Egoistiska föräldrar sätter barn i religiösa friskolor

Så klart!
Religion är antitesen till demokrati, så varför skulle demokratiska institutioner gynna religionerna, eller rent av backa för dem?

Religiösa friskolor är ett stort steg tillbaka från den sekulära utvecklingen i Sverige vi tidigare kunde vara stolta över. Skolor som syftar till indoktrinering och hjärntvätt borde omedelbart få tillstånden indragna.

Dagens politiker pratar om religionsfrihet men i verkligheten är det inget annat än religionstvång. Vem tror att barnen själva får välja vad de ska tro på?

Det är svårt att se hur religiösa friskolor skulle har något positivt att bidra till samhället i övrigt med,

Barnen är framtiden. Genom att forma barnen efter sin egen tro/övertygelse hoppas man kunna forma framtiden. Så är det bara.

Att religiösa friskolor sedan bidrar till ytterligare enklavisering av samhället, det verkar man inte bry sig om.

Motkraften finns i det samhälle barnet möter då det vuxit upp och förhoppningsvis vunnit individuell frihet (detta är inte självklart!) och därmed tvingas konfronteras med en miljon föreställningar som motsäger det han/hon blivit itutad i den skyddade skolmiljön. Måtte denna kollision inte leda till våld och konflikter!

Det som slår mig mest är att det endast nämns om det kristna friskolorna här. Nåt som är verkligen läskigt är ju dom muslimska som då ger en barbarisk och föråldrig ideologi som borde motarbetas för fullo. Den bygger barbariska normer o ruskiga sagor. Jämfört med dom muslimska friskolorna är ju dom kristna ingenting.

Men jag antar det är väl av rädsla för rasiststämpeln åker fram om man omnämner dom....

Jag är måttligt religiös, men försöker definitivt leva efter kristna värderingar. Hela västvärlden är faktiskt uppbyggt på och enligt dessa.
Att det finns olika sätt att se de kristna/religiösa värdena är kanske tom bra för att komma fram till bästa positiva mål, där respekt för liv definitivt inte är det minst viktiga.
Är det någonstans i världen som mänskliga värdena inte respekteras så är det väl i de numera mer eller mindre kommunistisk/diktatoriska samhällena.

#1 Mats Jangdal.
I det "demokratiska" Sverige stödjer, mig veterligt, c:a 70 % av befolkningen Svenska Kyrkan liksom för den delen kungahuset.
Vi kanske behöver något att, enligt bästa förmåga, se upp till.

#2 Bo T.
Knappast värt att kommentera annorledes än så här.

Bo Rothstein skriver om samma ämne i artikeln "Diskriminering som verksamhetsidé". Se länken http://goo.gl/zSanU

Att religiös indoktrinering får förekomma i en skolmiljö, privat eller kommunal, är bakåtsträvande, förkastligt och skadligt för elever och samhälle. Att sedan göra stor skillnad på de olika monoteismerna (som Roger Sjöman ovan) är dåligt argumenterande för en billig, och i grunden felaktig poäng. Att insinuera att kristendomen inte skulle vara och innehålla "barbariska normer o (och) ruskiga sagor" samtidigt som endast islam är barbarisk ideologi är att lida av något som jag antar är hemmablindhet. Det är två sidor av samma tresidiga teologiska mynt.
Någon rasiststämpel tänker jag dock inte smälla till med. Inte när herr Sjöman redan har martyrkepsen på.

@Bengt #7
Jämförelsen med kommunism är falsk. Det är ett arv från kalla kriget att framställa deras ogudaktighet som det främsta skälet till deras förtryck. Vi måste göra upp även med den delen av kalla krigets reotrik och "logik".
Demokratin uppfanns långt innan kristendomen ens var påtänkt. Kampen har böljat fram och tillbaks och inget är klart och permanent.
De siffror du nämner om svenska kyrkan är helt missvisande som exempel på svenskarnas religiositet. Vi har haft en lång historia av religiöst förtryck, påtvingad kristendom, i Sverige. När det upphörde slutade stora skaror gå i kyrkan. När kyrka alldeles nyligen skildes från staten avtroppade ännu fler. Uppenbarligen behöver svenskarna inte religionen.

