Upprättelseceremonin visar att vanvården lär fortsätta

Lättare visa på sterilisering än vanvård!
Samhällets syfta är väl att skapa en god omsorg och skydd för barn.
Sen är det upp till alla individer att göra sitt bästa i samhället.
Det finns väl ingen som är helt felfri eller perfekt i sitt umgänge med medmänniskor eller med sina inre demoner. Att se sig som offer för yttre omständigheter kan vara en väg att förneka sina inre svagheter-om jag törs påpeka det utan att förringa alla hemskheter som kan ha inträffat under livsresan.
Lycka till på resten av vägen.

Tack Daniel för att du delar med dig av dina analyser och synpunkter. Jag delar dem!

Talmannen läste ur ett skrivet manus och det med en monoton röst som aldrig berörde känslan av skam eller skuld. Vem skrev talet och spelar det egentligen någon roll längre?

Tyvärr skulle man, i Statens namn, åter kränka alla de tusentals barn och unga som mot sin och föräldrarnas vilja togs ifrån biohemmen med tvång pga rashygienism, vilket även innefattar myndigheters subtila godtycklighet.
Jag var en av dem som förlorade allt.
Även rörelsefriheten och frisk luft. Bara av det blir man sjuk. Allvarligt sjuk.
Våldet och hoten från andra tvångsomhändertagna och personal väger i det sammanhanget "lätt"...

De barn som inga föräldrar hade, som vanvårdades och misshandlades i biohemmen fick däremot sin ursäkt för Statens senare övergrepp när de omhändertogs som barn. Det unnar jag dem.
Statens svek (och kommuneras efter år 1980) berör då endast den s k direkta samhällsvården. Det är DEN man endast ber om ursäkt för.

Av talmannens manus gick det inte att ta miste vad som åsyftades; att de barn som samhället tvångsomhändertog var enbart på SAKLIGA grunder. På det sättet hävdas att DÅVARANDE barnavårdsnämnder aldrig gjorde fel ens i utredningssammanhang och därför kan NUVARANDE socialtjänst få fortsätta år 2011 med att framställa godtyckliga sådana. Kostar alltså inget.
Hur många vet att man inte kunde överklaga barnavårdsnämnders beslut? DÄRFÖR kunde ingen annan myndighet eller representant från sjukvården heller ingripa till barnets försvar. Helt omöjligt. Ändå har det talats om brottens preskriptionstid!

I media har "Vanvårdsutredningen" präglats av fosterhemsplaceringar samt att bioföräldrarnas konkreta omsorgsbrister var anledningen till tvångsplaceringarna. Det framgår väl även av kommentaren #1 här till denna artikel?
Talmannen avslutade. Grande finale.

Vi kan i alla fall konstatera att jurister på Newsmill har börjat klaga på Socialtjänstens ännu besynnerliga makt, som knappast Skatteverket är i närheten av. Sistnämnda har även krav på sig angående service mind.

Sverige har tyvärr inte stått för sin mörka historia. Talmannen borde skämmas. Många skulle skämmas.
Att Fredrik Reinfeldt inte var närvarande gör varken från eller till. Kanske han borde hedras istället?

Inger Olsson, intressant analys av Westerbergs tal. Ja, rättssäkerheten i placeringarna är ju verkligen klandervärd. Det system som tillämpas än i dag för att pröva dem är ju inget annat än en fars - man går i stort sett alltid helt på socialnämndens linje, vilket gör förvaltningsrätten överflödig. Intressant att det inte ens gick att pröva besluten på den tiden - även fast den prövning man kan få till stånd i dag inte betyder mycket heller.

Och det finns ju åtskilligt i LVU-lagen som socialnämnden kan besluta om utan att behöva fråga domstol om lov - dels omedelbara omhändertaganden enligt 6 §, dels "mellantvång" enligt 22 §. Socialtjänsten har en hel radda tvångsverktyg i sin arsenal, när man i en rättsstat ska kunna förvänta sig att allt sker på öppen och frivillig basis.

#4 "vård" enligt LVU är i grunden densamma som förr. Ännu hög risk för att socialtjänsten gör godtyckliga bedömningar och därmed drar fel slutsatser.

