Tjänsten - inte vinsten - är problemet med privat äldrevård

Vård lämpar sig sämre för offentlig drift än biltillverkning

Först en fundamental precisering: Ingenting blir automatiskt bättre eller sämre, för att det "privatiseras". När en kommun lägger ut ett kontrakt på övertagande av äldrevård, samtidigt som den ser till att det inte finns någon "överkapacitet" i kommunen, vilket betyder att den enskilde inte har något att välja på, är det ett exempel på "planekonomi", inte på "marknadsekonomi". Ofta ingår krav på att entreprenören skall överta all personal och ta emot alla vårdtagare, som kommunen hänvisar dit. Därmed stryps möjligheterna till reell förändring. Vård handlar ytterst om att välja lämplig personal, d.v.s. avlägsna de som är olämpliga.

Då har politikerna inte privatiserat på allvar utan skaffat sig en "budgetgaranti". Det blir entreprenören som står risken för oförutsedda kostnadsökningar, ex.vis p.g.a. att vårdtagarna blir äldre och kräver mera vård. Politikerna slipper röda siffror.

Det är den reella möjligheten att välja bland flera vårdgivare, som utgör den viktiga skillnaden !

Att centralt bedöma kvalitet objektivt är relativt enkelt om det är massproducerade "saker" som bilar och TV-apparater det handlar om: Man låter en kvalificerad institution testa dem. Det råder stor enighet om att offentlig drift är ineffektiv för sådana verksamheter. Det är en självklarhet, eftersom jag som väljare inte kan se vilka politiska kandidater, som begriper sig på företagande och har tillräcklig kreativitet.

Att den enskilde sedan har svårare att bedöma kvaliteten av sådana produkter, eftersom de är så komplicerade, är en annan sak. Den enskilde bedömer dem efter deras attraktivitet. Det privata företagandet har drivit upp kvaliteten till en för alla acceptabel nivå.

Central kvalitetsbedömning är helt omöjlig, när det gäller vård. Det bör också vara en självklarhet, eftersom alla personer är olika och uppskattar olika förhållanden olika högt. Kommunens kvalitetskriterier kan bara specificera mätbara storheter. Leenden, bemötande, omtänksamhet går inte att mäta. Kommunen griper in bara då något gått fel, riktigt mycket fel. Små fel och positiva avvikelser från standard noteras inte. Det är människorna som skapar kvaliteten, inte rutinerna.

De äldre vet bäst själva hur bra de trivs. Man anför att det är så svårt för dem att välja vårdgivare, eftersom det är så svårt att utvärdera kvaliteten hos olika vårdgivare. Men det är utomordentligt lätt för dem som bor där. De behöver bara känna efter. De som skall välja har alltid möjlighet att göra besök och höra hur de boende trivs. De kan själva direkt eller genom släkt, vänner och bekanta höra sig för vilka erfarenheter de boende har. Och det som Andersson gillar, det ogillar Pettersson, som därför bör få välja ett annat boende.

Fantastiskt för den demente att kunna få välja sitt demensboende! Och för den trötta hjärtsjuka, som säkert tillbringar sin tid med att på internet och med studiebesök undersöka olika inrättningar.

Snömos.

Kan folk sluta med att påpeka att de allra sjukaste själva kanske kommer få svårt att välja? Det förhåller sig nämligen så att även om det är så att några just nu inte kan välja så gäller ändå att:

- Den överväldigande majoriteten som kommer bli gamla och sjuka först är unga och starka. Det är ju ingen direkt överaskning att man någon gång behöver äldrevård. Valet kan göras långt innan man är gammal och sjuk.

- De flesta gamla är rationella tänkande varelser och kan faktiskt själva uttrycka åsikter om vad som fungerar och inte. Det finns de som är för sjuka idag, men om 15 år finns inte många av dem kvar i livet av naturliga skäl. Inför vi marknadsekonomisk valfrihet idag så kan alla utom den lilla minoriteten gynnas.

- Även de äldsta och sjukaste har med stor sannolikhet anhöriga som bryr sig. Alla har säkerligen inte det, men de flesta har det. Detta gör att av alla dessa som skulle gynnas av att kunna rösta med plånboken är så fruktansvärt många, även bland de äldsta breder den gruppen ut sig.