För varje logiskt tänkande människa måste det stå uppenbart att kravet att uttolkarna av guds ord ska ha rätt att överpröva demokratiskt fattade beslut inte är förenligt med just demokrati.

*Artikelns primära frågeställning: Men är det verkligen möjligt att respektera lagstiftarens och Skolverkets direktiv för människor som håller religionen så högt att de är motiverade att driva en religiös skola eller placera sina barn i den?

**Jag tror det är fullt möjligt..
Detta genom att regelbundna och rigorösa inspektioner ombesörjes..
En skolas profil bör i sig vara en oväsentlig fråga så länge skolan uppfyller de direktiv som staten har ställt för dess verksamhet.
Jag har personligen invändningar mot skolutbildningar med idrottsprofil eller s.k. affärsgymnasier och dyl. men låter dessa subjektiva åsikter träda tillbaka för accepterandet av friheten för våra medborgare att välja skolinriktning/profil allt efter intresse samt allt efter vad samhället har att erbjuda presumtiva elever.

Det viktigaste i sammanhanget med religiösa friskolor utifrån statens perspektiv, är att granska huruvida läroböcker och undervisning håller måttet; inte vilken typ av kontext den tillbörliga undervisningen sker i.

Den huvudsakliga tonen hos artikelförfattaren är dock kategorisk och fördomsfull; sannolikt har denne inte heller någon erfarenhet av religiösa friskolor än mindre av kristna friskolor..

Magnus

Jag håller med #11 Magnus Nordlund. Så länge undervisningen som sker baserar sig på vetenskap och litteratur håller för kvalitetskraven och allt i övrigt sker baserat på läroplanen så spelar det väl ingen roll ifall man har ett bönerum på skolan, eller ett regelsystem som baserar sig på kristendomsetiken, eller någon annan religions etik. Det finns ingenting som säger att humanisternas etiska uppfattningar är bättre än någon annan livsåskådning. Vetenskapen tar inte ställning till livsåskådningar så det finns ingen som är bättre än någon annan rent objektivt.

Fundera på motiven:
* Varför vill finansbolag driva ålderdomshem, om inte för att tjäna så mycket penmgar som möjligt?
* Varför vill religiösa grupper driva skolor, om inte för att indoktrinera barnen?

Svenskar är så aningslösa inför religionernas maktanspråk.

En bisarr sak är att satanistkyrkan får driva friskolor, men inte Centern.

"vetenskaplig grund och vara saklig och allsidig."
Men vad bra då kommer det i undervisningen tala om
- Demokrati är pöbelvälde
- Demokrati är massans tyranni
- Skatt är rån
- Religion är en psykisk störning
- Det är ingen skillnad mellan staten och maffian, staten har bara bättre PR
- Skolplikt är slaver

Jag tycker man borde göra en vetenskaplig undersökning hur det går för de barn som gått på kristna friskolor (och för den delen andra religiösa inriktningar). Se ifall de blivit denna stora fara för samhället som vissa vill måla upp. Dags att bejaka vad dessa skolor faktiskt har för effekt på människor och på sikt på samhället. På frukten känner man trädet.

Jag förstår att Peter tar i lite extra i en del formuleringar för att få igång debatten, men av de många saker som skulle kunna bemötas, vill jag lyfta fram en. Varför är det egoistiskt av just kristna föräldrar (jag skriver kristna, eftersom det är främst de som är artikelförfattarens måltavla) att vilja överföra sina värderingar till sina barn?

Har du, Peter, själv barn? Anser du att du inte har rätt att överföra dina värderingar till dina barn, utan det är bara skolan som har rätt att stå för dina barns normbildning? Om du skulle märka att dina barn tar efter dina värderingar; gör du någon slags avbön då? Eller tycker du att du, som utbildad i det svenska skolväsendet har rätt värdegrund så att du får bidra till dina barns normer? Medan alla vi andra, oavsett religiös värdering, ska överlåta det åt det offentliga? Eller gäller det bara de kristna och i viss mån andra religiösa? Vari ligger då skillnaden mellan din syn och den som är förhärskande i totalitära stater - vare sig de är kommunistiska eller inte?

