Biståndspolitik

Fredrik Segerfeldt om Biståndspolitik

Ersätt bistånd med migration och handel

Publicerad: 2011-11-29 11:11, Uppdaterad: 2012-01-27 11:01

Det är oacceptabelt att biståndets uppenbara brist på bevisbara resultat inte leder till någon politisk förändring. Det skriver Fredrik Segerfeldt, författare, aktuell med rapporten "Omtag för biståndspolitiken: Förslag på kommittedirektiv för en ny politik för global utveckling" som släpps idag.

172 millningar
11 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Fredrik Segerfeldt, författare, aktuell med Timbrorapporten "Omtag för
biståndspolitiken: Förslag på kommittedirektiv för en ny politik för
global utveckling".

"Ett katastrofalt misslyckande för biståndet (inte bara det svenska) som ledande politiker i givarländerna sällan öppet erkänner."

Så uttryckte sig Peter Svedberg och Jakob Svensson, professorer i utvecklingsekonomi vid Stockholms universitet, i sitt remissvar till Globkom, den parlamentariska utredning från början av 2000-talet som ligger bakom den nuvarande svenska utvecklingspolitiken. Utredningen ignorerade kommentaren.

År 2008 presenterade regeringen sedan, med underlag från Sida, en skrivelse till riksdagen om biståndets resultat. I den talades det om "svårigheterna att redovisa långsiktiga effekter av den verksamhet som får stöd genom det svenska utvecklingssamarbetet". Skrivelsen ledde till en axelryckning, om än det.

Det är oacceptabelt att biståndets uppenbara brist på bevisbara resultat inte leder till någon politisk förändring. Lika lite som en skolpolitik som inte höjer befolkningens kunskapsnivå eller en sjukvårdspolitik som inte botar och lindrar patienter skulle accepteras, bör en politik för global utveckling som inte bidrar till global utveckling inte tolereras.

Trots all uppmärksamhet och kritik har regeringens åtgärder hittills inte mer än skrapat på ytan. Det är dags för ett omtag i grunden. Därför föreslår jag en ny kommitté, som förbehållslöst utreder det svenska utvecklingssamarbetet i grunden. Denna gång måste frågeställningarna, verksamheten, uppdraget och de vetenskapliga kunskaperna tas på fullt allvar. Direktiven för en sådan utredning presenteras i en rapport från Timbro som publiceras idag.

Dessa direktiv innehåller ett antal riktlinjer. Utredningen ska vara tydlig med att skilja på det vetenskapliga och det politiska perspektivet på utveckling. Vad utveckling är måste vara en politisk fråga. Hur utveckling åstadkoms är däremot en vetenskaplig sådan. Utan evidensbaserade metoder kommer vi aldrig att få till en politik för global utveckling värd namnet. Utredningen ska utifrån detta perspektiv ta avstamp i utvecklingssamarbetets kardinalmening: "bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor". Och därefter grundligt redogöra för hur "levnadsvillkor" definieras, hur de kan "förbättras", vilka "förutsättningarna" för dessa förbättringar är och hur Sverige som stat kan "bidra" till att dessa förutsättningar skapas.

En central utgångspunkt för utredningens arbete ska vara prioriteringar. Utvecklingssamarbete är en knapp resurs. Det gäller såväl de finansiella resurserna - biståndsbudgeten - som den politiska viljan att bedriva en sådan politik. Av det följer att såväl problem som insatser ska vägas mot varandra, för att se till att verksamheten i så stor utsträckning som möjligt bidrar till att de uppsatta målen uppnås.

Ett annat viktigt perspektiv är samstämmigheten, det vill säga att svensk utvecklingspolitik inte bara handlar om bistånd utan även om en rad andra politikområden som också har påverkan på den globala utvecklingen. Nobelpristagaren Michael Spence kallar biståndet "ett villospår" i den internationella utvecklingsdebatten, och menar att biståndets centrala roll i utvecklingsdiskursen är ett uttryck för den rika världens narcissism. Ändå är det mest bistånd vi pratar om. Nu måste vi börja "walk the talk" och ta samstämmigheten på allvar.

Sannolikt har migrations- och handelspolitiken större potential när det gäller att "bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor". Utredningen ska därför noggrant studera hur Sverige på dessa två områden bättre kan bedriva en utvecklingsvänlig politik. Det är dags att Sverige för en politik för global utveckling värd namnet. Och med tanke på hur det sett ut hittills är det lika bra att börja om från början.

Fredrik Segerfeldt (51 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/41103

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fast om resultatet av en utredning är mer eller mindre bestämd i förväg eller om resultatet inte gillas av uppdragsgivaren så känns det lite meningslöst.
Kan det vara bra om ett lands utbildade befolkning och dess arbetskraft kommer till Sverige. Vem ska då bygga upp det egna landet? Sida-arbetare?

Permalänk | Anmäl #1 Alvin Stoltz, 2011-11-29, 12:14

SIDA kan monteras ner till en katastrofbiståndsdel och en utbildningsverksamhet där man hjälper till att bygga upp skolväsende och stadsapparaten något annat behövs inte.

