Ångerrätt löser inte problemet med bluffakturor

Vd Dag Klackenberg och säkerhetschef Per Geijer Svensk Handel uttalar sig om bluffakturor i SVD Opinion 24 november. Först vill jag säga att det är bra att ämnet förs upp till debatt, bättre sent än aldrig i Svensk Handels fall. Tyvärr tycks Klackenberg och Geijer sakna sakkunskap i ämnet eller så vill de förenkla sitt budskap så mycket ( så att gemene man förstår) att det uppfattas (av mig) som okunnighet.

Några av deras förslag till åtgärder som skulle förbättra för näringsidkare vad gäller bluffakturor måste kommenteras.

I mitt arbete som konsumentvägledare kontaktas jag nästan dagligen av företagare, företrädesvis ensamföretagare, innehavare av f-skattsedel samt ägare till jordbruksfastighet. Gemensamt för dessa är att när de ingår avtal i egenskap av näringsidkare så omfattas de inte av vår konsumentlagstiftning. Detta av den enkla anledningen att de inte betraktas som konsumenter i juridisk mening när de ingår avtal å företagets vägnar. Detta är allmänt känt bland de som sysslar med det som i folkmun kallas bluffakturor. Dessa finns i många former, de vanligaste är i sin enklaste form:

• Erbjudanden som ser ut som fakturor eller fakturor som ser ut att komma från kända företag, förhoppningen med dessa att de betalas i förbigående av misstag.
• Fakturan som föregåtts av en kontakt eller påstås ha förgåtts av en kontakt. Kontakten handlar exempelvis om att det uppringande företaget vill skicka information om tjänsten man säljer. Samtalet resulterar i ett avtal och en fordran som faktureras till näringsidkarens förtret.

Konsumentvägledningens rådgivning till näringsidkare är oftast mycket enkel till sitt innehåll.Om man anser sig oriktigt fakturerad kan man bestrida fakturan/ fordran. Bestridandet skall till formen följa en mall för att fungera som bevisning i en tvist. I regel stannar vår rådgivning vid detta då vi i första hand är till för konsumenter och den tid vi ägnar åt näringsidkares problem tar tid från våra konsumenter (våra uppdragsgivare).

Vad är det då som Klackenberg  och Geijer säger som är så tokigt?

Man föreslår att småföretagare skall ha ångervecka och krav på skriftlig bekräftelse som privatpersoner har. Jag antar att de syftar på den 14 dagars ångerfrist och rätt till skriftlig information när avtal ingåtts som konsumenter har vid köp av tjänst eller varor på distans enligt Distans- och hemförsäljningslagen. Även konsumenter drabbas av oriktiga fakturor trots att de har ångerrätt, i kontakt med ett oseriöst företag är det svårt att få ångerrätten att verka. Företaget går inte att få kontakt med eller så ignorerar man meddelande om eventuellt ånger. Varför skulle oseriösa företag som riktar sig mot näringsidkare agera annorlunda. Förslaget skulle även sätta avtalsrätten ur spel, på vilket sätt och när  skulle man kunna hävda att avtal i fortsättningen skulle vara bindande för parterna. Hur skulle man kunna dra en gräns vi småföretagare (vad är en småföretagare?) och andra företag, en sådan distinktion passar inte in i vår lagstiftning.

Man tar även upp registreringar hos kronofogden och möjligheten att där begränsa dessa antingen med belopp eller antal registreringar. Vad man menar här måste vara de uppgifter man kan hämta hos kreditupplysningsföretagen, antal sökta lån, skulduppgifter och anmärkningar mm. Kronofogden tillhandahåller mig veterligen inte en sådan tjänst, de kan naturligtvis lämna uppgifter om skulder och pågående ärenden vid förfrågan, men det kan väl inte vara det som avses. Att begränsa möjligheten för enskilda att få ta del av kronofogdens handlingar vore att inskränka vår medborgerliga rätt enligt offentlighetsprincipen.

Vad man kan föreslå i detta sammanhang är, och det har tidigare gjorts av flera aktörer, att det inte genereras betalningsanmärkning hos kreditupplysningsföretagen när ansökan om betalningsföreläggande avseende juridisk person inkommer till kronofogden och att i de fall det händer att rättelse kan göras på ett enklare och snabbare sätt.

Klackenberg och Geijer avslutar med att uppmana myndigheterna att tillse att oseriösa inkassobolag får sina tillstånd indragna och inte går blufföretagens ärenden. Datainspektionen är tillståndsmyndighet och sköter tillsyn av inkassoföretag. Detta innebär att se till att inkassoföretag sköter inkassohandläggning enligt god inkassosed. För det första så använder de så kallade" blufföretagen" i mycket stor utsträckning egeninkasso vilket innebär att de inte behöver tillstånd av Datainspektionen. Datainspektionen har alltså ingen möjlighet eller plikt att kontrollera den inkassohanteringen. Och om "riktiga" inkassoföretag skulle få sluta försöka driva in tvistiga fordringar, vilket även bluffakturor, är vilken betalningsmoral skulle vi då få?

Jag tror inte det finns en enkel lösning utan problemet måste attackeras på olika sätt. Ett sätt är att öka kunskapsnivån rörande baskunskaper i grundläggande juridik bland de som bedriver företagande. Hur skall man förklara för en företagare som inte vet vad en offert eller ett anbud är om hur man bestrider och dess konsekvenser - det har jag mött i min roll som konsumentvägledare.

Ökad kunskap och kompetens  är ett bra sätt att göra företagandet mindre riskfyllt och motverka de som lever på bluff och bedrägeri.

Peter Arnell (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41128

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Instämmer helt med artikelförfattaren. Alla har dessutom rätt att bestrida fakturor och det är de som skickar fakturorna som måste bevisa att ett avtal ingåtts. Att opinionsbilda om en inskränkning i avtalsfriheten är ren populism.

Permalänk | Anmäl #1 Charlie Darwin, 2011-11-28, 10:19