Det går att ha och måste finnas olika uppfattningar om religiösa föreställningar, för att ett samhälle skall vara hälsosamt. Tiden när Svenska kyrkan dominerade och domderade med folk och påtvingade vad som skulle tros och tyckas är en historia i tyrani. Det spelar ingen roll att det går att hitta ljusglimtar; som alfabetisering av allt fler eller något annat. Det är fortfarande ursäkter för ett tyraniskt styre!

Men, jag vill inte ha en stat som tvingar på barn sekulära ideologier heller - i den meningen att barn måste ha en viss uppsättning föreställningar om världen som staten godkänt. Det ska vara åtskillnad på stat och kyrka - vare sig det är en kristen, muslimsk, hinduisk eller ateistisk sådan. Peter, jag och vi alla får därför finna sig i att folk kommer att ha olika värderingar i genusfrågor, religiösa övertygelser, sex-frågor och vad det kan vara - så länge vi inte försöker tvinga någon att tycka, tänka och tro som vi - med ett underförstått hot om att det ex blir ett stopp i karriären om vi har fel åsikt.

Peter skriver om maktfrågor; och det hans artikel andas är - i mitt tycke - en vilja att ta makten över de föräldrars barn, som inte har de rätta värderingarna och åsikterna!

Är det egoistiskt av föräldrar att vilja föra vidare de värderingar som de ser som viktigast? Det kan det kanske vara i vissa lägen. Men, gäller det aldrig en stat som den svenska, som verkar att på nytt gå i en riktning där barnen skall skolas i det av staten godkända sättet att se på saker och ting; bara det och inget annat? Finns där bara ädla motiv? Ingen vilja från statens företrädare att forma våra barn efter sin
avbild?

#15 Dan Brohede: Med risk för anekdotisk bevisföring så tänker jag kort återge vad Krister Renard, Gluefox och gymnasielärare i fysik vid en av Livets ords skolor (för övrigt en inriktning av kristendomen jag själv inte sympatiserar med, men det hör inte hit), påstår på sin site, nämligen att den skola han arbetar vid har förmånen att överlämna 100% behöriga elever till gymnasiet. Detta är ett betydligt bättre resultat än många andra skolor. Jag tror inte det är kristendomen i sig som gör det utan att skolan drivs med ett mål av engagerade människor med en rimlig etisk grund. Det hade nog lika gärna kunnat hända i en ateistisk skola, men i vilket fall visar detta att kristna skolor inte behöver vara samma sak som indoktrineringsanstalter. För övrigt så tar han upp ifall inte skolan i sig är en anstalt för inbillning snarare än för utbildning på Gluefox.

För övrigt så har jag svårt att se varför man skulle stänga en skola som uppfyller alla krav som ställs för att man råkar ha en religiös inriktning vad gäller skolan exklusive undervisningen. Vad skolan har för etiska grundvalar och vad de serverar för mat, hur många bönerum som finns, ifall rast och bönestund samordnas osv... det är väl ändå rimligen upp till ledningen? Om eleverna får det som de har rätt till så tycker jag det verkar aningens totalitärt och anti-demokratiskt att stänga ner det för att åskådningen inte är "godkänd".

#16 Cai,

Självklart är det inte egoistiskt av enbart kristna föräldrar att vilja överföra sina värderingar till sina barn genom att placera dem i en religiös friskola. Det gäller alla föräldrar som bekänner sig till någon religiös tro och vill föra över den till sina barn genom skolans försorg.

Självklart vill jag också att mina barn ska överta många av de värderingar jag håller för höga. Det är sannolikt varje förälders önskan och ständiga strävan. Men det är inte lärarens roll. När mina barn börjar skolan kliver de ut i samhället. Lärarens fostrande roll är att inviga mina barn i samhällets värdegrund, att genom att presentera så mycket av tillvaron som möjligt utveckla mina barns förmåga att resonera, att använda sina egna omdömen och att börja forma sina egna framtider efter dessa omdömen. Lärarens roll är inte att presentera fixerade sanningar i existentiella och etiska frågor som endast har sin grund i auktoritet.