När centerledaren Annie Lööf berättade om sitt snatteri hos Karin Hubinette, kunde hon snarare orera om brottet men hon slapp i alla fall s k ungdomshem.
Det är detta "brott" man kan placeras för. Vidare är s k skolk och misshandel andra orsaker som kan leda till LVU-placering, men om dessa fenomen är i grunden svar på mobbning utreds givetvis inte.

A priori styrs Socialtjänsten av att teoretiskt problematisera genus, etnicitet och klass. (Förr var det etnicitet, klass och kön) Det viktigaste torde vara att ungen kan placeras någonstans i denna teoribildning. Med andra ord: det är inte "barnets bästa" som är mest intressant.

Krav på sakbevis för tvångsomhändertaganden, t ex missbruk, blir därför obefintliga.
Det är inte okänt att Socialtjänsten kör över både jurister/domstolsbeslut samt läkares utlåtanden. De är mycket duktiga på att finna "problem" som ingen annan kan finna...
Det är heller inte okänt att de inom Socialtjänsten har haft svårt med samarbete med de inom sjukvården och andra myndigheter.

En läkare som fattar fel beslut angående diagnos samt behandlingar kan mista sin legitimation. Socialsekreteraren behöver inte ens legitimation för att ödelägga människors liv.

Om bl a placeringsorsakerna kan man läsa i BO: s rapport "I´m Sorry". Även om problemen med tillsyn, som givetvis hänger ihop med fortsatt 0 insyn. Barnombudsmannen fick ju själv be om tillstånd och SiS styrde och ställde.
Andra skäl för Sis-placering är att man inte har lyckats "styra" ungen, som givetvis ingen har lyssnat på och som därför har flera placeringar bakom sig. http://www.barnombudsmannen.se/Global/Publikationer/arsrapport%202010%20...

Jag är tacksam för att Uddevalla kommun, som nu har lagt ut information om tvångsvård av barn och unga.
http://www.uddevalla.se/stodomsorg/barnochfamilj/barnsomfarilla/tvangsom...

Nu är det ingen tvekan längre om socialtjänstens fortsatta oinskränkta makt samt att det är utredningen som styr precis allt? Socialtjänsten både utreder, omhändertar, processar och verkställer med stöd av utredningen.
Hela processen kring beslutet om tvångsvård går heller inte att överklaga. Barn under 15 år behöver man inte ens lyssna på...
Förvaltningsrätterna går dessutom på utredningarna. Skulle de mot förmodan invända mot Socialtjänstens beslut saknas gottgörelseprocessen. Hur mycket Socialtjänsten i s f har konkret skadat en familj behövs det inte be om ursäkt för eller betala skadestånd...

I de svenska domstolarna, som ska vara självständiga och oberoende av myndigheter, gäller både krav på bevis, straff och gottgörelse för målsägande. Låt dessa ta hand om ev. beslut om tvångsomhändertaganden, då sådana är så omfattande och ingripande i människors liv.

Daniel Hammarberg

Du tar även upp NKMR i din artikel. En organisation och vars ordförande jag är mycket tveksam till. Finner inte den seriös. Man kan bara titta på deras sajt!?

När det gäller diskussionen om ersättningen är det inget nytt om krav på "allvarlig art". Framkommer i utredningen "Barnen som samhället svek.." ledd av Kerstin Wigzell. http://www.regeringen.se/content/1/c6/16/07/40/328df003.pdf

I den länkade utredningen gavs förslaget om att ersättning för vanvård av endast "allvarlig art" kan komma ifråga. D v s den unge/a individen ska allvarligt ha skadats vilket ju påverkar hälsan framförallt och hindrar annars möjlig utveckling.
Nej, jag tycker absolut inte det är svårt att förstå resonemanget kring "allvarlig art"! Stödbevis måste helt enkelt finnas.

Eftersom du även tar upp tvångssteriliseringarna i artikeln kan det vara värt att notera att det räckte inte med att ha steriliserats - det fanns ju de som frivilligt även så gjorde! - utan den sökande skulle även ha stödbevis för att man hade godtyckligt steriliserats mot sin vilja. (Unga som t ex satt på mentalsjukhus behövde inte bevisa godtycklighet.)
Är tveksam till dina uppgifter om s k steriliseringar och tvångssteriliseringar. Ett tips till dig är att läsa Sterilitetsutredningen, vilken är ytterst saklig och objektiv.

