Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-11-24 06:11, Uppdaterad: 2011-11-24 13:11
Personfrågor brukar inte bli långvariga i svensk politik. Juholt-fixeringen kommer på ett eller annat sätt att gå över. Nu inleder vi den stora debatten om vilken oppositionspolitik som kan vinna valet 2014. Alliansen är inte så stadig som man kan tro, skriver PM Nilsson, chefredaktör Newsmill.
PM Nilsson är chefredaktör på Newsmill.
"Mitt stalltips är att regeringen Reinfeldt är rökt", sade statsvetarprofessorn Sören Holmberg vid Statistiska centralbyråns demokratidag hösten 2007. Då var gapet mellan de rödgröna och Alliansen 11,4 procentenheter enligt Sifo. Ingen regering under efterkrigstiden har någonsin hämtat hem ett sådant gap, menade professorn. Några månader senare var gapet nästan fördubblat och den allmänna visdomen i landet var att Sahlin skulle bli statsminister 2010.
Men valvinden vände. Reinfeldt vann och Sahlin fick avgå.
Idag ligger gapet mellan oppositionen och Alliansen runt tio procent och den allmänna visdomen är att Reinfeldt vinner valet 2014. I alla fall vinner inte Socialdemokraterna med nuvarande ledningsproblem.
Men på samma sätt som vinden vände då kan den vända nu. Alliansregeringen har påfallande många svaga punkter som en effektiv opposition skulle kunna belysa:
•Minoritetsregerandet är långt mer besvärligt än vad som är allmänt känt. I realiteten regeras Sverige idag av riksdagsutskotten som tvingar regeringen att ändra och anpassa snart sagt varje förslag. Det leder till en passivitet som på sikt kommer att undergräva regeringens auktoritet och som lämnar stort utrymme åt oppositionen och SD.
•Splittringen i Alliansen. I EMU-krisen har Europaministern och finansministern haft helt olika ståndpunkter. Ohlsson vill att Sverige ska vara med och betala, Borg vill inte släppa en krona. Regeringen har inte haft en enad hållning i EU:s svåraste kris. Vice statsministern ger återkommande uttryck för en helt annan syn på Sveriges säkerhetspolitiska läge än den som försvars- och utrikesministern företräder. Och regeringen är beroende av riksdagens absolut svagaste parti, kristdemokraterna, som är svårt splittrade och närmast lider av permanent ledarkris där gruppledaren öppet utmanar partiledaren.
•Splittringen inom Moderaterna. Det finns ännu inget samlande politiskt projekt för det stora moderata partiet. Splittringen märks redan i frågor som värnskatten, fortsatta skatteavdrag, LAS och efter moderatstämman även i grundsynen på politiken och politikens gränser. Orsaken till att S kunde vara så stort och så länge var en unik kombination av professionalism och en inspirerande idé om rättvisa, jämlikhet och välfärdstat.
•Ytlig styrka hos Moderaterna. Att Borg, Schlingmann och Reinfeldt är politiska begåvningar råder det inget tvivel om men vad händer när de väljer att sluta? Än så länge har moderaterna inte använt regeringsperioderna för att lära upp en ny generation som kan ta partiet vidare in i 2020-talet. Det är fortfarande det tidiga 90-talets muf-generation som styr.
•Höstens uppmärksamhet kring vinster i välfärdsföretagen är ett betydligt större politiskt problem än enskilda boenden i Caremas regi. Regeringen har inget bra övergripande svar och svagheterna har varit kända länge. Det ögonblick då Socialdemokraterna enas kring en rimlig ståndpunkt får de en gyllene möjlighet att fånga upp en bred och legitim kritik av systemfelen i privatiseringsreformerna.
Just nu är oppositionen begravd i personfrågor, precis som regeringen Reinfeldt hösten 2006. Men det är ett tillstånd som kommer att gå över. Den väsentliga frågan är hur en trovärdig oppositionspolitik ska se ut som kan vinna valet 2014 och den kan formuleras snabbare än man tror. Frustrationen kring Juholt beror bland annat på att många socialdemokrater är övertygade om att partiet kan långt mycket bättre än så här och att Alliansens försprång går att hämta hem. Och det är ju egentligen ett tecken på styrka.
Löfven får höga förtroendesiffror och S stiger i opinionen. Är vägen nu krattad för maktskifte 2014?