Förhoppningsvis är mina värderingar i samklang med samhällets, i det att både jag och samhället omhuldar tolerans, jämlikhet och pluralism. Men om de inte är det, om jag till exempel anser att kvinnors plats är i hemmet, eller att homosexualitet är en synd, eller att judar är onda, så ska inte skolan axla uppgiften att förmedla dessa värderingar till mina barn. Mina barn har rätt att få del av den värdegrund som gäller i samhället och de har rätt att välja den i stället för min om de vill. Skolan ska inte vara förälderns försäkring mot att barnet utsätts för andra intryck än de hemmet tillåter eller erbjuder. Skolan ska tillgodose barnets rätt till självbildning.

Så, ja, så länge vi ser skolan som en introduktion till vårt gemensamma samhälle och inte vår församling, så länge är det skolans uppdrag att förmedla den gemensamma värdegrunden. Och i ett öppet, pluralistiskt samhälle är det oundgängligt att en sådan värdegrund är religiöst och etniskt oberoende. Men du resonerar fel när du ställer upp alternativen som antingen föräldrarnas eller offentlighetens rätt att överföra normer - den svenska skolan bör manifestera barnets rätt till självbildning och att själv reflektera över och ta ställning till normer och värderingar. Om föräldrarnas normer står i bjärt kontrast mot de normer som råder i samhället är det barnets rätt att ha möjlighet att välja samhällets.

Att kunna reflektera, granska kritiskt och väga alternativ mot varandra är inte medfödda egenskaper utan förvärvade färdigheter. De färdigheterna är det skolans uppgift att träna barnet i. Att under barnets viktigaste utvecklingsår underkasta det en helig skrift med eviga sanningar är att stoppa barnets intellekt i en konservburk. När barnet är vuxet, lämnar skolan, kliver ut i samhället och konservburken öppnas så infinner sig inte dessa färdigheter automatiskt. Religiösa friskolor är ett uttryck för föräldrarnas vilja att barnets föreställningsvärld ska bli en kopia av föräldrarnas. Det är ett försök att säkerställa att barnet inte utsätts för andra föreställningsvärldar.

Som förälder har jag mina fulla rätt att lära mitt barn att "gud finns". Men lärarens uppgift är att lära mina barn att "en del människor tror att det finns en gud". I detta enkla förhållande ryms den viktiga principen att skolan inte ska syssla med indoktrinering.

Skillnaden mellan min syn och totalitära, kommunistiska staters är lika stor som skillnaden mellan min syn och religiöst troendes. Religioner är precis som ideologier doktriner. För mig är tanken på en ideologisk friskola lika motbjudande som tanken på en religiös. De vilar båda på doktrinära sanningar. Den totalitära ideologins väsen skiljer sig inte nämnvärt från religionens.

Du skriver själv att det går att ha och måste finnas olika uppfattningar om religiösa föreställningar för att ett samhälle skall vara hälsosamt. Det du missar är att skolan bör vara en spegel av samhället. En religiöst eller etniskt homogen skola är ingen spegel av samhället utan en isolerad ö av likriktning. Ett av de främsta skälen till att jag anser att vi inte ska ha religiösa friskolor är att jag anser att det är bra för mina barn, inte för mig personligen, att de tidigt och under sin utveckling får umgås med barn från Sverige och från andra länder, med barn som kommer från hem med olika traditioner och olika religioner. Jag vill att mina barn redan från början lär sig att kristna, muslimer, katoliker, etc, inte är några "där borta", eller några man läser om i böcker, utan människor man träffar och interagerar med varje dag. Jag vill att skolan ska vara lika variationsrik som samhället. Det lär mina barn tolerans, att mötas, att vara olik, att andra är olika och att se bortom skillnaderna. Religiösa friskolor kan inte erbjuda det. Deras explicita syfte är en homogen kultur. Det tycker jag är att beröva barn för dem och samhället mycket viktiga lärdomar och färdigheter.

"Sekulära ideologier" är en absurd konstruktion som jag inte har för avsikt att kommentera.