Jag har läst SOU 2000:20. Där framgår det att 63 000 steriliserades, utav vilka 31 000 gjorde det helt frivilligt, 4 000 "som inte går att klassificera", och resten med någon form av tvång. För siffran om 1 600 som fick ersättning, se bl.a. http://www.sydsvenskan.se/sverige/article37857/1-600-tvangssteriliserade... . Jag tvingas påpeka att jag spenderat gott om tid att studera denna historia.

Och vad är det som inte är seriöst med NKMR? Du nämner deras webbplats. Är det innehållet eller designen du menar?

#7 Klickade på din länk och såg ett fel: "Enligt steriliseringsutredningen använde man inte tvångssteriliseringar efter 1964." Nej, påståendet som skrivs i artikeln stämmer inte, eftersom ersättningen byggde på utredningens förslag beviljades de som hade tvångssteriliserats fram till år 1975.
Orsaken till avslag för ersättning, som artikeln tar upp, är att de som inte beviljades ersättning var dem som INTE alls kunde bevisa att de hade steriliserats!
Eftersom jag hjälpte min mor vet jag att de sökande skulle själva ta fram stödbevis.
Att det är så "få" som sökte är ju i grunden inte så konstigt. Tvångssteriliseringen var ju "endast" 1 övergrepp av många andra sätt. Många dog av sviterna av även institutionsvården.
Som även de många vanvårdade barn och unga har gjort.

När det nu gäller ev. ersättning för de vanvårdade är det ett FÖRSTA krav att man kan dokumentera att man har varit i svensk samhällsvård före 1980.
Det är inget konstigt alls att Staten ställer krav för att ersättningar övht ska utbetalas.

Nu handlade inte artikeln i första hand om NKMR. Men när NKMR bildades i Norden 1996 hade den ett berättigande. År 2011 har åtminstone jag svårt för att en ordförande propagerar för aga och figurerar i märkliga sammanhang då det även kan antas att pengarna går ner i hennes egen ficka. De har använt sig av PAS, och som de framställer som en vetenskaplig metod, i redan vårdnadstvister.

Men det som bekymrar mig mest är att det är föräldrarätten som de utan pardon verkar för. Deras slogan: "För skydd av familjers rättigheter i de nordiska länderna" låter ihåligt.
Att de åberopar lagen om Mänskliga Rättigheter och FN:s barnkonvention tycker jag klingar ostämt.
Barnet är även en individ som man ska lyssna på och respektera. På NKMR:s sajt kan man läsa:
http://www.nkmr.org/
"genom opinionsbildning motverka onödiga tvångsomhändertaganden och fosterhemsplaceringar av barn dvs. onödiga ingripanden i medborgarnas privat- och familjeliv."
Vad och vilka är "onödiga tvångsomhändertaganden samt "onödiga ingripanden"?
En organisation som skriver på ett så luddigt sätt finner jag inte trovärdig. De har haft god tid på sig så OM de övht hade velat förbättra för samhället ,och ytterst barnen i stort, hade de först och främst funderat på en nationell styrplan för tvångsomhändertaganden.

Daniel, bra skrivet. Jag håller med dig upprättelseceremonin var en besvikelse. Man undrar för sjutton vilken talman och socialminister vi har.
Jag har kollat upp vad Samhällets Styvbarn är för förening och du har, rätt. Dom var i början kritiska och granskade systemet hårt och jorde det bra. När Birger Hjelm trädde tillbaka som ordförande verkade det blivit någon slags kaos och vakuum som där Anne Skåner höll sig framme och utnyttjade. Med henne började förfallet och nu är det kramkalas med socialsystemet, menlöst och ingen kritisk röst.
Ann Skåner är sosse ut i hårtopparna och rycker alltid ut och försvarar sossarna i vanvårdsfågor . Vice ordföranden är vänsterpartyist i Göteborg och diggar systemet. Organisationssekreterarn Benny jacobsson undervisar på stockholms universitet i marxismens tankelära och har gett ut bok om sovjetunionen på ett kommunistiskt förlag ock så vidare. Vilket kul skämt att dom kallar sig politiskt oberoende och obundna. Betalande Medlemanstalet är få ca50-100, undrar varför, och ändå kallar dom sig för riksförbund!!!!