Finanskrisen visar att vi behöver se över penningpolitiken

Artikeln är en orgie i ekonomistiska floskler, ett ekonomistiskt predikande av ekonomistiska dogmer.

Inte förvånande ska dagens ekonomistiska problem lösas med mer ekonomism, mer ekonomistiska regleringar, mer ekonomistisk mikrostyrning av samhället och därmed mer makt till ekonomisterna.

Det är ju inte ekonomismen det är fel på utan att det varit för lite ekonomism.

Det här handlar tyvärr inte om en liten isolerad kommunistisk sekt. Ekonomistiska överstepräster predikar dagligen ekonomism i våra media utan risk att bli kritiserade eller motsagda.

De predikar att bara ekonomisterna får mer makt så kommer allt bli bra.

Ekonomismen har tagit över landet och gjort några tusen finansiella knapptryckare till ett administrativt herrefolk med sexsiffriga månadslöner plus pensionsavtal och bonusar och förstås statlig uppbackning och garantier om någon skulle spekulera fel.

Men ekonomisternas förenklade och inskränkta modeller av verkligheten gör enkla samband oförklarliga.

Hur kunde t.ex. extremt låga styrräntor i flera år skapa en fastighetsbubbla?

För en normalt tänkande människa är sambandet uppenbart men inte för en ekonomist. Vi (ekonomister) sänkte ju räntan för att få tillväxt och få ned arbetslösheten men istället fick vi en fastighetsbubbla och en överskuldsatt befolkning.

Eftersom alla problem definitionsmässigt ska lösas med mer ekonomism så föreskrivs då en lösning som går ut på att räntorna ska vara ännu lägre men utlåningen till bostäder begränsas.

Som om det skulle fungera.

Vad är det då med ekonomismen som gör den så farlig? Jo, det är tron att man kan styra ett samhälle med pengar och att alla problem går att lösa med pengar, att pengarna är själva livets energi.

Idag styrs Sverige av en ekonomistisk regim, en så enfaldig regim att den tror att det är bra med storskalig invandring så att utbudet av arbetskraft blir högt och inflationen blir låg trots att invandringen bevisligen leder till massarbetslöshet, fattigdomsutbredning, kriminalitet, social oro osv.

Vad är regeringens politik för att hantera problemen? Jo, det kan ju inte vara fel på invandringen i sig för den är ju rätt enligt de ekonomistiska teorierna. Att bromsa invandringen är inte aktuellt. Tvärtom ska den ökas.

Jo, lösningen är FINANSIELLA REGLERINGAR, invandrare ska få speciella skatteregler så att de börjar arbeta och betala skatt. Att det kommer att leda till att svenskar blir arbetslösa istället har man inte tänkt på.

Sambandet mellan hög arbetslöshet i landet, brist på bostäder, höga priser på bostäder och den storskaliga invandringen vill man inte se för det innebär ju att ekonomismen orsakar problem istället för löser dem.

När ska någon ställa sig upp och säga nej till tramset, att pengar inte är det centrala i ett samhälle och att politiken måste utgå ifrån det REALEKONOMISKA läget och inte det FINANSIELLA.

Finanskrisen är en kris för ekonomismen. Den klarar inte det den utlovar. Finansiell kompetens är inte tillräckligt för att styra ett land.

Det kommer inte att bli bättre förrän ekonomisterna är detroniserade och ersatta av folk som förstår sig på realekonomi och realpolitik.

Det kräver en revolution.

Håller i mycket med #1 Bo T.

Jag tycker det är en skandal att förluster socialiseras och vinster privatiseras.

Efter 1929 sattes en av Wall St höjdare till för att för att lägga ett regelverk för banking. Huvuddraget var att skilja ut den vanliga bankverksamheten från övrig investeringsverksamhet. Tyska banker har idag problem då exempelvis Deutsche bank är som SEB och Inverstor i ett bolag.

Men det räcker inte man bör skilja ut den smhällsekonomiskt nödvandiga betalingsdelen från övrig banking eventuellt skulle vissa handelskrediter och mindre husållskrediter kunna tillåtas. All övrig verksamhet skall då ske i bolag som inte ska kunna räddas av staten.