Maktfrågan är också en smula tveksam. Det handlar inte om vilka värderingar som är rätt eller fel, det handlar om att vi har vissa värderingar och normer som är gemensamma för att samhället ska fungera och att vi alla ska fungera tillsammans. Dessvärre rymmer samtliga religioner värderingar om social interaktion och om andra religioner som inte ger utrymme för andras existens på lika villkor, varför samhället behöver värderingar enligt vilka vi alla kan samexistera. Värderingar som måste vara religiöst neutrala. Det är dessa som ska råda i samhället och dess förrum - skolan.

Religionsfrihet bör i ett sekulärt land vara detsamma som åsiktsfrihet. Religion är i ett sekulärt land intet mer än en åsikt. Vi bör inte ha religiösa skolor lika lite som politiska skolor.

Jag skrattar på er. "Den nya skollagen är mycket tydlig: undervisning skall vara icke-konfessionell"

Ha ha.. Hur länge står en skolinspektör i en muslimsk friskola och håller koll på vad som lärs ut?

Sverige har redan förlorat striden. Nu råder islam och det blir mera varje dag.

Jag föreslår att man förbjuder också familjer, särskilt de religiösa men inte bara, också de som är för politiska, för där kan också råda indoktrinering. Det är sant att det finns redan ganska många trasiga familjer, men det räcker inte.
Min punkt är att individen ska tanka sekulär, ska vara för oppenhet och pluralism och då ska man förbjuda allt som inte förespråkar detta.

Tack Peter, för ditt resonerande svar! Jag är lite på språng under dagen, men vill ändå svara på några saker:

Jag håller helt med dig om att en av de viktigaste upgifter skolan har är att lära våra barn "att kunna reflektera, granska kritiskt och väga alternativ mot varandra är inte medfödda egenskaper utan förvärvade färdigheter." Och jag anser att det även är min uppgift som förälder att påbörja den processen hos mina barn, så att de får bästa tänkbara möjligheter att själva finna sin väg i livet och vad som är sant om vår existens. Så långt det är möjligt att finna det som är sant.

Jag ser det inte som min rätt som förälder att indoktrinera mina barn att hålla vissa föreställningar om Guds existens, eller inte för sanna. Det är något de själva måste få finna klarhet i. Jag har aldrig dolt för dem vad jag tror eller att jag hoppas att de skall dela min övertygelse. Jag har också konsekvent påpekat för dem att de inte bara kan köpa det jag säger, utan att de måste lära sig att det även finns andra föreställningar om vår existens än min.

I en skolmiljö anser jag att den hållningen är än viktigare, då barn och ungdomar skall tränas i att förutsättningslöst söka sanningen. Det vetenskapliga förhållningssätet är därför omistligt att överföra till skolelever!

Vidare håller jag helt med dig att våra barn och ungdomar från början måste lära sig att det finns fler sätt att betrakta saker än hur man gör i hemmet och en eventuell församling. Jag anser vidare att det också är en förälders skyldighet att göra så. Du har rätt när du säger att en förälder kan säga "Gud finns" och att föräldern har rätt att göra det. Men, jag skulle vilja säga att jag som förälder också bör säga att det finns de som inte tror så. Det har gett mig och barnen många intressanta diskussioner kring köksbordet.

Jag håller delvis med dig om lärarens uppgift, men att den snarare borde vara att säga att: "Det finns de som tror att det finns en gud, och de finns de som tror att det inte finns en gud. Följande är skälen för de båda ståndpunkterna..."

Jag tror nämligen att den rimligaste beskrivningen av troende människor är att många, många inte härleder sina existensiella frågor enbart ur en auktoritet. Utan att de har en väl så utvecklad förmåga att föra ett resonemang om skäl för och emot just sin egen övertygelse. Jag säger det, då debaten om tro och vetande har präglat vårt samhälle väldigt starkt.

Troligen går inte gränsen mellan troende/icke-troende, utan snarare mellan människor som välkomnar en öppen debatt och sanningssökande och de som har en auktoritär attityd (vilket ofta märks i denna typ av frågor från alla håll, inte minst bland en del icke-troende som gärna vill framhålla sin tollerans).

