Är den extrema urbanismen förenlig med ett borgerligt samhälle?

En traditonell nyliberal filosofi allså. Inte direkt någon nyhet.

Bjuggrens studie som du indirekt hänvisar visar väl egentligen att när gamla företag försvinner kommer nya i nya i jämn takt ända sedan 1950-talet.

Det finns ingen betalande sektor, det som brukar kallas privat och offentlig sektor står i praktiken i sådan ömsesidig växelverkan, så att det inte finns någon början eller slut.

Idealet att odla fram råbarkade individer som klarar sig själva utan stöd av andra - alltså inte bortklemade av en ömsesidigt upprätthållen välfärdsstat - något slags Sparta-ideal från grekiska antken, känns lite obehagligt för mig personligen.

Men jag noterar att idealet särskilt förekommande bland de som har gott om pengar och som själva är isolerade från marknadsekonomins sämre sidor. De klarar sig även i en nattväktarstat.

@Elephant: Man är borta från forumet några månader, men institutionen Doktor Elefant består. Synd bara att han inte lyssnar till argument och heller inte verkar ha humor. Lika tråkigt är det att han instinktivt och urskillningslöst använder tillmälet nyliberal på undertecknad (nåja, sist var det väl högerytter).

För envar läskunnig som ögnar igenom artikeln försvaras en välfärdsstat. Men till skillnad från att önska sig detta innebär den en förhoppning om mer långsiktig politik - och starka medborgare - för att realistiskt kunna upprätthålla dess kärna, också i tider där väst inte längre ensamt håller i ekonomiska styrspakar och realintäkter från produktion och förädling i allt högre grad flytt till Asien.

När det gäller det sistnämnda, de ekonomiska förutsättningarna för att köpa in dyr sjukhusutrustning och bygga infrastruktur, så kostar detta naturligtvis. Elefant måste förstå att mina skattepengar som offentligt anställd enbart innebär återvinning och förövrigt också att det ger mycket lite realintäkter när vi klipper håret på varandra. Utan den förståelsen kan vi glömma en dyr välfärdsstat, och det gör mig ledsen att de som säger sig försvara den inte kan se detta.

Skämt åsido, alltså. (-:

Jonatan, jag noterar att en flygande tefat landat på ditt huvud :D

Ditt första stycke i ditt svar röjer en attityd hos dig. Jag säger inte vilken.

Du förordar en inte totalt nedmonterad välfärdsstat, säger du. Klassisk liberal eller nyliberal ståndpunkt allltså.

Det är riktigt att du nämner välfärdsstaten. Men jag kan ju tycka att den bjuds in med armbågen i din text. Huvudgrejen är liksom det här med den starka, oberoende människan.

Om vi gör tankeexperimentet att staten inte fanns, så skulle ju företagen behöva köpa in tjänsten utbildning eller tjänsten sjukvård eller så skulle enskilda aktiebolaget få ha till exempel en civilingenjörsutbildning i egen regi.

De privata företag som på så vis så att säga bidrog med insatsvaror i de färdiga produkterna till exempel utbildning alltså, de skulle nog inte gå med på att kallas betald sektor medan det köpande företaget är betalande eller finansierande sektor.

Näringslivet köper tjänster av det offentliga. Om det offentligas tjänster är dåliga så sjunker intäkterna och staten får sparka folk, inte särskilt tryggt. Har du hört talas om Grekland?

Frågan i artikeln kan jag inte riktigt besvara. Men andemeningen håller jag inte med om. Eftersom vi stackars förortsfäder/mödrar numera förutsätts klara av att

-välja vilket lands aktier som går bäst på 30 års sikt för att vi ska få någon pension
-om det kommer att regna mycket i fjällen vinter så att vi inte ska låsa elpriset
-logga in på skolans hemsida (egentligen står den i Norge) med 100-tals länkar att klicka på för att förstå vad våra barn har i läxa under veckan och granska att de gör den
-via tangentbord mata in den 30-siffriga kod som står längs nere på Telia-räkningen när vi gör våra betalningar som görs dagligen och helst på minuten

...så måste jag säga att 2010-talet kräver så oerhört mycket mer av oss vuxna än 1970-talet gjorde, när de vuxna fick hjälp med allt detta, att man nästan måste ta sig för pannan och undra om man klarar så mycket mer utan att få en hjärtattack och nästan dö. Varpå man måste ringa SOS alarm och ge en exakt och specifik beskrivning av sitt tillstånd. Och om man slarvar eller inte är påläst via wikin så skickar de ingen ambulans.