Beträffande de penningpolitiska övervägnadena i artikeln tycker jag är alldeles för positiv. Sverige hade alldeles för låg ränta under finanskrisen. Valutadepricieringen skötte mycket av stimulansarbetet i "rätt" sekorer och skulle inte behövt bli så extrem (11,50 mot euron mot 9,18 just nu).

Artikelförfatteren låter som den finaniella byråkratins överstepräst. Nej låt markanden rensa ut de avaga...

Avskaffa FIAT-valutorna och ersätt med guld och silver vars värde ej kan påverkas av politiker eller centralbanksbyråkrater. Alla FIAT-valutor har förlorat hela sitt värde genom historien, bara guld och silver har aldrig förlorat hela sitt värde på 1000-tals år. Snacka om kvalitet. Alla produkter och tjänster kan redan idag prissättas i guld och silver som är de riktiga världsvalutorna. Med guld och silver förlorar alla parasiter möjligheten att trycka pengar och produktiva människor får hela välståndet.

#4 Johnny, håller med dig fullständigt.
Att papper skulle accepteras som betalningsmedel finns inte på kartan om inte stater hade lagstiftat om det.

Det Becker inte verkar förstå är att vi inte kommer att kunna upprätthålla artificiellt låga räntor i all evighet eftersom det kommer att urholka värdet av vår valuta. När räntorna tvingas upp till en nivå mer likt en fri marknads så kommer vi alla bli varse vad som händer med en ekonomi som överöses med lånade pengar.

Den här bostadsbubblan vi har nu kommer att brista och det kommer att skapa oro i hela ekonomin. Huvudanledning till kollapsen är riksbankens räntepolitik.

I en ekonomi så är värdet på olika saker bara intressant i relation till andra saker. I varje stund så har marknaden en rangordning av alla olika produkters värde i förhållande till varandra. Det innebär att värdet av en bil kan uttryckas i apelsiner eller guld. Förhållandet mellan apelsiner och guld kan uttryckas i bilar.

Att en stat går in och bestämmer att deras värdelösa papperslappar ska kunna användas som betalmedel blir väldigt problematiskt speciellt när man helt plötsligt bestämmer att kostnaden för att komma över dessa ska vara i princip noll.

Dock är det inte det här som skapar bubblor eftersom det här bara leder till att mängden pengar blir större vilket gör att de minskar i värde. Bubblorna skapas av att banker lånar ut stora summor pengar för inköp av vissa saker så som hus men inte till förbrukningsprodukter. Det gör att förhållandena mellan olika saker ändras på ett onaturligt sätt. Helt plötsligt behöver du dubbelt så många apelsiner som tidigare för att få ett hus, trots att efterfrågan på hus och apelsiner är oförändrade.

Skillnaden är alltså en effekt av att du kan använda ett hus som säkerhet för billiga lån men inte en apelsin. Problemet är att när räntan väl går upp så kommer förhållanden återställas vilket blir väldigt problematisk för de individer som har tagit stora lån då de fått uppfattningen att huset de köpt hade ett högre relativt värde än vad det egentligen hade.

Angående regleringar och myndigheters styrning: Det behövs inte så mycket regleringar egentligen. Om bara staten inte anstränger sig så mycket för att rädda ägarna när satsningarna gått fel, så kommer dessa ägare att se till att allt sköts med lämplig risk.

Själva måttet på god styrning är att den är sådan att ägarna sköter sina verksamheter på ett sunt sätt, detta av eget ekonomiskt intresse.

Tack, #2 Sten Figaro. Föreläsningen fortsätter:

Vad jag är ute efter är alltså att man ska ha en realekonomisk grund för realpolitiken och där finans- och penningpolitik är underställda verktyg.

Idag är det precis tvärtom, finans- och penningpolitiska mål som styr realpolitiken.

Anledningen till att man har detta bakvända sätt att jobba är ekonomisternas överordning, den överordning som ekonomisterna Reinfeldt och Borg representerar, ännu en tid.

Ekonomisterna pratar om stabilitet som det allena saliggörande för det är under stabila tillväxtförhållanden som ekonomisternas linjära modeller verkar fungera och den finansiella överheten verkar leverera i takt med löneutbetalningarna.

Men i verkligheten finns inte förutsättningar för evig stabil tillväxt och inflation, det axiom som ekonomismen grundar sig på utan man måste hela tiden omvärdera förutsättningarna, vad som är rimliga mål och därmed vad som blir bästa möjliga politik.