Ett någorlunda nutida exempel är när den nuvarande rektorn på Lunds Universitet, Per Eriksson, skulle tilsättas. Vid det tillfället gick många lärare ut med krav på att han inte fick bli rektor av den anledningen att han var kristen, och pingstvän - om jag mins rätt. Det är en mycket märklig attityd, som om en meriterad akademiker inte skulle klara av ett vetenskapligt förhållningssätt bara för att han är kristen och pingstvän? Där menar jag att vi också närmar oss vad jag menar med "sekulär ideologi" och ett totalitärt förhållningssätt.

Vidare menar jag att en etiskt hållning, grundad i en kristen värdegrund kommer av en genuin övertygelse om den existensiella ursprungsfrågan och Guds existens. Inte att den enbart komer ur en auktoritet. Dessutom visar den interna kristna debatten med all önskvärd tydlighet att religiös övertygelse inte hindrar ifrågasättande av hävdvunna positioner. Ibland till bekräftelse av dessa, ibland til nyorientering.

Bara för att en kristen (eller medmänniska av annan övertygelse) menar att något är synd, följer inte att denna/e med nödvändighet vill diskriminera andra människor eller hindra deras karriärmöjligheter. Jag personligen anser att en del av spekulationsekonomin är syndfull, därför den tycks vara starkt motiverad av girighet. Men, bara för att jag anser det och argumenterar för det med en dåres envishet, skulle jag aldrig komma på idén om att förbjuda de handelsformer som jag inte gillar. Därför jag anser att människors frihet att själva besluta om sina ekonomiska transaktioner har ett högre värde än just min uppfattning.

Det skulle kunna överföras på en mängd punkter, där det går att ha en uppfattning om synd utan att för den skull vilja utesluta en människa ur samhällsgemenskapen - eller skolmiljön. Även på denna punkt menar jag att det går en skiljelinje mellan de som har en tollerant hållning och de som vill likrikta människor - inte mellan troende och icke-troende.

Du nämner frågan om homosexuallitet - vilket gärna kommer upp i denna typ av debatter. Vad säger att den som förespråkar hetrosexuell norm med nödvändighet har fobier mot homosexuella eller vill utestänga dem från samhälle och skola? Inget med nödvändighet. Det är en fråga om attityd! Kan en troende, som menar att homosexuallitet är synd, men anser att det är upp till varje individ att leva som den vill och att han/hon inte skall trakaseras för det, bli lärare i en svensk komunal skola idag?

Frågan är om en skola på exempelvis kristen grund kan förmedla ett förhållningssätt där barn och ungdomar lär sig att kunna reflektera, granska kritiskt och väga alternativ mot varandra, i insikt om att det inte är medfödda egenskaper utan förvärvade färdigheter? Min övertygelse är att det går alldeles utmärkt och att det är en fråga om attityd till lärande och ett förhållningssätt till andra ståndpunkter än de egna, där sökande efter sanning uppmuntras.

Egoistiska föräldrar värnar sina barn så att inte lärare som Peter Illi får prägla deras omvärldsbild !
Illis profil av otrygghet med diffust pekande mot vetenskaplighet är mer illusionslöst.
Att profilera kritik mot värdegrundsbaserade skolor, när man själv inte besitter en etisk värgrundskompass, är som att sätta en alkoholist till lagerförman på ett spritlager.
Det har undgått läraren Illis att skolan har av den tidigare borgerliga regeringen fastslagit att den allmänna skolan ska vila på den judisk/kristna etiken.
Den flomskola som Illis företräspråkar har tack & lov regeringen med Björklund i spetsen förpassat till historiens skräpkammare.
Sedan att Illis ondgör sig över det gymnasium i Uppsala som bevisligen har det högsta rennoméet är bara ett bevis på hans egen otillräcklighet som vetenskaplig vägvisare.

"Egoistiska föräldrar sätter barn i religiösa friskolor"
Denna mening är avsedd att, antar jag, ge mig som läsare en negativ bild av dessa föräldrar. Den gör faktskt det motsatta, vilken förälder är inte egoistisk när det gäller egna barn, handen på hjärtat, visst sätter vi våra egna barn främst. Peter Illi vill stänga de religiösa friskolorna för att de är just religiösa, detta kan jag hålla med om i fall man ser till att de kommunala skolorna som ska vara fria från religiös påverkan faktiskt är fria från detta. Förbjud avslutningar i kyrkan, servera inte halal-mat, förbjud separering av pojkar och flickor i idrott, se till alla barn oavsett pojke/flicka deltar i simundervisning. Så länge de kommunala skolorna inte tar bort alla utryck från religiöst tvång kan man knappast förbjuda religiösa skolor med hänvisning till att de är just religiösa.

