Staten måste motverka den dödliga vuxenmobbningen

För något år sedan kunde vi se ett långt inslag på nyheterna i TV4 om veterinärer och hur de behandlar sina patienter, d.v.s. sjuka djur. Sörjande anhöriga intervjuades om hur de drabbats av veterinärers okunnighet. En drabbad omgivning kan anmäla en försumlig vårdare till Disciplinnämnden för veterinärer.

Men är det ändå inte lite mer allvarligt om det händer människor? Undertecknad är stor djurvän och ryttare i mer än 30 år. Men någonstans känns det ändå galet om vanvård av husdjur får större rubriker i media än då vuxna människor utsätts för psykisk tortyr.

350 000 personer i Sverige - sannolikt många fler - anser sig varje år vara utsatta för mobbning av arbetskamrater och chefer. Av dessa tar drygt 300 livet av sig. Mobbning på våra arbetsplatser kostar samhället mer än 22 miljarder kronor årligen.

Att människor tar livet av sig kan man till nöds acceptera, de får ju skylla sig själva. Men det är allas våra skattepengar som äts upp då spåren ska sopas igen efter mobbarnas framfart. Mobbare kan även utläsas som chef, då det i de allra flesta fall handlar om en chef som på ett smidigt sätt kan göra sig av med en icke-önskvärd anställd genom att göra livet outhärdligt för vederbörande.

Vad är det då som kostar?

Ja, i bästa fall får den utmobbade ett avgångsvederlag som han/hon kan avnjuta i väntan på att känna sig så pass hoplappad att han/hon kan söka nytt arbete. Kanske krävs läkarvård och psykologhjälp samt mediciner. Även den tuffaste kan bli rejält illa åtgången under åratal av trakasserier. Mot övermakten förmår man intet. En chef har alltid rätt, oavsett lögner och dårskaper. Oftast har en chef omgivit sig med en lydig svans av "medarbetare" som gärna vittnar falskt eller inte alls.

Därefter måste ibland den utmobbade personen ersättas med en person, vilken i regel är mer samarbetsvillig. Personen vet att han/hon är utbytbar. Eftersom kunskaper och erfarenhet på en professionell arbetsplats inte är särskilt viktiga så fungerar detta utmärkt. Det viktiga är att en anställd är lojal och till detta behövs varken meriter eller kompetens. Bara rätt inställning till Överheten. På så vis kan den enskilde även spara pengar genom att inte utbilda sig alls. Eller kanske köpa sig en examen. Tid är också pengar.

Billigast för alla är naturligtvis om mobbningsoffret har den goda smaken att ta livet av sig, då återstår bara utgifter kring begravningen. Och arbetsgivaren slipper betala ut pensionen. De efterlevande kan inte vända sig till någon Disciplinnämnd, för någon sådan existerar inte för människor i denna situation.

De psykosociala problemen på arbetsplatserna idag är omfattande, vilket har uppmärksammats av forskare inom folkhälsovetenskap, läkare, psykologer m fl. Mobbning åsamkar den drabbade djupa skador, vilka kan jämföras med att leva i krigstillstånd. Individen ställer in sig på att fly, men har ingen plats att fly till.

En person som mobbas lever ofta i ett s.k. posttraumatiskt stresstillstånd under långa perioder, ibland flera år. Självmordsprocenten är mycket hög. Fenomenet kallas med en fackterm Post Traumatic Stress Disorder, PTSD. En kränkt person blir socialt utplånad och till slut en ickeperson, vilket blir tydligt då t ex arbetskamraterna undviker att tala med den drabbade.

Det är märkligt att denna företeelse kan förekomma i ett demokratiskt samhälle och att människor kan skrämmas till tystnad då de blir vittnen till att deras arbetskamrater sakta bryts ned och mals sönder av chefer och kollegor. Målet för mobbaren eller mobbarna är att stöta ut offret från gemenskapen och från arbetsplatsen. Han eller hon lyckas oftast. Ingen är utan skuld på en arbetsplats där mobbning förekommer. Även de som är passiva bär ett stort ansvar eftersom de låter mobbningen pågå. Lika vanligt är det att en kränkt person blir sviken av sin fackförening eller de personalansvariga, vilka ofta ställer sig på mobbarnas sida.

Arbetsgivarna vill inte se sitt ansvar för den psykosociala miljön på jobben, alternativt är de själva pådrivande i mobbningsprocessen.

Detta har vi hört förr och de flesta suckar och tycker nog att detta är både tjatigt och trist, och vem bryr sig? Är det inte bara kufar och medelålders kärringar som blir mobbade? Som egentligen ber om det? Gråa, strykrädda, humorbefriade? Nej, det är precis tvärtom, vilket bevisas av ett otal utredningar.

En avsevärd publicitet har inte påverkat situationen nämnvärt. Cheferna fortsätter att kränka sina medarbetare. Kanske det mest effektiva vore att låta blivande chefer undergå psykologiska tester för att utröna om de är lämpliga att hantera levande anställda, något som förekommer inom dagens näringsliv. En chef kan genom sin maktutövning helt ödelägga den anställdes liv utan att riskera någonting. Det är gratis att förtrycka och föröda om man sitter i en maktposition. Det är också gratis för en anställd att plåga sina arbetskamrater om vederbörande åtnjuter chefens stöd. Om den drabbade mot förmodan vågar ta strid eller offentligt ge uttryck för sin frustration så finns däremot ingen hjälp att få. Tvärtom, den mobbade riskerar åtal och i värsta fall fängelse för ärekränkning.