Just nu, i denna tid, står vägvalet mellan en teoretisk och oflexibel ekonomistisk politik som syftar till en stabil tillväxt med en stabil inflation och en realistisk realekonomisk politik som anpassar sig till den enorma uppförsbacken som industriflytten till Kina m.fl. länder i kombination med peak-oil innebär, vi måste acceptera en period med sänkt levnadsstandard, fallande tillgångsvärden och stigande inflation.

Det är som att köra lastbil och upptäcka en kraftig uppförsbacke som är så lång att man inte ser krönet.

Den erfarne långtradarchaffisen vet att växla ned i tid och utsätta bilen för en rimlig belastning så att den inte går sönder. Sakta men säkert segar han sig sedan uppför backen oavsett hur lång den är. Det går långsamt och är mödosamt och tar tid men han kommer fram.

Enligt ekonomisternas hårdkodade farthållare ska den påbjudna tillväxten och inflationen tvingas fram med obegränsade finans- och penningpolitiska stimulanser. Man växlar inte ned och gasar på maximalt tills motorn eller transmissionen går sönder och sen rullar man tillbaka ned och slutar färden med en krasch.

Vi ser kraschen och misslyckandet för ekonomismen runt omkring oss. Aktiebubblan spricker, bostadsbubblan spricker, obligationsbubblan spricker, invandringsbubblan spricker.

Kvar återstår ekonomism-bubblan, förtroendet för regeringen och ekonomisterna är ännu obrutet, problemen är ju bara "tillfälliga" och med lite mer ekonomism så försvinner de säkert...

#7 Bo T
jag är beredd att hålla med om din beskrivning av dagens politik men jag skulle vilja påstå att det du beskriver är effekter av Keynesianism snarare än att ekonomer styr.

Dessvärre så är det liktydigt med ekonomisk politik i Sverige och typ alla andra länder eftersom det är den skolan som politikerna väljer att tro på då den ger dom störst roll. Då spelar det mindre roll att de aldrig lyckas.

Stabil tillväxt är ju Keynesianismen huvudmål. Om man istället hade förespråkat en politik utifrån den Österrikiska skolan hade det sett helt annorlunda ut. Eftersom den har en djup förståelse för att ekonomin kommer att gå i cykler vilket innebär att tillväxten ibland måste tillåtas gå ner för att resurser ska allokeras. Man förstår att olönsamma fenomen måste försvinna på kort sikt för att vi ska nå maximal konkurrenskraft över tid.

Är det inte snarare så att nationalekonomin saknar modeller som "integrerar" makroteorier och finansiella teorier. För att vi skall förstå skeende som dagens kriser som uppstått genom påfund från bank- och finanssektrorn och nu resulterar i skuldkriser världen över.
Det är ju fullständigt ofattbart att ingen säger sig ha förstått att dessa kriser kunnat ske.

Artikeln är fullständigt abstrakt och utsäger enligt min åsikt ingenting över huvudtaget. Fenomenet kallas"snömos". Det behöver det finansiella systemet icke. Exempel. "Penningpolitik och finansiell stabilitet är intimt förknippade med varandra." Jaha. Lär oss mer, tack. Ett till. Visar finanskrisen att vi behöver se över penningpolitiken? Det kan jag verkligen inte föreställa mig!

Skämt åsido. Jag behöver inte uppmanas att se över penningpolitiken, för det har jag redan gjort,och därvid kommit fram till följande:

Släpp inflationen loss!

Följder:

1. Våra offentliga finanser förbättras genom den dolda beskattningseffekten.

2. De interna skulderna smälter bort.

3. Vi får en negativ realränta vilket stimulerar ekonomin.

4. Kronan försvagas vilket stärker vår konkurrenskraft och ger sysselsättning.

5. En hög inflation ger oss därutöver välbehövliga interndevalverngseffekter.

6.Kompensatoriska lönekrav motverkas med förbättrad anställningstrygghet samtidigt som sysselsättningen ökar och då den minskade risken för arbetslöshet ger en väsentlig välfärdsvinst i sig kan fackförbunden, eller åtminstone deras medlemmar, förväntas medgörliga.

Skarpt förslag alltså: sätt fart på sedelpressarna!