Man undrar stillsamt vad motsatsen till "egoistiska föräldrar" är. Föräldrar som tänker på andras barn lika mycket som sina egna? Så kan bara en barnlös tänkare skriva, för det är riktigt verklighetsfrämmande.

Att få in en bunt kommentarer "fy för religion" är inte svårt i Sverige, ett av världens minst religiösa länder. Här hatar vi att kontrolleras av andra, inberäknat religion, kung, andra länder m.m.

"Barn behöver få upptäcka sig själva och världen i en kontext som erbjuder dem möjligheter och alternativ". Tja, inte är det den svenska kommunala skolan iallafall. Jag har fem barn som går där. Alla uppfostras ideologiskt att sitta stilla, att tycka om alla, att inte vara bäst eller att räkna fortare än sina kompisar osv. En ren förtryckar-skola egentligen. Förtryck av olikhet. Precis som Peter Illi som förtrycker andra som råkar ha en religion de tycker om.

#7 Bengt Mona, medeltiden byggde på kristna värderingar. Kristendomen har inga svar. Kristendomen kan inte svara på frågor som berör moral och värderingar. Svaren på västvärldens problem finns inom vetenskapen. Sen kan ni kristna argumentera över om kvinnor ska tiga i kyrkan eller inte. Det är inte en fråga som möter kriterierna för vad som är kunskap i den sekulära världen.

Religionen är filosofins efterblivna kusin.

Thomas #26
Jag tror "egoistiska föräldrar" ska tolkas som föräldrar som tänker mer på sig själva än på sina barn. Sådana kan det väl finnas?

Jag måste passa på att göra en inflikning till. Vetenskap och religion är inte på något sätt motsater. En religiös livsåskådning är möjlig samtidigt som man har en stor vetenskaplighet. 40% av USA's forskare uppger att de tror på en personlig Gud. Judar är någorlunda överrepresenterade bland nobelpristagarna inom de naturvetenskapliga kategorierna. Min erfarenhet är att det finns de som är intresserade av vetenskap och de som ger tusan i det. Dessa finns bland både humanister, andra ateister, kristna, judar, och alla andra folkgrupper. De som intresserar sig för vetenskap klarar vanligen av att hålla sig inom de regler som vetenskapen sätter upp när de ägnar sig åt forskning. De som inte intresserar sig för vetenskap tar den för absolut och konklusiv evig sanning och tror på den lika religiöst som en troende tror på Gud.

#28 Mats Jangdal
Föräldrar som tänker mer på sig själv än sina barn är nog väldigt ovanligt.
Tro det eller ej man kan faktiskt ha sina barns bästa i åtanke när man väljer en skola med kristen inriktning. Om jag hade haft en kristen skola i närheten när mina barn gick i högstadiet så hade jag nog övervägt att flytta barnen dit.
Efter att ha haft en dotter som gått i en invandrartät skola med den största delen av dessa muslimer så tror jag att hon hade mått bättre i en kristen skola. Jag vet att en del kommer att dra rasistkortet efter att jag skrivit detta men det finns en verklighet bakom alla fina ord och utopiska målsättningar, denna verklighet lever våra barn i varje dag.
Det är våra barn som betalar priset för den misslyckade skolan så jag har all respekt för de som väljer en kristen skola och har sin barns bästa i åtanke.

#30 BoB

min sorgliga erfarenhet är det inte alls är ovanligt med föräldrar so tänker mer på sig själva än på sina barn. Jo, de säger att barnen är viktiga, men glömmer att säga att de menar att barnen är viktiga för föräldrarnas självförverkligande. De allt för hårt pushande idrottsföräldrarna är ett exempel från ett annat område. Till det kan vi erfarenhetsmässigt slå fast att både skola och religion var för sig kan vara starka drivkrafter för föräldrarnas självförverkligande genom barnen. Kombinationen skola och religion är naturligtivs mycket lockade för denna kategori föräldrar.