Gråare S äventyrar rödgrön regering

Bättre söka dialog än kalla Alliansen för nyliberal

Nya Moderaterna kan bana väg för vänsterpopulister 2014

Krävs mer än en duktig retoriker till partiledare

Oppositionens regeringsalternativ saknas fortfarande

Svårt att se hur Juholt ska vända S-krisen

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Med recession under 2012-13-14 så kan det bara bli en vinnare, Sverigedemokraterna, men vem som ska få majoritet 2014 är förstås en annan fråga.
Blir depressionen tillräcklig djup så kan det bli en samlingsregering.
”Alliansens styrka är en chimär…”…? Jasså! Jag som trodde att politik alltid är chimär och har tämligen litet med verkligheten att göra.
Varför? Därför att ideologier handlar om förenklade verklighetstolkningar och världar som är befolkade av hypotetiska människor av släktet ”homo ideologicus”, en mänsklig standard som politikerna själva har definierat enligt sitt önsketänkande och sin partitillhörighet, en del kallar den standarden så där lagom nonchalant ”vanligt folk med hyfs” som finns i två huvudvalörer i Sverige: röd (de lättlurade rödluvorna) och blå (de lillsmarta smurfarna).
Om politiken skulle vara så kallad ”realpolitik” som är verklighetsförankrad och verklighetstestad så skulle inte den ekonomiska katastrofen i Grekland blivit så katastrofal som den blev.
En gång i tiden var jag ett politiskt sett oskyldigt barn - men jag växte upp i ett socialdemokratiskt arbetarhem, så jag hade fått lära mig att högern var något dåligt och jag litade på mina föräldrar.
Men i slutet av 60-talet, jag var väl runt 10 år då, så sa jag om politikerna "Vad i h-e sysslar de med, de förstör ju landet!". Det var när 68-vänstern fick inflytande och när Palme blev partiledare. Och den vänstervågen lever kvar än i dag. Jag vill tacka högre makter för att Alliansen har påbörjat resan ut ur detta socialistiska samhälle där individen inte är vatten värd.
Jag har också en nära vän som var vänster som ung, men som efter att ha rest ut i världen och förstått hur det var i öst under kommunismen svängde totalt och konstaterade "aldrig mer vänster".
Och nu gör socialdemokraterna en vänstersväng under Juholts ledning. Måtte de INTE komma tillbaka under sådana förutsättningar!
Men det viktiga är faktiskt inte vilket parti som styr, utan vilken politik de för.
#3 Kunde inte säga det bättre själv.
Vi vill se en tydlig politisk linje hos oppositionen-innan dess är det väl ingen ide att ta ställning till dem.
Låt dem komma fram till en vettig realistisk politik så kan vi börja tala om chanser sen. Tygla talet och greppa siffrorna i budgeten är mitt råd till Juholt!
I socialdemokraterna strider falangerna mot varandra. Inom LO strider industriförbunden mot Kommunal och Handels. Lo och S bör kapa banden och renodla sin visioner och sin politik var för sig. LO och dess förbund har ett gott varumärke hos allmänheten, vilka skulle annars strida för låglönegruppernas avtalsförhållanden?Men folk avskyr sammanblandning mellan fack och politik i stat och kommun. S har nu när det är allmän kris en chans att modernisera visioner och politik till något slagkraftigt för nutid och framtid. Om de inte klarar det till nästa val så tvingas man till det i det följande.
Alliansen är uppenbarligen ett riskprojekt. Effektivt när det gällde en samling för att få till ett regeringsskifte men darrigt när de måste underordna sig M med sin starka majoritet. De mindre partierna mår bäst när de får önska fritt, då ökar de i opinionen men i regeringen tvingas de föra eller ge med sig för en annan politik. Antingen växer moderaterna sig ytterligare starka så de själva kan bilda regering med hjälp av något enstaka parti, till exempel Miljöpartiet eller så kan de hanka sig fram som nu. Hamnar KD utanför riksdagen så vinner antagligen de andra borgerliga partiet på det. Ingenting tyder på att deras nuvarande medlemmar skulle rösta på s.
#5 En valallians vore lösningen på de mindre partiernas dilemma.
Det är orimligt ,som nu, att dessa små partier får den plats i regeringens olika utspel bara för att lyfta partiet över 4% spärren.
PM Nilsson slänger ut ett köttben vars huvudsakliga syfte måste vara att få upp trafiken på Newsmill. Kommentarsfältens diskussioner kring Alliansens svagheter verkar mera vara ett önsketänkande från besvikna socialdemokrater och likasinnade.