Jag vet inte om jag håller med dig. Jag bor ju själv i glesaste glesbygd och vi är vana att ta hand om oss själva här, men samtidigt så är jag inte säker på att jag skulle vara så handlingsberedd för katastrofer om jag bodde vid Odenplan. En gång i världen när jag jagade var sinnena så skärpta när det kom till att känna om det fanns något vilt i marken att jag kunde säga 100 % säkert att jag skulle hitta villebrådet. I dag efter 20 år har denna egenskap till stor del försvunnit. Vad jag vill säga är att de sidor man behöver mest är de sidor som utvecklas bäst. En modern stadsmänniska behöver inte kunskap om överlevnad på samma sätt som om du bor på fjället, 30 km från närmaste hus och där telefonen fungerar bäst de gånger man inte behöver den. Man behöver inte bli "bortklemad" för att man bor i storsta´n. Det är ett val. Har träffat mångaStockholmare som är utomordentligt duktiga på att ta vara på sig själva. Vad jag däremot inte har träffat på här där jag bor, är den typ av mesproppar som du beskriver. De skulle inte klara sig här.

@Elefant: Det handlar naturligtvis om erfarenheter även från mina tidigare publicerade artiklar. Dessa är också tillgängliga för alla och envar. Du behöver inte hålla med mig alls, men det är ingen idé vi tjatar om samma sak vareviga gång. När det gäller intäkter och utgifter till välfärdsstaten har du helt enkelt (till dels) fel, men det får du gärna ha.

Jag har dygnsvak i helgen, men det ska nog bli trevligt. Trevlig helg till dig också! Jag tror nog att vi får reda ut ett och annat över pilsner istället, på senare tidspunkt.

Min tidigare kommentar verkar försvunnit. Hur som helst:

@Eliasson: Jag håller med dig i mycket av din kritik, men kan inte annat än att poängtera att så går det när allsköns saker ska göras till offentliga utgifter. Då ställs orimliga krav på effektivisering istället för att tydligt avskärma vad som är de gemensammas domäner och vad individen själv ska klara av.

Ett exempel från idag är att de gemensamma utgifterna måste konkurrera med kostnaden för en mängd hittepåutbildningar på "högskolor" som startats överallt. Detta i sin tur eftersom vi segrat ihjäl oss på välfärdsområdet och då måste hitta på mer saker att göra till offentliga uppgifter - istället för att snacka med grannen själv ska vi ha genuspedagoger och liknande sociala ingenjörer som bestämmer över denne.

Dessutom har krav på hög materiell standard tillsammans med ett jämlikhetsideal gjort att en stor mängd människor inte anses ha potentiell produktivitet på grund av samhällets specialisering. Då ska dessa försörjas offentligt istället för att bidra med vad de kan. Det krävs ordentliga människor för att ta hand om sig själv, men det krävs starka människor för att utöver detta kunna ta hand om en gemensam välfärd.

Ytterligare exempel kommer från tjocka och parallella lager byråkrati (i administrationsklustret stat/landsting/kommun) vilka "fångat upp" en massa människor när produktion och förädling lagt ner. Fin tanke kanske, innan man tänker efter. Det genererar nämligen näppe intäkter till välfärdsstaten.

@Wiklund: I slutet av din kommentar besvarar du dig själv: De skulle inte klara sig här.