Fullkomligt ofattbart att denna miljardrullning får fortgå år efter år.

Permalänk | Anmäl #2 Mats F Eriksson, 2011-11-29, 13:57

Katastrofbiståndsdel är faktiskt en intressant ide som många av oss tänker på. Den skulle kunnat fungera på Haiti och andra ställen som drabbats av obegripligt stora naturkatastrofer. I stället för skrivbordsfolk med penn- och pappersvändarfördighet skulle katastrofgruppen bestå av handlingskraftiga människor som gör nytta på en katastrofplats.

Permalänk | Anmäl #3 Alvin Stoltz, 2011-11-29, 15:52

Att lära utsatta människor värdet av marknadsekonomi som ett sätt att ta sig ur svält och elände möter ett hårt motstånd från vänstern, som istället vill leka solidariska och känna sig givmilda och empatiska.

Permalänk | Anmäl #4 Robert Pettersson, 2011-11-29, 19:11

Jag blir i sanning facinerad av ett riksdagsparti som inte ens försöker känna in vad deras väljare vill. Kan man sjunka mycket lägre inom politiken?

Permalänk | Anmäl #5 Anders Olsson, 2011-11-29, 19:34

30 miljarder betalar vi i bistånd varje år!

Permalänk | Anmäl #6 Tobias Bäckström, 2011-11-29, 19:50

Att låta folk i allmänhet komma till Sverige hjälper över huvud taget inget. Tänk själva ett niomilljoersland mot sju miljarder...

Permalänk | Anmäl #7 Sten Figaro, 2011-11-30, 00:45

En världsomspännande marknadsekonomi bygger på att alla länder samarbetar för att den ska fungera. Det som har hänt de senaste tjugo åren är att Kina på konstlad väg har skrivit ner sin valuta samtidigt som dom har hållit västvalutorna uppe genom att köpa deras statsobligationer.

Det är sorgligt att se att folkpartiet håller fast vid ett system som har kollapsat.

Fri migration är populär hos borgerligheten, dels för att regeringen Bush införde en låtsas variant av det på under 2000talet, dels för att neoconservativa politiker som ser Amerika kollapsa med en åsnas envishet säger att dom minsann kan dra vidare.

Dessutom så är Sverige ett genomgentrifierat land. Dom Folkpartister som själva har genomfört den här förändringen är mycket väl medvetna om att dom själva aldrig kommer att betala priset för sin politik. Och dom känner ingen solidaritet med den fattigaste delen av Sveriges befolkning.

Därav detta.

Permalänk | Anmäl #8 Anders Olsson, 2011-11-30, 01:45

Med facit över hur invandringen har omformat de västeuropeiska samhällena, måste man ställa sig frågan om skribenten är vansinnig eller ond.

Permalänk | Anmäl #9 Jonas Eriksson, 2011-11-30, 18:06

Fredrik Segerfeldt driver envetet och synbarligen som uppdrag på heltid kampanj mot biståndet genom att sprida o- och halvsanningar, felaktiga och/eller särskilt utvalda citat och uppgifter som ger en negativ och snedvriden bild av biståndets effekter.

Tvärtemot vad som påstås i artikeln finns många utvvärderingar och andra bevis för att bistånd i stor utsträckning fungerar med positiva utvecklingseffekter såväl på projekt- och programnivå som på ekonomisk tillväxt och humanitära och sociala indikatorer på nationell nivå.

Se t ex:
"Does aid work for long-term growth and development? Based on a thorough review of the professional research literature and a re-examination of key hypotheses, our answer is 'yes'."
C Arndt, University of Copenhagen, S Jones, University of Copenhagen, and F Tarp, University of Copenhagen and UNU-WIDER (Helsinki).
http://www.naiforum.org/2011/02/does-aid-work-for-growth-and-development/,

"Aid works, when it is practical, targeted, science-based and measurable"/Professor Jeffrey Sachs, Director, Columbia University Earth Institute
http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/4210122.stm .

"UN research clearly shows that if blatantly politically driven aid is excluded from consideration, the evidence points to a robust positive relationship [between aid and economic growth]." /J K Sundaram, UN Assistant Secretary-General for Economic Development.
http://www.project-syndicate.org/commentary/sundaram9/English

"Child mortality is rapidly declining in Tanzania, thanks in part to aid programs that have improved public health and provided access to family planning"/Hans Rosling genom Bill Gates.
http://www.thegatesnotes.com/Topics/Development/Hans-Rosling-Good-News-i...

etc.etc.etc.

Permalänk | Anmäl #10 Dag Ehrenpreis, 2011-11-30, 18:36

Vad gäller behovet av samstämmighet tror jag Segerfeldt finner meningsfränder i t ex miljöpartister som Bodil Ceballos.

Permalänk | Anmäl #11 Niclas Kuoppa, 2011-12-14, 19:22