Jag tror att vi alla här ser det som en viktig rättighet att få välja hur vi vill bo och leva. Upphör den rätten när man fyllt 65?

Helt rätt # 3 !

Men lägg till att när de flesta har möjlighet att "välja bort" olämpliga vårdgivare, kommer dessa att gå med förlust och fasas ut. Således blir det fria valet en välsignelse även för de helt dementa, som saknar engagerade anhöriga.

Det är den mekanism som gjort marknadsekonomin helt överlägsen planekonomin på alla områden där den släppts fri. Det är ett mycket litet fåtal områden, där en fri marknad inte är lämplig, ex.vis naturliga monopol.

Den troende kan ingen övertyga. Den demente som får sina blöjor vägda kan ju knappast välja ett annat alternativ. Att bygga upp en kontrollfunktion för att inte vinststyrda inrättningar ska haverera är inte ekonomiskt försvarbart. Sluta skyla över att många blir lidande på den konstruerade och låsta omsorgsmarknaden. Det enda slags företag som bör förekomma på denna marknad är de som återinvesterar all vinst och har empati och omsorgskvalite som enda ledstjärna.

Det förtjänar att upprepas: Snömos.

#5 Anders Brynge: Du har helt rätt att man inte kan övertyga den troende. Den tesen styrker du själv.

Du menar på att dementa och sjuka gamla inte kan välja själva. Det är helt rätt. Just då kan de kanske inte välja. Men betyder det att valet är ofritt? Nej, för du glömmer att det finns en tid innan de blev dementa och sjuka. Om vi förutsätter att vi låter marknadskonceptet pågå i 20 år kommer alla som då befinner sig i äldrevården ha fått göra egna val vid någon punkt i livet. Dessa val kommer att premiera de företag som människor vill se. Det känns ju ganska logiskt att om man gillar McDonalds så försöker man att inte gå till MAX, om man gillar vårdgivare X så väljer man ju inte vårdgivare Y. Det val som du kallar "snömos" är ju högst reellt, eller menar du att alla gamla som är i behov av högst nivå av äldrevård aldrig någonsin varit friska nog att ta egna beslut?

Över tid kommer det uppdagas vilka företag som inte håller måttet. I en bransch som äldrevården så kommer små missöden läggas till varandra när de uppdagas och även små missöden skadar ett företags rykten. Skulle du köpa en bil som har rykte om sig att rosta sönder på under ett år eller som ännu värre inte klarade av säkerhetstesterna? Naturligtvis inte. Varför skulle du välja en vårdgivare som vanvårdar sina kunder då? Det finns inget skäl alls till det. De vårdgivare som på något sätt inte möter de höga krav som människor kommer ställa när de får rösta med sina egna pengar kommer att försvinna. Så fungerar nämligen marknadsekonomin, att det företag som ingen vill köpa av går förr eller senare under.

Detta kommer också att leda till en förbättring för alla som väljer att inte välja, eller som saknar möjlighet att välja. Inom samtliga marknadsekonomiskt styrda branscher så har kvalitet förbättrats avsevärt precis till den nivå människor vill ha. Även en billig bil håller länge, är krocksäker och har en effektiv motor. De flesta bilarna har dessutom massor extra småsaker som gör färden trevligare exempelvis AC, Skivspelare och radio, justerbara säten, innebelysning för passagerarna... Människors valfrihet har gjort att den tillverkare som inte kan erbjuda AC, skivspelare osv förutom då en säker och tillförlitlig produkt inte står sig i konkurrensen.