Istället för att bo i en fågelholk blir de skitiga under naglarna och tvingas till driftighet (såvida de inte försörjs på bidrag naturligtvis), där produktion och förädling inte är speciellt främmande. Industrious är en bra engelsk term.

Angående mitt generaliserande om stadsbor är det naturligtvis skämtsamt fredagsraljerande. Ibland är det på sin plats med humor.

Vi låter CERN bygga en tidsmaskin åt dig Jonatan. Så sätter vi den på 1850, Vilhemnina, Åsele lappmark.

Om det finns tyst kunskap lagrat någonstans om hur man överlever och en djupt rotad konservatism så tror jag att Norrlands inland är platsen för dig även utan tidsmaskin.

Pöjkera är något på spåret när han påpekar att den värdeskapande industrin inte har ökat sedan femtiotalet.

Sen förlorar han sig i floskler igen.

Iallafall en hyfsat bra analys för att vara från en borgerlig skribent.

Men jag ska försöka fortsätta curla för dig i ditt fortsatta tankearbete.

För övrigt,,,, ordet curla betyder egentligen att demonisera dom kristna grundvärdena.

Klart man ska vara realist, men i övrigt fanns inte mycket konkret att ta fasta på i artikeln. Exakt när och hur "curlar" välfärdsamhället folket, hur ska det se ut enligt författaren? När man inte får veta det, finns inte mycket att diskutera utöver allmänna fraser som inte säger mycket. Sorry! Skriv om och konkretisera, var tydlig med hur du vill ha det och så får vi se hur många som går på din linje helt eller delvis eller inte.

Bra kommentar Jan Wiklund #5

@Olsson: Gott att höra en vänsterman (som jag tolkar dig vara utifrån vad du skriver) som konstaterar att den värdeskapande industrin inte ökat sedan femtiotalet. Därmed också realintäkterna till den gemensamt finansierade välfärden. Då kanske du också kan gå med på hur tokigt det egentligen är att tro att ökad skatt på offentliganställda ger mer pengar till offentlig sektor.

Kanske har du läst politisk ekonomi i små blå häften och borde som gammelmarxist delvis kunna uppfostra de ekonomiska analfabeter som styr samtidens orealistiskt önsketänkande vänster :-).

@Höst: Om du läser det första kursiverade stycket i artikeln/kåseriet, vilken fungerar som en slags "disclaimer", så förstår du stämningen i vilken texten ska läsas. Det är ofta ett problem med den mellanmänsklighet som går förlorad när stringenta teorier tillåts råda och gör att politiker inte lyssnar på vanliga människor utan snarare politiskt korrekta mediefolk från innanför tullarna. Då kan det ibland behövas attitydssnack i pubmiljö, och igår var det fredag dessutom. Förövrigt är stringenta teorier inom humanvetenskaperna alltid byggda på grova förenklingar.

Vad gäller konkretiseringar tycker jag att du ska läsa mitt svar till Eliasson ovan, eller också annat jag har skrivit. Välfärdsstatens kärna ska idag konkurrera med en massa andra saker, samtidigt som realintäkter från produktion och förädling flyttat till Asien.

Jonathan.

Jag är ingen vänsterman, men jag anser att det här landet har skötts dåligt sedan 90talet och sämre sedan millenieskiftet. För mej så är det ingen bedrift att öka den privata utlåningen till farliga nivåer samtidigt som loket, industrin står och stampar. Detta under en tid när borgarna antingen har styrt agendan i opposition eller har styrt själv. Att kritisera en förbrukad politisk kraft som vänstern ser jag som slöseri med tid. Det kan hända att jag börjar ¨med det igen den dagen dom kommer tillbaka med nya ideer men jag vill nog själv se miraklet först.

Det jag sade om att du inte tänkte tanken färdigt är att du inte har frågat vilka länder som har varit framgångsrika i värdeskapande och varför. Du har inte heller ställt dig frågan vilka som har vart misslyckade och varför. Ställ dig frågan om varför Tyskland och Kina är framgångsrika medan England och USA är bankrutta, dom svar du får då kommer nog att få dej att se ut som en aning off om du framför dom. Tyvärr. För den svenska politiska debatten vilar mest på rosenröda drömmar att en konservativ ideologi för in medborgarna in i himmelen.

