EMU-krisen en revansch för den goda populismen

I den blandning av olika makter som styr händelseförloppet i västvärldens skuldkris utmålas ofta den folkliga opinionen som destruktiv. Om bara experter och politiska beslutsfattare fick vara i fred skulle allting vara mycket lättare. Men om man tittar på ståndpunkter hos olika populistiska rörelser som gjort avtryck det senaste halvåret blir bilden en annan.

Här är några exempel:

• Tea-party-rörelsen innehåller många åsikter men en av de viktigaste är att Washington inte ska gå in i krisande banker och storföretag. Är det en klok eller oklok ståndpunkt? I Sarah Palins tappning uppfattas den som oansvarig men i Sverige har alliansregeringen haft exakt samma inställning till krisande industriföretag och till att EU ska ta ansvar för bankerna. USA:s enorma åtaganden kan visa sig bli synnerligen kostsamma och om man är amerikan brukar man inte vilja att federationen ska socialisera stora delar av näringslivet.
• Occupy Wall Street är också en spretig rörelse men det huvudsakliga ärendet handlar om att balansen mellan arbete och kapital har tippat över till kapitalets fördel. Är det en klok eller oklok ståndpunkt? Därom brukar fack och arbetsgivare strida men faktum är att de amerikanska företagens ekonomi radikalt förskjutits till aktieägarnas fördel samtidigt som löneutvecklingen stagnerat. De ökade klasskillnaderna i USA är idag ett allt större och alltmer erkänt samhällsproblem eftersom obalansen försvagar den amerikanska modellens motor - att man kan arbeta upp sig i näringskedjan.
• De grekiska demonstranterna anser inte att landets skuldkris kan lösas med sänkta utgifter och höjda skatter. Är det en klok eller oklok ståndpunkt? EU-eliten kräver att de ska göra som alla andra som dragit på sig stora skulder, tex Sverige på 90-talet. Men man glömmer att den enskilt viktigaste åtgärden i Sverige var att regeringen övergav den fasta kronkursen 1992 vilket skapade en jättedevalvering på sammanlagt 31 procent. Det vill säga just det som grekerna inte kan göra på grund av EMU. Om Grekland ensidigt genomför besparingskraven utan någon hävstång uppåt blir det mycket svårt att få ekonomin att fungera och landet riskerar många år av minustillväxt.
• Den tyska allmänheten vill inte att Europeiska Centralbanken ska trycka sedlar för att betala Greklands skulder och ännu mindre italienska. Är det en klok eller oklok ståndpunkt? Den har fått hård kritik av experter och tidningar som Economist, som anser att Tyskland bör släppa traumat från 20-talet och bejaka en mindre konservativ syn på centralbanken. En sådan politik skulle lösa de akuta problemen men om ECB skulle orsaka hög inflation står mycket mer på spel än Greklands deltagande i EMU - nämligen Tysklands. Den uppgörelse Berlin träffade med Paris i slutet på 90-talet innebar att Tyskland accepterar en europeisk valuta om Europa accepterar en tysk stram penningpolitik.

Ingen kan hävda att dessa folkligt burna ståndpunkter är felfria, men de bör inte diskvalificeras bara för att de är just folkliga eller för att de uttrycks på ett folkligt sätt. Tvärtom kan man hitta slående bra argument hos allihop, minst lika bra som politiska och ekonomiska eliter har fört fram under dramat.

I detta avseende är skuldkrisen faktiskt en bekräftelse på att James Surowiecki hade rätt i sin bok The Wisdom of crowds från 2004. Kollektiv är ofta bättre än experter eftersom många människor tillsammans har bättre information än enskilda experter som alltid färgas av politisk hållning, tidigare ståndpunkter och anseende i sin omgivning. Eftersom internet radikalt ökat möjligheterna att sprida kvalificerad information till många har kollektivets försprång ökat.

En annan intressant faktor är att de många människorna vet något om de många människornas liv vilket gör deras ståndpunkter mer förankrade i realekonomin.

Pepsi lät allmänheten designa sin nya burk i en berömd tävling 2007 och företag ser alltmer poängen med att ta fram lösningar genom att involvera de som ska köpa produkten. I politiken verkar det trögare, trots försök här och var med ökat medborgarinflytande på kommunal nivå. Miljöpartiet sticker ut med sin nya målsättning att 250 000 människor i Sverige ska ha varit med och arbetat fram de politiska program som partiet går till val på 2014. De Nya moderaternas lyssnande ledarskap är en annan ambition i samma riktning.

EMU:s nuvarande svårigheter har många förlorare men en av de större på lite sikt är trovärdigheten till den elit som genomförde projektet. Det folkliga motståndet var stort i nästan varje medlemsland eftersom allmänheten såg ett starkt samband mellan mynt och stat och inte såg förutsättningar för den överstat som krävs för att bära ett överstatligt mynt. Att det var en klok ståndpunkt ser alla idag.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40940

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jo ni har rätt givetvis. Det är ju samma åsikt som jag brukar lägga fram med hänvisning till filosofen Karl Popper. Han menade att demokratins seger mot de östeuropeiska diktaturerna hängde samman med att den öppna diskussionen i väst ledde fram till bättre beslut.

