Amerikansk piratlag hotar de sociala medierna

Det är väl inte direkt vanligt att det görs gemensam sak från företag och nationer att kritisera amerikanska lagförslag. Men under de senaste veckorna har både EU-parlamentet och företag som Facebook, Twitter, och Google öppet och enat gått till hårt angrepp mot lagförslaget som benämns Stop Online Piracy Act. Tillsammans pekar kritikerna på de stora inskränkningar och förändringar av yttrandefriheten på nätet som lagförslaget skulle leda till.

Vad handlar det om då? I grund och botten handlar förslaget om att ge upphovsrättsinnehavare (till exempel artister och stora företag) möjlighet och rätt att med olika medel stoppa sajter som de anser gör intrång i det skapade materialet, bland annat genom att kontakta finansiella institut som samarbetar med sajten och därmed tvingas stoppa transaktioner till den. Tjänster som bygger på crowdfunding, till exempel Kickstarter, kan om upphovsättsinnehavare anser något av de projekt som drivs genom Kickstarter inkränktar på det skyddade materialet, tvingas stänga tjänsten helt. Självklart reagerar då företag som Linkedin, eBay, Yahoo och Twitter starkt. Hela poängen med till exempel Twitter är att tjänsten är självreglerande. Det är dess livskraft. Om förslaget går igenom riskerar Twitter och Youtube, vilka idag är tjänster som främjar informationsfrihet genom att låta användare dela även upphovsrättsskyddat material, bli än mer självcensurerande och tappa i bärkraft.

Men när informationsfrihet och upphovsrätt diskuteras förefaller det hamna i ett polariserat tillstånd mellan de som tycker upphovsmakare ska få betalt och de som inte tycker det. Utifrån samma grund bygger det nya lagförslaget sitt hopp om existens. Det omhuldas av den amerikanska senatens och kongressens värnande om "intellectual property" och framstår som tämligen endimensionell.

Marknadskrafters stora inverkan på den parlamentariska politiken i USA är välkänd. Ekonomiska eliters politiska inflytande står idag som motpart till den växande civila rörelsekultur som ifrågasätter ekonomiska och politiska system. Kampen mellan stat och medborgare speglas idag mot hur befolkningar upplever att deras deltagande i demokratin har utelämnats i förmån för marknadens ekonomiska tentakler. Det kapitalistiska samhällsbygget faller i mångas ögon på sin egen orimlighet i förhållande till grundläggande mänskliga rättigheter som åsikts- och yttrandefrihet. Jag anser att det är samma incitament som ligger bakom ovan nämnda lagförslag.

Konsekvenserna rör nämligen inte enbart upphopsrättsinnehavares rätt till ersättning för egendom, utan utvecklas mot en tydlig inskränkning och kontroll över människors vardag och behov, inkluderat rätten att uttrycka sig och skapa motvikt och opposition i vilken social, politisk eller för den delen konstnärlig fråga som helst. I ett samhälle där medier i allmänhet och Internet i synnerhet tillstår vara en så integrerad och stor del i människors liv, bör det demokratiska samhällets lagstiftande organ tydligare beakta samtida kommunikationskulturer och mönster som trots allt säger något om det samhälle människor vill uppnå och verka i. Det betyder inte att man ska ignorera upphovsrättsinnehavarens integritet eller rätt till ersättning, men att det politiska systemet ska ha en annan utgångspunkt i agerandet och den politik som drivs. Retoriken bygger mycket på hur politiker försöker skydda människor, skydda intressen och främja den personliga kreativiteten. Men resultatet blir motsatsen. På ett strukturellt plan blir initiativ, innovation och entreprenörskap lidande. På ett individuellt plan blir den enskilde medborgarens deltagande i kreativa processer samt varje individs grundlagsskyddade yttrandefrihet minskad. Det senare är något som också drygt 100 amerikanska lagprofessorer gått samman och uttryckt i en skrivelse till den amerikanska kongressen som kritik mot det liggande förslaget.

Stop Online Piracy Act vittnar nämligen om en väldigt märklig syn på både medieteknik och människors användning av den. Självklart är förslaget ett resultat av ett samspel mellan politiska makthavare och ekonomiska intressen och kan väl egentligen inte dömas efter normativa måttståckar. Men det tål att poängteras hur det framträder en syn på Internet som en kraft som på riktigt inte kan åläggas medborgare att hantera utan måste styras uppifrån. Utgångspunkten kan inte bli mer felaktig. Tvärtom borde man arbeta för integrationen av teknik, samhälle och människa och inte tydligare dela upp kategorierna och distansera dem från varandra, vilket är det som lagförslaget riskerar utmynna i. Istället bör man arbeta aktivt för lösningar som bygger på en ömsesidig användning av Internet där intressen får yttras, underhållning och konstformer kan spridas och där samtidigt upphovsrättsinnehavare erhåller ersättning. Den innovationsanda som genomsyrar dagens medievärld behöver ju inte enbart röra sig i opposition och utanför etablerade system, utan bör rimligtvis kunna användas ännu mer inom till exempel den politiska sfären. Visst, innovationer utmanar status quo. Men Internet har bidragit till en entreprenöriell ådra av lösningar, idéer och tjänster som kan vara lösningen för att undvika att teknik, samhälle och människa isoleras från varandra.

Michael Krona (4 artiklar)
http://www.michaelkrona.com

Anmäl