Vi kan naturligtvis översätta detta på äldrevården. Anledningen till detta är som sagt att människor har ett val även om det inträffar när man är 65 istället för när man är 85. Just av detta skälet kommer vanvård att bli den största enskilda faktorn som kastar omkull dåliga vårdgivare. Vem vill välja en vårdgivare som vanvårdar? Det är ju lite som att välja att flyga med ett flygbolag som har många haverier... Den andra viktiga parametern tror jag kommer att bli långsiktighet. Kan man som vårdare säga att "vi har givit vård till människor i 50 år utan anmärkningar" så kommer det att kännas tryggt och säkert. En verksamhet som hållit i 50 år kommer kännas tryggare än en verksamhet som startade upp igår. Därför kommer det ligga i företags intressen att spela säkert och långsiktigt. Men utöver dessa två grundfaktorer (lite som krocksäkerhet och tillförlitlighet i bilbranschen) kommer företag tvinga varandra att erbjuda det där lilla extra. En lite bättre lunch kanske blir ett äldreboendes konkurrensfördel, ett annat väljer att garantera att varje pensionär ska få vara ute i friska luften varje dag, ett tredje låg personalomsättning och så vidare. Sann fri marknadsekonomisk konkurrens kanske inte alltid ger den billigaste produkten, men det är faktiskt dags att släppa illusionen om att människor vill ha det billigaste. Tvärt om visar ju det sig att marknaden väljer saker som är upp till 3 gånger dyrare än vad den billigaste möjliga är. Så mycket är valfrihet och kvalitet värt för oss människor.

Jag säger det igen, upphör rätten att bestämma var och hur man vill bo och leva efter 65?

Självklart kommer det behövas kontrollfunktioner. Det är väl inte konstigare än att man behöver kontrollera att djurhållningen är bra eller att hygienen är god nog inom livsmedelsindustrin? Även kommunala verksamheter behövs granskas.

Sen om att skylla på den konstruerade monopolförsäljningen är väl inte speciellt konstigt? Det är ju den som premierar vårdgivare som exploaterar och erbjuder noll kvalitet. Om vi tänker oss att en chef på ett äldreboende, Carin, vill starta eget och erbjuda sina tjänster i branschen för att hon tror att hon har en bättre idé om hur verksamhet ska skötas än kommunen som driver hennes äldreboende nu. Hon tar en liten kärna personal och tänker att hon vill skapa ett kvalitetsboende. Hon vill återinvestera vinsten och hon vill hålla hög kvalitet. I upphandlingsprocessen har hon goda förhoppningar om att få vården. Tyvärr kommer Carema och bjuder så skamligt lågt att hon omöjligen kan driva sitt lilla kvalitetsboende. Hon har inte som Carema en jättelik organisation som lyckats upphandla massor riktigt billiga volymkontrakt hos leverantörer, som flyttar vinsterna utomlands för att slippa skatta osv. Det är så det fungerar idag. Kommunen väljer Carema. Och sen sitter vi och undrar varför majoriteten av alla företag på vad du kallar en "konstruerad marknad", vad som i själva verket är ett sålt litet minimonopol levererar extremt dålig kvalitet och vanvårdar människor. Kan det eventuellt bero på att man sållade bort de som faktsikt ville driva kvalitetsvård redan i upphandlingsprocessen. Ett och annat hem i Stockholm klarar av konkurrensen om all vinst återinvesteras och man har ideell hjälp. Vad det säger är att om kundunderlaget är mycket stort så kan kvalitetsvård fungera trots upphandlingsprocessen om man som företagare arbetar gratis. Är det så du ser på värdet av kvalitetsvård? Att det ska vara gratis?

Jag betalar inte skatt för att berika företag och privatpersoner. Särskillt inte de som inte betalar skatt i Sverige. Därmed är vinsten ett MYCKET STORT PROBLEM. Skola, sjukvård, mm har aldrig varit avsedda att gå med vinst. Det är ett grundläggande problem med privatiseringsvågen.

Ska du vara konsekvent med den ståndpunkten borde du ifrågasätta att även kommunala vårdhem använder privat producerade blöjor som alla säljs med vinstmarginal, att alla skolor använder privat producerade läromedel, pennor och papper som säljs med vinstmarginal. Ska du vara konsekvent så måste du anse att allt detta ska produceras av staten, alltifrån odlingen av träet, till avverkning, till produktion osv. Detta måste naturligtvis utvidgas till att gälla allt, för privata vinster ska ju inte tas av skattemedel. Det betyder att staten är skyldig att bryta kisel, producera processorer, bygga IT-system osv också. Ty inget må förfaras... Tror du att det blir billigare?

Eller så är det så att du vill att fasaden ska ha loggan "offentlig sektor" och att staten ska tvångsförvalta människors liv.