Mina barn går på vanliga kommunala skolor, förutom den äldsta som får på en friskola, fast inte byggt på religiösa grunder.
Och jag blir orolig. För jag tycker inte att skolan lär dem att arbeta. För den utmanar dem inte att göra det bästa, att vara det bästa (jo, man behöver detta så fort man jobbar utanför Sverige). För kunskapsnivån är låg. Och för nu skolorna utmanas att visa porrfilmer till barnen (jo, jag vet att en del kommer att säga att barn tittar på porr på nätet och blaha blaha men det är inte en ursäkt för att tvinga porr på ALLA barn).

Det ska också sägas, vilket jag missade tidigare, att skolan såsom den fungerar idag inte lär ut någon "vetenskaplig metod" eller "vetenskaplighet". Man säger att "1+1 = 2", "Big bang -> Jorden -> Evolution -> Människa = Sant". Det är inte vetenskap eller vetenskaplighet. Det är en indoktrinerande predikan. Det är först på universitet som de få procentenheter av folket som väljer att läsa naturvetenskap som vetenskaplighet börjar diskuteras någorlunda dock i allt för liten mån. Jag drömmer om att man redan i högstadiet läser och diskuterar vetenskapsfilosofi och vetenskapens grunder. Idag är det få gymnasieelever som vet vad "axiom" och "paradigm" är, att vetenskapligt "sant" betyder "användbart" i alla vetenskaper utom de formella (matematik och filosofi), att en "teori" är en estimering och skillnaden på "bevis" och "evidens". De flesta tror lika blint på vetenskap som troende tror på Gud. Vi har ersatt en religion med en annan. Jag tycker inte att vi vunnit så värst mycket på det. Det är väldigt tragiskt faktist, och gör att sådana enkla finter som genus"vetenskap" går hem för att "vetenskap" finns med i begreppet medan det aldrig någonsin skulle få kallas "Sience", utan heter "genderstudies" på engelska. Genusstudier är alltså ett bättre mer korrekt namn på flummet. Vi behöver en tydligare avgränsning för vad som är vetenskap och vi behöver tidigare införa vetenskapligt tänk, bevisföring och liknande. Min dröm är att gymnasieelever med lätthet bevisar pythagoras sats, enkelt härleder pq ur kvadratkomplettering osv... Så är det inte idag...

Det är inte de konfessionellt ägda (obs) friskolorna som är segregerande. Det är den kommunala skolan, som blandar sig i värdegrundsfrågor utan den minsta genomtänkta syn i dessa ämnen. den svenska skolan saknar en värdegrund, diskrepansen mellan olika ämnen är skriande och i många frågor står man handfallen, där de internationellt orienterade privatskolorna har en betydligt mera nyanserad undervisning. Den katolska skolan till exempel är extremt multinationell, multietnisk och omvärldsorienteringen blir på detta sätt en helt annan än i den snäva kommunala skolan, med sina politiskt korrekta, men ack så provinsiella doktriner inom flera olika ämnesområden, inte minst historia och religion.

Stäng de religiösa friskolorna. Vilken meningslös önskedröm. Som det saknas alla förurtsättningar för därför att om den princip som skollagen bär verkligen är menad gälla alla elever hade vi inte haft vare sig muslimska eller kristna friskolor. Sedan må de som sätter sina barn i friskolor vara egoistiska men det kan istället vara av omtanke. Både om sina barn och samhället. Vad som är rätt eller fel i ett samhälle kan diskuteras, men uppenbarligen uppfyller inte samhället de krav som föräldrarna har när de inte låter sina barn gå kommunala skolor.
Jag skall be dig om ursäkt för att jag kallar dig en drömmare om du kan visa på något parti som driver din fråga enligt lagens bokstav.
Sålänge vi kan se att förutsättningen för att utvecklingen vad gäller religösa friskolor inte minskar utan snarare tycks accelera kraftigt är hela frågan utsiktslös så länge lagen synes vara dispositiv.