Man kan visserligen vinna val på motståndarnas svageheter men då måste man själv ha några styrkor, ideer och visioner. Det finns en påtaglig desperation inom Socialdemokratin och Vänstern och läser man kommentarsfälten i Afonbladet och andra delar av vänsterpressen så kräver man censur och att man mer eller mindre skall tysta intern kritik. Det är märkligt att man så påtagligt och ihärdigt förnekar att kejsaren och hela hans hov är nakna. Skall det bli ett jämnt val så måste nog socialdemokraterna hitta egna styrkor och ideer snarare än att försöka leta svagheter hos motståndarna. Som en liten jämförelse så konstaterade ett Svensk-Japanskt mobiltelefonföretag för några årsedan att Appels lansering av en mobiltelefon skulle misslyckas eftersom Svensk-Japanerna redan tillverkade mobiltelefoner med alla de funktioner som kunderna behövde. Vi har idag alla facit i hand och det numera Japanska mobiltelefonbolaget tappade mer än 2/3 delar av sin marknadsandel. Socialdemokraterna har ännu inte tappat lika mycket men sjukdomsinsikten är sämre och den produkt man presenterar är obotligt föråldrad, ogenomtänkt och rörig.
När man ser hur frågor som står Sveriges invånare när så som arbetslösheten, försäkringskassan, pensionerna och invandringen mm sköts av både 4-klövern och vänster flygeln så kan man nog dra den slutsatsen att SD kommer att öka sin väljarandel.
På gott eller ont? Väl själv men det är uppenbart att SD diskuteras som ett alternativ i alla samhällsklasser.
Det kanske är så att nu sittande politiker i 7-klövern behöver en spark där bak för att börja lyssna på sina väljare och inte bara till sig själva. I så fall betyder SD mycket för framtida politik..
(S) vill ha makten men saknar politik.
(S)måste leverera högre välfärd och lägre skatter än Alliansen för att vinna 2014.
(S) borde driva frågan om direktdemokrati och beslutande folkomröstningar i alla frågor som i Schweiz. Folkomröstning om Lissabonavtalet. Nytt och enkelt skattesystem, 20-20-20. Fungerande invandringspolitik.
Mångkultur och bidrag är sossarnas vinnarkoncept. Dom bör inte vika från den linjen.
#11, jag förstår hur du tänker.
(S) kan ha resonerat så här: Befolkningen röstar inte som vi vill. Alltså byter vi ut befolkningen. 87.5% röstade på (S) 2010 i en av Malmös mer omtalade stadsdelar.
http://www.val.se/val/val2010/prelresultat/R/valdistrikt/12/80/0809/inde...
Jag kan hålla med om inte bara alliansens utan också politikens skröplighet. Fast jag ser det snarare som att få politiker tar sig tid att när dom är i underordnad ställning systematiskt arbeta fram ett program. Istället går dom på kurser för att anamma tankesmedjors flskler. Eller så lägger dom ner all sin kraft på att vara alla till lags. Det kanske vore bra att förstå att livserfarenhet räknas.
Ursäkta att jag placerar min fråga här men jag hittar ingen annan metod. PM, vad är meningen med alla dessa nya artiklar som inte går att kommentera? Är det en ny policy som kommer att gälla framöver?
För att det överhuvudtaget ska vara intressant att besöka Newsmill i framtiden skulle följande saker behöva klargöras:
* Varför är vissa artiklar låsta?
* Vem väljer bort möjligheten att kommentera? Newsmill eller artikelförfattaren?
* Vad skiljer 'nya' Newsmill från gammelmedia? Jag tror inte särskilt många är intresserade av att läsa monologer från kreti och pleti utan att få en möjlighet att lägga in tankar och synpunkter på innehållet.
Tacksam för svar!
Under åren 2005 till 2010 ökade den privata upplåningen från 190 procent bnp till 290 procent bnp.
Detta kommer inte att kunna upprepas. Så alliansens lekstuga är över.
Och sossarna är ett pensionärsparti.
Mp är ett stödparti föralliansen.
SD är motarbetat av hela sjuklövern.
Återstår maktvakum. Kan bli som med amerikanska kongressen.
Åke Krohn, har du fått något svar av PM på dina intressanta frågor?
#15 Åke Krohn
Jag kan tänka mig att man är trött på att behöva censurera förolämpningar m.m.
Ärligt talat....tror du det skulle funka med en hemsida där allt var tillåtet att skriva. Skulle det locka fler läsare? Finns det kanske redan några sådana sidor? Facebook?
Angående artikeln: Höger, vänster, höger, vänster....är det inte just så man tar sig framåt!?
"Byte", "Förändring" eller "Change" som Obama sa, brukar ju gå hem hos väljarna. Men ett ganska trist och tomt argument om man låter detta bli huvudsyftet och inte specificerar nämnvärt vad bytet ska leda till.
En sak till Åke Krohn....Istället för att kommentera i kommentarsfältet kan man ju pröva att skriva en artikel som svar på en artikel.
Så kan man kommentera i alla fall. ;-)
Nisse: "Angående artikeln: Höger, vänster, höger, vänster....är det inte just så man tar sig framåt!?"
Oj, oj, oj; nu är det "snillen spekulerar"!!
Nisse: ' "Byte", "Förändring" eller "Change" som Obama sa,'
Som Obama sa?! Ha, ha, ha!!! Vem bryr sig om vad den slickstern har att komma med?! Han är ju en total bluff.