Sådana är maktens mekanismer då ett fåtal personer får alltför stor frihet att bruka makt och skattemedel efter eget intresse.

Två ideella föreningar arbetar hårt och gratis för att belysa detta allvarliga fenomen i vårt samhälle. Alla engagerar sig på sin fritid och med stora personliga uppoffringar, inte minst ekonomiska. Att döma av de hundratals telefonsamtal som inflyter till föreningens telefonjour är behovet hos allmänheten enormt. I åratal har man försökt söka pengar ur privata fonder för att kunna finansiera delar av stora omkostnader. Gång på gång har man fått höra att inga bidrag finns att få - varken från stat, kommun eller landsting. De aktiva utför ett arbete som borde åligga högt betalda tjänstemän. Tänk, vad dessa föreningar skulle kunna uträtta för samma summa som en tjänstekvinna nyligen betalt för en flygbiljett till USA?!

De som arbetar med att hjälpa mobbade vuxna inom arbetslivet har med stigande häpnad konstaterat att det finns pengar att söka för att stävja spelberoende bland unga människor. Folkhälsoinstitutet konstaterar att har andelen problemspelare fördubblats på tio år bland unga. Visst, detta är också viktigt. Men varför distribueras pengar till detta men inte till människor som arbetar ideellt med att stödja och hjälpa andra i en krissituation?

Denna situation är inte sällan orsakad av de chefer som tillsatts av olika regeringsorgan, vilka självfallet inte vill bli informerade. Men de kunde åtminstone betala för sina misstag.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40973

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Eftersom det förekommer mer mobbing på arbetsplaster med kvinnliga chefer så kan vi börja där kan man tycka.
http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article11814948.ab

Om vi börjar kvotera in bara män som chefer så kommer detta att minska betydligt på sikt. Hur många fler måste dö innan vi vaknar?

Permalänk | Anmäl #1 Björn-Ingvar Andreasson, 2011-11-22, 12:18

Jag tror att all satsning mot barn som mobbar varandra blir kontraproduktiv om man inte tar itu med vuxenmobbingen.

Med risk för att låta trivial så vill jag ändå framhäva självklarheten att barn tar efter och härmar vuxna i sitt beteende.

Att ha dubbla standarder för bemötande barn emellan å ena sidan och vuxna emellan å den andra sidan kan bara leda till att vi normaliserar hyckleriet.

Permalänk | Anmäl #2 Goodwin Strawman, 2011-11-22, 14:13

En viktig del som utelämnats är vikten av att ge igen. När dagen kommer, då tillfället uppenbarar sig, och översittaren lämnar en blotta så ger man igen så grundligt att översittaren önskar försvinna, p.g.a. rädsla för fortsatt hämnd.

Permalänk | Anmäl #3 Robert Pettersson, 2011-11-22, 20:32

Björn-Ivar.... Läser man den artikeln så visar det sig att det är en myt att kvinnliga chefer mobbar mer. Den erfarenhet jag har av många år av mobbning där en kvinnlig chef var inblandad men hon backades upp av ett flertal manliga chefer inom kommunen. Till och med min ombudsman från facket DIK var chef på biblioteket i en kommundel. Har man en chef som kanske är patologisk narcissist är det inte så enkelt. Jag känner många genom mina år med ideellt arbete att manliga chefer lika många.

Det som har förvånat mig genom åren är just detta, VARFÖR får inte en sån viktig grupp som mobbade hjälp? Varför är fegheten så stor hos de styrande?

Kvinnor och män utsätts för grova övergrepp både psykiskt och fysiskt på olika sätt. Det som är skillnaden mellan män och kvinnor som blir mobbade är att män oftare tar till alkohol/droger och håller övergreppen inom sig än kvinnor vilket i sig medför stor frustration inom familjen. Att bli mobbad innebär ett mycket stort lidande för den enskilde där familj och vänner dras in.

Det är ofattbart att det inte görs något då det kostar så mycket dessutom är arbetet inte säkert då stora delar av arbetstiden går åt till grubblerier och det händer olyckor och produktiviteten minskar. Vi lever i ett övergreppssamhäll på många sätt där bl.a. näthatet frodas idag. Min son hittade en hatsida gjord av en person som jag inte ens arbetade med utan han fanns på en annan avdelning. Hade han inte tagit bort den hade jag stämt honom för grovt förtal.

Nu klarade jag mig bra då jag är en person som handlar och tar tag i saker bl.a genom att spela in telefonsamtal med chefen och personalassistenten som gjorde att jag kunde agera på olika sätt.

Med tanke på att så många går till sitt arbete och blir utsatta för kränkande särbehandling och att så många tar livet av sig och att tusentals personer blir förtidspensionerade av kroniska depressioner och resten får PTSD som är svårt att ta sig ur beroende på hur man är som person. Men alla får men av olika grad. Det syns även vid hjärnröntgen när en person blir utesluten ur gruppen. Nu har det hänt att en person har mördat en arbetskamrat då den personen ansåg sig mobbad. När kommer nästa mord?

Dessa 22 miljarder skulle faktiskt kunnat användas till nyttigare saker. För mig är det fullständigt obegripligt att ett samhälle helt accepterar mobbning. Idag är det i stort sett helt riskfritt att utsätta människor för kränkande särbehandling för att få ur sig sina egna tillkortakommanden på olika sätt.

Permalänk | Anmäl #4 Stiina Englund, 2011-11-23, 08:56