomna ett nationalistiskt övervägt inflytande i de stora börsföretagen som sedan länge är på väg ur Sverige.

Trots att hela EU håller på att rasa samman pga marknadsekonomins snara kollaps så fortsätter
näringslivets kramare att tala för sin sak. Kanske
går dom aldrig ut ur sina kontor? Kanske har dom
grävda gångar mellan kontor och bostad. Kanske
ser dom bara på FOX News... Det skulle kunna
förklara varför dom inte tycks ha tagit några intryck.

"Att försvara vinstens centrala roll i en dynamisk ekonomi borde vara enkelt. Den som tänker efter bara ett kort ögonblick inser att vinst är en förutsättning för nya investeringar, för företags fortlevnad. En ekonomi där ingen strävar efter vinst kommer krympa."

Det kan vara exakt det som är problemet med dagens fiat pengar som styrs av en centralbanks artificiella räntesättning. Det blir nämligen omöjligt för gemene man att se det här sambandet du talar om på grund av det inte existerar.

För när ekonomin går trögare och vinsterna är som minst så är det istället gratis att låna pengar, tack vare en generös riksbank vars mål verkar vara att få till stånd så mycket olönsamma investeringar som möjligt.

I en sund ekonomi så borde priset på pengar gå ner i samband med att företagen går bra och gör stora vinster. Eftersom det många gånger inte finns någon anledning till att plöja ner vinstpengarna i det egna företaget så kommer dessa söka sig till företag som i framtiden kommer att generera vinster,

Listigt Prime. Begreppet "tillväxt" utelämnades helt, även om det var snubblande nära. Jag misstänker att begreppet "vinst" kommer att användas flitigt av vissa skribenter en tid framöver.

Det är inte vinsten som är problemet utan VINSTINTRESSET.

Företag startar man för att uträtta nytta. Vinsten är en nödvändighet för att företaget ska kunna överleva, men ska inte vara den primära drivkraften. Det är milsvid skillnad mellan företag som drivs pga girighet och företag som drivs pga företagsamhet.

Svenskt näringsliv borde lära sig att se skillnad på dessa och sluta anklaga de som är emot girighet för att vara emot företagsamhet och hälsosamma vinster.

Det är uppenbart att Janerik Larsson gillar vinst - då den hamnar i hans egen och sina gelikars fickor. Egenintresset ljuger aldrig.

Uppenbarligen vet han inget om Jugoslavien. Däremot har han rätt i sak, det är inte mycket av demokrati med en centraliserad fondförvaltning av löntagarfonder. Riktigt ekonomisk demokrati i form av arbetarmakt där en arbetare är en röst - ja tack.

Men det är samtidigt skönt när sådana som han kommer ur garderoben och erkänner att de är antidemokrater.

Någon som är förvånad över att svenskt näringsliv gillar vinster? Självklart tycker den som är äger någon annans arbetskraft att det är ett demokratiskt problem att arbetarna skulle få ta del av vinsten.

Vinsten i sig är inte skadlig det är dock inte särskilt samhällsekonomiskt eller demokratiskt gynnsamt att samla den hos en liten elit.

Skönt att ser att kommunismen lever och har hälsan i kommentarsfälten. Och nej, jag försvarar inte de s.k. "privatiseringarna". Privatisering är att man sänker skatten och upplyser folk om att de får köpa sin egen äldrevård, inte att staten fortsätter som tidigare med skillnaden att något inkompetent mähä får driva verksamheten så staten slipper skulden när allt går åt helvete.

Om man inte vill att välfärd skall ha vinstintresse så startar man lämpligen egen kollektivägd välfärd, och kräver sedan att staten slutar beskatta en eftersom man inte längre använder de statligt dikterade systemen, vare sig de är privatiserade eller ej.

Men att ta något i egna händer istället för att skrika på reglering, lagstiftning och mer av andras pengar - det är folk för lata för. Bättre att få skiten serverad med silversked när man har gnällt klart.

Oroa er dock inte för mycket, välfärdskollapsen är inte så långt borta som ni tror. Då blir det höga skatter och värdelös service till precis alla, inte bara höga skatter för de rika och värdelös service för de fattiga.

Hans P, men det finns en fiffig lösning eller hur? Återvänd till tiden mellan 1850-1950, där finns paradiset. 1800-talet var paradiset.

Käre Hans. Jag är allt annat än lat, tro mig. Däremot vill jag att vissa saker ska skötas så effektivt som möjligt. Gemensamma lösningar är effektiva och billigare än individuella- du har med säkerhet redan erfarit just detta, då jag förmodar att du i din entreprenörsanda och iver anlagt egna vägar att färdas på, snarare än att utnyttja de vägar vi skattebetalare färdas på annars?

Härligt med lite gammalt blått folkförakt. De som inte delar din extrema världsbild är helt enkelt lata. Faktum är ju att offentligt drivna verksamheter genererar välstånd till alla istället för enskilda aktieägare som de privata bolagen. Det handlar om sunt förnuft inte lathet.

Härligt med lite gammalt blått folkförakt. De som inte delar din extrema världsbild är helt enkelt lata. Faktum är ju att offentligt drivna verksamheter genererar välstånd till alla istället för enskilda aktieägare som de privata bolagen. Det handlar om sunt förnuft inte lathet.

Nejdå Janerik, tiden för tankar på fackföreningsägda företag är förbi. Ditt inlägg är en extrapolering av en gårdag som säkert inte kommer att upprepas

Däremot har vi ju i Sverige redan utvecklat en dominans för institutionellt ägande av börsföretagen via olika typer av fonder.

Alla med den minsta insikt i ekonomiska realiteter inser att alla verksamheter för sin överlevnad behöver ett överskott, dvs vinst.

En debatt om vinstens vara eller icke vara blir därmed en kvasidebatt, som aldrig kommer att kunna leda någonstans, allra minst till operativa beslut på politikernivå.

Jag menar, att det verkliga hotet mot marknadsekonomiska lösningar i Sverige ligger i de excesser i vinstutdelningar, i många fall rena rofferier, som såväl individer som riskkapitalbolag i skol-och äldreomsorgsbranschen av inkompetenta politiker och tjänstemän inom upphandling och kontroll tillåtits ägna sig åt.

Att riskkapitalbolag där själva affärsiden är att tjäna stora pengar på kort- eller mellansiktigt ägande där vinsten pressas upp under några år för att sedan med högre vinstmultiplar nå en kraftig hävstångseffekt vid exit, är så intresserade av att öppna skolor och äldrevård i Sverige beror på möjligheten att på bekostnad av elever och äldre lätt tjäna stora pengar till följd av bristande kvalitetskrav och tandlös uppföljning, kontroll och sanktionering.

I sanning en gigantisk Pyrrhus- seger för våra borgerliga politikers privatiseringssträvanden, och Svenskt Näringslivs kampanjer för att övertyga icke troende om vinstens välsignelser.

Svenska folkets acceptans av vinstdrivande serviceföretag inom skola, vård och omsorg kommer snabbt att rasa till noll, om våra politiker inte omgående inför system för uppföljning, kvalitetskontroll, utdelningsbegränsningar och kännbara sanktioner för de aktörer som tror att de kan fortsätta att utöva rövarkapitalism inom dessa områden.

Ett större nederlag för vinstanhängare i Sverige är svårt att tänka sig.

Leve vinsten, men under kontrollerade former!