Hej, Jonatan Forsberg-Gillving. Du skriver:

”Därmed också realintäkterna till den gemensamt finansierade välfärden. Då kanske du också kan gå med på hur tokigt det egentligen är att tro att ökad skatt på offentliganställda ger mer pengar till offentlig sektor.”

Nu blev du lite mer precis och jag håller med dig i det du skriver där! När förmögenheten är förbrukad, måste det till nya pengar utifrån genom t.ex. export som överstiger importen, nya uppfinningar som kan implementeras och skapar ett mervärde och rationaliseringar som ger besparingar utan att kvaliteten sänks, om välfärdsbygget ska fortgå. Att pengarna bara går runt inom samhället , kan påverka fördelningen, men skapar inga nya resurser.

Det var så du menade, eller hur?

F.ö. bra att du medverkar i ”eftersnacket”! J

Vi lever i en värld som är svår att förstå. Inte konstigt att många drömmer om en mer konkret tillvaro närmare byteshandel och självhushåll. Men måste vår frustration inför vår egen brist på förståelse verkligen mynna ut i en social tillbakagång? Är det inte lite som att krypa tillbaka under vår gamla snuttefilt?

Ett återkommande tema bland tillbakaivrare är en nästan ömkansvärd längtan att kunna skilja på närande och tärande. Detta resonemang utan möjlighet till framgång leder till nästan komiska dikeskörningar. Som att privat verksamhet är värdeskapande men inte offentlig. Eller att export är det enda vi egentligen kan räkna som tillväxt.
All verksamhet är värdeskapande. Organisationsformen och finansieringen är i det sammanhanget betydelselös. Däremot är de senare inte alls betydelselösa när det gäller fördelningen av produktionsresultatet.
Släpp det där med från vilken sorts verksamhet pengarna kommer. Eftersom 90% av alla pengar är påhittade av finansindustrin är kopplingen till värdeskapande produktion ett villospår.
Diskutera istället effekten av hur vi väljer att fördela tillgångarna.

@Höst: Det är klart jag medverkar i eftersnacket, det är därför jag skriver :-). Du har helt klart förstått mig där, men jag menar dessutom det jag skrev i kommentaren till Eliasson (#9) då jag nämner saker som idag måste konkurrera om välfärdsstatens begränsade utgifter. Diskutera gärna det (kommentar #9, som sagt).

@Olsson: Jag tror att den kommentar du fiskar efter från mig är den jag skriver om här: http://www.jonatanforsberg.net/2011/10/om-krisen-i-vast.html . Inte sant?

Könsrollerna formas dels av vårt biologiska arv och dels av kulturen/religionen, vad som är vad är inte alltid lätt att förstå. Genusteorierna tar inte hänsyn till det biologiska arvet utan utgår från behavoirismen, som jag förstått det. Då kan man heller inte utröna vad som är kulturellt betingat och eventuellt anakronistiskt eftersom biologin och kulturen ibland flyter samman och griper in i varandra. Särskilt svårt är det att förstå de psykiska drivkrafterna som formar könsrollerna, om de är biologiskt eller kulturellt betingade. Då måste man först förstå vad som är biologiskt och sortera bort allt som inte är det, då återstår det kulturella. Vad som är det biologiska arvet kräver mycket forskning. Därför ser jag inte genusteorierna som vetenskapliga, ej heller genuspedagogiken och anser att den senare kan göra stor skada om den tillämpas på barn, våra barn blir då experimentkaniner. Därför ska detta inte finansieras via offentliga medel, lika lite som New Age, astrologi eller andra kvasivetenskaper bara för att de är trendiga. Våra skattemedel ska användas seriöst och framförallt inte göra skada. Håller med dig där!

Med vänlig hälsning
Ina