Men däremot rubrikens ord populism som beteckning på detta håller jag inte alls med om. Populism handlar om att en eller flera styrande eller kandidater i allmänna val eller diktatorer lägger fram förslag eller beslut - inte av förnuftsskäl som har att göra med vad som är bra för samhället - utan enbart för att vinna lättvunna poänger i den allmänna opinionen. Populism handlar om manipulation av folket och är ett negativt ord. Har ingenting med demokrati att göra.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2011-11-18, 13:59

I Sverige hade vi Bildts mantra "enda vägens politik". Det visade ju sig att det fanns en mängd alternativ. Samma med eitens uppslutning inför EMU-omröstningen, som exemelvis när den idag helgonförklarade Anna Lind tillsammas med dåvarande VDn i Ericsson, Svanqvist gemensamt hotade allmänheten med all slags vedermödor om man inte valde Ja.

En folkomröstning där folket inte var särskilt framsynt var den på 50-talet om högertrafik. Då röstade 85%! Nej.

Just för att skapa en informerad opinion behövs ytrrandefrihet. Formelt är den stark i Sverige, dock inte så stark som i USA. Sveriges Publik Servicebolag är ju rena skämtet. De försöker alls inte exponera olika opinioner utan undantrycka den som inte tycks bra. Nu är ju inte TV4 bättre utan sarare än värre.

Det är tur att Newsmill, Flashback mm finns tillgängligt på webben. Trots ivriga försök har ännu inte etabilisimanget lyckas strypa denna frihet ännu.

Permalänk | Anmäl #2 Sten Figaro, 2011-11-18, 14:08

#2 fotnot.
Mitt hyllande av Newsmill ska dock tas med en nypa salt. När jag kommenterade Mellanöstern för någon månad sedan hävdade jag att en sekulär stat är den bästa lösningen och inte en aparheidliknade stat som idag. Detta blev stryket till min förvåning. Det var en kort kommentar.

Permalänk | Anmäl #3 Sten Figaro, 2011-11-18, 14:24

"EMU:s nuvarande svårigheter" är en kris för ekonomismen, den religiösa tron på ekonomiska auktoriteter och tron på att pengar är människors enda drivkraft när det i verkligheten finns mycket starkare drivkrafter och bromskrafter.

Och krisen är i högsta grad en svensk kris eftersom vår regering är en strikt ekonomistisk regim som bara har ekonomistiska argument för sin politik och som förnekar allt som motsäger de egna teserna.

Bästa exemplet är invandringspolitiken där regeringen om och om igen hävdar att all invandring alltid är lönsam för det påstår höga ekonomer.

När någon påvisar fakta som tyder på motsatsen svarar regeringen med helig vrede och avståndstagande mot de otrogna som vågar ifrågasätta vad de höga ekonomerna säger.

Samma läge gäller givetvis inom hela EU där ekonomisterna har fått styra oinskränkt och politiken nu nått vägs ände. Det gick inte i längden att ha Mammon som gud och spekulationen som verktyg.

Eftersom ekonomismen bygger på en synnerligen förenklad världsbild är det inte en kris för ett högre tänkande över människornas huvud utan en kris för en världsbild som är en förolämpning mot människorna.

Och krisen är inte en kris för EU utan för ekonomisterna när allt fler fakta nu visar att de enda som tjänat på politiken är ekonomisterna själva.

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2011-11-18, 14:35

Man gör nog ganska sunt i att vara skeptisk till vad alla sk "experter" hävdar i alla fall inom humanoiaområdet.
Många gånger får ju ett problem olika lösningar beroende
på vilken problembild och vilket perspektiv man använder.

Permalänk | Anmäl #5 Mats F Eriksson, 2011-11-18, 14:52

Som läget är idag fungerar artikeln. Men hur det ser ut imorgon vet vi inte, inte ens newsmills redaktion eller folket. Man ska inte ropa hej innan man kommit över bäcken.

Permalänk | Anmäl #6 Thomas Eliasson, 2011-11-18, 17:21

Bra artikel PM!
http://larspsyll.wordpress.com/2011/11/18/newsmill-redaktorerna-ratt-pa-...

Permalänk | Anmäl #7 Lars P Syll, 2011-11-18, 17:37

Jaha då var vi där igen.

Fakta 1991 års kris. Krisen uppkom när Sverige försökte tillämpa Milton Friedmans politik att styra kapitalmängden i ett samhälle genom att begränsa tillgången på valuta.USA hade testat det i två år och misslyckats och England hade testat det i tretton år och misslyckats. Detta drev upp den svenska kronan till ett konstlat högt värde och vi förlorade en årslön och en halv miljon jobb på experimentet. När man sedan gav upp den konstlat höga kronkursen så sjönk värdet på kronan med 31 procent. Det är ett exempel på hur små länder ofta kan gräva ner sig i en grav. Inget argument mot euron direkt. Det var marknadens självutnämnde gud Friedman, som utförde ett katastrofalt misslyckande.

Permalänk | Anmäl #8 Anders Olsson, 2011-12-02, 17:27